Samhälle och politisk kultur i de Norra Kungarikena
Theo Axner, 2015
Det "feodala" samhället: det politiska är personligt (och tvärtom)
|
Det viktigaste att förstå med samhällsskicket i Thules riken är att allt är personligt. All makt och alla institutioner är ytterst byggda på personliga nätverk som hålls ihop av släktskap, äktenskap, trohetsförpliktelser och lojalitetsband. Det är dessa personliga lojalitetsband och ömsesidiga - om än vanligtvis ojämlika - förpliktelser som samhället är uppbyggt av och det är i den meningen "feodalt".
Maktens värld är liten. Det härskande skiktet i ett av de norra kungarikena är inte större än att alla känner varandra åtminstone till namnet och många är släkt med varandra. Detta bidrar också till att göra politiken intensivt personlig.
Ekonomiskt kan samhället också ses som "feodalt" i betydelsen att det är förkapitalistiskt. Det förekommer handel med reda pengar men den viktigaste resursen är kontrollen över brukbar jord. En stor del av resurserna måste förbrukas där de produceras och samhället är med nödvändighet decentraliserat.
Samhällsklasser
- Man skiljer främst på frälse som är befriade från ordinarie skatter och ofrälse eller allmoge som inte är det. Frälset täcker in andligt (präster) och världsligt (adel) frälse. De ofrälse är borgare - hantverkare och köpmän i städerna - bönder och egendomslösa.
- Bönderna i de Norra Kungarikena är fria, inte livegna, och har en ganska självständig ställning med mycket att säga till om lokalt. Ungefär hälften av bönderna i Gedanien äger sina egna gårdar; resten är landbor och arrenderar mark som ägs av någon frälseperson, kyrkan eller kronan. Jordägarna har ingen domsrätt över sina landbor utan de har samma rättsliga status som de självägande.
- Adeln, det världsliga frälset, är befriade från ordinarie skatt för sina egendomar i utbyte mot att de står till kungens förfogande för krigstjänst och råd. Varje frälsehushåll måste kunna ställa upp minst en fullrustad ryttare, och gärna ett litet följe, på egen bekostnad.
- De främsta inom adeln, det s k högfrälset, bär titlar som grevar och friherrar och innehar förutom sina privategendomar en del av riket som län, där de får ta upp skatter mm i kungens ställe. Länen är uppbyggda kring borgar och syftar främst till att underhålla dessa.
- Större delen av frälset är dock inte mycket mer än rika storbönder och lever som sådana samtidigt som de lägger sig till med så mycket av kontinentens riddarkultur som de har råd och möjlighet till. Många, särskilt yngre syskon, har inte möjlighet att leva av sina egendomar utan måste försörja sig genom tjänst - ofta militär - hos kungen eller någon rikare storman.
|
| |
Tjänst och trohet
- Samhället är hierarkiskt och uppbyggt på ömsesidiga men ojämlika trohetsband.
- Alla i riket lyder direkt eller indirekt under monarken. Frälset har formellt sin ställning för att de stöder kungen med krigstjänst och råd; de självägande bönderna och borgarna betalar skatt till kronan men är paradoxalt nog de som på sätt och vis kan se sig som mest självständiga.
- Kyrkan är ett specialfall då den har sin egen hierarki och dess yttersta lojalitet är internationell.
- Många ingår också i ett tjänsteförhållande; alla från kung till bönder kan ha anställt tjänstefolk och särskilt inom frälset är det vanligt att tjäna någon på deltid eller för en kortare tid. Kungar och frälsefolk håller sig med en hird, ett väpnat följe och hov.
- Det finns strikt sett inte en klassisk feodal "pyramid" med vasaller och undervasaller. Allt frälse lyder i princip direkt under monarken och har sina förpliktelser gentemot henom. I praktiken är bilden mer komplicerad.
- Många familjer är nära knutna till andra, mer betydande, genom släktband, politiska allianser, ekonomiska band mm. Det innebär att den mäktigare parten i en sådan relation ofta kan räkna med sina ”klienters” lojalitet och stöd även om hen inte kan göra strikt feodala anspråk på dem.
- Frälsepersoner utan egna inkomster, t ex yngre syskon etc, tar ofta tjänst hos andra som krigare eller andra funktioner. Sådana hirdkämpar och funktionärer av frälsebörd, särskilt äldre och erfarnare, får ibland en del av sin lön som boställen och tjänstgör bara på deltid. Ett sådant förhållandena liknar på ytan den klassiska riddarvasallen.
- Den hirdtjänst alla frälsekrigare i teorin förväntas göra hos kungen har i praktiken ofta kunnat göras hos en greve eller friherre i stället.
- Som framgår mer nedan är lojalitet ett av de viktigaste idealen för frälset. Detta kompliceras av att man inte sällan avkrävs lojalitet åt flera olika håll som inte alltid går ihop.
|
|
|
Seder och ideal
Gästfrihet
Gästfrihetens lagar spelar en fundamental roll i hela Thule, inte bara för adeln. De sätter värden och hans gäst i ett särskilt förhållande; att missbruka det är oförlåtligt. Gästfrihetens lagar såsom de hyllas och i varierande grad efterlevs av frälset i Thule lyder ungefär:
- Ingen är tvungen att bjuda in någon i sitt hem, men när gästen väl tagit emot inbjudan och trätt över värdens tröskel måste fred råda mellan båda parter, även om det visar sig att de är dödsfiender. De kan gå ut och slåss om så behövs, men inne under taket måste de hålla fred.
- Om värdens hus skulle angripas är gästen också i princip skyldig att försvara det, även om värden är hens fiende.
- Värden får inte göra sin besökare något ont utan måste behandla henom som en hedrad gäst. Gästen måste i sin tur vara hövlig och inte stöta sin värd.
- Allmän vidskepelse lär att brott mot gästfrihetens lagar snart straffar sig.
Släktband
Släkt och släktskap är av ytterst grundläggande betydelse för frälset. Ens familj och släktgrupp är den enda verkligt fasta punkten i tillvaron, det enda man alltid har att falla tillbaka på. En frände litar man alltid på. När det verkligen gäller är det sin familj man sätter sin tillit till.
Lojalitet och kärlek till sin familj är ett ideal som hålls för självklart och att svika sin släkt är nästan att betrakta som ett brott mot naturen.
En ätt betecknar normalt alla som kan härleda sin härstamning till en gemensam anfader eller –moder. En persons fränder eller släktingar är de som är direkt besläktade med honom, även utanför ätten (t ex hans makas familj).
Trohet
Trohet och lojalitet anses, som sagt, som grunden för alla samhällsförbindelser utanför familjen. Alla i samhället är trogna någon annan; hela samhället är i grund och botten uppbyggt av personliga lojalitetsförbindelser. För krigare som det världsliga frälset är trohetsbanden extra viktiga då de är grunden för krigsorganisationen.
Trohetsbanden är ömsesidiga om än oftast ojämlika. De säkras genom ofta ceremoniella eder och löften som etablerar förhållandet mellan parterna.
Det finns inget nedsättande i att ingå ett tjänsteförhållande och underkasta sig en som är mäktigare. Att tjäna anses även för frälset som en naturlig form för tillvaron.
Heder
Frälsekulturen i Thule är en utpräglad hederskultur. Det du gör "färgar av sig" på de grupperingar du identifieras med - det kan vara din familj, den herre du tjänar. Uppträder du ohedersamt vanhedrar du inte bara dig själv utan också gruppen.
Vad som sedan är hedersamt och ohedersamt är inte lika lätt att definiera. Frälset har ett par mer eller mindre distinkta olika samhällsroller med delvis skilda hedersbegrepp. Somliga saker betraktas allmänt som ohedersamma, såsom svek - särskilt mot familj eller herre - edsbrott och stöld. För krigarna inbegriper hedersbegreppet tapperhet och självuppoffring.
