Det Furstliga Talvala

katterikkenDet Furstliga Talvala är en stor provins under Furstendömet Margholien. Landet motsvaras geografiskt av södra och västra Finland i vår värld. Talvala har också lånat mycket inspiration från Finland under vikingatid och tidig medeltid samt från finsk mytologi.

 

Snabbfakta

  • Styresskick: Provins under Furstendömet Margholien
  • Regent: Prefekt Simon Ormhane (under Fursten)
  • Religion: Flera. Talvisk tro och Ljusets lära är vanligast, men många andra förekommer efter folkgrupp
  • Huvudstad: Klippeport
  • Språk: Talviska, nordtunga, orchiska
  • Folkland: (Egentliga) Talvala, Kihlakunta, Ranikka, Suostila, Österstrand
  • Folkgrupper:
    • Människor: Till största delen talvifolk, även en del svioner (ca 15%), skridfarare, kainu och blandade utlänningar
    • Nattfolk: orcher, vättar och troll
  • Folkmängd: ca 200 000
  • Yta: Ca 98 000 km2

 

Geografi

Det Furstliga Talvala gränsar i väster till Innanhavet, i söder till Nordanviken, i öster till Keriland och i norr och nordost till Nordanlanden. Landgränserna inne i landet utgörs av stora vildmarker.

Terrängen påminner mycket om östra Thule. Kusterna omges av skärgårdar. Landet är småkuperat; i stort sett en platå sönderstyckad av sänkor med oräkneliga sjöar och mossar och enstaka bergknallar. Särskilt inlandet är ytterst rikt på stora och små sjöar. Landet är till största delen täckt av skog, barrskog i norr och en del blandskog i söder.

Den enda större staden är hamnstaden Klippeport i sydväst, men städer håller på att växa fram kring Norra och Södra porten, de andra stora Furstliga hamnarna. Klippeport är centrum för det Furstliga styret och administrationen.

 

Kartor

talvala_grund

 

Historia och ursprung

irmeliLiksom Margholien har Talvala inte utgjort en politisk enhet under större delen av sin historia. Folklanden i Talvala har länge bebotts av flera olika mänskliga folkslag: talvifolken (i sin tur indelade i flera större stammar: de egentliga talvi i Talvala, Kihlakunta, Ranikka och Österstrand, suosti i Suostila och keri i Keriland), en del svioner i kustlanden och kainu och de nomadiska skridfararna längre in i landet. I äldre tid fanns det också alver i Talvala, men de har inte setts till på länge.

Inget av folken skapade någon sammanhållen statsmakt. De talviska kustbygderna styrdes av bygdehövdingar, som ibland erkände någon större härskare – t ex Gedakungen – som överherre och ibland inte.

Under 800-talet blev södra och sydvästra Talvala en gedansk koloni och omvändes till stor del till Ljusets lära. Den ursprungligen gedanska S:t Ahriks Orden lät bygga flera stenborgar i Keriland och etablerade sig där.

I början av 900-talet förhärjades både Talvala och Thule av en stor federation av nattfolksstammar från Nordanlanden. Det ledde till att det gedanska väldet i Talvala kollapsade; Ahriksriddarna lyckades hålla Keriland men blev i fortsättningen självständiga. I övriga Talvala återgick läget till ungefär som det sett ut tidigare: gedanska, eormiska och andra främmande härskare kom ibland för att kräva tribut eller omvända hedningar men ingen samlad kolonisation skedde förrän de senaste åren under Fursten.

I slutet av 1130-talet tog Fursten av Margholien ett starkt brohuvud omkring Klippeport, först under förevändning av en gemensam Ljushärnad med de norra rikena, och grundlade under 1139-40 den koloni som blev provinsen Talvala. De Furstliga har gradvis konsoliderat sitt styre men under hela tiden samarbetat med de lokala eliterna som funnit många fördelar med att ordna in sig i det Furstliga väldet.

Läs mer:

 

Samhällsskick och folk
ida_inessa

Ida Henkintienen, hövding Vainos yngre syster, och landgrevinna Inessa, en hög Furstlig funktionär i Talvala. Foto: Susanna Torstensson (2006)

Talvifolken har traditionellt levat i stam- och ättesamhällen utan några större fasta politiska enheter än regionala hövdingadömen. De har varit vana att periodvis erkänna främmande härskare som överherrar utan att detta egentligen har så stor praktisk betydelse. Det traitionella talviska samhället och kulturen påminner ganska mycket om vikingatiden i Norden. Man har som sagt inte haft egna kungar men däremot hövdingar och mäktiga storbönder.

Det Furstliga styret innebär att en ny maktordning har etablerats, men det handlar i mångt och mycket om att en ny styrande administration inplanterats ”ovanpå” de gamla strukturerna och lämnat dessa relativt intakta.

Furstens centraliserade ämbetsorganisation och stående armé har en tilltagande närvaro även i Talvala men har inte ännu genomsyrat hela landet som i Margholien. Mycket av den lokala makten ligger ännu i händerna på bygdehövdingar som ansvarar för att ta upp tributer, hålla militär beredskap och sköta lokalförsvar, sköta lokala ting och rättskipning samt underhålla broar och vägar. Varje folkland bildar en underprovins från vars administrativa centrum det Furstliga systemet långsamt sprider sig.

Det talviska samhället får närmast beskrivas som ett ätte- eller rentav stamsamhälle. Familj- och släktgrupper är de viktigaste enheterna; det behöver dock inte alltid röra sig om verkliga blodsband utan det är också vanligt att individer ”adopteras” in i en släkt. Bygderna domineras av rika storbönder och bygdehövdingar, som har mycket makt lokalt särskilt ute i kustlandet. Den enda strikta klassindelningen är dock mellan fria och trälar.

Som omnämnts bor det flera folkgrupper i det Furstliga Talvala, både mänskliga och andra.

  • Talvifolken är de som gett Talvala dess namn. Det är egentligen en samlingsbenämning på några närbesläktade folk och stammar: de egentliga talvi i sydväst, suosti i sjöområdena i mellersta-södra Talvala och keri i sydöst. De talar varianter av samma språk och är kulturellt ganska likartade även om de ser sig själva som olika folk. Sammantagna är de den absolut största folkgruppen i Talvala.

Talvi-, suosti- och kerifolken är huvudsakligen bönder men bedriver också mycket fiske, jakt och en del handel. En del talvi och ett fåtal suosti är Ljustrogna; de andra utövar sina förfäders tro och vördar många gudar och andar.

  • Svioner, alltså folk som härstammar från mellersta Thule, är ganska talrika i de yttersta kustlanden särskilt i sydväst. De är mestadels ättlingar till gedanska och sunnanslättska nybyggare som invandrat under tidigare sekler. Sedan de Furstliga tog över har de uppmuntrat margholiska bönder att flytta till Talvala och slå sig ned som nybyggare, vilket medfört att det svionska inslaget ökat. De är dock en minoritet, kanske 15% av den mänskliga befolkningen. Svionerna i Talvala är så gott som alla Ljustrogna.
  • Kainufolket är ett mänskligt folk vars hemtrakter ligger djupt in i norra Keriland och längre österut inom republiken Yrkijs domäner. Dessa är det få som besökt men de kainu som många har sett är de välbeväpnade band av handelsmän och krigare som vandrar över stora områden, handlar ibland – särskilt med päls – och plundrar ibland. Det är dessa krigiska pälshandlare som Kainufolket för de flesta är synonyma med. De är ett mystiskt och fruktat folk, och ganska lite är känt om dem. De tros vara ganska talrika i sina hemtrakter men det är sällan särskilt stora band visar sig i talvifolkens områden. Kainufolket är som helhet inte Furstens undersåtar då deras hemtrakter ligger långt utanför hans domäner, men en del av dem har låtit värva sig till hans styrkor.
  • yngsta_skridfararen

    Skridfarare

    Skridfararna är ett nomadfolk som har sina främsta marker längst i norr men rör sig över stora delar av Talvala, inte minst för att handla. De påminner närmast om tidiga samer. De är fredliga men fruktade och respekterade för sin trollkunnighet. Namnet kommer av att de om vintrarna gärna tar sig fram på skidor, eller ibland i rendragna slädar.

  • Utlänningar, människor från andra länder och folk, finns det också en del av fr a inom Furstens ämbetsverk och armé. Även om många av de Furstliga är svioner eller talvi finns också en stor grupp  lycksökare från hela världen bland dem. En del säregna blandkulturer har uppstått som ett resultat av detta.
  • I Nordanlanden och längre österut lever många stammar av vättar, orcher och troll, som ibland rör sig ganska långt ner i Talvala och tidvis hotat de mänskliga bosättningarna. Sedan de Furstliga tog över har de ägnat en del möda åt att förbättra relationerna med orchstammarna, inte minst genom att upprätta klientförhållanden med vissa stammar och använda dessa som en buffert.
  • Förr i tiden fanns också alver i Talvala; under de gedanska Ljushärnadernas tid allierade de sig ibland rentav med hedningarna och stred mot bl a Ahriksriddarna. De var dock få och försvann ur historien vid tiden för det Lilla Mörkret.

Läs mer:

 

Dräktskick och utrustning

Dräktskicket i Talvala varierar en del mellan de olika folkgrupperna.

  • Talvifolkens dräktskick är inspirerat av finsk vikingatid och tidig medeltid.
  • Svioner som är bofasta i Talvala klär sig i stil med nordeuropeiskt 1100-1200-tal, i första hand ca 1150-1250. Filmer och TV-serier som går i någorlunda rätt visuell stil är till exempel Arn-filmerna  och Ronja rövardotter.
  • Kainufolkens dräktskick påminner om det talviska. Mest utmärkande är att de alltid täcker för ansiktena med tyg eller masker när de rör sig bland andra än sitt eget folk.
  • Skridfararnas kläder är till stor del av läder, skinn och päls. De dekoreras gärna med färggranna, brokigt mönstrade vävda band.
  • Orcher och vättar bär enkla kläder i läder och grova tyger, mest i svart, grått och brunt.
  • Många av Furstens tjänstemän och soldater är som sagt lycksökare från andra länder och klär sig ofta enligt sina egna hemmoden eller i blandade stilar.

Talvisk dräkt ur olika samhällsklasser

Svart är Furstens emblemfärg framför andra och förknippas starkt med hans välde och hierarki i allmänhet, och med krigsmakten i synnerhet. Det sexarmade korset, Furstens emblem, är en ständigt återkommande symbol bland hans anhängare. Förutom att den ofta bärs på kläderna – t ex soldaternas sköldar och vapenskjortor, och många tjänstemäns armbindlar – är det inte ovanligt som smycken, bårddekoration osv.

Fördjupning:

För att underlätta för dig som redan har kläder men i ”fel” stil har vi ordnat ett par s k morphguider som ger vägledning till hur man kan anpassa delar av dräkter för andra perioder till margholiskt dräktskick.

 

Krigsmakt

vasti_hjalmDen främsta militära styrkan i det Furstliga Talvala är Furstens stående yrkesarmé, värvad både inom och utom hans gränser. Furstens armé och dess organisation har lånat inspiration från flera historiska förebilder, både antika (fr a romerska) och tidigmoderna (inte minst stormaktstidens Sverige). Omkring 1/3 av Furstens armé är förlagd i Talvala. Hans militära överbefälhavare är general Felicia.

Se Furstendömet Margholien för mer om Furstens krigsmakt.

Furstliga soldater : talvisk auxilia och legionärer

Furstliga soldater : talvisk auxilia och legionärer

Lokalförsvaret vilar till stor del på lokala hövdingar som fått formellt ansvar för dylikt. Hövdingarnas krigarföljen och milisstyrkor kan uppbådas för strider i närheten av deras områden. De allra flesta talvi strider till fots. De vanligaste vapnen är spjut (såväl stöt- som kastspjut), bågar och lättare yxor; svärd är dyra och förknippas med hövdingar eller yrkeskrigare. Talviska krigare anses allmänt vara utmärkta på att röra sig och slåss i svår terräng men mindre uthålliga på öppna fält.

Åtskilliga talvi och suosti har värvats till Furstens stående krigsmakt, dels enskilt till legionerna och dels till särskilda auxiliaförband – där deras traditionella färdigheter utnyttjas – samt till flottan. Värvning är formellt frivillig men uppmuntras på olika sätt, bl a med ekonomiska förmåner för ens familj. Svioner från Talvala som gått i Furstlig tjänst har oftast blivit legionärer.

Fördjupning: Furstens krigsmakt

86_thegn

 

 

Kommande evenemang

Det finns inga kommande evenemang just nu.

Arkiv