Intrigtrådar

Furstliga soldater på marsch

Konflikten mellan den mörke Fursten av Margholien och den allians av mindre länder och folk som bildats mot honom och kallas just Alliansen mot Fursten utgör kampanjens övergripande ramhandling. Kriget har inlajv pågått i knappt tolv år men med varierande grad av intensitet.

Det har förekommit stora slag och belägringar men de flesta lajv har av naturliga skäl inte utspelats kring dem. Däremot har en del lajv utspelats i fält under de mer småskaliga och oregelbundna operationer som också är typiska för det segdragna kriget.

• Läs mer: Tidslinje över kriget mot Fursten

Kriget förs inte enbart med världsliga medel  utan också med magiska. Magi har blivit ett mer synligt och betydande inslag i Thule sedan Furstens ankomst.

Ett huvudspår är kampen om de jordmagiska Källorna. Fursten har på något sätt förmågan att tappa kraft ur Källorna på avstånd, och hans tjänare har lagt ned stor möda på att få kontrollen över så många Källor som möjligt. Han har dessutom lärt sina tjänare en ny och farlig sorts magi, som visserligen är svagare än jordmagin men saknar flera av dess begränsningar. Den brukar kallas blodsmagi eftersom blod är en ständig ingrediens i dess ritualer.

De allierade lyckades i början av kriget återskapa ett legendariskt motvapen mot Furstens kontroll över Källorna, den så kallade Nyckeln. Denna relik – till det yttre en dvärgtillverkad bägare – har förmågan att rena en Källa från Furstens onda inflytande, skydda mot blodsmagi och även fler krafter som ännu inte är fullt ut kända.

På den allierade sidan leds och samordnas den magiska kampen främst av den grupp som kallas just Nyckelns väktare.

• Fördjupning:
  • Om Nyckelns Väktare och det magiska kriget
  • Mer om det magiska kriget
  • Nyckelns Väktare och det magiska kriget: tidslinje och historik

Furstens rike och de områden han kontrollerar präglas av hårt förtryck. Detta förtryck och motståndet mot det är viktiga teman på många lajv.

År 1151 är kungariket Högmark ockuperat av de Furstliga och utgör bl a en plattform för Furstens anfall mot alvriket Ilyrana (se nedan). Öppna undsättningsförsök har slagits tillbaka men motståndet fortsätter i det tysta.

Den margholiska motståndsrörelsen, Drakfåglarna, har lyckats erövra en avsides del av Margholien som de ännu håller med allierat stöd.

Alver

Alvfolket i Thule har hela tiden sett Fursten som en dödlig fiende, och de sista två åren har han för första gången – efter att ha ockuperat Högmark som låg i vägen – direkt angripit deras kärnland Ilyrana. Hittills har alverna hållit stånd med stöd från sina allierade, men de fruktar att en Furstlig seger kan innebära fullständig undergång för dem.

De flesta alver i Thule står enade mot Fursten, men inte alla. En liten men växande skara alver ledda av Rana, som förkastar alvernas självförnekande filosofi och på lång sikt vill göra dem till ett härskarfolk på nytt, har allierat sig med Fursten i att riva ned deras nuvarande ordning och ge plats åt något nytt. De har energiskt börjat söka ”omvända” andra alver.

En annan komplicerande faktor är att det finns mycket gammal misstro mellan människor och alver. Det har mildrats en del då kriget inneburit betydligt mer kontakt mellan folken än tidigare, men det är fortfarande långt ifrån alla alver som är bekväma med människor och tvärtom.

Under de senaste åren har man börjat återupptäcka en serie magiska portar som alverna i forntiden byggde men som sedan fallit ur bruk och i glömska även bland alverna själva. Portarna tycks leda till en skugglik mellanvärld genom vilken den som känner vägen och målet kan färdas mycket snabbare än motsvarande sträcka i vår värld.

För några år sedan i Österlandet hade några av Nyckelns väktares utsända funnit en grupp alver som gömt sig undan världen via en återupptäckt sådan port, och även de Furstliga var av allt att döma portarnas hemlighet på spåren. Ett fåtal äldre alver i Ilyrana, alvriket i Thule, troddes också veta mer än de berättat om de här portarna.

Sedan dess har man funnit några portar i Thule, varav två kortvarigt öppnats men på nytt förseglats. En grupp med både allierade och Furstliga försvann genom den första porten då den öppnades och återvände många månader senare genom den andra. ”Portfararnas” berättelse är det enda längre kända vittnesmålet om världen bortom portarna.

De allierade fruktar att om Fursten skulle finna ut portarnas hemlighet skulle det vara extremt farligt. En sorts kapplöpning har redan påbörjats för att försöka upptäcka mer och hindra fienden från detsamma.

• Läs mer: Alvernas portar

Foto: Johannes Axner

Under de senaste åren har Furstens nekromantiker utvecklat ett potentiellt dödligt magiskt verktyg: de kan förbanna ett område så att de som dör där spontant uppstår som vandöda. Huruvida effekten på området är permanent eller inte är ännu okänt.

Än så länge har detta verktyg – känt som ”den Blå Elden”, det verkar också innefatta en blåtonad alkemisk eld – använts ganska sparsamt, kanske för att man fruktar okontrollerbara konsekvenser. De vandöda som blir följden är inte utan vidare kontrollerade av de Furstliga utan har sin egen vilja. Det talviska ordet för kroppsliga vandrande döda, kalmo – talviska för ”kadaver” – har fastnat även i Thule.

De Furstliga arbetar troligen på ett sätt att kunna utnyttja det här skrämmande vapnet mer effektivt, medan de allierade söker en väg att upphäva eller motverka det.

• Läs mer: Mer om det magiska kriget

Gedanien, ett av de allierade kärnrikena, regeras av riksrådet då dess kung Imrar är oför pga ett slaganfall. En av de tyngsta maktspelarna i rådet och riket är drotsen (högste rättsvårdaren), friherre Arald Eldstierna, som blivit mer och mer fruktad i takt med sin växande makt. Han låter jaga spioner och förrädare med fanatisk iver och det ryktas att han bedriver en egen underrättelsetjänst med hårda och kanske olagliga metoder. Drotsens anhängare har kommit i konflikt med flera andra allierade grupperingar, inte minst Nyckelns väktare. Även inom riksrådet har han motståndare som skulle vilja se hans makt begränsad. Det återstår att se om konflikterna inom riket kommer att flamma upp mer öppet.

• Läs mer: Kungariket Gedanien

Drotsens väpnade följe

Kungariket Sunnanslätt har också en rådsregering; det har inte haft någon kung på många år och somliga tror att kungakronan är förbannad. Nu, efter den populäre riksföreståndarens död, har dock de högsta i riket börjat positionera sig inför ett kungaval.

En oväntad kandidat är den nordalmandiske greven Parzifal von Eltz, en släkting till det gamla kungahuset, som erbjudit en personlig allians och truppstöd till de allierade. Han döljer inte sitt intresse för tronen men tycks också vilja förtjäna Sunnanslätts förtroende och har erbjudit välkomna förstärkningar. Både i Sunnanslätt och i grannländerna håller många ett intresserat öga på honom.

Dvärgarna i Thule är i än högre grad än alverna splittrade i konflikten med Fursten. Dvärgkungariket Steinheim engagerade sig i början av kriget för Alliansen mot Fursten, men efter kung Grunnirs död 1143 har det styrande rådet återgått till neutralitet och de senaste åren rentav slutit handelsavtal med Furstendömet. I protest mot den utvecklingen gick åtskilliga dvärgar i frivillig landsflykt och sökte sig till de allierade människorikena, där de sedan bildat en frivilligstyrka.

På Furstens sida står Kalins folk, en dvärgklan bosatt i Margholien. Dess ledare Kalin är en briljant smed, runristare och uppfinnare och i samarbete med Furstens magiska resurser har hans folk åstadkommit häpnadsväckande krigsmaskiner och ingenjörsverk.

Båda de grupper av dvärgar som tagit ställning har kontakter i Steinheim och försöker påverka det. Kommer dvärgriket att välja sida på nytt, och i så fall vilken?