Dvärgar

kottr2Det finns flera olika släkten av dvärgar i Terra Cognita, som skiljer sig något åt men har mycket gemensamt. Den här texten beskriver Norddvärgarna som bor i Thule.

 

Fysik och utseende

Dvärgarna liknar människor men är kortvuxnare och mer kompakta, med tung benstomme och extremt starka armar och ben. Både män och kvinnor bär oftast långt hår, gärna flätat, och manliga dvärgar bär nästan undantagslöst långa helskägg. (Det händer dock att dvärgar klipper skägget kort för att markera sorg.) Det är ingen påtaglig skillnad i styrka och storlek mellan manliga och kvinnliga dvärgar, och dvärgkvinnor kan ibland tas för människor.

Dvärgar är fysiskt starka och uthålliga, har mycket ljuskänsliga ögon – vilket ger god mörkersyn – och mycket hög smärttröskel. Deras medellivslängd ligger omkring 200 år, men enstaka dvärgar kan leva ännu mycket längre.

Två dvärgar, den ene med sorgklippt skägg (men sparade mustascher)

 

Historia och ursprung

Dvärgarna i Thule har levt i och under Nifelbergen så länge någon kan minnas. Efter att människornas kungariken i Thule börjat sin uppgång de senaste seklen har också många dvärgar emigrerat dit och sysslat med gruvdrift, handel och hantverk.

Se vidare under Steinheim.

 

Samhälle och kultur

Borgrun, en dvärgsmed och befästningsingenjör. Foto: Henrik Hoffström, 2014Levnadssätt: Dvärgarna är utmärkta bergsmän, hantverkare och stenhuggare. De lever i tätt sammanslutna hushåll och familjegrupper.

Dvärgarna i Steinheim lever delvis i underjordiska städer uthuggna ur berget och delvis i stenbosättningar ovan jord. De sysslar främst med gruvdrift, hantverk och handel med kompletterande inslag av boskapsskötsel och odling; för de flesta livsmedel förlitar de sig på import från sina mänskliga grannar och tributer från jordbrukande mänskliga undersåtar.

Dvärgar som lever i människornas riken är också oftast bergsmän, hantverkare eller köpmän.

Samhällsordning och politisk kultur: Dvärgarna lever i en sorts klansamhälle. Varje klan består av ett antal familjer med en gemensam anmoder eller -fader. Kungariket Steinheim är en federation av sju stora klaner som har många mindre knutna till sig. Dvärgar utanför Steinheim lever i familjegrupper, men är sällan talrika nog att bilda klaner; ett undantag är Kalins folk i Margholien.

Högst politisk status hos dvärgarna har klanäldstarna och hantverksmästarna.

Seder och ideal: Stereotypen av en dvärg är en smed, handelsman eller bergsman, nästan magiskt skicklig i sitt värv men lynnig, outgrundlig, girig och förslagen. Dvärgarnas medverkan på båda sidor i kriget mot Fursten under senare år har utökat schablongalleriet med den bistra, härdiga, stoiskt dödsföraktande dvärgkrigaren å ena sidan och uppfinnaren av diaboliska krigsmaskiner å andra.

Ur dvärgarnas egen synvinkel hyllar de ideal som förnuft och betänksamhet; tapperhet och ståndaktighet; heder och pliktkänsla; samt en kärlek till sköna ting och rikedomar. Dvärgar vårdar minnet av såväl tjänster som oförrätter under lång tid.

 

Dräkt, utrustning och teknologi

Dvärgarna är på vissa områden den mest teknologiskt avancerade civilisationen i Thule och hela Terra Cognita. De har de bästa ingenjörerna, hantverkarna och byggmästarna man känner till och har bl a uppfunnit primitiva ångmaskiner. Det är också särskilt för en utomstående svårt att veta vad som är teknik och vad som är magi.

I en klass för sig står Kalins folk, som är allierade med Fursten av Margholien. Kalin själv är en genial uppfinnare och han och hans ingenjörer har byggt en mängd häpnadsväckande maskiner som särskilt använts i kriget. En del av dem är helt mekaniska, andra drivs delvis på magiskt väg. Kalins folks största skapelse är den nya, delvis organiska och delvis mekaniska, kropp de byggt till draken Náuglug. De har också uppfunnit primitiva eldvapen.

Dvärgarnas vapen- och rustningsskick är huvudsakligen ganska gammaldags och motsvarar dräktmodet, som är inspirerat av vikingatid med en del fantasyinslag. De vanligaste rustningarna är brynjor, fjäll- och lamellpansar; favoritvapnen är yxor i olika format.

 

Språk och namnskick

fjalar2Norddvärgarnas språk och namnskick är kargt, kantigt och påminner närmast om fornisländska. Namnskicket liknar till sin uppbyggnad de nordiska människofolkens: man har ett förnamn och ett, vanligen individuellt, tillnamn.

Förnamnen har som sagt en fornnordisk, yvig och ofta hård klang. Konsonanter är alltid hårda även före mjuk vokal.

Exempel på kvinnonamn: Allvitr, Auda, Brunna, Fria, Geirahad, Geirlaug, Geirskogul, Gondul, Göll, Herfiotur, Hervor, Hlif, Hlökk, Mist, Randgrid, Reginlif, Rist, Rådgrid, Sigrun, Skagul, Skegiöld, Skjalf, Skuld, Svanvit, Svava, Trud, Ölrun.

Exempel på mansnamn: Althiotr, Anar, Aurvangr, Bolgthrasir, Bori, Draupnir, Durak, Fjalar, Frar, Freger, Fundinn, Gorim, Grunni, Hanar, Har, Haugspori, Hepti, Hornbori, Huginn, Jari, Litir, Nali, Nar, Nidi, Nodri, Nyi, Okald, Radsvidr, Skirvir, Sudri, Sviurr, Thekkr, Throinn, Veigr, Vili, Vindalfr, Virvir, Vitir.

Tillnamn fungerar snarlikt människornas – de anspelar ofta på bragder, utseende eller ägodelar, mindre ofta på hemort. När dvärgar presenterar sig för människor översätter de ofta sina tillnamn, varför dessa lämpligen kan vara svenska eller fornnordiskt klingande.

Klaner och släkter har namn, vanligen efter sin stamfader eller –moder, som dvärgarna kan använda när de presenterar sig för varandra. Dessa släktnamn används dock normalt inte som tilltalsnamn i övrigt.

 

Relationer till andra folk

dengiya_mjodMänniskor: På det hela taget neutrala. Steinheims dvärgar har alltid handlat mycket med människor och många dvärgar lever som sagt bland människor. De mänskliga bönderna i Hamerland är också Steinheims undersåtar.

Alver: I den avlägsna forntiden försökte alverna förgäves erövra dvärgarnas berg och lämnade långvariga spår av misstro mellan folken. Under senare århundraden har relationerna tinat upp något och Steinheim har tidvis haft gott förhållande till alvbosättningen Formenos. Dvärgar och alver tenderar dock att förstå varandra dåligt och inte dra jämnt.

Nattfolk: Norddvärgarna har tidvis varit i krig med orcher och vättar från Nordanlanden (och även handlat ibland). Även om kontakterna mest varit fientliga råder ingen direkt arvfiendskap. Dvärgarnas svurna fiender är däremot bergstrollen och de numera nästan utdöda jättarna.

 

Religion och livsåskådning

Dvärgarna vördar vad de kallar Skiotir, vilket kan uttydas som ”det Eviga” men också ibland tycks personifierat. Det är främst ett ideal av perfektion, fulländning och oföränderlighet och ses som alltings ursprung. Dvärgarna utövar även en sorts animistisk förfäderskult. Varje klan eller släkt tros ha en gemensam ande som genomsyrar alla dess ättlingar.

Dvärgarna är liksom alverna mystiker snarare än religiösa. De söker andlig fulländning genom sitt hantverk och särskilt genom att skapa ting som varar beständigt. Dvärgarna är också andligt toleranta då de gärna ser andra religioner och filosofier som tillägnade någon aspekt av Skiotir.

 

Runor och magi

randgridDvärgarna har inga magiker av arcuriskt snitt men har sina egna magiska traditioner. Främst bland dessa är runorna, skrivtecken med magisk innebörd och effekt, som fr a används för att skapa magiska föremål. Dvärgarna uppfann runmagin men den har spritt sig bland en del andra folk.

Dvärgar är mycket motståndskraftiga och svåra att påverka med magi.

 

Fördjupning: Dvärgar i Thule

Inga kommentarer ännu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommande evenemang

Det finns inga kommande evenemang just nu.

Arkiv