Gedaniens |
riksvapen |
Kung Imrars |
släktvapen |
Gedas ärkestifts |
vapen |
De Norra Kungarikena är en samlande beteckning på de små kungarikena i östra Thule. Som framgår av kartan motsvarar halvön Thule ungefär Skandinaviska halvön, och de norra kungarikena ungefär de mellansvenska landskapen. Även kulturellt och i viss mån historiskt är den främsta modellen för de norra kungarikena det medeltida Sverige. Den viktigaste skillnaden är att landet ännu är splittrat i en rad småriken.
Rikena ifråga är Gedanien, Arosia, Högmark och Sunnanslätt, samt det nyutropade Furstendömet Margholien. Enligt sägnerna skall de tre förstnämnda vara avsöndrade från det forntida sagoriket Nordanslätt, som föll under det Stora Mörkret. Invånarna är språkligt och kulturellt ganska likartade inbördes.
|
|
|
||||||
|
|
|
Kungariket Gedanien är inte stort till ytan, även om det är lika folkrikt som Arosia och Högmark tillsammans. Det har dock gamla och stolta anor: det var kärnland i det forna riket Nordanslätt och är ännu det främsta av de norra kungarikena. Gedanien motsvaras som synes geografiskt och historiskt-kulturellt av Uppland. Landet var (innan kriget) väl uppodlat och försörjde sig främst på jordbruk. Det har en relativt välmående bondebefolkning, en handfull rika och mäktiga adelsätter och ett talrikt lågfrälse som bara marginellt skiljer sig från storbönder. Även kyrkans makt är mycket stor. Gedanien är till skillnad från grannländerna ett arvrike, och den nuvarande kungen, Imrar IX, gör anspråk på att vara ättling till Imrar den Gode, den sagohjälte som skall ha befriat Thule från Gholan den Ogudaktiges (den tyrann som nu tros ha återvänt i Furstens skepnad) skräckvälde och grundat Gedanien.
Stora delar av Gedaniens yta, liksom flera av de viktiga fästningarna, har varit ockuperat av de Furstliga under krigets första år. Efter den stora allierade segern hösten 1142 som blev slutet på Furstens belägring av Geda har en stor del av dessa områden återerövrats, men norra Gedanien ligger fortfarande i Furstens händer.
 |
 |
 |
 |
|||||||||
|
|
|
|
Kungariket Arosia är ett litet och inte speciellt rikt land, geografiskt och i viss mån historiskt-kulturellt baserat på Västmanland. Arosia är ett valkungarike vars befolkning till största delen livnär sig på jordbruk, jakt och fiske. I landets norra delar förekommer dock ett aktivt bergsbruk. Arosia har också flera tämligen välmående städer vid Almarsjön i söder. Man är kända i grannrikena för att ha gott om slipade köpmän och skickliga hantverkare, framför allt rustningssmeder.
Delar av norra Arosia är ockuperade av Furstendömet, men man har under sista åren återtagit en del av de förlorade territorierna.
Arosia är ett valkonungadöme. Den nuvarande kungen är Angantyr I, som valdes och kröntes vintern 1143.
 |
 |
|||||
|
|
Kungariket Högmark kan enklast och bäst beskrivas som en fantasyversion av det medeltida Dalarna. Landet är vidsträcktare än grannrikena men glesbefolkat och ganska fattigt ute på landsbygden. Rikets främsta tillgång är i stället bergsbruket och dess rika järn och koppargruvor. Gruvdriften är långt framskriden, inte minst tack vare ett mångårigt samarbete med dvärgarna från Steinheim i norr. Både de fattiga bönderna och de välbärgade bergsmännen är kända för sin egensinnighet och okuvlighet. Adeln i riket är liten och inte särskilt rik eller mäktig. För några år sedan skakades rikets södra delar av en serie upplopp bland bergsmän och bönder, och ett allmänt uppror avvärjdes med knapp nöd genom kungliga eftergifter.
Högmark har bara periodvis varit en krigsskådeplats, men landet har utsatts för stor turbulens under kriget. Efter att Fursten till en början tycks ha försökt hålla landet utanför kriget har Högmark under vintern 1142, våren 1143 och nästföljande år utsatts för svåra Furstliga härjningar. Den oländiga terrängen och högmarkarnas sega försvarsvilja har dock inte gjort det möjligt för fienden att skapa sig något permanent fotfäste i landet.
Högmark är liksom Arosia ett valkungadöme; efter att kung Sigtrygg stupat under ett fälttåg i Nordanlanden vintern 1143 valdes Astrid Kettilsdotter till drottning. De senaste åren har Högmark och Arosia slutit sig närmare varandra.
 |
 |
 |
|||||||
|
|
|
Söder om Arosia och Gedanien ligger riket Sunnanslätt, som tack vare bördig jord och välutvecklad handel är det rikaste landet vid Almarsjön (möjligen undantaget Furstendömet). Sunnanslätt har tagit ganska starka intryck från kontinentens länder, då många köpmän söderifrån slagit sig ner i dess städer. Även rikets kungar har ofta varit utlänningar; den nuvarande regenten, riksföreståndaren Theoderik Skiöld, är dock infödd.
Sunnanslätt var den medlem av alliansen mot Furstendömet som inledningsvis drabbats minst av kriget, då det inte förts på deras område. Däremot hade deras sjöfart och handel plågats svårt av sjöröveriet på Innanhavet. Detta förhållande förändrades då Fursten våren 1141 invaderade och förhärjade landet. Sunnanslätt är ändå i kraft av sin ekonomiska styrka och relativt säkra position något av alliansens stabila kärnland.
 |
||
|
Ganska lite är känt om Furstendömet Margholien för de utomstående. Av den fasad som före kriget visades upp i handelsorten Strand kunde man se att det var en invecklad hierarkisk tjänstestat stödd på en väldrillad här av yrkessoldater. Såväl tjänstemän som krigare tycktes till allra största delen värvade utifrån, från såväl andra länder i Thule – inte minst de Norra Kungarikena – som annorstädes. Den infödda befolkningen levde som enkla bönder eller arbetade på de nyanlagda skogs och bergsbruken.
Kriget har lagt något mer av Furstendömet i dagen, och som många misstänkt är det ingen vacker syn. Bonde- och arbetarbefolkningen är skoningslöst undertryckt och slits till döds i bruken och gruvorna för att underhålla de enorma krigsproduktionerna. Margholien är en despoti och polisstat av en natur som annars knappast är 'uppfunnen' i Terra Cognita. Dessutom är det numera helt uppenbart att Furstens anhängare känner till och gör systematiskt bruk av de hemskaste svartkonster, mestadels inbegripande vedervärdiga ceremonier och blodsoffer – en del sådana spektakel kunde bevittnas före och efter slaget vid Månhella.
Fursten har också koloniserat omfattande områden i landet Talvala öster om Innanhavet, ett vilt och oländigt land som i tidigare sekler periodvis lytt under Gedanien eller åtminstone betalat tributer dit.
I Nifelbergen i nordvästra Thule, väster om Furstendömet, ligger dvärgkungariket Steinheim. Dvärgarnas städer ligger under jord, eller ovan jord i otillgängliga dalar, och ingen vet hur djupt de går. Dvärgarna anses allmänt som trollkunniga, men frågan är hur mycket av detta som egentligen handlar om överlägsen teknologi. Det är i alla händelser inte lätt att veta vilket. Dvärgarna sägs i alla fall kunna skapa de mest vidunderliga maskiner och föremål med hjälp av förtrollade runor. Deras runsmeder, de äldsta och mäktigaste bland hantverkarna, lämnar dock nästan aldrig Steinheim.
Under krigets första år var Steinheim en pålitlig allierad, men sedan dess kung Grunnir stupat och ett råd av klanäldstar tagit över styret har dvärgrikets entusiasm för kriget svalnat påtagligt och det är nu i praktiken neutralt. En frikår av landsflyktiga dvärgar, som motsatt sig dessa beslut, lever och verkar nu i människorikena.
 |
 |
||||
|
|
Söder om Sunnanslätt ligger kungariket Gotmar. Förr i tiden var det ett av de rikare och mer framstående landen i Thule, men under senare sekler har det härjats av många krig och olyckor och har inte utvecklats lika långt som sina nordliga grannar. Gotmar är fortfarande till stor del ett ättesamhälle och kungamakten är svag. Gotmariterna anses i norr vara ett krigiskt och oregerligt släkte, och de är traditionellt fiender till Sunnanslätt. Situationen inom landet har de senaste 150 åren domineras av stridigheter mellan Drakarna och Lejonen, de två rivaliserande kungaätterna.
Gotmar har undern vintern 1141-42, efter att ha slitits fram och tillbaka mellan alliansen och Furstendömet, råkat ut för betydande omstörtningar: drottning Ulvhild har försvunnit - man misstänker att de Furstliga ligger bakom - och hennes rival om tronen, Markulf Ragvaldsson, har gripit makten och sträckt ut sin hand till Alliansen. Markulf gifte sig i juli 1142 med drottning Yrja Ellasdotter av Gautrike och bildade därmed en personalunion.
(Gotmar motsvaras geografiskt av Östergötland och Smålandskusten och har lånat drag från Sverige under 1100-talet och början av 1200-talet. Tänk: Arn-böckerna.)
Läs mer:
 |
|||||
|
|
Efter Kung Aunes död för sex år sedan störtades landet i ett blodigt inbördeskrig, ur vilken den hedniske krigsherren Grimer Prästhatare gick segrande. Han inledde ett kortvarigt skräckvälde, brände kyrkor och mördade landets patriark. Hösten 1141 dog han dock plötsligt och hans efterträdare, drottning Yrja, har svurit att återupprätta kyrkans ställning. Yrja gifte sig i juli 1142 med Gotmars nye riksföreståndare, Markulf Ragvaldsson.
(Gautrike motsvaras geografiskt av Västergötland, Bohuslän och Dalsland. Landet är inspirerat dels av Sverige under 1000- och början av 1100-talet; övergången mellan vikinga- och medeltid; dels av nordisk sagatid och nordeuropeisk tidig medeltid/folkvandringstid i stort, med en del rena fantasyinslag. Tänk: Beowulf, Niebelungens ring, nordiska kunga- och hjältesagor.)
Läs mer: