Vid vintersolståndet år 1143, femton månader efter det att Alliansen vann sin största seger hittills över Fursten vid Geda, hölls det traditionsenligt Väktarnattsvard på värdshuset Lyktgubben inte så långt från Örnevall i nordvästra Sunnanslätt.
Lyktgubben, ett populärt ställe att stanna upp på för resande längs landsvägen mellan Örnevall och Skiöldenäs, är inte riktigt vilket värdshus som helst. Värdshuset har rykte om sig som mötesplats för Thules mer äventyrliga element ”på väg till klostret”; Lyktgubbens besökare utgörs alltså till en ovanligt stor del av resande med intressanta och fängslande livsöden - personer som har besökt flera av världens hörn och ägnat sig åt otaliga mer eller mindre rumsrena och ofta farliga sysselsättningar under sina liv. Även ägarna själva är män och kvinnor med brokiga och äventyrliga liv bakom sig.
Sedan ett antal år har värdshuset en överenskommelse med såväl klostret som fogden på Örnevalls slott om att ägarna själva upprätthåller ordningen på värdshuset med omgivningar, i utbyte mot att dess gäster har fri lejd till och från klostret. Det har gett värdshuset ett något blandat rykte i den omgivande bygden, men värdarna är omtyckt och redigt folk.
Det såg ut att bli en både spännande och lärorik Väktarnatt vid Lyktgubben. En av traditionerna kring festen gällde att berätta goda - och helst sanna - historier, och det visade sig att många av gästerna hade varit med om märkliga ting, stora och små, under åren av krig, och hade mycket att berätta om sina äventyr. De som gästade kalaset fick höra berättelser och ögonvittnesskildringar om hur Geda belägrades och undsattes i sista stund, om dvärgarnas strider mot trollen i norr och två konungars hjältedöd, om drakar och vålnader, trolldom och oknytt, våldsamma fejder i Gotmar, sökandet efter den vise Kalin, räder in i Furstens egna domäner och resor till världens bortersta hörn.
En annan sak som visade sig med all önskvärd tydlighet var att äventyren inte bara hörde hemma i det förgångna och långt borta, utan de kunde inträffa när man minst anar det. En orolig vålnad, tydligen den gamle hövdingen Brand som låg höglagd i trakten, vaknade till liv och talade genom dödligas munnar innan han till slut blev lagd till vila på nytt. Det visade sig också att de obegripliga tecken som smyckade hans gravhög i själva verket var dvärgrunor, och de avslöjade intressanta ting som fyllde i viktiga luckor i Nyckelns Väktares kunskaper om Imrar den Godes seger över Fursten i forntiden.
Arrangörer: Henrik Hoffström och Theo Axner.
Antal deltagare: 44, varav 18 kvinnor och 26 män, i åldrarna 14-59 år. Genomsnittsåldern låg på 30 år.
Fotogalleri med 48 bilder från Väktarnattssagor
Enskilda deltagares upplevelser på lajvet
Vox populi - deltagarnas röster om lajvet
Utskick
Urkunder och inlajv-dokument
Artiklar och bakgrundstexter
Sånger och dikter
Berättelser