Bestiarium : Väsen och varelser

Skapade folk eller halvmänniskor är talande människoliknande varelser av kött och blod som har någon sorts samhälle. Dessa beskrivs huvudsakligen under Folk och kulturer.

Alver :  Alverna i Thule misstros ofta av människorna och har hållit sig för sig själva, men de flesta av dem har slutit sig mer eller mindre nära till alliansen mot Fursten. Det senaste året har Fursten för första gången börjat attackera deras bosättningar direkt. Ett litet fåtal alver har allierat sig med Fursten.

• Beskrivs här: Alver

 

Dvärgar:  Det finns ett dvärgrike i norra Thule men det bor också dvärgar i flera av människorikena. Dvärgkungariket Steinheim är neutralt i kriget men det finns grupper av dvärgar på båda sidorna. Dvärgarna på Furstens sida har byggt många förunderliga krigsmaskiner.

• Beskrivs här: Dvärgar

 

Nattfolk: Samlande begrepp för orcher och vättar, kan ibland också inbegripa troll. Termen syftar på deras förkärlek för nattens mörker och deras mottaglighet för ondska. Somliga lärde tror att de är avlägset släkt med de jättar som en gång härskade över världen, kanske rentav blandningar av troll med människor. Klart är att nattfolken är närmare släkt med människorna än endera helst skulle vilja kännas vid.

Nattfolken är barbariska krigarfolk och ofta fiender med människor, alver och dvärgar, men de är inte onda av naturen. De lever i stammar i oländiga bergs- och skogsområden utanför människornas riken, och det är vanligt att krigsherrar i utkantsområden allierar sig med dem eller tar dem i tjänst – såsom till exempel Fursten av Margholien gjort i stor skala.

• Beskrivs här: Nattfolk

 

Troll finns här och var i Thule men lever oftast långt bort från människornas trakter; de är vanligast i norr. De är stora, starka, fula och oftast enfaldiga och klumpiga.  De kan skilja sig drastiskt i utseende; somliga ser nästan ut som stora människor, andra mycket mer monstruösa. Troll lever mestadels ensamma eller i små familjegrupper, men bergstrollen i Nifelbergen norr om Steinheim samlar sig i stammar och har också nått längre än de flesta tack vare sina allianser med de mer avancerade vättarna; somliga andra troll är inte mycket mer än vilda djur. Fursten av Margholien utnyttjar gärna troll som chocktrupper och för tunga arbeten. Det finns också sjö- och träsklevande troll som är anpassade till sina miljöer.

 

Jättar sägs ha härskat över Thule i forntiden men är till stor del utdöda numera. Det finns jättar kvar här och var, särskilt bland Rimgaddsbergen i västra Thule.

 

Hamnskiftare är människor (eller ibland av andra skapade folk) som kan förvandla sig till ett visst djur, t ex björn, varg eller svan. De är sällsynta men finns av olika slag. Somliga har hamnskiftandet som en medfödd förmåga, somliga kan utföra det på magisk väg, andra drabbas av ofrivilliga förvandlingar genom en förbannelse. Åter andra är i själva verket inte människor alls utan oknytt (se nedan) som kan anta mänsklig skepnad.

 

Följande finns inte i Thule:

• Olika ”alvraser”. Alver kan ha olika utseenden men tillhör samma kultur.
• Begrepp som ”svartblod” eller ”svartfolk” för orcher och deras släktingar.

Oknytt i Thule är magiska varelser, knutna till den kraft de själva kallar Flödet och de människor som känner till den kallar Jordmagin eller Jordkraften. De är inte helt och hållet av kött och blod, de föds och dör normalt inte som människor och djur, och de åldras inte. Deras ursprung är okänt men omdiskuterat, och begreppet inrymmer en rad mycket vitt skilda varelser och väsen. Deras magiska natur innebär att de ofta har märkvärdiga krafter och förmågor, och vanlig jordmagi, sådan som dödliga kan bruka, biter inte på dem – eller har åtminstone inte gjort det tidigare.

Oknytt liknar olika slag av naturväsen ur folktron. De varierar mycket mellan olika regioner ; varje region – ett stort område som ofta täcker flera länder, det finns kanske 3-4 regioner i Thule – sägs organisera sig i ett så kallat Hov under en Härskare. Oknyttens ”samhällen” tenderar att låna drag från människornas och andra folks i samma region.

Oknytten i den region som motsvarar mellersta Thule liknar mestadels olika sorts naturväsen ur svensk och nordisk folktro: älvor, skogsrån, tomtar och underjordiska, maror och lyktgubbar, sjörån och strömkarlar.

Eftersom oknytten är nära knutna till jordmagin har de påverkats av den magiska konflikten i Thule.

• Läs mer: Oknytt i Thule

De levande döda är bland de mest fruktade varelserna i Thule. Nekromanti, den svartkonst som frammanar, besvärjer eller rentav skapar dem, är förbjuden i de flesta länder men praktiseras mer eller mindre öppet i Furstendömet Margholien.

Spöken och vålnader: De dödas andar som inte fått ro i graven utan går igen. De har ingen fysisk kropp men kan ibland ta synlig skepnad. Ofta har de något oavslutat som binder dem till vår värld.

Gastar: Gastar eller draugar liknar spöken men kan åtminstone ibland uppträda i en fullt  kroppslig skepnad. Denna skepnad är ofta övermänskligt stark och kan vara okänslig för vanliga vapen. Gastar hemsöker ofta gravkummel och andra underjordiska hålor. De är lyckligtvis sällsynta.

Vandrande döda (kalmo): De mest solitt kroppsliga vandöda, vandrande lik med en mer eller mindre egen vilja. Det talviska ordet kalmo – ”kadaver” – har fastnat även i Thule, där de börjat siktas oftare de sista åren efter att den Blå Elden börjat spridas och sådana vandöda på vissa platser börjat uppstå spontant (se Intrigtrådar). Kalmo liknar ofta klassiska zombies, men begreppet ”zombie” finns inte i Thule.

En annan variant av kroppsliga vandöda saknar egen vilja och måste kontrolleras med nekromanti som marionetter. De är sällsynta, men Fursten har kontrollerat skaror av dem tidigare.

Fördjupning:

• Vandöda i Talvala
• Kalmo : de nya vandöda

De här varelserna förekommer av naturliga skäl sällan på lajv och tas därför upp kortfattat.

Margholiska ulvar är en lite missvisande benämning på en sorts mycket stora och farliga vargar; de är vanligast i Margholien och Nordanlanden men finns på andra ställen också. De kan bli stora som små ponnyer och tämjs ofta av vättar som har dem som riddjur. Vanliga vargar är också mycket vanliga i Thule.

 

Erais eller alvhjort är ett boskapsdjur som bara hålls av alver. De påminner om stora dovhjortar men både hindar och bockar har horn.

 

Drakar är mycket sällsynta och tros vara utdöda till största delen. De är – eller var – kroppsliga men också magiska väsen. Den enda kända draken i den här delen av världen är Náuglug, som dräptes för länge sedan men som de Furstliga gett nytt liv och en konstgjord ny kropp i ett skal av järn.

• Läs mer: Náuglug och Rana

 

Lindormar: Däribland träffar man ibland på mindre draksläktingar både i Thule och på andra håll; stora, orm- eller ödleliknande odjur som ibland kan tala men oftast bara är farliga rovdjur. Lindormar lever till lands och de nära besläktade sjöormarna i vatten.

 

Havsodjur: Havet är hem för många fruktade monster i alla former och storlekar. Det mest berömda är kanske den jättelika kraken som sägs leva i Västerhavet; den beskrivs ibland som en jättelik bläckfisk och ibland som en sorts val och sägs vara så stor att den ofta tas för en ö.