| Utskriftsvänlig sida |
Örnevalls kloster är det största och mest framstående i Sunnanslätt. Sedan omkring ett sekel tillbaka är det ett dubbelkloster och inrymmer såväl ett celestinerkloster som ett anselmitkonvent (se Heliga ordnar och kloster i Thule).
Klostret har blivit ovanligt rikt genom talrika donationer genom åren, och det har haft goda relationer med både kungarna och städerna, främst naturligtvis Örnevall. Klostret äger en hel del land, främst i västra Sunnanslätt. Dess gårdar arrenderas och brukas av landbor.
Klostret har ett omfattande och berömt scriptorium; de flesta skrivarna i riket har fått sin utbildning där. Klosterskolan är också berömd och tar förutom de vanliga noviserna in en del betalande elever – mestadels barn till lokala frälsemän och rika borgare.
Föreståndare för klostret är abbedissan moder Elarka Arnvidae. Moder Elarka är också känd för att hon är en av Nyckelns Väktare (se nedan).
Klostret ligger strax under en mil norr om staden Örnevall. Man kommer dit genom att följa landsvägen norrut som så småningom leder upp till bergslagerna i västligaste Arosia och vidare upp till västra Högmark (och så småningom ända upp till Steinheim och Frosta). En avtagsväg åt öster från landsvägen leder upp till klostret genom kuperat och skogigt landskap.
Själva klostret ligger på en öppen höjd som stupar brant ner på norrsidan men sluttar mjukt ner åt söder. Klostrets huvudbyggnad ligger längst upp i norr mot stupet, med klosterträdgården söderut nedanför på sluttningen. Klostret och trädgården är omgärdade av en stenmur. Sluttningen är lång och öppen. Nedanför stupet, och runtom nedanför höjden, vidtar tätare skog.
Man kan se Örnevalls kyrktorn från klostret, och tvärtom, men annars är staden och klostret utom synhåll för varandra pga skogen och kullarna emellan.
Kan man vägen kan man ta sig på rätt stigar genom skogen runt klostret ned till Herseby socken och den nordöstra landsvägen som leder mot Skiöldenäs (vilket också är vägen till Lyktgubben).
En karta över själva klostret följer nedan. Det är tre våningar högt och alltså rymligare än vad det kanske ser ut.
|
I vanliga fall skyddas klostret och dess ägor – mest mot rövare och liknande – av den s k klosterhirden, en liten vaktstyrka om ett par dussin man under befäl av ridfogden Berndt Hake. Vakterna är knappast några yrkessoldater; de är till rätt stor del unga män och kvinnor från klostrets landbofamiljer, men en del kommer också från staden. Efter det Furstliga överfallet på klostret vintern 1146 har dess försvar stärkts och hirden utökats något; även specialister på andra världsliga områden har knutits till den. Flera av de som tjänar i den är också mer eller mindre nära knutna till Nyckelns väktare.
Något som i tilltagande grad kommit att särprägla Örnevalls kloster under krigsåren är att det blivit något av ett inofficiellt högkvarter för Nyckelns Väktare, den sammanslutning av lärda inom Alliansens folk som studerar Nyckeln – ett mystiskt föremål som sägs äga kraften att stå emot och rentav häva Furstens svartkonst, men som de allierade än så länge bara förstår sig ofullständigt på - och försöker använda den och andra metoder mot Furstens magiska krafter.
Detta hänger närmast ihop med att såväl moder Elarka, klostrets föreståndare, som flera av de ledande bröderna och systrarna själva är engagerade i detta. Klostret eller, oftare, någon av dess avsides belägna gårdar har därtill ofta använts som mötes- och samlingsplats för Väktarna. Klosterfolket har vant sig vid att se besökare av ganska märkliga slag – inte bara lärda och magiker utan också sändebud för de främmande folken; människor av de vilda Solstammarna från Västmarkerna, dvärgar och rentav alver. De vackra men fruktade och misstrodda Odödliga har traditionellt på många håll betraktats som onda och förtappade varelser och det har väckt flera höjda ögonbryn att moder Elarka tagit emot dem som gäster, men hon har konsekvent hävdat att de är misskända och lika väl som människor förtjänar att dömas var för sig.
Många av de senaste vintrarna har Nyckelns Väktare hållit större rådsmöten antingen på klostret eller på dess marker omkring nyår.
 |
Domina Elarka ArnvidaeFödelseort: Sunnanslätt Född: 1110 Spelare: Erika Westberg (rollen har tidigare också spelats av Cilla de Mander och Linnea Lindström)
Elarka Arnvidsdotter är abbedissa för klostret i Örnevall, en betydande samlingsplats för rikets andliga och världsliga lärdom. Dess klosterskola har fostrat många av landets präster och lärde. Den förhållandevis unga abbedissan var ett av Sunnanslätts sändebud till krigsrådet i Arosia 1139 och var alltså med vid skapandet av Nyckeln. Hon fick patriark Henricus’ fullmakt att representera honom och kyrkan vid rådsmötet i Hällbro hösten 1140, något som förvånat en del trots att det varit känt att hon är högt betrodd hos patriarken. Detta har gjort att hon fungerat som Nyckelns Väktares främsta kontakt mot kyrkan. |
Spelats på:
Figurerar i novellerna: |
 |
Broder Asulf IuniperadicusFödelseort: Sunnanslätt Född: 1116 Spelare: Olle Carnevale Asolf är en anselmitbroder från klostret i Örnevall och en nära vän och lärjunge till moder Elarka. Asolf är en fridsam man och en mycket begåvad örtmästare och helare. Somliga av de andra Väktarna misstänker rentav att han har vissa medfödda magiska krafter. |
Deltagit på: Figurerar i novellerna: |
 |
LivFödelseort: Skogaby nära Örnevall, Sunnanslätt Född: ca 1120 Spelare: Susanne Staaf En tidigare novis vid klostret i Örnevall, som drabbats av märkliga visioner av S:t Ahrik. Hennes syner visade sig ha en ny innebörd för en del av Nyckelns Väktare, och med hjälp av en av dem återfick Thanadril en del av sitt minne under mötet på Gröntuna. Livs syngåvor har visat sig bli till nytta fler gånger och hon har efter segern vid Geda börjat ta en mer aktiv och självständig del av Väktarnas arbete. Hon är inte längre fast bosatt vid klostret men har besökt det rätt ofta och är välkänd där. |
Deltagit på:
Figurerar i novellerna: |
 |
Syster ElinFödelseort: Sunnanslätt Spelare: Karin Edman
Syster Elin är en mycket from celestinernunna med mild framtoning som kom till klostret för över tio år sedan. Hon är högt betrodd och har flera gånger fått lov att bo borta från klostret för att lösa familjeangelägenheter. |
Deltagit på: |
Syster ArcaviaHusmor. En kraftig kvinna, snar till vrede, som styr sina förråd med järnhand. Nåde den som ställer till något där. |
||
Broder GregoriusLärare i Forntunga. En liten timid man som bryr sig mer om kasus på imperfekt particip av något verb än om Ljusets läror. |
||
Syster MagdalenaLärare i kalligrafi. En vimsig medelålders kvinna med mjuka händer och en fantastisk piktur (handstil). Hon är omtyckt men har ingen ordning alls på eleverna. |
||
Broder AndreasKörledare. En bullrig, energisk man med en fantastisk basröst som ofta genljuder genom klostret. Han leder kören med stor entusiasm (och den är mycket bra, även om han ibland sliter sitt hår över den). Han anser att musik är det enda verkliga sättet att tala till den Förste. |
||
 |
Mäster GalatosFödelseort: Altirien Född: okänt, men länge sedan Spelare: Hans Käll En äldre alkemist och magiker, lär vara född i Altirien men bosatt i Sunnanslätt sedan flera årtionden. Han har i många år studerat och lärt ut en teori, vars syfte är att ge utövaren insikt i magins och skapelsens underliggande principer – enligt uppgift lär t o m drottning Katarina ha studerat under honom en tid. På senare år har Galatos varit vid dålig hälsa och dragit sig tillbaka till en gård som ägs av Örnevalls kloster, till vilket han i många år givit donationer. |
Deltagit på: |
 |
Eskil BurssonFödelseort: Norra Gedanien Född: 1121 Spelare: Ola Bengtsson Spejare och stigfinnare åt Nyckelns Väktare. Ursprungligen från norra Gedanien. Har gjort många infiltrationer bakom de Furstliga linjerna, mest känt är nog den till det Furstliga Talvala. |
Deltagit på:
|