Tidslinje: Kriget mot Fursten, år för år 1139-

Fursten invaderar Gedanien och norra Arosia. En allierad gedansk-arosisk här lider nederlag mot de Furstliga vid Månhella i juni; Fursten ockuperar norra Arosia och större delen av Gedanien. De Furstliga tycks ohejdbara, både genom vapenmakt och svartkonst. Draakhem lämnas i Furstliga händer genom förräderi.

Senare under sommaren sluts en allians mellan Gedanien, Arosia, Högmark och sändebud från Sunnanslätt, dvärgriket Steinheim och alvfolket. Man upptäcker ett vapen mot Furstens svartkonster, den mystiska s k Nyckeln. Kung Karl av Arosia dör under krigsrådet.

Efter sommaren minskar de Furstligas bruk av magiska uppvisningar påtagligt; det verkar som om Nyckeln vållat Fursten ett betydande magiskt avbräck. Under hösten lider de Furstliga också sitt första nederlag då arosierna framgångsrikt häver belägringen av slottet Stenkärna.

Samtidigt som kriget pågår i Thule etablerar de Furstliga ett första brohuvud i Talvala. Under de närmast följande åren etablerar Fursten gradvis sitt välde i södra och västra Talvala, med lämpor mer än med vapenmakt – men hans stora krigiska makt och segrar i Thule bidrar naturligtvis till övertalningskraften. En efter en erkänner hövdingarna och stormännen honom som sin överherre och erlägger tribut.

Medan de Furstliga pressar närmare Geda inleder alliansen en gemensam belägring av Draakhem. Den når inga framgångar och försvåras av härjningar från de pirater som allierat sig med Fursten.

Under sensommaren hålls ett rådsmöte i Sunnanslätt där flera viktiga överenskommelser sluts; handelsförbundet Nordenbund erbjuder alliansen stora lån och de Fria Skepparna, en grupp kapare baserade på Örike, går över till alliansens sida.

Med gemensamma ansträngningar lyckas de allierade återerövra Draakhem. En Furstlig fältarmé skeppas över till Sunnanslätt och slår ut en brutal räd genom landet men lyckas inte distraherade de allierade från belägringen. De Furstliga tvingas retirera landvägen och slår sig igenom ett allierat bakhåll i det oavgjorda slaget i Tolvmilaskogen.

De Furstliga börjar konsolidera sitt styre över norra Gedanien och förbättra transportlederna inför belägringen av Geda. Under tiden tas de första trevande kontakterna mellan det fria Gedanien och den margholiska motståndsrörelsen som kallas Drakfåglarna. Dessa lider en svår förlust sent på året då deras ledare grips och senare avrättas av de Furstliga, men de återsamlar sig och fortsätter sin verksamhet.

I februari invaderar en stark Furstlig här Högmark samtidigt som en allierad här samlas för att återta Aagrans bergslag. Ett kaotiskt vinterfälttåg följer men leder inte till några avgörande resultat utom att östra Högmark förhärjas, men till priset av svåra förluster för de uppdelade Furstliga styrkorna.

Under tiden har de sista av de mindre borgar som inringar Geda fallit och staden lagts under en regelrätt belägring i massiv skala och med magiskt understöd.

Geda är nära att falla; de Furstliga intar större delen av själva staden innan den allierade undsättningsarmén i sista ögonblicket lyckas häva belägringen. Slaget vid Geda högar blir den största allierade segern i kriget. De Furstliga retirerar norrut från Geda och överger delar av de områden de ockuperat i mellersta och västra Gedanien, utom Månhella vars slott och nekromantiska laboratorium förblir en Furstlig enklav.

Dvärgkungen Grunnir av Steinheim och kung Sigtrygg av Högmark stupar i strider mot bergstroll i Steinheim. Högmark väljer snart en ny drottning, Astrid, medan Steinheim hamnar i ett långvarigt interregnum och drar sig ur alliansen mot Fursten.

Greve Angantyr Egilsson Jäärnskiöld, som ledde undsättningen av Geda, väljs till ny kung av Arosia.

De allierade börjar följa upp sin seger genom att återerövra förlorad mark. I Gedanien återerövras Norholmen och Blåehus; Arosia och Högmark lyckas däremot inte med sin belägring av Järneskans. En Furstlig armé genskjuter högmarkarna och segrar i fältslaget vid Forsala.

Markulf Ragvaldsson, riksföreståndaren i Gotmar, gifter sig med drottning Yrja av Gautrike. Senare under året väljs han till kung efter att framgångsrikt slagit ner ett stormansuppror.

Från Österlandet kommer nyheter om att Fursten skickat hjälptrupper till Ordo Alemandis segerrika fälttåg mot prinsen av Slokov.

Gedanierna fortsätter att bit för bit återerövra sitt ockuperade land. Uriksborg och Gripeborg med deras slottslän återtas. Det mäktiga Järneskans fortsätter däremot att gäcka arosierna.

Från rikena Gotmar och Gautrike i södra Thule, som befinner sig i personalunion, gör en stark sjöburen här ett strandhugg i det Furstliga Talvala. De lider dock ett förkrossande nederlag mot Furstliga och talviska trupper vid Saarijärvi.

De vandöda från Månhella har börjat bli en allvarligare plåga sedan en tid. Efter att med svårighet ha slagit tillbaka en ovanligt kraftfull räd börjar Arosia och Gedanien gemensamt belägra Månhella. Efter hårda strider och med hjälp av Nyckelns Väktare faller Månhella och den vandöda enklaven förgörs. Den onaturliga vinter som hållit det omkringliggande området i sitt grepp i över fyra år upphör till slut.

I januari anfaller en liten Furstlig styrka överraskande Örnevalls kloster just som ett stort rådslag för Nyckelns Väktare planeras där. Själva Nyckeln och många av Väktarna räddas undan även om manfallet inte blir obetydligt.

På våren anklagar Ordo Alemandis nye stormästare S:t Ahriks Orden, en riddarorden i Österlandet av gedanskt ursprung som står alliansen nära, för kätteri och svartkonster. Detta blir början till ett krig mellan riddarordnarna.

Arosia och Högmark bildar personalunion då kung Angantyr och drottning Astrid gifter sig.

Under våren och sommaren kommer många orch- och vättestammar från Nordanlanden, tydligen på Furstlig inbjudan, söderut och förhärjar Högmark. I deras fotspår ockuperar Fursten nordöstra delarna av landet.

Vinden vänder plötsligt då arosierna oväntat lyckas återta Järneskans och driver tillbaka orcherna over Högälven. Därefter uppstår något av ett dödläge i Högmark; Högälven har i praktiken blivit en gräns som befästs på båda sidor.

I Thule blir kriget lågintensivt och består mest av räder fram och tillbaka. I Österlandet faller Ahriksborg under våren, dock först efter att en sjöburen allierad undsättning lyckats evakuera många av riddarna som höll borgen. Hela Virland ligger nu under Ordo Alemandis ockupation och Orden och Furstens östra armé invaderar under sensommaren och hösten Keriland, Ahriksriddarnas återstående fäste.

Båda sidor förbereder nya krafttag. Gedanien och Sunnanslätt samlar en stor här för att återta norra Gedanien, medan Arosia och Högmark samlar sig på sitt håll. En stark Furstlig fältarmé samlas i norra Gedanien under våren och sommaren.

Fälttåget inleds strax efter höstskörden. Härarna sätter sig i rörelse men de Furstliga väljer oväntat att inte möta den gedansk-sunnanslättska hären utan i stället gå in i Arosia. De allierade delar upp sig; den gedanska hären återerövrar framgångsrikt norra Gedanien medan sunnanslättarna skyndar att undsätta Arosia. De kommer dock inte i tid för att hindra de Furstliga att storma och bränna Arosia stad. De Furstliga drar via västra Arosia och Tolvmilaskogen vidare till Högmark.

I Högmark möts härarna; striden blir oavgjord men Sunnanslätts riksföreståndare Theoderik Skiöld stupar och de demoraliserade och logistiskt ansträngda allierade tvingas retirera. Drottning Astrid av Högmark har under tiden hunnit slå tillbaka ett andra Furstligt angrepp, men när hon nu kläms mellan två fiendehärar köper det henne bara tid att evakuera sin huvudstad Ranheda. De Furstliga ockuperar nu det mesta av Högmark, utom det sydvästra hörnet kring Järnforsa.

Drakfåglarna intar Ravnsmark i västra Margholien.

Den första stöten från de Furstliga i Högmark riktas oväntat mot alvernas bosättningar i västra Thule. En oväntat snabb allierad motoffensiv slår tillbaka det Furstliga anfallet och offensiven avbryts.

Under fälttåget upptäcks en magisk port, tydligen byggd av alver i forntiden. Porten öppnas kortvarigt och några människor från båda sidor passerar igenom den innan den stängs på nytt; de försvunna återvänder genom en annan port i Ravnsmark i december.

Drakfåglarna erkänns av de allierade regenterna som en fullvärdig medlem av Alliansen mot Fursten och Margholiens rättmätiga härskare. På deras inrådan upprättas en transportväg genom alvriket Ilyrana mellan Arosia och Ravnsmark.

Tidigt på hösten inleds en stor allierad offensiv för att befria Högmark. De allierade angriper från två håll och har inledande framgångar, men efter hårda strider segrar de Furstliga och behåller kontrollen över Högmark tills vidare.

Fursten börjar en ny, mer metodisk och långsam, offensiv mot Ilyrana. Under våren och sommaren avancerar de Furstliga långsamt och upprättar en kedja av befästa läger och utposter.

De allierade svarar till en början med räder och störanfall mot Furstens olika besittningar, främst i Högmark och södra Margholien, men mest dramatisk med en stark sjöburen räd mot Margholiens kust. Efter ett framgångsrikt strandhugg vid S:t Egils hamn seglar den allierade flottan söderut men möter en Furstlig flotta i ett sjöslag; de allierade slår sig igenom men den gedanske marsken friherre Peder Silvertuna som fört befälet stupar.

På ett riksrådsmöte i Gedanien beslutas att Nyckelns väktare fortsättningsvis ska lyda under ett mer formaliserat regentråd. Regentrådet organiseras under hösten och håller möte i Arosia stad i december.

Under hösten undsätter de allierade Ilyrana och lyckas utmanövrera de Furstliga och tvinga dem att falla tillbaka och för tillfället hejda sin framryckning.

Framåt vintern blir Ravnsmark, som under hösten plågats av småskaliga men tilltagande Furstliga räder, plötsligt utsatt för ett större samlat Furstligt anfall. Anfallet slås tillbaka men det kostar på.

Nyhetsbrev 21

• Drakfåglarnas räd mot Griftedal

Nyhetsbrev 22 - nytt!