| Utskriftsvänlig sida |
Alvisk dräkt och utrustning i Thule är inspirerade av fantasykällor snarare än historiska förebilder i första hand.
Det som är typiskt för alviskt dräktskick kan sammanfattas som följer:
Alvernas dräktskick kan variera mycket efter situation. Under fältmässiga förhållanden bär man smidiga, praktiska plagg, gärna i aktuella årstidsfärger. I mer fredliga och civiliserade sammanhang klär man sig gärna praktfullare och färgstarkare. Många alver lägger gärna tid på att smycka och dekorera sin dräkt och utrustning.
Den typiska dräkten består av en kort eller lång kjortel eller kappa över en skjorta eller särk, samt en ytterligare kappa, ofta ärmlös, över. Om dräkten inte är hellång bär man oftast långbyxor till. Mantlar är mindre vanliga än ytterkappor men förekommer, då gärna med inbyggd huva.
Man bär sällan hatt eller mössa, men kappor och mantlar kan ha huva och kraghuvor förekommer också. Många bär också gärna hals- eller pannsmycken särskilt i fredligare sammanhang.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
I den följande texten finns länkar till tillverkningstips och -beskrivningar som normalt placerats i anslutning till det de beskriver. Först har vi dock en klump länkar som inte passade in under någon mer specifik rubrik.
Liksom hos människorna i Thule är de vanligaste materialen ylle och linne särskilt för vardagskläder. Siden och andra mer exotiska material förekommer också men sådana plagg är oftast arvegods. Läder är naturligtvis vanligt i skor, bälten, väskor osv och används ibland också till kläder, främst då som ytterplagg. Päls och skinn kan också användas för foder av ytterplagg eller kantningar.
Allra bäst är naturligtvis om man kan använda helt autentiska material, men det är inte alltid genomförbart – rent ylle kan t ex lätt bli dyrt. Blandtyger av t ex ylle och olika syntetmaterial fungerar om de åtminstone liknar ylle. Blandtyger av linne och bomull är ett helt OK surrogat för linne, och bomull är också OK i underplagg.
Underplagg som skjortor, särkar och brokor är oftast i vitt eller ofärgat linne, medan ytterplagg brukar vara färgade.
Särskilt i fältmässig dräkt föredrar många alver att bära årstidsbetonade färger, både av estetiska smakskäl och för att smälta in bättre i omgivningarna. Typiska säsongsfärger kan vara ljusa nyanser av grönt, blått och lila om våren; klargrönt med inslag av gult, rött, blått och orange om sommaren; rött, gult och orange om hösten och vitt, ljusgrått och blått om vintern.
Här följer beskrivningar av de olika plagg som brukar förekomma i dräkten. För varje avsnitt finns länkar till tillverkningsbeskrivningar på nätet.
Alvernas underplagg skiljer sig inte på något avgörande sätt från människornas.
Helt rätt: Under eventuella byxor eller hosor bär man brokor, ett par enkla, ibland mycket vida och bylsiga byxor av vitt eller naturfärgat linne som hålls ihop med dragsnodd eller bälte i midjan. Förutom att hålla uppe brokorna tjänar brokbältet till att fästa hosor i, och man kan ibland bära en börs i det. Brokorna kan vara mycket korta men ibland också nå till knäna eller ännu längre.
Som bh-surrogat används vid behov ett s k barmkläde, som i sin enklaste form i princip är en knyttopp. En mer avancerad variant liknar 1400-talsfyndet från Lengberg (se länkar nedan). Ännu enklare är att helt enkelt bära ett snävt ärmlöst linne underst.
OK: Man kan bära moderna underkläder under, eller i stället för, brokor och/eller barmkläde om man föredrar det, så länge de inte syns.
Inte OK: Synliga moderna underkläder.
|
|
 |
|
Skjorta |
Skjorta med krage
|
Helt rätt: Skjortan eller särken (särken är lång, skjortan kort) räknas också som underkläder. Den liknar en kjortel (se nedan) till formen; den är oftast av vitt eller naturfärgat linne men kan ibland vara färgad. Den är normalt långärmad och dras över huvudet. Längden kan variera från gren- till vristlängd men den är normalt kortare än plagget man bär över och syns normalt inte under det. En kort skjorta behöver inte ha kilar utan man kan nöja sig med att slitsa den en bit i sidorna eller fram och bak.Ibland kan särken vara plisserad (veckad) som en pösskjorta genom s k rynkveckning (se länklistan för en beskrivning), men det är ovanligt.
Skjortan kan ibland ha en liten ståkrage eller fästas i halsen med snörning, broscher, spännen eller knappar, men enkla ovala halsöppningar fungerar också.
Skjortor och särkar är oftast långärmade, men kan vara kortärmade eller rentav ärmlösa - särskilt om man bär en eller flera kjortlar med snäva ärmar över. Är skjortan långärmad bör ärmarna inte vara trängre än att man kan kavla upp dem.
Eftersom skjortan eller särken för det mesta inte syns kan man hoppa över den om det är varmt, särskilt om man har en kjortel av linne. Skjorta, särk och brokor betraktas normalt som underkläder.
OK: Skjortor som syns under kjorteln (pga längre längd, längre ärmar och/eller smalare halslinning) är OK även om det är bättre om den inte syns. I princip vilka medeltida eller fantasyskjortor som helst fungerar.
Inte OK: Enbart vit eller ofärgad skjorta/särk utan någonting över.
 |
 |
| Raka byxor | Vida byxor |
Helt rätt: De vanligaste benkläderna är raka långbyxor som hålls ihop med ett bälte eller en dragsnodd i midjan. De kan vara åtsittande men sitter oftast rätt löst och ledigt; ibland kan de vara rejält vida. Det sistnämnda är vanligast i mer formella eller fredliga sammanhang.
Även hosor - i princip långa sydda strumpor - kan förekomma, antingen knähöga som hålls uppe med strumpeband eller lårhöga som fästs i brokbältet.
Byxor och hosor är vanligtvis i tyg - linne, ylle eller ibland siden - men kan också göras i läder, särskilt till mer fältmässig dräkt.
Fötterna kan täckas på olika sätt; hosor har ofta inbyggda fötter. Nålbundna eller stickade sockor är också mycket rätt.
OK: De flesta vanliga raka eller vida byxor fungerar.
Diskreta raggsockor eller andra moderna, enfärgade strumpor eller sockor är OK, men de bör synas så lite som möjligt och helst vara helt dolda.
Benlindor kan förekomma särskilt på vintern, men det vanliga är att vida långbyxor antingen bärs löst eller nedstoppade i stövlar.
Inte OK: Vikingatida knälånga påsbyxor. Pluderhosor. Synliga moderna sockor/strumpor.
KjortelHelt rätt: Den enklaste formen av livplagg, särskilt vanlig för mer fältmässig dräkt, är kjorteln eller tunikan, som bärs över en skjorta eller särk och träs på över huvudet. Den kan bäras i stället för eller i kombination med en kappa, och man kan också bära flera kjortlar utanpå varandra. Kjortlar är oftast i ylle, men kan också göras i färgat linne, siden eller läder. Utanpå kjorteln bär man normalt ett bälte. Kjorteln kan vara fodrad om man vill, gärna i en kontrasterande färg. Den kan också ha dekorativa halsinfodringar eller bårder i avvikande färger och det är mycket populärt att pryda plagg med broderier. Beroende på sammanhang och ändamål kan längden på kjortlar variera från halva låret till fotsida; det vanligaste i fältmässig dräkt är knälånga kjortlar. Ärmarna kan vara korta eller långa; långa ärmar är oftast snäva men kan ibland vara vida. Kjorteln kan vara enkel och löst sittande men också mer formsydd, ibland efter ganska avancerade mönster (dock mest till festdräkter). Mer figursydda kjortlar är oftast snörda i sidan eller framtill, men kan också ha knappar eller spännen. Kjortelns kanter kan vara skurna i olika mönster, t ex krenelering eller stiliserade bladmönster. Se också Dekorationer.
|
||||
OK: De flesta medeltida och fantasymodeller av kjortlar fungerar. Inte OK: Enbart vit/naturfärgad skjorta eller särk utan någonting över. |
||||
Helt rätt: Det mest typiska alviska liv- och ytterplagget är kappan, som förekommer i många varianter. Den kan bäras i stället för eller i kombination med en kjortel och det går att bära flera kappor - vanligen av olika utformning - utanpå varandra. Gemensamt för de många olika modellerna av kappor är att de är öppna framtill med två raka eller ibland snett omlott liggande framstycken, som ibland kan vara fästa med spännen, knappar eller hakar och hyskor. För kappor som bärs som livplagg kan man t ex låna inspiration från turkiska, persiska och vikingatida kaftaner och rockar. Den kanske mest distinkta varianten är ärmlös, känd som just alvkappan och är ett utpräglat ytterplagg som i sin enklaste form består av två framstycken och ett bakstycke; framstyckena sitter ihop med bakstycket vid axlarna, men inte med varandra, och den är alltså öppen både i sidorna och fram. Framstyckena bärs gärna instoppade i ett bälte eller gördel medan bakstycket hänger fritt som en mantel. Många andra varianter på ärmlösa kappor eller långa västar förekommer också. Andra varianter av kappor har ärmar av varierande längd och vidd.
|
||||||||||||||||||||||
 |
Helt rätt: Det vanligaste ytterplagget är som sagt olika former av kappor, men vanliga mantlar förekommer också. Den enklaste formen är halvcirkelmanteln, som just är formad som en halvcirkel. Trekvarts- eller rentav helcirkelskurna mantlar förekommer också men är ovanligare, liksom mer formsydda mantlar i våder. Mantelns längd varierar oftast mellan till mitt på vaden och till vristen, men kortare mantlar kan också förekomma.
Alviska mantlar har inte sällan inbyggda huvor (till skillnad från historiska medeltida mantlar). Även andra mer fantasifulla modeller och modifikationer kan fungera.
Manteln fästs oftast med en eller flera broscher, spännen eller knappar, men kan också vara hopsydd med en tillräckligt stor halsöppning för att man ska kunna dra den över huvudet.
Eftersom manteln är ett ytterplagg bör den vara i ylle, gärna kraftigt, och den kan också vara fodrad.
OK: Fyrkantsmantlar.
 |
 |
| Diadem och örhänge | Mantel med huva |
 |
 |
Kraghuva, enkel modell |
Kraghuva, mer avancerad |
 |
 |
Enkelt pannband |
Pannband med kindstycken |
Helt rätt: Alver brukar sällan bära hattar eller mössor i vanliga fall. De huvudbonader som är vanligast är olika former av huvor och hättor, antingen lösa kraghuvor eller fästa på en mantel eller kappa. Kraghuvor kan ibland vara öppna framtill och fästas med spännen eller ibland knappar. De brukar vanligtvis inte ha långa strutar. Kragen är oftast rund, ibland skuren i uddar eller andra former.
Pannband, oftast i läder, ibland förlängda med kindstycken, förekommer också. Särskilt vid festliga tillfällen är diadem eller hårsmyckningar av olika slag populära. En del alver bär gärna avancerade håruppsättningar medan andra föredrar att bära håret löst eller kortklippt.
Om alver vill röra sig mer obemärkt bland människor är en hatt, slöja eller huva förstås ett enkelt medel att maskera sig med. Det förekommer också enkla mössor, ibland i päls, för att hålla värmen på vintern.
Mantel eller kappa med huva (se också ovan):
Kraghuva:
Diadem och huvudsmycken:
Pannband:
Håruppsättningar
OK: Struthätta med lång tamp. Sköldehamnshätta med fyrkantig/spetsig krage.
DekorationerHelt rätt: Alver dekorerar gärna sina kläder, i synnerhet mer formella plagg, på olika sätt. Utsmyckningar i form av broderier är vanliga, gärna i form av slingor liknande vinrankor, stiliserade bladmönster eller andra naturinspirerade motiv. Liknande mönster kan också förekomma i form av applikationer eller ristas i läderplagg och -detaljer. Vävda, sydda eller broderade kantband, bårder och infodringar förekommer ibland. Det är inte heller ovanligt att kanter på plagg, särskilt kjortlar och kraghuvor, skärs i olika mönster, t ex krenelering eller stiliserade bladmönster - s k uddning. Det är å andra sidan också vanligt att särskilt mer fältmässiga plagg kan vara helt osmyckade.
OK: Broderier och applikationer i mer geometriska mönster, i stil med keltiska knutar och liknande, är inte typiskt alviskt men fungerar. |
|
Helt rätt: Alver bär oftast, särskilt till fältmässig dräkt, stövlar, skor eller kängor av liknande modeller som människorna. Det fungerar alltså utmärkt med läderskor, -kängor -eller stövlar av medeltida modell som t ex remkängor. Mer fantasybetonade modeller går också bra.
I sina boningar och när temperaturen tillåter det föredrar somliga alver att gå barfota. Annars bär de flesta mjuka, platta skor hemma, oftast i läder men ibland i tyg. Skor och stövlar kan gärna vara dekorerade.
OK: Ridstövlar. Odekorerade kängor och skor av läder eller mocka. Repsulade tygskor. Neutrala sandaler. Militärkängor av äldre typ.
Inte OK: Tydligt moderna skodon som gymnastikskor, gummistövlar, Doc Martens och liknande.
Helt rätt: Över kjorteln eller kappan bärs oftast ett bälte av läder med metallspänne och/eller en gördel av tyg. Bälten är oftast smala, men särskilt bland krigare förekommer ibland mycket breda bälten, gärna med metallbeslag. Bälten är ofta dekorerade med ristningar av slingmönster och liknande.
|
||||||||
Tyggördlar är oftast breda och knutna eller fästa med en brosch i sidan, med en eller två hängande tampar. De görs gärna i mönstrat tyg eller dekoreras med broderier.
OK: De flesta modeller på bälten och gördlar fungerar. |
Helt rätt: Enkla bältesbörsar och –väskor av tyg eller läder; axelväskor. Alvernas börsar och väskor skiljer sig inte på något avgörande sätt från människornas, men har ofta typiskt alviska dekorationer.
OK: Neutrala väskor och ryggsäckar i tyg och/eller läder.
Handskar och vantarHelt rätt: Vintertid eller i kallt väder bärs ofta vantar, eller fingerlösa handledsvärmare, för värme. Vantar och handskar är ofta nålbundna eller stickade men kan också vara sydda, då ofta i skinn och gärna fodrade med päls. Det händer också att stridande alver bär rejäla läderhandskar för att skydda händerna.
OK: Moderna handskar eller vantar, av skinn, tyg eller stickade, är OK så länge de är enfärgade och diskreta. Inte OK: Mönstrade moderna vantar. |
|
Helt rätt: Smycken av olika slag är ganska populära särskilt i festligare eller mer formella sammanhang. Särskilt olika former av diadem, halssmycken, örhängen och ringar är vanliga. Alviska smycken brukar likna kläddekorationer i stilen: gärna metall i smäckra slingor, former och mönster inspirerade av blad eller andra naturmotiv, etc. Alviska smycken kan gärna vara fantasybetonade men bör vara lätta och smäckra i utformningen.
Inte OK: Distinkt vikingamässiga spännbucklor och bärnstenshalsband. Tydligt moderna smycken. Krucifix och andra religiösa symboler från vår värld.
| Minimum / obligatoriskt | Rekommenderas starkt | Valfritt tillval | ||||||||||||||||||||||
|
|
|
