Kungariket Arosia

Alliansvapen för kung Angantyr av Arosia och drottning Astrid av Högmark

Alliansvapen för kung Angantyr av Arosia och drottning Astrid av Högmark

Arosias riksvapen

Arosias riksvapen

Arosia är ett litet kungarike i östra Thule som tidigare ingick i det gamla Gedariket (numera grannriket Gedanien). Det motsvaras geografiskt ungefär av Västmanland och södra Värmland.

Arosia har varit ett av kärnländerna i alliansen mot Fursten sedan kriget började och har tidvis härjats hårt av kriget. Norra Arosia var ockuperat av de Furstliga under flera år.

Arosia befinner sig sedan några år i personalunion med Högmark.

 

Snabbfakta

  • Styresskick: Monarki, valrike
  • Regent: Kung Angantyr
  • Religion: Ljusets lära
  • Huvudstad: Arosia stad (5 000 invånare)
  • Språk: Nordtunga
  • Folkland: Arosia, Västmark
  • Folkgrupper: Mestadels svioner. Bosättningar av Solstammarna och alver i västra delarna.
  • Folkmängd: Ca 130 000 (ca 100 000 i Arosia, 30 000 i Västmark)
  • Yta: Ca 15 000 km2

 

Geografi

Arosia gränsar till Högmark i norr, till Margholien i nordost, till Gedanien i öster, till Sunnanslätt i söder och till Ilyrana i väster och norr. Landet är bergigt i norr men sluttar ned och blir slättland söderut. Större delen av landet är täckt av skog men det finns öppnare land i sydöst runt Almarsjön.

Kungariket Arosia omfattar två s k folkland (landskap): det egentliga Arosia och Västmark. Högmark var tidigare en del av Arosia.

Den största staden är huvudstaden, Arosia stad. Andra viktiga orter är städerna Skiöldenäs och Hammarbro och de rika bergslagerna Aagran och Salfors i nordost.

Arosia är inte lika rikt på borgar och slott som Gedanien. Det finns fyra större stenborgar – den största är Lejonnästet vid Arosia stad – och några mindre stenkastaler samt diverse mindre befästningar, oftast i trä.

Kartor

arosia

 

Historia och ursprung

Kungariket Arosia har avknoppats ur det gamla Gedariket, föregångaren till det nuvarande kungariket Gedanien.

Arosia bröt sig ur Gedariket och valde sin egen kung i början av 900-talet. Under sina första hundra år var det nästan ständigt i krig mot gedakungarna och sina andra grannar, som det tvistade med om rätten till de angränsande folklanden Högmark, Nedermark och Västmark. I början av 1000-talet slöts fred och Arosia fick Högmark. Högmark bröt sig i sin tur ur Arosia år 1080 och försöken att återerövra landet misslyckades. Så småningom slöts fred och Högmark erkändes.

Därefter har man varit förskonad från större krig fram tills Fursten av Margholien invaderade landet 1139 – ett krig som ännu pågår. Delar av norra Arosia låg under Furstlig ockupation fram till 1146.

kamouflagehird_svv

Kung Karls död vid Vitehög

Kung Karl IV dog under något mystiska omständigheter i början av kriget – det sägs att han frivilligt offrade sitt liv för att på nytt ge kraft åt Nyckeln, det mystiska vapnet mot Furstens svartkonster. Hans änka Katarina förblev regent under krigets första år; efter den stora segern 1142 då Furstens belägring av Geda hävts valdes den förre riksmarsken greve Angantyr Egilsson Jäärnskiöld till ny kung och har regerat sedan dess. År 1146 gifte kung Angantyr sig med drottning Astrid av Högmark och de båda rikena är nu åter förenade, om än bara i en personalunion.

Läs mer:

 

Samhällsskick och folk

tula_utanforArosia är en valmonarki; när monarken dör väljer riksrådet en ny. Kungen har dock rätt att utse en efterträdare som ska prövas för lämplighet först. Monarkens makt är inte absolut; hen förväntas styra med lag och rätt och i samråd med riksrådet, och för att genomdriva sin vilja är hen också beroende av de olika ständernas stöd – även de talrika och fria bönderna.

Det världsliga frälset, adeln, är skattebefriade i utbyte mot krigstjänst. De främsta adelsfamiljerna styr varsitt län baserat kring en borg och bär titlar som grevar och friherrar; det råder dock inte en fullt utvecklad feodalism i riket. Särskilt efter de många åren av krig finns det ett talrikt fattigt men stridsvant lågfrälse. Kung Angantyr har skärpt de militära kraven på frälset under hotet från Fursten.

De mest betydande stormännen samlas i riksrådet som bildar en sorts regering när en monark är minderårig eller sjuk. Det är också riksrådet som väljer en ny monark.

Kyrkan är stark och inflytelserik, både ideologiskt och ekonomiskt. Patriarken av Arosia är också kyrkligt överhuvud för Högmark.

Städerna är ekonomiskt viktiga och har stor självständighet i egna affärer men inte mycket politiskt inflytande utanför dessa.

Bönderna har en relativt stark ställning; omkring 2/3 äger sin egen jord, andra är landbönder (arrendatorer) men fria och inte livegna.

Bergsmännen i norra och västra delarna av Arosia är ägare eller delägare i gruvor. De är mestadels ursprungligen välbärgade bönder med gruvdriften som sidosyssla. Ett par bergsmän är dvärgar. I likhet med städernas borgare är bergsmännen ekonomiskt betydelsefulla men har inte större politiskt inflytande. De är en mindre betydande grupp än i Högmark.

Det finns inget fast parlament, men landsting med alla ständer kan kallas samman när viktiga slut behöver förankras.

Sedan hösten 1146 befinner sig Arosia och Högmark i personalunion. Det har fått en ny betydelse sedan Fursten ockuperat Högmark från hösten 1148.

Fördjupning:

 

Dräktskick och utrustning

Typisk arosisk dräkt för olika samhällsklasser

Dräkt och annan utrustning i Arosia är inspirerade av nord- och västeuropeiskt mode under 1200- och tidigt 1300-tal; omkring 1200-1325. Filmer som går i någorlunda rätt visuell stil är till exempel Kingdom of Heaven, Ivanhoe och Arn: riket vid vägens slut.

Fördjupning:

För att underlätta för dig som redan har kläder men i ”fel” stil har vi ordnat ett par s k morphguider som ger vägledning till hur man kan anpassa delar av dräkter för andra perioder till gedanskt dräktskick.

 

Krigsmakt

birger_haradsfanika

Kungariket Arosia har, i likhet med de andra norra rikena utom Furstendömet Margholien, inte fullt ut en stående krigsmakt i modern mening. I teorin utgörs de härar som i krigstid mönstras av dels värvade trupper som tjänstgör för sold, dels de som fullgör sina ”feodala” förpliktelser i form av krigstjänst på deltid. I praktiken är gränsen flytande mellan grupperna. Under pressen av kriget mot Fursten har också kung Angantyr låtit införa flera reformer som gjort styrkorna mer permanenta, delvis med hjälp av lån från handelsförbundet Nordenbund.

Kungen har följande resurser att tillgå för att sätta upp arméer:

Hirden: Kärnan i krigsmakten är kungens egen hird, hans krigsfölje och livvakt. Den består dels av riddare och andra frälsekrigare med följen som gör mer eller mindre långvarig tjänst vid hovet, dels av ofrälse yrkessoldater. Hirden avlönas av kungen och står alltid till hans förfogande.

Frälsets rusttjänst: Adeln är skyldig att i utbyte mot skattefrihet vara redo att göra krigstjänst som pansrade ryttare och hålla sig själva och sina följen med utrustning. Stormännen håller också egna hirder efter vad de har råd med. Kung Angantyr har skärpt kraven på frälsets rusttjänst både för fälttåg och garnisonstjänst så länge kriget mot Fursten varar.

Värvning: Ett antal mer eller mindre professionella förband har värvats direkt för kungens räkning och tjänstgör för sold i penningar. Dessa är mest fotsoldater organiserade i fänikor, men också ett par fanor av lättare ryttare. Fänikorna och fanorna brukar ha namn efter sin befälhavare. Ett särskilt fall är Skeppsfänikan som är specialiserad för strid till sjöss och vid landstigningar.

Under somliga fälttåg har man också värvat utländska legoknektar, vanligen i hela grupper och förband, för säsongen. I ett par fall har sådana förblivit i arosisk tjänst länge.

Häradsfänikor: Förband av fotsoldater som som satts upp av bönderna i de olika häraderna.  Soldaterna i häradsfänikorna har en del av sin lön i form av torp som de brukar när de inte är i tjänst.

Städerna: Städer och bergslager har skyldighet att sätta upp och bekosta mindre förband fotsoldater under två månader per år. Dessa kan utgöras av mer eller mindre frivilliga stadsbor, lejda yrkessoldater eller en blandning.

Bondehärar: I krig kan kungen traditionellt begära att bönderna i ett eller flera folkland sätter upp en här. Den organiseras i lokala och regionala enheter och bondemenigheterna bestämmer själva vilka som ska tas ut till tjänst. Om bondesoldaterna ska tjänstgöra utanför sitt eget folkland har de rätt till sold. Fullskaliga bondehärar har inte kallats ut sedan början av kriget för stora fälttåg men utgör en reserv.

Vid invasion och strid på arosisk mark kan man också båda upp bofasta i området till försvar, så kallat landvärn.

 

Arosiska trupper brukar bära en röd Ljuspil synligt någonstans – som en armbindel, bältesvimpel eller fastsydd på kläderna – som ett gemensamt fälttecken.

 

Kända personer

 

Kommande evenemang

Det finns inga kommande evenemang just nu.

Arkiv