| Utskriftsvänlig sida |
Den här texten skrevs som bakgrund till lajvet Gravberget (januari 2017) och skildrar händelserna ur de Furstligas synvinkel.
|
Larmet gick och vårdkasarna brann
snart i hela Höghede. Generalmajor Severa, Furstens befälhavare i
centrala Margholien, gav order om att ställa såväl vinterkvarterade
trupper - inklusive större delen av Svartstenslegionen med auxilia -
på fötter som att frälset i Höghedet skulle mobiliseras med sina
hirder och landvärn för invasionsförsvar. I de tätt skogklädda
gränsbygder som Drakfåglarna ryckte fram genom förberedde
lokalbefolkningen, under överinseende av den retirerande
gränsgarnisonen och med varierande grad av entusiasm, bråtar och
skansar längs skogsvägen för att sinka dem. Rebellerna verkade, visade det sig, inte ha så bråttom. Efter att ha jagat undan gränsgarnisonen saktade de in och ryckte framåt, obevekligt men sakta och mycket metodiskt. Lika metodiskt, men mer skyndsamt, gjorde de Furstliga sig redo att möta hotet. Severa och säkert fler misstänkte att det var något lurt med det hela - ett rakt öppet anfall mot Griftedal vore rena självmordet. Men vad hade de i kikaren? |
Ett par nätter efter att rebellerna satt
sig i rörelse från Ravnsmark gick larmet i själva Griftedal, Margholiens
huvudstad. En betydande grupp angripare - kanske 50 eller kanske flera hundra,
ingen visste säkert i mörkret och oredan - hade på något sätt lyckats ta sig in
i staden och när de upptäcktes utbröt kaotiska strider mot stadens garnison.
Flera av inkräktarna dödades eller tillfångatogs men många lyckades ta sig ut
och tog sin tillflykt till skogen nordväst om staden. Elden hade kommit lös
under oredan - oklart om det skett med avsikt eller inte - och spred sig snabbt,
så att släcka eldsvådorna blev det mest akuta.
En del av Ministeriets högkvarter och flera
förråd hade plundrats; såväl en del värdefulla dokument som en del vapen, mat
och andra resurser hade fallit i plundrarnas händer. Annars visade sig inte
förlusten av liv och egendom så omfattande - mest skada på bådadera skedde genom
elden, då flera boningskvarter brann ned.
De fångar som tagits - en blandning av
fredlösa margholiska Drakfåglar och bondesoldater från Högmark - förhördes
ingående och brutalt, men man fick inte mer ur dem än att de kommit från
Ravnsmark i små grupper och återsamlat sig nära Griftedal inför anfallet.
Severa och de andra Furstliga befälhavarna
såg till att inte låta sig gripas av panik. Skogsvana auxiliaförband skickades
att förfölja de flyende rebellerna i skogen medan Svartstenslegionen och andra
mobiliserade trupper gjorde sig redo för framryckning - men Severa avancerade
inte genast mot rebellernas huvudstyrka utan höll ställningarna. Om de faktiskt
menade allvar med sitt anfall hoppades hon dra dem så långt från sin bas som
möjligt. Hon lät däremot skicka smärre skurar av spejare och lätta trupper mot
rebellarmén, dels för att hålla koll på deras rörelser och dels för att försöka
ta sig förbi dem och sinka eller rentav avskära deras reträtt.
Bluffen var synad och efter att ha först
saktat in och sedan stått still någon dag började rebellarmén retirera tillbaka
mot Ravnsmark. Severas förtrupper sinkade och försvårade deras reträtt så mycket
som möjligt, men de kunde med ganska små förluster återvända till Ravnsmark.
I Höghede förblev beredskapen hög. De flesta av styrkan som slagit ut räden mot Griftedal hade kommit undan; tydligen hade de delat upp sig i små grupper på nytt och spritt sig åt olika håll, en del tillbaka mot Ravnsmark, en del till gömställen i Margholien. Lokala trupper, inklusive de mobiliserade landvärnen, fortsatte att jaga och patrullera efter sådana fientliga eftersläntrare.
En sådan grupp Drakfåglar och allierade påträffades i februari i närheten av den nyligen återöppnade järngruvan Gravberget i östra Höghede i samband med en Furstlig delegations besök dit. Några av rebellerna sårades och dödades i en skärmytsling med lokala Furstliga trupper men resten av gruppen lyckades fly och försvann ur sikte.
Tidigare lajv: Gravberget
