Kungariket Högmark

Alliansvapen för kung Angantyr av Arosia och drottning Astrid av Högmark

Alliansvapen för kung Angantyr av Arosia och drottning Astrid av Högmark

Högmarks riksvapen

Högmarks riksvapen

Högmark är ett av de yngsta kungarikena i Thule; det ingick tidigare i kungariket Arosia och innan dess i det gamla Gedariket (numera grannriket Gedanien). Landet är geografiskt och kulturellt starkt inspirerat av det medeltida Dalarna.

Högmark har drabbats hårt av kriget mot Fursten. Sedan hösten 1148 är nästan hela landet ockuperat av de Furstliga.

Högmark befinner sig sedan några år i personalunion med Arosia.

 

Snabbfakta

  • Styresskick: Monarki, valrike
  • Regent: Drottning Astrid (för närvarande i exil)
  • Religion: Ljusets lära
  • Huvudstad: Ranheda (ca 2 000 invånare före kriget, numera mestadels ödelagd)
  • Språk: Nordtunga
  • Folkland: Högmark
  • Folkgrupper: Mestadels svioner med en synlig minoritet av dvärgar. Bosättningar av Solstammarna och alver i sydvästra delarna. Senaste åren har en del nattfolksstammar slagit sig ned i övergivna bosättningar.
  • Folkmängd: Före ockupationen ca 100 000, varav ca 2 000 dvärgar.
  • Yta: Ca 30 000 km2

 

Geografi

Högmark gränsar till Ravnsmark i norr, till Margholien i öster och nordost, till Arosia i söder och till Ilyrana i väster. Landet är höglänt och starkt kuperat med höga kullar och berg och till övervägande del skogtäckt.

Landet domineras av Högälven, som bildas där Övre och Nedre Högälven flyter ihop ungefär mitt i landet, och av sjön Sindran i dess mitt. Den mesta befolkningen är koncentrerad i de öppna älvdalarna.

Den största staden nu är Brandhäll som vuxit fram kring kopparbergslagen i nordost och har blivit bas för den Furstliga ockupationsmaktens administration. Den gamla huvudstaden Ranheda ödelades till stor del under fälttågen och är nu bara en militär utpost som hålls av de allierade. Det finns få borgar och slott i Högmark, men de Furstliga har rest ett antal halvpermanenta befästa läger och utposter.

Kartor

Södra Margholien och Högmark

Södra Margholien och Högmark

 

Historia och ursprung

Folklandet Högmark har varit känt för utvinning av malm, gruvdrift och bergsbruk i flera hundra år. Landet tillhörde först Gedariket och blev omstritt när kungariket Arosia avknoppades i början av 900-talet. Efter ca 100 år blev Högmark definitivt arosiskt, men år 1080 bröt man med Arosia och valde sin egen kung. Tack vare en allians med dvärgriket Steinheim kunde Högmark förbli självständigt. Flera dvärgar har fortsatt engagera sig i bergsbruket.

Högmark drabbades inledningsvis förhållandevis lindrigt av kriget mot Fursten, men under de senaste året har landet lidit svårt av återkommande Furstliga härjningar. Under 1144 lyckades Högmark och Arosia förena sina styrkor och eftertryckligt slå tillbaka inkräktarna och landet fick vara ifred för en tid. Segern och de gemensamma hoten hade fört de båda rikena mycket närmare varandra än på länge, och i januari 1146 gifte sig drottning Astrid av Högmark med kung Angantyr av Arosia och rikena ingick en personalunion.

Attackerna på Högmark fortsatte, delar av norra och östra Högmark ockuperades och hösten-vintern 1148 blev den Furstliga övermakten till slut för stor. Hela Högmark utom bygderna kring Järnforsa i sydväst ligger sedan dess under Furstlig ockupation – ett allierat försök att befria landet hösten 1149 misslyckades – och Fursten håller betydande truppstyrkor i landet. Utöver inkomsterna från gruvdriften utgör det ockuperade Högmark också en plattform för Furstens krig mot alverna i Ilyrana.

rinas_partisaner

Partisaner fortsätter bekämpa den Furstliga ockupationen

Läs mer:

 

Samhällsskick och folk
Drottning Astrid av Högmark - numera i exil

Drottning Astrid av Högmark – numera i exil

Högmark är en valmonarki; när monarken dör väljer riksrådet en ny. Drottningen har dock rätt att utse en efterträdare som ska prövas för lämplighet först. Monarkens makt är inte absolut; hen förväntas styra med lag och rätt och är beroende av stöd från såväl de rika bergsmännen som de talrika och fria bönderna. Kronans finanser har dock brukat vara goda tack vare inkomsterna från bergsbruket.

Den mest betydande klassen i Högmark är bergsmännen som sysslar med gruvdrift. Det är en bred grupp; de rikaste äger hela gruvor, många är delägare, andra bara anställda och många är bönder med gruvdriften som sidosyssla. Somliga av bergsmännen är befriade från skatt på sin jord (men inte på malmbrytningen) och utgör ett bergfrälse.

 

Det världsliga frälset, adeln, utgörs av två grupper: dels det rika bergfrälset som nämns ovan, dels det s k svärdsfrälset som i likhet med det arosiska frälset är skattebefriade i utbyte mot krigstjänst – de familjerna är mestadels arosiskättade. Svärdsfrälset lever som storbönder men är relativt fattigt; många av dem, särskilt yngre syskon, måste försörja sig som yrkeskrigare. Det finns inga grevar eller friherrar i Högmark och frälset är fåtaligt.

Bönderna har en stark och självständig ställning. De allra flesta är självägande.

Det finns också en skara obesuttna, varav många arbetar vid bergsbruken. Det är också vanligt att småbönder, drängar och pigor från landsbygden säsongsarbetar antingen vid bergsbruken eller i grannländerna.

Kyrkligt lyder Högmark under Arosia och dess patriark.

Det finns inget fast parlament, men landsting med alla ständer kallas samman när viktiga slut behöver förankras.

Sedan hösten 1146 befinner sig Arosia och Högmark i personalunion. Det har fått en ny betydelse sedan Fursten ockuperat Högmark från hösten 1148.

Fördjupning:

 

Dräktskick och utrustning

Typiska dräkter för högmarkare i olika samhällsklasser

Dräkt och annan utrustning i Högmark är inspirerade av nord- och västeuropeiskt mode under 1200- och tidigt 1300-tal; omkring 1200-1325. Filmer som går i någorlunda rätt visuell stil är till exempel Kingdom of Heaven, Ivanhoe och Arn: riket vid vägens slut.

Fördjupning:

För att underlätta för dig som redan har kläder men i ”fel” stil har vi ordnat ett par s k morphguider som ger vägledning till hur man kan anpassa delar av dräkter för andra perioder till gedanskt dräktskick.

 

Krigsmakt

hanses_stinaKungariket Högmark har ingen stående krigsmakt i modern mening. I teorin utgörs de härar som i krigstid mönstras av dels värvade trupper som tjänstgör för sold, dels de som fullgör militära förpliktelser. I praktiken är gränsen flytande mellan grupperna, särskilt nu efter tio år av krig.

Drottningen hade före ockupationen följande resurser att tillgå för att sätta upp arméer:

Hirden: Kärnan i krigsmakten är drottningens egen hird, hennes krigsfölje, livvakt och stab. Hirdkämparna är både frälse och ofrälse. Hirden avlönas av drottningen och står alltid till hennes förfogande.

Värvning och kontrakt: En del av stridskrafterna värvas genom kontrakt och tjänstgör för sold i penningar. Kontraktören, som ofta är frälse, åtar sig att tjäna för en viss tid med ett visst antal soldater, som hen själv ansvarar för att värva, träna och utrusta. Sådana kontrakterade följen kan vara allt ifrån en handfull stridande till över hundra. De är ofta kortlivade och många soldater tjänar i ett följe en säsong och i ett annat nästa. De rikare bergsmännen ställer ofta upp med trupper på det här sättet; de håller sig ofta med egna väpnade följen som utgör kärnan i deras kontingenter.

Bondehärar: I krig kan drottningen begära att bönderna sätter upp en här för ett fälttåg i taget. Den organiseras i lokala och regionala enheter och bondemenigheterna bestämmer själva vilka som ska tas ut till tjänst. Om bondesoldaterna ska tjänstgöra utomlands har de rätt till sold. Bondesoldaterna utgör den stora majoriteten av alla större högmarkska arméer då alla andra styrkor är små. Efter över tio års krig är också många av dem stridsvana veteraner.

Frälsets rusttjänst: Svärdsfrälset är skyldigt att att i utbyte mot skattefrihet vara redo att göra krigstjänst som pansrade ryttare och hålla sig själva och sina följen med utrustning. Adelsuppbådet spelar dock ingen stor roll i det frälsefattiga Högmark; många av frälsekrigarna tjänar redan antingen i drottningens hird eller i de värvade följen som sätts upp enligt ovan.

Stads- och bergslagsmilis: Städer och bergslager har skyldighet att sätta upp och bekosta mindre förband fotsoldater under två månader per år. Dessa kan utgöras av mer eller mindre frivilliga stadsbor, lejda yrkessoldater eller en blandning.

Vid invasion och strid på inhemsk mark kan man också båda upp bofasta i området till försvar, så kallat landvärn.

 

Under ockupationen ser det lite annorlunda ut. En del av den här som försvarade Högmark 1148, sammansatt av en blandning av drottningens hird, bondesoldater och värvade följen, har följt drottningen i exil och utgör i praktiken en (tillfälligt) stående armé som underhålls av de allierade. En del av dem är 1150-51 förlagda i Ravnsmark, andra i Arosia och kring Järnforsa. I det ockuperade Högmark opererar också flera grupper av drottningtrogna partisaner bakom fiendens linjer.

Högmarkska trupper brukar bära en grön Ljuspil synligt någonstans – som en armbindel, bältesvimpel eller fastsydd på kläderna – som ett gemensamt fälttecken.

 

Kända personer

Kommande evenemang

Det finns inga kommande evenemang just nu.

Arkiv