Örnevall ståtar med det äldsta anselmitklostret i Sunnanslätt. Anselmitorden är en av två betydande ”tiggarordnar” i Thule (den andra är institorieorden – de kan vagt jämföras med franciskan- respektive dominikanordnarna, men parallellerna är förstås inte exakta).
Det har blivit ovanligt rikt genom talrika donationer genom åren, och det har haft goda relationer med både kungarna och städerna (främst naturligtvis Örnevall). Klostret äger en hel del mark, främst i västra Sunnanslätt (Nedermark). Dess gårdar arrenderas och brukas av landbor.
Klostret har ett omfattande och berömt scriptorium; de flesta skrivarna i riket har fått sin utbildning där. Klosterskolan är också berömd och tar förutom de vanliga noviserna in en del betalande elever – mestadels barn till lokala frälsemän och rika borgare.
![]() |
Föreståndare på anselmitklostret i Örnevall, relativt nybliven abedissa vid krigsutbrottet. Kom till klostret 1131, tydligen med ett brokigt förflutet. De första åren ägnades mest åt botgöring men också åt flitiga studier – hon fann sin nisch i frågor som rörde styrelsesätt, såväl världsligt som andligt. Själv ser hon sin uppgift som främst filosofisk men värnar naturligtvis om de små och svaga. Hon är ytterst ödmjuk och empatisk och har en förmåga att få folk att vända sig till henne för rådgivning.
Å andra sidan har hon ett explosivt temperament som hon bara med stor ansträngning lyckats tämja. Det ryktas att hon i början av sin tid i klostret fick (minst) ett veritabelt vansinnesutbrott, men något sådant har inte skett på länge nu. Det talas heller inte högt om händelsen, som är botgjord och lagd till handlingarna, men det lever kvar rykten bland de nytillkomna i klostret om att hon är farlig och kanske inte riktigt klok.
Det går åtskilliga rykten om hennes tidigare liv, så t ex:
Elarka är på vissa håll mest känd för att hon är en av Nyckelns Väktare, den sammanslutning av lärda inom Alliansens folk som studerar Nyckeln och försöker använda den och andra metoder mot Furstens magiska krafter.
Husmor. En kraftig kvinna, snar till vrede, som styr sina förråd med järnhand. Nåde den som ställer till något där.
Broder Gregorius
Lärare i Forntunga. En liten timid man som bryr sig mer om kasus på imperfekt particip av något verb än om Ljusets läror.
Syster Magdalena
Lärare i kalligrafi. En vimsig medelålders kvinna med mjuka händer och en fantastisk piktur (handstil). Hon är omtyckt men har ingen ordning alls på eleverna.
Broder Andreas
Körledare. En bullrig, energisk man med en fantastisk basröst som ofta genljuder genom klostret. Han leder kören med stor entusiasm (och den är mycket bra, även om han ibland sliter sitt hår över den). Han anser att musik är det enda verkliga sättet att tala till den Förste.
![]() |
Mäster Galatos
hör inte till det egentliga klosterfolket. Han är en äldre magiker och alkemist som i många år har gjort donationer till klostret, och sedan en tid tillbaka har han slagit sig ned på en liten gård som klostret äger för att där tillbringa sin ålderdom i lugn och ro.