Ljusets lära

Trosuppfattningar Ljusets lära erkänner en enda gud, vanligen benämnt Den Första eller Den Enda. Runt den Första och Enda finns också avatarer (skapade änglar eller halvgudar) och helgon (särskilt heliga män och kvinnor). Man tänker sig att kosmos består av: Ljuset eller Den Sanna Empyréen,  där den Första och Enda residerar. Världen eller Skuggempyréen. Vår värld som vi kan se omkring oss. Mörkret eller Den Falska Empyréen.  Det ondas hemvist och tomrummet bortom världen. Dunklet, som ligger mellan världarna. Vår värld, som den Första skapat men står utanför, är skådeplats för en kamp mellan Ljuset – det goda och rena och det som är den Förstas vilja – och Mörkret, det onda och avsaknaden av det goda. Den här kampen tros utkämpas på alla nivåer i kosmos, men den viktigaste striden är den som sker i varje människas själ. Fördjupningsläsning: Ljusets lära

Ljuspilen   Ljusets läras symbol är en  uppåtpekande pil, en s k Ljuspil.

 

Etik, synd och bikt Den Första och Enda står först och främst för kärlek, barmhärtighet och förlåtelse. Detta är också centralt för lärans etik. Viktiga moraliska ideal är just förlåtelse och barmhärtighet, ödmjukhet och måttfullhet. Synder – onda tankar, ord eller gärningar – sätter ”fläckar” på syndarens själ, så kallad själssvärta. Den måste renas genom att svärtan ’tvättas bort’. Detta sker i typiska fall genom att bikta synderna för en präst som ålägger botgöring och när den är utförd ger Rening. Reningen är en central rituell handling och att vägra rena sin ande från synd är i sig en synd. Botgöringen är oftast symbolisk och ceremoniell när det gäller mindre betydande synder, men i svårare fall kan det bli fråga om tunga personliga uppoffringar: t ex en pilgrimsfärd eller att ge kännbara gåvor till de fattiga. Läs mer: Biktceremoni

Kyrkan är hierarkiskt organiserad, liknande den medeltida katolska kyrkan i vår värld. Förenklat kan hierarkin beskrivas så här:

• Dess överhuvud är den Högsta Uttolkaren i den heliga staden Arantis. Väljs bland ett råd av pretorer.
• Ärkepatriarker/matriarker är ansvariga för stora kyrkoprovinser, s k ärkestift, och har flera patriarker under sig. Ett ärkestift motsvarar ofta en större stat eller rike, men stora riken kan inrymma två eller flera ärkestift.
• Patriarker/matriarker ansvarar för mindre kyrkoprovinser, stift, vanligen centrerade kring en större stad.
• Vanliga präster kan ansvara för en kyrka och församling, en socken, eller ha andra tjänster eller uppdrag.
• Under prästerna finns kyrkliga funktionärer med lägre vigningar och de vanliga församlingsmedlemmarna.

 

I teorin är hierarkin absolut, i praktiken är organisationen decentraliserad. Likväl är kyrkan den enda verkligt internationella organisationen.

Kyrkan har i många hundra år, särskilt dess ledning, varit nära allierad med världsliga härskare och befriad från skatter. Detta har gjort kyrkan rik och mäktig.

Religionen är alltid närvarande i Ljustrognas liv. Till exempel:

• Man ber böner, gärna kollektivt, morgon och kväll samt vid måltider.
• Man firar mässa regelbundet, i typiska fall varje vecka. Mässan leds av en präst och är också ett tillfälle att träffa folk från grannbyarna.
• Alla förväntas bikta sig åtminstone var eller varannan månad och utföra den botgöring som åläggs.
• Många händelser i livet följs av ceremonier: dop, fadderskap, trolovning, giftermål, åldringsblivande, pilgrimsvandring och begravning.

Fördjupningsläsning: 

• Att vara Ljustrogen
• Religion i vardagen
• Typiska ceremonier och riter

 

Böner

Flera korta, enkla böner är i allmänt bruk och förekommer ofta.  Några av de vanligaste återges här:

 

Lilla bönen

Första och Enda,

Fader, Moder och vän,

förbarma Dig!

 

Vanlig aftonbön

Första och Enda, Fader, Moder och Vän,

vaka över oss i natt

och bevara oss för allt ont.

Giv oss i natt en trygg vila

och låt oss vakna upp vederkvickta

i det eviga Ljusets namn.

 

Piltecknet

Piltecknet är ett gemensamt kännemärke för alla Ljustrogna och tros dessutom erbjuda ett skydd mot onda makter. Det utförs genom att med högra handens fingrar vidröra först bröstet och sedan pannan.

 

Hälsningar och välsignelser

Hälsningsfraser med religiös innebörd är vanliga, alldeles speciellt förstås bland präster men även annars. ”Ljusets frid” är en vanlig hälsning, som oftast besvaras med samma ord. På samma sätt är ”Gå i Ljuset” en vanligt förekommande avskedshälsning; den är en förkortning av välsignelsen:

Vandra i Ljuset, sky Mörkret och tjäna den Enda.Gå i frid.