 |
De Furstligas mest framskjutna utpost mot de allierade, vid alvporten i Klippiga Skogen, var nu inringad och i stort sett avskuren. Flera utposter hade rests runt den för att hålla den innesluten och några av Nyckelns Väktares utsända fanns alltid på plats för att hålla den Furstliga posten under observation, särskilt då porten. Efter att man stoppat fororna vid Järvmyren var utposten i praktiken avskuren och började få slut på proviant.
Under helgen på fälttågets andra vecka, ett par dagar efter striden vid Järvmyren, kom fler rapporter från Klippiga skogen till det allierade fälthögkvarteret vid Långmila om att något verkade vara i görningen vid den Furstliga utposten. Drottning Astrid och de andra befälhavarna beslöt att tiden ändå var mogen för att inta utposten, som borde vara försvagad vid det här laget, och lät göra en avdelad styrka om några hundra man - däribland de tyngst beväpnade grupperna i expeditionsstyrkan, som gedanierna och dvärgarna - redo för att gå till anfall.
Planen var att stormstyrkan skulle avtåga i gryningen på måndagen, men under söndagen kom nya larm från flera håll. De Furstligas magiker höll definitivt på med någonting vid porten nu, och andra spanare rapporterade att en ny Furstlig truppstyrka var på väg från Holenthon mot Klippiga skogen - troligen för att undsätta eller förstärka utposten.
 |
 |
 |
 |
||||||||
|
|
|
|
||||||||
 |
 |
 |
 |
De allierade befälhavarna beslöt att handla snabbt. Medan en skara lätta trupper under ledning av Rina Idasdotter och hennes partisaner sändes iväg i mindre lättrörliga grupper för att fördröja och störa den Furstliga undsättningsstyrkan så mycket som möjligt gjordes stormstyrkan, under befäl av riddarna Akvin Örnklo och Birger Silverfors, skyndsamt redo att ilmarschera mot utposten. Där verkade det som om saker redan börjat hända.
Under tiden vid utposten
Vad hade då hänt vid utposten?
Nyckelns Väktares spanare hade upptäckt att de magiker och Rödkåpor som befann sig på den Furstliga utposten i samlad tropp börjat en ny större ritual vid porten - det verkade som om de kanske faktiskt höll på att lyckas öppna den. Ett par av Väktarnas utsända lyckades i skydd av ett plötsligt regnväder ta sig in i utposten men blev upptäckta och fick fly och larmet gick. En överenskommen signal gavs nu och de små garnisonerna i de olika allierade utposter som inringade den Furstliga - här fanns bl a en del av de margholiska Drakfåglarna posterade just nu - drog sig samman för att gå till angrepp mot utposten; inledningsvis mest för att hålla pressen uppe på de Furstliga i väntan på förstärkningarna. De Furstliga bemannade sina bröstvärn och sköt med armborst, bågar och ballistor men gjorde inga utfall. Under tiden fortsatte Rödkåporna och magikerna med sin ritual.
 |
 |
| Aemilius | Kari |
Oredan hade dock gett två magiker bland Nyckelns Väktare - mäster Aemilius Clarus och adept Kari, båda från Gedanien - tid att aptera en ritual de själva förberett som en sorts fälla. Deras ritual lyckades störa flödena runt de Furstligas, vilket ledde till en våldsam magisk urladdning. Ett dån som av tordön ekade runt porten, ljusblixtar tycktes slå fram och tillbaka och flera av de Furstligas magiker slogs medvetslösa. Vad de än försökt göra hade det kommit av sig åtminstone för en stund.
Skärmytslandet mellan allierade och angripare och Furstliga försvarare fortsatte medan det sakta började skymma.
Porten öppnas och sluts på nytt
Strax innan det blev mörkt kom till slut de allierade förstärkningarna. Nu började striden på allvar; de allierade samlade sig i anfallskolonner och gick till angrepp mot det befästa lägret från flera håll. Under tiden hade dock de Furstliga magikerna återhämtat sig och börjat sin ritual på nytt.
Porten till lägret slogs till slut in och en våldsam kaotisk närstrid inne i själva utposten följde. När den rasade som värst hördes plötsligt återigen det ljud som klingat när porten öppnades tidigare: ett djupt, bultande läte likt en jättes hjärtslag genom ett dovt muller. Porten hade öppnats på nytt. Genom den, liksom en tunnel in i klippan, kunde man svagt skymta vad som såg ut som en dimmig skogsstig.
 |
||
|
Just då bröt några av de allierade igenom den tunna linje av Salamandrar och legionärer som försvarat ritualplatsen. Några av Rödkåporna och magikerna höggs ned genast. En Rödkåpa och ett par Salamandrar försvann in i den nu öppna porten. De förföljdes hack i häl av en grupp av de allierade - adept Kari och spejaren Eskil Bursson från Nyckelns väktare, ett par soldater och en av Drakfåglarna - och alla tycktes försvinna i dunklet. Så slog det plötsligt blixtar på nytt som tidigare. Det mullrade och riste i berget, och plötsligt upphörde det bultande lätet och tunneln bleknade bort. Innanför portvalvet var åter bara en kal klippvägg.
Vid det här laget hade de allierade definitivt fått överhanden i striden och de överlevande Furstliga försvararna som inte lyckats bryta sig ut kapitulerade. Utposten i Klippiga Skogen var tagen. Men porten var stängd på nytt, som om den aldrig varit öppen, och inga fortsatta ansträngningar förmådde göra något åt den saken.
- Berättelser: På andra sidan porten, del 1: Välkomna in
 |
Medan en avdelning förde tillbaka fångarna och de sårade till huvudlägret vid Långmila gjorde sig resten av den segerrika men trötta allierade stormstyrkan beredda på att utkämpa en andra strid mot den annalkande Furstliga undsättningsstyrkan. Någon sådan blev det dock inte; när de Furstliga fick klart för sig att utposten redan fallit återtågade de till Holenthon .
