Karta över Ilyrana med omnejd
| Utskriftsvänlig sida |
I forntiden, till århundradena närmast efter det Stora Mörkret, fanns fyra "alvriken” i Thule och Talvala: Oriani i nuvarande Margholien, Ilyrana i Västmarkerna, Eregiath i Blåveden i södra Thule och Aelinor i Talvala. Av dessa är det bara Ilyrana som fortfarande finns kvar som en enhet.
Ursprungligen var Oriani alvernas främsta centrum och de andra rikena var ganska obetydliga 'provinser' under det. Det var i Oriani många av de mäktigaste jordkraftkällorna fanns, och där som det Äldsta Trädet – ett träd av frön från Belimath självt, som i sin tur gett frön åt alvernas andra Livsträd i Norden – växte.
När Gholan Alvbane tog makten i Thule omkring LjÅ 300 krossade han Oriani, tog makten över dess Källor och upprättade sin egen maktbas i Svartstenstornet. Alvernas större bosättningar och många av deras heliga platser förstördes och vanhelgades. De alver som överlevde flydde västerut till Ilyrana, söderut till Eregiath och över havet eller via Nordanlanden till Aelinor.
Gholan besegrades till slut av en allians ledd av människan Imrar, med stöd från en del av Ilyranas alver. Efter att hans rike fallit sönder såg alverna till att försegla Svartstenstornet, men de gjorde inget försök att återbilda Oriani eller bygga upp några av sina större bosättningar på nytt. Rätt få alver slog sig ned i Margholien på nytt, och de som gjorde det bildade små undangömda bosättningar – ungefär som de som finns spridda i skogsmarkerna över hela Thule.
Eregiath gick under i krig mot orcherna i Vildlandet under första halvan av 900-talet, efter det Lilla Mörkret. Ungefär vid den tiden övergavs synbarligen också Aelinor.
Ilyrana är alltså det enda ”alvrike” som finns kvar i Thule, och det är tveksamt om man kan kalla det ett rike eller nation i människornas mening. Det är ett löst sammanslutet förbund av alvsamhällen som i vanliga fall är mer eller mindre självstyrande.
Det finns sex alviska ”städer” - dvs större och mer koncentrerade bosättningar – i Ilyrana och en större mängd mindre ”byar” och halvt nomadiska bosättningar runtom och mellan dem samt utspridda in i utkanterna av människornas riken.
Karta över Ilyrana med omnejd |
|
De sex stora bosättningarna beskrivs kort här nedan.
Neledh Sirion i centrala Västmarkerna är Ilyranas ”hjärta”; kärnlandet där det äldsta och mäktigaste av Livsträden växer och en fokuspunkt för mycket av alvernas magiska och andra krafter. Ett centrum för studier av livsträden, jordens och naturens krafter. Även en traditionell plats för det gemensamma rådets sammankomster. Här finns hemligheter begravda mer eller mindre i själva marken och träden, och det är troligen ett av ställena Fursten vill åt.
Laiquambo i sydost ligger nära flera Källor och är främsta centrum för annan magisk forskning. Alver härifrån är överrepresenterade bland de som haft kontakt med Nyckelns Väktare, men alla alver här är inte positivt inställda till att samarbeta för nära med människorna. Helcaril och Nauri kommer härifrån; den blinde Thanadril och hans dotter Alcamarthiel som kommer från Margholien är också baserade där numera. Också troligen ett prioriterat mål för Fursten.
Formenos, längst i norr vid fjällsluttningarna väster om Ravnsmark och Lodalen, är det militärt starkaste fästet och hem för många av de kunnigaste krigarna och vapenmästarna. Grannar med Steinheim och har tidigare haft goda relationer med dvärgarna, men de kan ha försämrats nu. Alverna i Formenos med omnejd har gett visst skydd åt flyktingar från Margholien och har även börjat militariseras mer under sista tiden.
Ruwen, beläget mellan Neledh Sirion och Formenos, är ett centrum för världslig lärdom, kultur och vetenskap. Det har alvernas största bibliotek och arkiv, och kan därför tänkas vara ett prioriterat mål för Fursten.
Calenthal i nordväst är ett centrum för kunnandet om skogsbruk och -vård, jakt och djurskötsel, och även för studier av de mer naturliga aspekterna av skogen och dess magi.
Suliant, längst i sydväst i Västmarkerna, är centrum för hantverk och konst. Suliant är den enda av ”städerna” som har förbindelse med såväl stora sjöar som havet genom vattendrag och sjösystem, och dess invånare är goda båtbyggare. Det är också alverna här som har mest, om någon, kontakt med alver i andra delar av världen.
Ett par mindre bosättningar finns också utmarkerade på kartan. Dessa är inte så stora och betydelsefulla men tidigare spelade roller har kommit därifrån.