Alvriket Ilyrana

Ilyrana täcker mer eller mindre samma yta som det område som brukar kallas Västmarkerna i centrala Thule. Västmarkerna gränsar till Steinheim i norr, till Ravnsmark i nordost, till Högmark i öster, till Arosia i sydost och söder, till Ostland och Rimgaddsfjällen i väster och till Frosta i nordväst. Alla ”gränserna” utgörs av mer eller mindre öde skogs- eller bergstrakter. Ilyrana överlappar till viss del med grannrikena då det finns alvbosättningar utspridda i utkanterna närmast ”gränsen”.

Det finns sex alviska ”städer” – dvs större och mer koncentrerade bosättningar – i Ilyrana och en större mängd mindre ”byar” och halvt nomadiska bosättningar runtom och mellan dem. De sex ”städerna” är Neledh Sirion, Laiquambo, Formenos, Ruwen, Calenthal och Suliant.

Nästan hela Ilyrana är täckt av tät skog, mestadels granskog. Alvernas bosättningar ligger ofta mitt inne i skogen och är mycket svåra att upptäcka.

Fördjupning:

• Alvernas länder och bosättningar i Thule

Kartor

Västmarkerna, Arosia och Högmark

I forntiden, till århundradena närmast efter det Stora Mörkret, fanns fyra ”alvriken” i Thule och Talvala: Oriani i nuvarande Margholien, Ilyrana i Västmarkerna, Eregiath i Blåveden i södra Thule och Aelinor i Talvala. Av dessa är det bara Ilyrana som fortfarande finns kvar som en enhet.

Ursprungligen var Oriani alvernas främsta centrum och de andra rikena var ganska obetydliga ’provinser’ under det. Oriani krossades av Gholan Alvbane när han tog makten i Thule omkring LjÅ 300 och de överlevande alverna flydde västerut till Ilyrana, söderut till Eregiath och över havet eller via Nordanlanden till Aelinor.

Gholan besegrades till slut av en allians ledd av människan Imrar, med stöd från en del av Ilyranas alver. Efter att hans rike fallit sönder såg alverna till att försegla Svartstenstornet, men de gjorde inget försök att återbilda Oriani eller bygga upp några av sina större bosättningar på nytt. Rätt få alver slog sig ned i Margholien på nytt, och de som gjorde det bildade små undangömda bosättningar – ungefär som de som finns spridda i skogsmarkerna över hela Thule.

Eregiath gick under i krig mot orcherna i Vildlandet under första halvan av 900-talet, efter det Lilla Mörkret. Ungefär vid den tiden övergavs synbarligen också Aelinor. Ilyrana är alltså det sista ”alvriket” som är kvar i Thule.

Gholan var den farligaste fiende alverna mött i Thule, och det verkar som att Fursten av Margholien är Gholan själv som återvänt till livet. Alvfolket har stött och deltagit i alliansen mot Fursten men samarbetet har inte alltid gått friktionsfritt pga ömsesidig misstro. Ett fåtal alver har också gått över på Furstens sida.

Under krigets första tio år skyddades Ilyrana av sitt geografiska läge, men sedan Fursten intog Högmark 1148-49 har han börjat angripa alvriket direkt.

Läs mer:

• Alvfolkets historia
• Tidslinje över kriget mot Fursten

Alverna har inget centraliserat styre. Byarna fattar beslut som gäller samtliga genom rådslag och man diskuterar helst tills alla är överens, ibland används röstning som en nödlösning när det är bråttom och man inte kan nå konsensus. I större samhällen fattas beslut av råd. Råden är ofta stora, större än vad som kan vara praktiskt men det är viktigt att ingen får för mycket makt eller kontroll för att begränsa härskardriften. Thules alver har ingen kung eller liknande. Dock har vissa alviska hederstitlar felaktigt översatts till ”kung”, ”drottning”, ”furste” etc. vilket inte alverna inte har brytt sig om att rätta till.

Alverna utövar småskaligt jordbruk – de odlar främst grönsaker och frukt – boskapsskötsel, jakt och samlande.

Alverna har inga präster men rollen fylls av Idhren. En idhren är en blandning av präst, historiker och lärare. Deras primära uppdrag är att bevara och sprida kunskap. Yngre idhren vandrar ofta om sommaren för att sprida kunskap till byar som inte har egna idhren.

De människor av Solstammarna som bor och vandrar i delar av Västmarkerna räkna inte som egentliga invånare eller undersåtar i Ilyrana; alverna låter dem normalt sköta sig själva.  Inför de Furstliga invasionerna har man börjat samarbeta närmare.

Fördjupning:

• Det alviska samhället

Exempel på alvisk dräkt

Alvisk dräkt och annan utrustning i Thule är inspirerade av fantasy snarare än historiska förebilder. Typiskt för alvisk dräkt är kappor, ofta ärmlösa. Inspiration kan hämtas från till exempel alverna i Lord of the Rings-filmerna men också från minbarisk dräkt i Babylon 5.

Fördjupning:

• Dräktskick: Alver

Alver har ingen yrkesmilitär men all befolkning har viss träning i väpnad strid. Om en alv finner sitt kall inom krigskonsten beger hen sig för att hitta en mentor. I de större alviska bosättningarna finnes mindre ”akademier” där 2-3 krigare och ett par elever var lever. Det är dock inte alla bosättningar som kan försörja krigare och det är därför vanligt att mentorer och elever vandrar från by till by och lever med dem ett tag och tränar byborna i försvar. Bosättningar blir alltså utbildade och krigarna undviker att vara samma by till last i längre perioder. Vid större väpnade konflikter som kriget mot Fursten skickar alla bosättningar som kan avvara folk, alver att fungera som soldater under de mer erfarna yrkeskrigarna.

Formenos, den nordligaste staden och den som legat närmast Furstens områden tidigare, har blivit mer militariserat under de senaste tio åren.