Stamfolket, eller vildfolket som svionerna kallar dem, är visserligen människor men så olika de Norra Kungarikenas invånare att de närmast är att betrakta som ett främmande folk. De lever i skogarnas djup långt från civilisationen, främst i Västmarkerna och i skogarna i västra Högmark och Arosia samt norra Gautrike – i gränsmarkerna mellan människornas och alvernas områden – och tycks leva ett kringflackande och nomadiskt liv. Endast sällan tar de någon kontakt med civiliserade människor, och då är det oftast fråga om byteshandel. Så vitt man vet är vildmännen hedningar och många tror att de är onda och trollkunniga. Deras rykte har inte förbättrats av att stamfolk från Margholien och Nordanlanden ingick i de Furstliga härskarorna i Gedanien. De vildar som är kända i Arosias västra gränsmarker är dock såvitt man vet fredliga.
De västliga vildfolksstammarna kallar sig gemensamt Solstammarna och det är dessa som beskrivs nedan. En av dem, Björnstammen, har slutit sig till Alliansen mot Fursten medan de övriga hållit sig utanför kriget. De nordliga stammarna som enats till Skymningsstammen har utvecklats så annorlunda att de får en egen sida.
Historia och ursprung
Stamfolket hör ursprungligen hemma i norra Thule men drevs söderut i och med det Lilla Mörkret.
Solstammarnas äldre historia är dunkel, men deras legender talar om att de i många generationer var trälar under Skugghjärta, som sänkt hela världen i mörker. Till slut besegrades Skugghjärta av Skuggbane, Moder Sols förkämpe, och drevs ut i tomrummet. Moder Sol lärde ut sin väg till det befriade stamfolkets shamaner och det var så de blev Solstammarna som så småningom vandrade söderut och västerut. Andra förblev under Skuggan i norr och är nu kända som Skymningsstammen.
De andra folkens lärde har tolkat legenden som att den troligen går tillbaka på traditioner om Gholans rike i Thule i forntiden och att de blivande Solstammarna och Skymningsstammen då var samma folk.
Samhälle och kultur
Levnadssätt: Solstammarna lever som jägare och samlare på stenåldersnivå. De varken brukar jord eller håller boskap. De är mycket kollektivt inriktade och gruppen betyder mycket mer än individen.
Solstammarna har inga direkta yrken men många har mer eller mindre specialiserade färdigheter. Detta uppfattas som ett kall man tilldelas av andarna.
Samhällsordning och politisk kultur: Stammarna är 12 stycken och indelade i flockar, som i sin tur delas in i dels familjegrupper av föräldrar, barn och nära släktingar, dels kamratgrupper av unga jägare och samlare som ännu inte bildat familj. Varje flock har en hövding och hela stammen en stamhövding, oftast en av flockhövdingarna.
Varje stam har en halvpermanent bosättning där flockarna, som resten av året är utspridda på olika jaktmarker, brukar tillbringa vintern. Under den tid då flockarna är samlade håller man rådslag, löser tvister, arrangerar äktenskap och, viktigast av allt, fördelar jaktmarker mellan flockarna för det kommande året. Stamhövdingens främsta roll är som ordförande och utslagsgivare på vinterrådslagen.
Familjer och könsroller: I de flesta sammanhang görs ingen skillnad på könen, och inga uppgifter eller kall är knutna till något särskilt kön. Äktenskap förekommer inte men långvariga parförhållanden är vanliga; även förhållanden med fler än två förekommer. Släktskap räknas på mödernet och man fäster inte så stor vikt vid faderskap; en familjegrupp består oftast av modern, barnen och den eller de vuxna modern lever med.
Från det att barnen kan gå uppfostras och undervisas de av flockens vuxna gemensamt, och även de äldre barnen förväntas hjälpa till att se efter de yngre.
Seder och ideal: Solstammarnas etiska kod kallar de själva för ’Solens väg’. De viktigaste idealen är:
Icke-våld: Allt våld mot andra tänkande varelser är av ondo och får bara tillgripas när alla andra utvägar prövats och misslyckats. Var den gränsen går har blivit en omtvistad fråga under kriget mot Fursten.
Naturvänskap: Hela värlen är en gåva från Modern och allt i den måste mötas med respekt. Man kan ta av Moderns gåvor efter behov men får aldrig ta mer än vad man behöver för stunden.
Dräkt, teknologi och utrustning
Solstammarna har lärt sig konsten att framställa (lågkvalitativt) järn av myrmalm, men i övrigt är deras egen teknologi huvudsakligen på stenåldersnivå. Mer avancerade verktyg och föremål har de bytt till sig från de bofasta.
Kläder tillverkas i första hand av skinn, läder och päls; i andra hand av grova tyger man bytt til sig. Kläderna är oftast mycket enkelt utformade, skurna i få stycken eller hopskarvade av flera mindre. När det är varmt går man gärna med bara armar och/eller ben.
Smycken i ben, sten, trä, bärnsten och läder är vanliga, likaså av tänder eller klor från djur.
En lika viktig del av dräkten som kläderna är ansikts- och kroppsmålningarna. De kan skifta från dag till dag; oftast målar man med röd eller vit färg.
- Läs mer: Dräktskick bland stamfolken
Språk och namnskick
Solstammarna talar Nordtunga.
Namnen är talande, oftast efter naturfenomen och alltid i obestämd form. Exempel: Jorduggla, Sot, Vargtass, Mistel, Glöd.
- Läs mer: Namnskick
Religion och magi
En shaman av Älgstammen.
Stamfolket har en animistisk världssyn, vilket innebär att allt ses som besjälat. Djur, träd, stenar, stormar, eld, köld, årstider etc har en ande som det gäller att hålla sig väl med. Den främsta av andarna är Moder Sol, allas moder och högst av alla väsen.
Somliga andar är stamfolkets fiender. Främst bland dem är Skugghjärta, som förslavade stamfolket och kanske hela världen i forntiden, men besegrades av Moder Sols förkämpe och fängslades i tomrummet utanför världen. Nu fruktar en del av stamfolket att han kommit lös på nytt i skepnad av Fursten (se nedan).
Medlare mellan människor och andar är shamanerna, som kan se och kommunicera med andarna, blidka dem och besvärja dem till sin hjälp. Shamanerna har inte formell makt men mycket högt anseende och inflytande.
En särskild sorts andar är de så kallade råandarna som ibland är synliga även för icke-shamaner; de väsen som de bofasta kallar oknytt. De är kraftfulla men också nyckfulla och kan vara farliga, och här är shamanens medlande roll särskilt viktig. De av Solstammarna som inte är shamaner undviker råandarna och brukar också lämnas i fred av dem.
- Läs mer: Tro och andar
Relationer till andra folk
Skymningsstammen: Nära släktingar till Solstammarna, men de är fortfarande trälar under Skugghjärta och förblindade av hans ondska. Om möjligt vill man omvända dem till Moder Sols väg, men annars undviker man dem – eller försvarar sig mot dem om det inte kan undvikas.
Svioner m fl bofasta människor: Traditionellt har Solstammarna haft ringa kontakt med de bofasta; den som varit har varit med folk i avsides liggande byggar och med de handlare som besöker stammarnas skogar. I övrigt har de undvikit kontakt vilket lett till att många bofasta människor i Thules riken knappt vet om att Solstammarna finns.
I och med kriget mot Fursten har kontakterna blivit något fler men Solstammarna håller sig fortfarande för det mesta på sin kant. De betraktar oftast de bofasta som kunniga men farliga: krigiska, aggressiva och giriga.
Alver: Solstammarna bebor de yttre områdena av vad alverna kallar Ilyrana, men traditionellt har grupperna haft ringa kontakt och undvikit varandra. Det hela går tillbaka på att stamfolket i forntiden, då de trälade under Skugghjärta, deltog i hans förföljelse och folkmord på alverna. I och med kriget mot Fursten och de ökade kontakterna har historien blivit mer känd vilket också öppnat för en försoning. Flera av stamfolket menar att man oavsett andra hänsyn står i skuld till alvfolket.
Dvärgar: I princip inga kontakter före kriget mot Fursten, och bara enstaka därefter. Solstammarna som helhet har ingen relation till dvärgfolket som helhet.
Nattfolk: Nattfolksstammar har delvis bebott eller rört sig i samma områden som Solstammarna och det har ibland kommit till konflikt. Det fredliga stamfolket har när det varit möjligt undvikit våldsamma konfrontationer och antingen flytt undan eller mött hoten med list eller diplomati. Flera av Solstammarnas legender och historier handlar om hjältar som överlistar de starka och farliga men enfaldiga nattfolken.
Oknytt: Se Religion och magi ovan.
Alliansen mot Fursten: Från början av kriget har det funnits kontakter mellan Solstammarna och Alliansen mot Fursten. Den största stammen, Björnstammen, har fullt ut anslutit sig till de allierade och vissa av dem har rentav tagit till vapen för dem. Andra stammar har samarbetat på mer tillfällig basis med de allierade, särskilt när det rört sig om operationer på stamfolkets områden. Enskilda medlemmar av flera stammar har också sökt sig till Nyckelns väktare och andra allierade grupperingar.
Furstendömet Margholien: Många bland Solstammarna, särskilt Björnstammen, identifierar Fursten med Skugghjärta och fruktar att hans återkomst kanske är början till slutet för världen. Även de som tvivlar på det vet att hans tjänare är många, mäktiga och farliga och hans magiska krafter har bringat andevärlden i olag.