Fursten
Födelseort: okänd
Hemort: Svartstenstornet
Född: okänt
Religion: okänd
Spelare: Inte spelad
Furstendömets emblem: På svart ett silverne sexarmat kors.
Den mörke och outgrundlige Fursten är Margholiens enväldige härskare, men trots att hans titel är på allas läppar är han märkligt okänd. Han lämnar sällan Svartstenstornet där han har sitt högsäte.
Enligt den officiella propagandan är Fursten en fullt levande människa, en äventyrare och magiker från länder långt i söder (enligt somliga uppgifter ska hans riktiga namn vara Henrico di Velli, men han har i vilket fall lagt sitt gamla namn och identitet bakom sig), som inspirerad av antika förebilder och berättelser om Gholans forntida rike i norr begett sig till den vilda Norden för att där skapa sig ett eget rike. Han har rentav tagit den forntida envåldshärskarens namn som en av sina titlar för att sätta sig i respekt hos de folk som vördar denne - orcherna och vildmännen - och symboliskt göra sig till hans arvtagare. Propagandan framställer Fursten som en upplyst despot och gör även gällande att den traditionella bilden av Gholan skrivits av hans fiender och orättvist svärtat ned hans styre.
Andra hävdar - och det har blivit den vanligaste uppfattningen åtminstone bland hans fiender - att Fursten inte är någon mindre än Gholan den Ogudaktige själv, som aldrig verkligen dog och nu på något sätt återvänt till livet för att fortsätta där han blev avbruten. Det står i vilket fall klart att Furstens magiska krafter vida överträffar någon annan nu levande magikers.
Det är få som mött Fursten öga mot öga och det går många motstridiga rykten om hur han ser ut. Det vanligaste ryktet säger dock att han bara visar sig insvept i tunga kåpor och bär en slät mask. Det har i sin tur lett till många spekulationer om att han är fysiskt vanställd eller lemlästad av sjukdom eller olyckor, vilket också skulle kunna förklara att han sällan rör sig mycket i landet.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Krigsmakten
General Voorlaugr
Födelseort: Okänd (Gautrike?)
Hemort: Furstendömet
Född: okänt
Religion: okänd
Spelare: Anders Törlind
Personlig symbol: En korp
General Voorlaugr är chef för Legio I Corvus och sedan 1143 Furstens regionala överbefälhavare i Thule.
De som krigat med honom vet att han är en slug och kapabel general och mycket erfaren härförare. Han månar väl om sitt folk, speciellt sina veteraner, och anser att sann skicklighet i fält är avgörande. Erfarna soldater är resuser som skall tas om hand väl, och denna tanke genomsyrar den första legionen. Baksidan av det är den kadaverdisciplin som generalen kräver av sina underlydande. Egna initiativ uppmuntras till, men kliver man utanför sin befogenhet blir det ytterst, ytterst otrevligt. Orderlydnad är något närmast heligt för generalen, och även triviala brott bestraffas extremt hårt i hans legion. Som en följd av detta är korruption i I Legionen något som bokstavligt talat är behäftat med livsfara.
Ansikte mot ansikte med generalen slås många av hans vardaglighet. Han ser ut som en vanlig man, och är faktiskt ganska tillbakadragen. Hans aura av befäl är dock påtaglig och han förutsätter omedelbar lydnad av de han är ställd att befalla. I strid slåss han oftast med ett orubbat lugn, en omänsklig kyla som är skräckinjagande i sig. Det är svårt att få grepp om Voorlaugrs personlighet. Han verkar ofta föredra mycket radikala lösningar på problem, och tvekar inte ett ögonblick att utföra de mest avskyvärda handlingar om det kan ge honom minsta fördel.
I Imrarskvädet är Voorlaugr den av Gholans tjänare som framträder tydligast som en karaktär; hans historia berättas i kvädet Voorlaugrsmål. Där framträder han som en barbarisk krigsherre, grym och likgiltig för sina offers lidande men faderligt mån om sina svurna följeslagare, som till slut söker sig till Gholans tjänst då denne är den ende herre han anser mäktig nog att vara värd att tjäna.
Deltagit på:
Figurerar i novellen:
General Felicia
Födelseort: Dracopolis
Hemort: Ormspira, nära Klippeport
Född: ca 1100
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Personlig symbol: En orm.
Felicia är chef för Legio II Serpens och sedan 1143 Furstens regionala överbefälhavare i Talvala och Österlandet.
Hon är känd som kyligt logisk, manipulativ, eftertänksam och ytterst praktiskt lagd. Hon är mindre benägen än vissa av sina kolleger till uppvisningar i spektakulär brutalitet i onödan, men har också visat sig kapabel till stor grymhet när det tjänar ett praktiskt syfte.
Felicia är ett förhållandevis nytt tillskott till Furstens tjänst; hon sägs ursprungligen komma från det Echaiska Imperiet, långt i sydost. Hon har heller inte någon namne i Imrarskvädet.
Felicia sårades till synes dödligt under den Furstliga invasionen av Högmark vintern 1142 men tycks ha blivit fullt återställd under det år som följde.
Deltagit på:
General Gladius
Födelseort: Okänd (Arantis?)
Hemort: Okänd
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Symbol: En hund
Tidigare chef för Legio III Canis. Gladius hade under 1141-42 det högsta befälet för inringningen och belägringen av Geda. Han överlevde nederlaget vid Geda högar och lyckades rädda en ganska stor del av sin armé tillbaka till Furstendömet, men föll i Furstens onåd pga misslyckandet och fråntogs sitt befäl. Sedan dess har han försvunnit ur sikte och det är okänt om han ens fortfarande lever.
Hans framtoning var metodisk, maskinmässigt professionell och ytterst jordnära. Han trivdes med livet i fält som fisken i vattnet men var inte det muntraste sällskapet i bankettsalen. Hans lojalitet och hängivenhet till Fursten var absolut, men alla andra, även på samma sida och i förlängningen även han själv, är verktyg som kunde förbrukas om så krävs. Hans illa dolda förakt för somliga av sina underlydande, framför allt auxiliatrupperna (orcherna, vättarna och vildmännen) i hären, var bara det synligaste tecknet på detta.
I Imrarskvädet är Gladius namnet på en av Gholans krigsherrar, tydligen av arantiskt ursprung, men han har ingen framträdande roll.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
General Varja
Födelseort: Okänd (Svijaslav?)
Hemort: Furstendömet
Död: 1142
Religion: Okänd
Spelare: Martin Zetterman
Symbol: Ett vildsvin
General Varja var fram till sin död chef för Legio IV Verres. Han förde vintern 1142 befäl över den massiva invasionen av Högmark, ett kaotiskt fälttåg som slutade oavgjort. Under våren 1142 förflyttades han ned till Geda med sin legion för att förstärka belägringsarmén.
General Varja skilde sig från de flesta andra av Furstens närmaste med sitt muntra, bullriga uppträdande. Bakom den synbart hjärtliga fasaden dolde sig dock en komplett hänsynslös natur. Till skillnad från Gladius kom han väl överens med orcher, och bland auxilian var han avgjort den populärare av generalerna.
Varja dräptes av kronprinsessan Adriana av Gedanien i slaget vid Geda högar.
I Imrarskvädet är Varja namnet på en av Gholans härförare, en brutal ryttarhövding från de vilda stäpplanden i öster.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Amiral Scylla Draanca
Födelseort: Någonstans i Österlandet
Hemort: Furstendömet
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Scylla Draanca är den främsta och mest beryktade av de pirathövdingar som slöt sig till Fursten i början av kriget. När den Furstliga krigsmakten omorganiserades efter nederlaget vid Geda fick flottan en fastare organisation och hon blev utnämnd till amiral. Nu har hon befälet över de samlade Furstliga sjöstridskrafterna.
Generalmajor Mikulas Kraly
Födelseort: Dolgavien
Hemort: Furstendömet
Född: ca 1090
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Generalmajor Kraly, numera chef för III Legionen och tidigare en av dess infanteriöverstar, är en gammal kondottiär från Dolgavien som tidigare bl a tjänat under Ordo Alemandi i många år. Han är respekterad men knappast omtyckt, och ökänd som en disciplintyrann. Det sägs att mycket av III Legionens rykte som den mest kadaverdisciplinerade av legionerna är Kralys förtjänst.
Generalmajor Icham Järv
Födelseort: Okänd
Hemort: Furstendömet
Född: ca 1110
Religion: Okänd
Spelare: Magnus Dannersten
Varjas efterträdare som chef för IV Legionen. Järv, en hårdhudad, ärrad och blodtörstig veteran med många år som legoknekt bakom sig, har gjort en snabb karriär i legionerna.
Han tar alltid saken i egna händer vad gäller anfall, försvar och taktik. En man som lika gärna stormar fram med sina trupper som piskar på de fega till stora bravader. Han föredrar brutalitet framför finess.
Deltagit på:
Generalmajor Severa
Födelseort: Okänd
Hemort: Svartstenstornet, Furstendömet
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Chefen för Svartstenslegionen, Furstens rörliga reserv och elitstyrka som har sitt högkvarter i Griftedal nära Svartstenstornet.
Severas ursprung är okänt; hon skiljer sig från många andra av Furstens närmaste med sitt muntra, buffliga uppträdande. Hon fruktar ingen utom möjligen Fursten och är ytterst stolt över sin legion.
Kapten Morlaug
Födelseort: någonstans i Margholien
Hemort: Svartstenstornet, Furstendömet
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Inte spelad
Befälhavaren för Domedagsgardet, Furstens egen livvakt och yttersta elitstyrka. Domedagsgardisterna, som sägs ha fått övermänsklig styrka och tapperhet till skänks av Fursten själv, känns lätt igen på sina tunga och groteskt dekorerade hjälmar och rustningar. Morlaugs egen hjälm pryds av en grinande dödskalleliknande järnmask och det är bara några få som sett honom utan den.
Det går många motstridiga rykten om vem Morlaug egentligen är. Somliga säger rentav att han inte är någon människa utan en orch, eller åtminstone halvorch - det är otvivelaktigt så att orcherna, särskilt Järnnävestammen, visar en okarakteristisk vördnad och respekt för honom. Den mest spridda historien säger dock att han innan Furstens återkomst var ledare för Friskyttarna, ett stort och beryktat rövarband med bas i Margholien som med tiden slog sig ihop med flera av orchbanden och blev mer av en armé än ett rövarfölje. Friskyttarna lär ha varit bland de första som slöt sig till Gholans tjänst när han återvände till Thule.
Figurerar i novellen:
Ministeriet och administrationen
Förste minister Egil Örnkloo
Födelseort: Örnnästet, Gedanien
Hemort: Griftedal, Furstendömet
Född: 1099
Religion: Ljusets lära
Spelare: Leif Eurén
Personlig symbol: På svart ett silverne rovfågelsben.
Släktband:
Son till riddar Birger Örnkloo och fru Veborg Elenasdotter Eldstierna
Brorson till friherre Magnus Örnkloo
Farbror till friherrinna Dagmar Birgittasdotter Hielm
Kusin till friherre Akvin Magnusson Örnkloo och friherre Arald Magnusson Eldstierna
Farskusin till riddar Akvin och jungfru Miranda
En av de mest beryktade och högst uppsatta gedanska överlöparna till Fursten.
Herr Egil var fram till mitten av 1130-talet kung Imrars fogde, ökänd för sina hårdföra metoder. Hans karriär i kunglig tjänst fick ett slut då han överbevisades om att ha lagt beslag på stora indrivna summor för egen del. Egil dömdes till döden men lyckades fly ur landet och tog sig norrut till Margholien.
Väl i Margholien tog Egil tjänst i Furstens administration, och lyckades snabbt avancera i hierarkin. Som Förste Minister basar han över Ministeriet, och är Furstens närmaste när det gäller det civila styret. Han har gjort sig känd som strikt och målinriktad, lika hårdför och brutal som förut. Det går ruskiga historier, faktiskt ända sedan tiden som fogde i Gedanien, om vad Egil kan ta sig till med den som inte betalar sin skatt. Men landet har formats till en effektiv produktionsapparat tack vare Egil och ämbetsfolket på Ministeriet.
Deltagit på:
Greve Vintersorg av Ek
Födelseort: Draakhem, Gedanien
Hemort: Sorgens spira, Margholien
Född: 1103
Religion: Okänd (kätteri inom Ljusets lära?)
Spelare: Dan Hörning
Furstens främste diplomat. Han sägs ha stått Fursten mycket nära men också ha stigit och sjunkit i hans gunst. Han är mest känd för att ha varit den som rodde det beryktade Strandsfördraget i land och köpte Fursten de två år han behövde för att förbereda sig för krig.
Vintersorg är född i Gedanien och lär ha ett kyrkligt förlutet; han lär ha tillbringat en del tid vid den Heliga stolen i Arantis, men det sägs också att han tvingades i landsflykt för kätteri. De senaste åren har han agerat ambassadör till Ordo Alemandi.
Deltagit på:
Collegium Arcurum Principis: Kollegiet
Nestor, Magister Magnificus
Födelseort: Okänd
Hemort: Griftedal, Margholien
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Mikael Söderlind
Ledare för Kollegiet och Furstens högra hand i magiska affärer. Efter Fursten själv troligen den mäktigaste magikern i Thule. I motsats till Praetorn som helst håller sig som en spindel i nätet vid Svartstenstornet är Nestor rastlöst energisk och reser ofta runt för att personligen leda viktiga uppdrag.
Bland sina egna har Nestor en förhållandevis godmodig framtoning, men hans humör är ökänt oberäkneligt.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Consangvinei Principis: Rödkåporna
Stormästare Yann Orlin "Praetorn" Denkow
Födelseort: Okänd, troligen i Dolgavien
Hemort: Svartstenstornet, Margholien
Född: Okänt, ryktas vara över 100 år gammal
Religion: Okänd
Spelare: Ottar Kraemer
"Praetorn" (benämningen lär komma från en kyrklig tjänst han innehade en kort tid i sin avlägsna ungdom), är överhuvud för Rödkåporna, furstens "magiska hemliga polis". Han tog över ledningen från den tidigare stormästaren Talan i oredan efter nederlaget vid Geda 1142, men hade då redan i praktiken varit ordens ledare i åtminstone ett år.
Han är en ryktbar blodsmagiker och en ökänd svartkonstnär inom alkemin, och verkar så gott som på heltid i Svartstenstornet - han syns m.a.o. sällan eller aldrig ute i fält. Detta kan ha sin upprinnelse i att hans yttre är vanställt och att han har en del mycket otrevliga vanor. Rykten - för den som lyssnar på sådana - förtäljer att han är ohyggligt gammal och att detta skulle vara anledningen till hans hemska uppsyn.
Som organisatör är Praetorn mycket effektiv och ser helst att allting sker utan någon som helst fördröjning. Han förefaller vara helt befriad från empatiska känslor, och ser mest till ambition och förmåga hos dem omkring honom för att avgöra någons duglighet. Närhelst han ses i officiella sammanhang är han klädd i tunga, mörkröda sammetskåpor, inte sällan med någon obskyr symbol som smycke runt halsen. Man får lätt intrycket att han vill avleda uppmärksamheten från hans fysiska yttre genom de påkostade klädnaderna. Inom de egna leden är han bekant för sin extrema saklighet och osvikliga förmåga att reagera på varje given situation med iskyla. Dock är Praetorn en egocentriker av stora mått och få uppehåller sig frivilligt någon längre tid med honom.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Salamandrarnas Mästare Sarian
Födelseort: Okänd, troligen i Arosia
Hemort: Svartstenstornet, Margholien
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Björn Carlander
Sarian är Salamandrarnas Mästare, dvs chef för Rödkåpornas väpnade gren. Det var han som, jämte den förste stormästaren Talan, bildade det som blev Rödkåporna redan i Furstens första dagar. Han lär ursprungligen vara en arosisk riddare, men hans riktiga namn är inte känt.
Deltagit på:
- Mardrömstimmen (annan spelare)
- Den svarta nyckeln
Vakande Ögat
Director Cornelia
Födelseort: Okänd
Hemort: Griftedal, Margholien
Född: Okänt
Religion: Okänd
Spelare: Kristina Hedenberg
Lugn, sval och mycket plikttrogen. Eller är det iskall, okänslig och maktgalen? Allt beror på hur man ser det. Cornelia har från första början varit ledare för Vakande Ögat, och anser att denna organisation är den viktigaste för Fursten och hans regim. Under hennes ledning har organisationen växt fram, och blivit vad den är i dag, fruktad och hatad av Furstens fiender, fruktad också av många av de som står på Furstens sida. Cornelia själv är även hon fruktad och hatad av många, både inom och utom Furstens led, liksom av sina egna. Bland det mer skrämmande hos henne är att hon inte tycks ha några känslor över huvud taget, och det lugn med vilket och beordrar och åser även de mest vidriga tortyrsätt. Hon tycks inte ens njuta av det, bara se det som en del av det dagliga arbetet. Hon har få vänner, men håller sig väl med de flesta i Hierarkin. Vid tillställningar som denna bankett för hos sig väl, konverserar gärna de främmande gästerna och är alltid ytterst artig och belevad.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Kalins folk
Mäster Kalin
Ras: Dvärg
Födelseort: Steinheim
Hemort: Nardrífa, Margholien
Född: Ca 600
Religion: Skiotir
Spelare: Inte spelad
Symbol: En gyllene snedställd fyrkant på röd botten
Kalin är ledare för en dvärgklan som för knappt 200 år sedan bröt upp från Steinheim och grundade kolonin Nardrífa i Björnramsbergen i nordöstra Margholien. Han är en av de främsta smeder, runristare och uppfinnare dvärgsläktet någonsin känt, och sedan han och Fursten slog sina påsar ihop har samarbetet lett till många häpnadsväckande uppfinningar och upptäckter. Hans mest spektakulära verk är järndraken Nauglug.
Kalin är en stark och faderlig ledare för sina dvärgar och vårdar sig om deras bästa, men det han älskar mest är sina egna skapelser och uppfinningar.
Extraordinarii
Rana
Ras: Alv
Födelseort: Okänd
Hemort: Griftedal, Margholien
Född: Okänt
Religion: Okänd
En av Furstens närmaste och den främsta av de alver som gått i hans tjänst.
I Imrarskvädet är Rana namnet på alvfursten Silcarindril den Vites lärjunge och förtrogna, som förrått sitt folk och försvurit sig åt Gholan och som tämjt draken Náuglug. I kvädet dödade Imrar Rana; huruvida hon väckts upp och fått en ny kropp, eller om kvädet givit felaktiga uppgifter och den långlivade alven aldrig dött, eller om den som nu kallar sig Rana bara tagit sin företrädares namn, är okänt.
Deltagit på:
Figurerar i novellerna:
Náuglug
Ras: Drake
Födelseort: Okänd
Hemort: Svartstenstornet, Margholien
Född: Okänt
Vid Världens Ände, för inte länge sedan, hade Furstens utsända funnit Hjärtat efter Náuglug, den drake som tjänade Gholan i forntiden och som Imrar den Gode, eller kanske kung Vite, dräpte. Nu hade de den gamle drakens själ i sin hand, och de hade byggt den en ny kropp, höljd i järn och stål, i smedjorna under Björnramsbergen. Det var en djävulskt sinnrik konstruktion, till en mindre del av kött och blod och till större av järn, och nu drevs den av en vilja lika gammal och ond som Gholans egen.
Draken, på nytt med Rana som ryttare, stred för Fursten vid Geda, men besegrades och drevs på flykten av vålnaden efter Silcarindril, som en gång dräpte honom, och hans krigare. Den här gången kom dock både Rana och draken undan med "livet".
Figurerar i novellerna: