Nyhetsbrev XXII
| |
Februari 1151 - december 1151 |
|
Skrivet och sammanställt av
Henrik Hoffström & Theo Axner |
Det här nyhetsbrevet behandlar händelseutvecklingen från senhösten 1150
till senhösten 1151. För tidigare händelser, se:
Innehåll
Gott år och fred!
Senhösten 1151 till Senhösten 1152 blev ovanligt lugn i
Thule, mycket beroende på den oreda Drakfåglarnas räd mot Griftedal åtstadkommit
i den Furstliga administrationen. Väktarna gjorde ett forskningsgenombrott och kom fram till att de
Furstliga håller Högälvens ande, det oknytt som kallas Strömkarlen, fjättrad
bortom en av de portar som väktarna lagt mycket möda på att studera de senaste
åren. En expediton skickades ut i slutet av året för att försöka ta kontakt med
den fjättrade Strömkarlen.
Fram på vårkanten skickade de Furstliga en straffexpedition till
Ravnsmark som svar på Drakfråglarnas räd mot Griftedal.
I Högmark utnyttjade partisanerna röran för att under sommaren trappa upp
sina motstånds- och sabotageaktioner.
I Österlandet föll Ahriksordens sista fäste Svaleborg för Slagbjörnsordens
belägring och de kvarvarande Ahriksriddarna gick i landsflykt.
|
Vintern 1151
samlades schamaner från Solstammarna för en åkallanderitual i gränstrakterna
mellan norra Högmark och Margholien. De lyckades locka flera margholiska oknytt,
som berättade om den lokala regionens älvahov, och om att Furstens makt över
källorna i regionen norr om dem har satt sin prägel på oknytten där. De som inte
samarbetar med Fursten ligger mycket lågt, då de är sårbara för blodsmagi.
Gränsen för regionerna är Högälven, vars ande var en slags gränsväktare. De
berättade att några mäktiga väsen helt betvingats av Fursten, eller på något
sätt bannlysts. Kanske till och med spärrats in, fängslats. För älvafolken, vana
att kunna röra sig mellan världarna utan hinder, var det fruktansvärt
obehagligt.
När Nyckelns
Väktare fick veta detta fick bland annat adept Kari upp ögonen för att
beskrivningen av andevärlden påminner mycket om världen bakom Porten,
den de kallar Gråmark. Hon bjöds med på en andevandring (efter visst
övertalande från hennes sida...) och ”kände igen sig” tillräckligt för
att ana ett samband.
Ganska
snart upptäckte Nyckelns Väktare några otydliga anteckningar om rykten
om fängslade väsen i samband med att Strandsfördraget slöts för fjorton
år sedan (1137, två år före kriget). I samband med det gav de Furstliga
diplomaterna varsin ädelsten i gåva till kungarna av Gedanien, Arosia
och Högmark. Den i Högmark hade gått förlorad, men de andra två fanns
kvar i kungahusen. Frågan är om något samband finns mellan gåvan och det
inspärrade väsendet?
Väktarna och
Solstammarna sände bud till den alviske magikern och forskaren Helcaril,
och tillsammans kommer de överens om att rådfråga de gamla och slumrande
väsendena i Laiquambo, som alverna normalt brukar lämna ifred. De
mystiska ädelstenarna och ett alviskt svärd som fanns i världen bortom
portarna medfördes till den gemensamma ritualen mellan alver, Väktare
och schamaner.
|
 |
| Adept Astrid |
|
Ritualen i
Laiquambo, våren 1151
Syftet med ritualen
var att ta kontakt med de gamla och kraftfulla oknytt som gjort sitt hem i
skogarna kring Laiquambo, och försöka få reda på så mycket som möjligt om de
väsen de Furstliga spärrat in. Vid ritualen fokuserade oknytten främst på
ädelstenarna. De kallade dem Strömkarlens tårar. Om de Furstliga hade dem
betyder det att det är Högälvens ande Fursten har i sitt våld. Högälvens ande är
direkt knuten till vattendraget Högälven. Att expeditionen är så viktig har två
orsaker; vattendraget Högälven utgör en fysisk barriär mellan Margholien och
övriga Thule och fursten forslar både trupper och proviant längs den. Om
oknyttet som styr över detta vatten var fri och på de allierades sida skulle det
innebära att denna viktiga transport väg stängdes. Den andra orsaken är att
Högälven i sig är ett mäktigt oknytt och sålunda en kraftfull bundsförvant.
Detta ledde Väktarna och de allierade att
fokusera sina efterforskningar på att identifiera den port som håller anden
fången.
Den
visade sig gå under namnet Vinterporten
Sommaren 1151
Under sommaren genomförde Nyckelns Väktare och deras
allierade flera rekognosceringsuppdrag och till slut kunde man med hjälp
av sina kontakter bland partisanerna i Högmark lokalisera det man tror
är Vinterporten. Man beslöt att skicka en stark expedition med ett
flertal magiker, shamaner och representanter för alla grupper i
alliansen under ledning av Riddar Agnes Eka av Gedanien.
Sammankomsten på Tröskeln senhösten 1151
Innan expeditionen avtågade hölls
en sista samling på alvisk mark på den lilla gård som kallas “Tröskeln”.
Där hölls en ritual under kvällen som en slags repetition inför det
magiska arbete som skulle göras vid Vinterporten. Shamanerna påbörjade
en åkallan, men blev avbrutna då det mäktiga oknyttet som kallade sig
Sommarstorm plötsligt väckts ur sin dvala av de krafter som åkallades på
platsen. Kort efter gav sig expeditionen av mot Vinterporten.
Tidigare lajv:
Tröskeln
|
 |
|
Riddar Agnes Eka |
|
Våren
1151
Drakfåglarnas Attack
på Ministeriet tidigare på året ledde till en förödande administrativ oreda som
till stor del lamslog de Furstligas offensiva operationer under en stor del av
året. Offensiven mot Ilyrana kom av sig och de Furstliga har koncentrerat sig på
att hålla de fästen och poster de redan tagit och slå ut mindre räder därifrån.
Tidigare lajv:
Med
Sådana Vänner
Det offensiva mål de
Furstliga prioriterade var att svara på Drakfåglarnas räd med en
straffexpedition mot Ravnsmark med Rana och draken Náuglug i spetsen. Flera av
rebellernas bosättningar och fästen ovan jord i östra Ravnsmark brändes och
måste överges, men det är oklart hur stora effekter moträden egentligen hade.
I Högmark
utnyttjade motståndskämpar och partisaner oredan till att trappa upp sin
verksamhet och störa och sabotera ockupationen. De hade stöd från fr a Arosia,
men de allierade har under året fortsatt varit alltför försvagade för att samla
sig till något stort offensivt företag – de har slagit ut diverse mindre räder
mot Högmark och södra Margholien, och annan lågintensiv krigföring, men i övrigt
koncentrerat sig på att återhämta sig.
Sommaren och hösten 1151
Sommaren och hösten fortsatte ungefär som våren. Borta i Österlandet föll
till slut Svaleborg, Ahriksriddarnas sista stora fäste, för Ordo Alemandis
belägring. Keriland är nu huvudsakligen under Ordo Alemandis kontroll, medan
Fursten kontrollerar nordvästra delen av landet. Några av Ahriksriddarna och
deras allierade tros dock ha lyckats fly och kommer kanske att fortsätta föra en
underjordisk kamp.
Under de här månaderna genomförde Nyckelns Väktare och
deras allierade flera rekognosceringsuppdrag och till slut kunde man med hjälp
av sina kontakter bland partisanerna i Högmark lokalisera Vinterporten.
Fortsättning följer!
Är du intresserad av att blanda dig i vad som sker i Thule i
framtiden? Hör av dig till arrangörerna på thulekampanjen [at] gmail.com.