Nattfolk

Gemensamt: Både orcher och vättar är i genomsnitt lite kortare än människor (men längden kan variera kraftigt) och ser ofta ännu kortare ut på grund av krumma ben och krokig hållning. Huden är seg och läderartad, oftast i en livlös gulblek ton men färgen kan variera från likblek över alla nyanser av grått till nästan kolsvart. De har mycket ljuskänsliga ögon och ser därför bra på natten och är känsliga för solen. De har något spetsiga öron och oregelbunden hårväxt.

Båda raserna är sega och förvånansvärt uthålliga och har ett mycket starkt immunförsvar.

Orcher brukar vara kraftigt byggda med långa starka armar, markerade underbett, vassa hörntänder och platta trubbnosiga ansikten; öronen har ofta spetsen mer bakåt än uppåt.

Vättar är oftast betydligt klenare och spensligare, med mindre kraftiga käkar och huggtänder och längre och spetsigare näsor och öron.

Nattfolk åldras snabbare än människor; de blir fullvuxna vid 10-12 års ålder och sällan äldre än 40-50. Deras våldsamma liv gör att många dör mycket yngre.

Nattfolk har funnits i stora delar av Terra Cognita sedan forntiden, men har trängts undan av expanderande mänskliga riken och är vanligast i skogs- och bergstrakter i norr – i norra Thule, Österlandet och norra Svijaslav. Deras egna myter bevarar ett minne av att de en gång hade ett överflöd av jaktbyte och plundring men att de fega och lömska människorna lagt beslag på de goda markerna.

De har ofta allierat sig eller tagit tjänst hos starka krigsherrar eller magiker i de norra utkanterna, t ex Gholan när denne härskade över Thule i forntiden.

Det största intrycket nattfolken i norr gjort på människornas riken var det Lilla Mörkret, då en jättelik stamfederation av nattfolk förhärjade Thule och Österlandet.

Sedan Fursten etablerade sig i Margholien har alla stammar där antingen slutit sig till honom eller drivits bort, och många band och enskilda krigare har vandrat ned från Nordanlanden för att söka Furstlig tjänst. Flera stammar och grupper från Nordanlanden har också slagit sig ned i norra Högmark med Furstens goda minne.

• Läs mer: Historia

Levnadssätt: Nattfolk lever oftast i stam- eller klansamhällen. En stam kan omfatta allt från ett par dussin individer till flera hundra eller rentav tusen; ibland bildas också, oftast kortlivade, federationer av flera stammar. Andra nattfolk lever i små band av vuxna krigare utan stamtillhörighet.

Många stammar är mer eller mindre nomadiska, men de har ofta mer eller mindre fasta basområden, ibland belägna under jorden. Normalt pågår nästan ständiga fejder och småkrig mellan olika stammar.

Traditionellt är plundring och tributkrav den försörjningsmetod som har högst status bland nattfolken; krigarna är stammens elit. Stereotypen att nattfolken enbart lever på plundring är dock överdriven; efter omständigheter och behov försörjer de sig på många olika sätt som jakt, samlande, fiske, visst jordbruk (under jord odlar man gärna svamp), boskapsskötsel och handel. Allt försörjningsarbete utom plundring, jakt och i viss mån handel har dock låg status och utförs av trälar och svagare medlemmar av stammen.

• Läs mer: Levnadssätt

Två vättar beridna på margholiska jätteulvar

Samhällsordning och politisk kultur: En stam styrs av en hövding som behåller sin ställning genom hot och fruktan och sitter så länge hen kan hävda sin makt. Det pågår ofta maktkamper och mycket av nattfolkens liv går ut på att ta sig högre upp i makt- och näringskedjan.

Nattfolken ser sig som krigarfolk och strid och plundring är den syssla som har högst status. Andra specialister med hög status är shamaner, kunniga hantverkare och Mödrarna (se nedan).

• Läs mer: Styrelseskick och organisation

Familjer och könsroller: Nattfolk gör i de flesta avseenden inte skillnad på kön. De bildar räknar arv och släktskap på mödernet och har inget riktigt begrepp om faderskap.

Graviditeten är kort (ca 6 månader) och ungar föds nästan alltid som tvillingar eller trillingar, ibland i än större kullar. Den höga nativiteten väger upp den höga dödligheten.

Kvinnor som föder stora och livskraftiga kullar får en särskild status som Mödrar och blir ”mammor” åt hela stammen. Det är också de som gemensamt ansvarar för stammens ungar.Vanliga orchkvinnor återgår snart till sina vanliga sysslor efter födsel.

• Läs mer: Familjer och barn

Seder och ideal: Som torde framgått är nattfolkssamhället våldsamt och brutalt med mänskliga mått mätt. Orcher och vättar är inte onda av naturen men mottagliga för onda influenser; de lär sig tidigt att inte ha någon respekt eller hänsyn till övers för andra än den egna gruppen och ser världen som en ständig konflikt.

Å andra sidan är de också utpräglade gruppvarelser; man är beroende av andra och klarar sig inte ensam, och den symboliska tryggheten i gruppen är viktig.

• Läs mer: Personlighet och uppträdande

Nattfolkens teknologi är mer avancerad än deras ekonomi; de har många rätt skickliga hantverkare som kan tillverka funktionella om än inte vackra vapen, verktyg och rustningar  och de har kompetenta helare. En del bergslevande stammar sysslar med gruvdrift.

Kläder är enkla och praktiska, i läder, grova tyger och ibland päls, och går oftast i mörka, dova färger och är slitna och lagade. Dräktsnittet kan hämta inspiration från både vikinga- och medeltid, minus de glada färgerna.

Orcher och vättar i Furstlig tjänst har ofta försetts med masstillverkad utrustning. Vapen, rustningar och andra metallföremål lämnas ofta svarta från smedjan.

Läs mer:

• Dräktskick

Nattfolk i Thule är oftast två- eller flerspråkiga. De talar olika dialekter av ett gemensamt urspråk, som brukar kallas just ’orchiska’ som många namn och begrepp härstammar från. De talar också Nordtunga och använder det när de talar med människor eller andra stammar.

Orchiska namn och ord är gutturala, hårda och osköna i mänskliga öron. K, Z och Sh-ljud är vanliga konsonanter och hårda vokaler dominerar. Man kan ibland också ha ett tillnamn eller epitet som kan anspela på dåd, utseende eller egenskaper.

För orchiska namn och ord kan man låna från olika varianter av det Tolkien-baserade svarta språket/Black Speech. Observera att ’svartiska’ inte är ett begrepp som finns i Thule.

Det nedanstående gäller i första hand de orcher och vättar som är i tjänst hos Fursten (alla som lär synas i spel i kampanjen).

Människor: Veka, bekväma och orättvist välmående. Det traditionella målet för nattfolkens plundringståg. Nattfolk föraktar i allmänhet människor men kan respektera bevisat dugliga krigare. Sådana måste dock, som sagt, jobba mycket hårt för att sätta sig i respekt.

Furstendömet: Ett nytt hem. Fursten ses i första hand som en mäktig krigsherre som gett nattfolken i sin tjänst en möjlighet att ägna sig helt åt sitt verkliga kall. Man kommer dock oftast inget vidare överens med hans andra, mänskliga, tjänare.

Skymningsstammen: De människor som är mest lika nattfolken, enligt deras uppfattning. Lite klena och lömska, men inte att leka med. Ibland allierade, ibland konkurrenter. ”Neutral” inställning.

Solstammarna: Inte mycket kontakt på senare tid. De som haft någon kontakt med dem föraktar deras pacifism.

Dvärgar: Järnnävestammen har varit dödsfiender med dvärgarna som levt i Björnramsbergen, men det råder inget direkt nedärvt ”rashat”. Dvärgarna respekteras om inte annat som farliga fiender.

Alver: Ungefär som med dvärgar; alverna är avskydda fiender men det råder inget särskilt rashat mot dem.

Nattfolkens världsåskådning är shamanistisk, men inte animistisk som stamfolkens. Världen är full av andar som måste kuvas och hållas i schack eller blidkas, annars kan det gå illa. Shamanernas viktigaste roll är att utgöra en länk mellan sin stam och andarna; de bevakar svartsjukt sina kunskaper och sin ställning. Andarna kan vara både synliga och osynliga; de synliga är de väsen som stamfolken kallar råandar och de bofasta människorna oknytt.

En del shamaner har betydande krafter i att de kan tvinga andar att uppfylla deras vilja. Somliga har också lärt sig blodsmagi sedan Furstens ankomst.

I övrigt skiftar trosföreställningar en del mellan olika stammar, men det andliga är mest en angelägenhet för shamanerna.

• Läs mer: Nattfolk och religion