| Utskriftsvänlig sida |
Dop
Dopets syfte är att ge rening - och häri också skydd - från själssvärta. Liksom andra användningar av renandets sakrament (dvs. endast bikten) kräver den att mottagaren är ren, endera genom barnets oskuld eller botgöringar. När väl dopet förrättats är det giltigt, och endast slutlig exkommunikation kan omintetgöra det. Dopet åtföljs också, för barn, av en sekulär namngivning och av en fadderskapsceremoni för föräldrar och andra vårdare. Dopet är nästan alltid en större ceremoni, ofta påminnande om en mässa, men med bruk av renandets sakrament efter att bekräftelsens sakrament givits för den döptas renhet. Generellt för man den döpta genom eller över en eldslåga, ljuslåga eller ring av eld, eller öser henne symboliskt med rökelse.
Fadderskapsceremoni
En kontraktsbaserad ceremoni vari ett barns vårdare - dess föräldrar och eventuella gudföräldrar - åtar sig sina plikter gentemot barnet. De mottar en faddergåva, vilket är kontraktets fysiska manifestation, och vilken skall kvarbli deras åminnelse om sina plikter. Detta kan exempelvis vara deras och barnets namn snidade i en trätavla, som man hänger över härden till dess den bränns när barnet genom att gifta sig blir myndig.
Äktenskapsceremoni
Också en kontraktsrit, med dubbel eller tredubbel betydelse. Nyckeln är att barnet blir myndigt, åtar sig plikter gentemot sin äkta hälft, varvid dess faddrar också får bekräftelse på fullgjord plikt gentemot barnet. Dessa ceremonier kan alla tre separeras ut i enskilda ceremonier, och för någon som exempelvis går i kloster, genomförs en liknande ceremoni där plikter mot en äkta hälft ersätts med klosterlöften. I andra fall där någon kan förväntas inte komma att gifta sig, ersätts detta steg kanske med löften mot en härskare, ett skrå, eller ett personligt åtagande. Alla kontraktsriter följer liknande form - man åkallar det heliga för att bevittna, varvid man svär sina eder och fäster dem i fysisk form.
Begravningsceremoni
Begravningen har en mycket viktig funktion i att den innefattar bekräftelsens sakrament för alla kontrakt den döde troget uppfyllt intill sin död - en botgöring man försökte uppfylla, men ärligt inte hann, ett äktenskap eller fadderskap mot vilket man till dödsbädden var trogen - alla dessa kontrakt måste bekräftas uppfyllda för att inte den dödas själ skall svärtas av brott mot dem. På samma sätt bekräftar man en kvarlevande äkta hälfts äktenskapslöfte, varefter vederbörande efterhand är fri att gifta om sig. Likaledes måste en kvarvarande förälders fadderskapslöfte till ett dött barn (som inte dött genom dennes misstag eller vanvård) bekräftas. Vidare ger man välsignelsens sakrament till den döda, och en sista rening för den som dog utan några brutna heliga löften. Allt detta tjänar till att hjälpa själen i dess väg genom Dunklet. Reningen utförs i parallell till dopets genom att man för den dödes aska i sin urna genom elden i altargropen.
Avskedsceremoni
När någon fullt ut vänt tron ryggen, vilket innefattar exkommunikation och att minst en präst bedömt att det inte finns någon möjlighet att vederbörande skall komma att ändra sig och söka bikt och botgöring, betraktas den individen som död med avseende på det andliga livet. På grund av detta löser man alla övriga troende från sina plikter mot den döda, dvs. man betraktar deras kontrakt som fullföljda. I övrigt innefattar ceremonin en välsignelse - förhoppning om återvändo - men ingen rening.
Försoningsrit, trohetsed etc.
Ytterligare exempel på kontraktsriter. Deras funktion är i grund och botten att ge sekulära skeenden en helig dimension, och ge helig styrka till givna löften. Detta gör dels löftena faktiskt svårare att bryta, men vad viktigare är; det gör brott mot löftena till en mycket större synd, som ger långt större själssvärta. + viktiga handelskontrakt.
Åldringsblivande
Den som nått slutet på sitt föräldraskap går över till en ny fas i sitt liv, emedan fadderskapets ansvar upphört och större vishet möjliggör en ny roll i samhället. När det sista barnet gift sig eller dött genomförs denna rit, vilken alltså är en bekräftelserit både för äktenskap och fadderskap. Det kan också innefatta nya kontraktssakrament där man exempelvis lovar att erbjuda vis vägledning till sina barnbarn och sitt samhälle. Dessutom ålägges här förpliktelsen att efter hand åta sig en pilgrimsfärd.
Pilgrimsvandring
Någon som blivit åldring är förpliktigad att dra ut som pilgrim, andra kan också göra det men undantas inte som följd av detta från åldringens pilgrimsplikt. Detta är en kontraktsritual.
Pilgrimens återvändo
En pilgrim återvänder med bevis på sin färd (exempelvis prästers underskrifter längs vägen och vid målet) och får därmed sitt åtagandes fullföljelses bekräftelse. Efter detta är en åldring fri från formella krav andra än att utgöra en vis stöttepelare. Dessa ceremonier åtföljs ofta av ovanligt långa fester från vilka de yngre är uteslutna.
Personlig bön
En enskild människas - eller fleras - bön, tyst eller uttalad, innefattar öppnande och stängande (ljuspiltecken i början och slutet), åkallande av det heliga, bönfallande om hjälp, skydd eller vägledning, vilket endera ges genom välsignelse eller kungörelse.
Skapande av kyrklig konst
Detta är en ritual, vars sakrament är öppnande, lovsång/tacksägelse (själva arbetet) och stängande. Dess roll är i grund och botten bara att klargöra att ett heligt företag är just heligt och inte sekulärt. Man kan tänka sig att under kyrkobyggande påbörjas och avslutas varje arbetspass med öppnande och stängande.
Teologiskt seminarium
På liknande sätt omges teologisk undervisning av enkla ritualer innehållande öppnande och stängande - själva undervisningen är ett exempel på kungörelsens sakrament, eftersom information från en helig källa - skrifterna - förs ut.
Exkommunikation
Prästvigda kan slänga ut en person ur gemenskapen. Personen måste (med vissa undantag om man är HU) vara närvarande. Tillräckligt många av gemenskapen måste instämma i fördömandet, annars fungerar det inte. Sakramentet som brukas är förbannelse/välsignelse, vilket föregås av öppnande, åkallan och bönfallande, och som följs av stängande, möjligen med en kungörelse om att alla synder kan förlåtas om botgöring utförs.
Ex. Byn släpar in alkoholisten Ebba i kyrkan och en efter en säger de att de förkastar henne, och berättar varför de tycker att hon är en dålig människa. Därefter frågar prästen om Ebba inte vill komma till bikten och erkänna de synder som har blivit påpekade för henne. Detta kan följas av en offentlig biktritual, eller privat. Efteråt kan förhoppningsvis en försoningsritual mellan Ebba och byn hållas. Annars är hon utestängd från ritualer. (Hon kan gå till nästa by, där hon inte är exkommunicerad. Om inte biskopen har exkommunicerat henne, då måste hon till nästa biskopsdöme.) HU:s exkommunikation är förstås global.
Mässa
Mässans funktion är mångdubbel. Kungörelse inför deltagarna innebär att man läser ur skrifterna. Välsignelse av deltagarna och deras bygd är ett annat sakrament, liksom att samlas för tacksägelsens sakrament inför det heliga. Mässan kan även innehålla andra, mindre ritualer, som kortvarig exkommunikation eller liknande.
Tacksägelsebön
En god och nyttig sed är att be en tacksägelsebön vid dagens slut, ofta med specifika, symboliska tack för någon aspekt av vad den Förste och Endes skapelse givit under dagen.