| Utskriftsvänlig sida |
För översiktlig information, se: Om Nyckelns väktare och det magiska kriget
Nyckelns Väktare saknar en strikt hierarki och är en med Thules mått mätt ovanligt platt organisation. Väktarna var fram till hösten 1150 inte heller tydligt underställda någon värdslig eller andlig makthavare. Väktarna är varken en religiös orden eller ett gille och håller inte län. Det närmaste Väktarna har tydliga ledargestalter är dels domina Elarka, abbedissan vid Örnevalls kloster, som varit en organisatorisk och samordnande motor för gruppen, och dels änkedrottning Katarina av Arosia som är dess främsta ansikte utåt gentemot världsliga herrar och storheter.
Den här organisationen fungerade bra de första åren då hotet från Fursten var akut och Nyckelns Väktare var en liten grupp där alla kände alla och vid olika tillfällen hade kämpat mot Furstens tillsammans. Man utvecklade en fungerande meritokrati baserad på konsensus. Formellt var alla jämlika men då man viste var man hade varandra gavs de Väktare som hade störst kunskaper i den aktuella fråga större tyngd i just den diskussionen. På samma sätt organiserade man sina expeditioner, den med störst kunskaper om den aktuella situationen fick leda och ledarskapet för en expedition kunde flyttas medan expeditionen pågick. På senare år har dock organisationen börjar fungera sämre. Ett antal av de ursprungliga Väktarna har försvunnit av olika anledningar vissa har dött eller försvunnit kriget, andra har bara dragit sig undan. Dessa har ersatts av nya och i antal är Väktarna fler än tidigare men den informella organisation man har fungerar inte riktigt längre när alla inte känner varandra lika väl. Särskilt nu när hotet från Fursten inte är riktigt lika akut som det var i början av kriget har diskussionerna börjat ta längre och längre tid. Det flesta Väktare är medvetna om att organisationen behöver formaliseras men diskussionerna om hur detta ska lösas är ännu i sin linda.
Sedan det allierade regentrådet formaliserades hösten-vintern 1150 ansvarar Nyckelns väktare direkt inför detta råd. I december 1150 hölls ett regentmöte i Arosia stad där regentrådet formellt upprättades och tog emot Väktarnas trohetsed.
Läs mer:
Nyckelns Väktare lägger vikt vid att agera korrekt och moraliskt försvarbart. Man vet att man har som främsta ansvar att vara en motvikt mot Furstens svartkonster och man vet att källorna som jordmagin strömma ur är känsliga för påverkan, onda handlingar och övergrepp böjer flödet så att det blir lättare att utföra svart magi och nekromanti. Försök att möta Furstens med hans egna metoder leder till kortsiktiga vinster, man kan vinna slag på det sättet men i längden tror man att man kommer förlora kriget om man tillåter sig bli allt för lik det man bekämpar. Naturligtvis är detta inget som enskilda Väktare alltid klarar av att upprätthålla, avsteg kan göras om nöden så kräver men överlag försöker Väktarna som organisation att hålla sig på rätt sida om linjen mellan gott och ont. Man har därför anammat bitar av flera olika moralfilosofier som finns i Thule. Moder Sols väg från Solstammarna, Ljusets läras etik med flera. En sida av denna strävan efter att göra rätt är att Väktarna ibland och inte alltid utan viss rätta anklagas för överdriven försiktighet och senfärdighet.
Väktarna har flera gånger visat en klar tendens att prioritera långsamt och rätt över fort och riskabelt.
Många Ljustrogna ser Nyckeln som en helig relik och kampen mot Fursten som en helig strid, men Nyckelns Väktare har åtskilliga medlemmar och följeslagare med annan tro; såväl Solstammarna som alver och dvärgar från Thule och mer långväga allierade som människorna från Ormandia.
Nyckeln är ett kraftfullt föremål med en egen vilja, vars ursprung kanske inte ens är av denna världen. Dess fulla kraft är ännu inte känd, men det är tydligt att den går att bruka till att häva Furstens kontroll över en Källa eller rena andra föremål eller varelser från Furstens korruption. Den verkar dessutom vara användbar till att försvara sig mot alla typer av blodsmagi. Däremot verkar den svår att använda i offensiva syften - det enda försök som hittills gjorts tog en ände med förskräckelse.
Nyckeln verkar inte heller kunna gå emot någons fria vilja, för att kunna renas av Nyckeln måste den/det som renas själv vilja detta. Nyckelns fysiska kärl är bägaren Aurviotr.
Nyckeln har även nyligen visat sig kunnat göra verkan mot den blå elden. Problemet är att detta kräver att Nyckeln kombineras med Käril från oknytt, det krävs alltså att ett oknytt frivilligt lämnar över en del av sin kraft till Väktarna och därmed försvagar sig för en tid. Rent praktiskt förtrollas kärilet med hjälp av nyckeln och sedan kan de användas för att rena ett litet område från den blå elden eller häva effekterna av blodsmagi. I och med det förbrukas kärilet och oknyttet som gav upp det kan börja återvinna sin förlorade kraft.
För en utförlig kronologisk redogörelse, se:
Nyckelns Väktare och det magiska kriget: tidslinje och historik
Under de senaste åren har man börjat återupptäcka en serie magiska portar som alverna i forntiden byggde men som sedan fallit ur bruk och i glömska även bland alverna själva. Portarna tycks leda till en skugglik mellanvärld genom vilken den som känner vägen och målet kan färdas mycket snabbare än motsvarande sträcka i vår värld. För några år sedan i Österlandet hade några av Nyckelns väktares utsända funnit en grupp alver som gömt sig undan världen via en återupptäckt sådan port, och även de Furstliga var av allt att döma portarnas hemlighet på spåren. Ett fåtal äldre alver i Ilyrana, alvriket i Thule, troddes också veta mer än de berättat om de här portarna.
I samband med början av vårfälttåget mot alverna upptäcktes en ny sådan port i Klippiga skogen i västra Högmark, som dittills varit dold. Ett första försök av de Furstliga att öppna porten misslyckades; några veckor senare lyckades de, mitt under en rasande strid, men porten stängdes på nytt efter att några av de stridande försvunnit igenom den. Striden slutade med att de allierade tog porten i besittning men alla försök att öppna den på nytt var fruktlösa.
I vintras upptäcktes ytterligare en port i Ravnsmark, och kvällen före Väktarnatten öppnades den och sex av de åtta - fyra allierade och två Furstliga Rödkåpor - som försvunnit igenom porten i Högmark kom ut. Det visade sig att de tillbringat de mellanliggande månaderna i en märklig skuggvärld de själva kallade Gråmark. Resan hade svetsat gruppen hårt samman och de båda Rödkåporna - som tycktes villiga att bryta med Fursten - försvarades envist av sina allierade reskamrater. De nyanlända fördes med Nyckelns väktare till deras högkvarter i Sunnanslätt. Porten i Ravnsmark har tills vidare förseglats med jordiska verktyg.
De allierade fruktar att om Fursten skulle finna ut portarnas hemlighet skulle det vara extremt farligt. En sorts kapplöpning har redan påbörjats för att försöka upptäcka mer och hindra fienden från detsamma. Mot den bakgrunden var det inte märkligt att de som varit på andra sidan porten och återvänt väckt stort intresse. Och om de Furstliga skulle få tag i dem...
|
| Porten i Ravnsmark och de sex som återvände |
Under de senaste åren har Furstens nekromantiker utvecklat ett potentiellt dödligt magiskt verktyg: de kan förbanna ett område så att de som dör där spontant uppstår som vandöda. Huruvida effekten på området är permanent eller inte är ännu okänt.
Än så länge har detta verktyg - känt som "den Blå Elden", det verkar också innefatta en blåtonad alkemisk eld - använts ganska sparsamt, kanske för att man fruktar okontrollerbara konsekvenser. De vandöda som blir följden är inte utan vidare kontrollerade av de Furstliga utan har sin egen vilja. Det talviska ordet för kroppsliga vandrande döda, kalmo - talviska för "kadaver" - har fastnat även i Thule.
Rana och NáuglugTvå av Furstens mest fruktade allierade, som båda sägs ha väckts upp från de döda, är Rana, den främsta av de få alver som gått över på Furstens sida, och Náuglug, den drake som hon i forntiden tämjde. Draken har fått en ny kropp, byggd av de Furstetrogna dvärgarna av Kalins folk, delvis av kött och blod och till större delen av järn och stål. Den skadades svårt vid belägringen av Geda och syntes inte till på flera år. Draken och dess ryttarinna visade sig först vid de första framstötarna mot alverna i våras, men de och Ranas andra anhängare drog sig sedan tillbaka från fälttåget och det ryktades att Rana sökt erbjuda alverna någon sorts överenskommelse. Sedan Fursten segrat i Högmark och återupptagit angreppet mot alverna har dock Rana och draken åter anslutit sig till anfallet, och draken har spytt sin dödliga eld över de eviga träden. |
Väktarna har som sagt en mindre bas här för att kunna forska på Källan under slottet, resterna av det Furstliga nekromantilaboratoriet samt de resterna av frostväsendet Nidvinters hov.
Då Väktarna ursprungligen bildades runt drottning Katarina av Arosia blev det naturligt att Lejonnästet, det kungliga slottet i Arosia, blev deras första samlingsplats. Lejonnästet är fortfarande i händerna på huset Svärd och fortfarande Väktarnas säkraste samlingsplats.
Viktiga föremål och fångar som t.ex. magister Gabriel Magnamontanus, en kraftfull och högt betrodd magiker i Furstlig tjänst, tillfångatogs av Nyckelns Väktares utsända i Talvala hösten 1144 och följde mer eller mindre frivilligt med dem till Arosia. Där förklarade han sig villig att hjälpa de allierade med sina ansenliga kunskaper och insikter om Furstendömet och dess magi, och har tillbringat de senaste fem åren i husarrest på Lejonnästet.
Väktarna saknar ett permanent högkvarter, även om Örnevalls kloster i västra Sunnanslätt tidvis fungerat som ett sådant sedan 1142. Vintern 1145-46 drabbades klostret av en Furstlig räd i samband med det traditionella vintermötet där; sedan dess har man börjat hålla sina stora sammankomster vid mer oregelbundna tider och ofta på andra ställen.
Läs mer: Väktarnas baser
Väktarna har med tiden börjat etablera relationer till magikunniga i andra kulturer och delar av världen. Man har alver, dvärgar, shamaner i sina led och Ahriksriddare bland sina följeslagare, dock är det bara en minoritet av de trollkunniga (i vid bemärkelse) från andra länder och folk som är en del av Väktarna och därför har man den senaste tiden fått börja bygga upp diplomatiska relationer med andra sammanslutningar av ”trollkunniga” Det här har fungerat hittills bland annat för att man tack vara att man har täta band till världsliga makthavare, Änkedrottning Katarina tillhör väktarna och under kampen mot Fursten har man skapat band även till andra värdsliga makthavare.
Läs mer: Nyckelns Väktare, deras status och roll i de Norra Kungarikena
