Rådsmötet på Edsätra och det som hände efter

Silvertuna	Silfverspenne

I augusti, efter att marsken friherre Peder Silvertuna och den unge greve Lindorm Silfverspenne begravts i Geda, begav sig delar av det gedanska riksrådet,  som styr riket under kung Imrars långvariga och troligen obotliga sjukdom, på en rundresa i riket med sina följen.

Vid slutet av månaden gästade sällskapet rikets fruktade drots, friherre Arald Eldstierna, på hans återerövrade borg Vidmarkshus i norra Gedanien. I samband med en utflykt till jaktgården Edsätra höll rådet ett par rådslag för att försöka nå lösningar på flera olösta konflikter och problem; mötet gästades också av sändebud från Drakfåglarna, den margholiska motståndsrörelsen mot Fursten, och alverna i Ilyrana.

De närvarande

Följande medlemmar av riksrådet i Gedanien var med vid Edsätra:

• Kronprinsessa Adriana Imrarsdotter Falk
• Ärkematriark Cordelia Petri (Cordelia Pedersdotter Drakvinge), ärkematriark av Geda
• Friherre Arald Magnusson Eldstierna, drots
• Grevinna Eleonora Aronsdotter Drakvinge till Drakhem
• Prinsessa Ilda Imrarsdotter Falk
• Prins Imrar Imrarsson Falk
• Herr Henning Algotsson Stierna, lagmästare i Nordraland

Kung Imrar	Riddar Lukas Drakvinge	Riddar Akvin Örnklo	Riddar Magnus Eldstierna

Riksrådet

Flera av de större frågorna riksrådet dryftade på Edsätra gällde annars just själva rådet och dess styre. Situationen var komplicerad: dels hade det uppstått en vakans som måste fyllas i och med marskens död, dels var frågan om hur den fortsatta regeringen skulle se ut.

För två år sedan drabbades kung Imrar av ett slaganfall och han har varit sängliggande och oförmögen att regera stora delar av de gångna åren. I vanliga fall hade kanske kronprinsessan Adriana utsetts till regent i hans ställe, men vid tillfället befann hon sig utomlands (se nedan). I stället har riket sedan dess regerats av riksrådet, även sedan prinsessan återvänt och tagit plats i rådet. Det var ingen hemlighet att kronprinsessan och drotsen ofta drog åt olika håll; friherre Peder hade till sin död varit en balanserande faktor då han hade bådas förtroende.

Nu höjdes röster för att kronprinsessan skulle utses till regent, vilket särskilt drotsen motsatte sig - han menade att det vore att ge upp och i det närmaste dödförklara kungen, som han fortfarande hoppades skulle botas med ett mirakel. Drotsen lyckades förhala saken tills vidare och därmed säkra fortsatt större rörelsefrihet.

Prior Esbjörn Drakvinge

Ahriksriddarna och Månhella slott

Rådet slog också två flugor i en smäll i det att de förlänade det vakanta Månhella slottslän på fem år till de landsflyktiga Ahriksriddarna mot fortsatt krigstjänst för Gedanien mot Fursten.

S:t Ahriks riddare, en kyrklig riddarorden med gedanskt ursprung som varit nära allierade, hade styrt över betydande landområden i Österlandet länge men har de senaste åren varit i fejd med den större, mäktigare Ordo Alemandi som under sin nye aggressive högmästare allierat sig med Fursten. Ahriksriddarna hade förlorat stora delar av sina territorier och är tillbakaträngda till Svaleborg i Keriland; många av riddarna och även en del av ordens kassa hade dock evakuerats till Gedanien.

Ahriksriddarna är bland de bäst tränade och organiserade krigarna de allierade kan uppbåda, men de var fåtaliga och skulle de förbli en effektiv styrka behöver de försörjning och en bas. Orden var en gång närmare knuten till Gedanien än den varit de senaste seklerna och det kan finnas de som vill återknyta de närmare banden.

Att förläna dem Månhella sågs av flera som en salomonisk lösning, helst som Månhella har historisk betydelse för orden: klostret sägs ha grundats av S:t Ahrik själv. Prior Esbjörn Eriksson Drakvinge blev kastellan och kommer även att representera riddarna i regentrådet.

Caun Dolthorion	Aerlinn av Neledh Sirion	Firaq av Formenos

Till undsättning av Ilyrana

Sändebud från alverna i Ilyrana, som på nytt invaderats av de Furstliga, mötte också upp med riksrådet för att ge nya underrättelser och vädja om stöd.

En allierad undsättningsmanöver hade redan under sommaren börjat förberedas under arosisk ledning. Efter att ha samrått med alvdelegationen erbjöd sig prins Imrar att själv anföra en gedansk kontingent till undsättningen, och rådet enades om att Gedanien skulle bidra med en större styrka än vad som tänkts tidigare. Alverna var nöjda inte bara med stödet utan med den symboliskt betydelsefulla gesten att prinsen själv skulle gå i spetsen och riskera sitt liv.

Sofia Björnäng

Drakfåglarnas delegation

Även Drakfåglarna, den margholiska motståndsrörelsen mot Fursten som sedan en tid höll Ravnsmark, hade sänt en delegation till Gedanien med syfte att knyta eller återknyta kontakter på flera nivåer. Bara en av de utsända, herse Sofia Björnäng, tog sig till Edsätra och mötte upp med riksrådet, men flera andra sändebud var i Gedanien och återknöt kontakten med allierade och stridskamrater från ockupationstiden.

De mest anmärkningsvärda nyheter Sofia hade med sig var att motståndskämparna kommit en bit på väg mot att lyckas infiltrera Svartstenstornet, Furstens egen boning och högkvarter. De hade fått in folk i trossen i de yttre befästningarna och trodde sig ha hittat en möjlig väg in i själva tornet via en akvedukt.

Magus Aemilius	Adept Kari	Broder Asulf

Nyckelns väktare och drotsen

Något som oväntat (för många) gjorde utflykten till Edsätra mer dramatisk var att en expedition från Nyckelns Väktare, med magikerna Kari och Aemilius Clarus i spetsen, samtidigt anlände till platsen i egna ärenden för att undersöka märkliga fynd nära gården. De råkade, inte för första gången, i konflikt med drotsens folk. Dels var de sex så kallade "portfararna", som passerat igenom en magisk port i Högmark och månader senare kommit ut i Ravnsmark, med i följet, inklusive de två avhoppade Furstliga blodsmagikerna som drotsens folk ville ta i förvar; dels visade det sig att en annan Väktare, broder Asulf av Örnevall, redan hölls i husarrest på gården efter att ha gripits av drotsens folk under ett tidigare uppdrag.

Drotsen och Nordralands lagmästare, herr Henning Stierna, lät hålla en rättegång mot Asulf främst i syfte att belysa vad drotsen såg som det stora problemet med Nyckelns väktare: deras oklara rättsliga status. Vem lyder de egentligen under och ansvarar inför?

Det hela mynnade ut i att riksrådet enades om att ett mer formellt regentråd för Alliansen mot Fursten skulle upprättas, och att Nyckelns väktare fortsättningsvis skulle svara indirekt inför detta. Drotsen förklarade att han tänkte behålla Asulf som gisslan till dess att detta råd och Väktarnas förhållande till det ordnas upp.

Efterspelet

Domina Elarka	Riddar Valdemar	Sissela

Tidigt på morgonen efter rådsmötet begav sig Nyckelns Väktares utsända iväg från Edsätra. I trots mot drotsens ord följde också broder Asulf med dem.  Domina Elarka Arnvidae, abbedissa vid Örnevalls kloster och en av Väktarnas ledare, stannade vid Edsätra och höll morgonmässa.

Så snart drotsen blivit varskodd om avvikandet lät han sända en beriden patrull ledd av riddar Valdemar Skymning för att gripa "rymlingarna". Efter avslutad mässa förhörde han Elarka, som erbjöd sig att själv gå som gisslan i Asulfs ställe. Efter en del dividerande gick drotsen in på detta och lovade sina tidiga gäster fri lejd ur hans förläning.

Kurirerna med det nya budet kom fram i sista minuten. Riddar Valdemars patrull, de avvikna Väktarna, den tidigare trupp som skickats för att söka efter den f d Rödkåpan Fenri och dessutom några av prinsessan Ildas utsända, som också ville ta Fenri i förvar, hade alla sammanstrålat vid en grotta där soldaten Sissela, en annan av portfararna, barrikaderat sig med sin blinda kamrat. Svärd hade ännu inte korsats men striden hängde i luften.

I och med de nya buden var dock freden återställd - för tillfället. Men många gamla ovänskaper hade befästs och nya uppstått.