Gedaniens |
riksvapen |
Kung Imrars |
släktvapen |
Gedas ärkestifts |
vapen |
| Utskriftsvänlig sida |
De Norra Kungarikena är en samlande beteckning på de små kungarikena i östra Thule. Som framgår av kartan motsvarar halvön Thule ungefär Skandinaviska halvön, och de norra kungarikena ungefär de mellansvenska landskapen. Även kulturellt och i viss mån historiskt är den främsta modellen för de norra kungarikena det medeltida Sverige. Den viktigaste skillnaden är att landet ännu är splittrat i en rad småriken. Den här texten presenterar situationen år 1150, motsvarande 2015 i verkligheten.
Rikena ifråga är Gedanien, Arosia, Högmark och Sunnanslätt, samt det nyutropade Furstendömet Margholien. Enligt sägnerna skall de tre förstnämnda vara avsöndrade från det forntida sagoriket Nordanslätt, som föll under det Stora Mörkret. Invånarna är språkligt och kulturellt ganska likartade inbördes.
|
|
|
||||||
|
|
|
Kungariket Gedanien är inte stort till ytan, även om det är lika folkrikt som Arosia och Högmark tillsammans. Det har dock gamla och stolta anor: det var kärnland i det gamla Gedariket, som de andra smårikena knoppats av från, och är ännu det främsta av de norra kungarikena. Gedanien motsvaras som synes geografiskt och historiskt-kulturellt av Uppland. Landet var (innan kriget) väl uppodlat och försörjde sig främst på jordbruk. Det har en relativt välmående bondebefolkning, en handfull rika och mäktiga adelsätter och ett talrikt lågfrälse som bara marginellt skiljer sig från storbönder. Även kyrkans makt är mycket stor. Gedanien är till skillnad från grannländerna ett arvrike, och den nuvarande kungen, Imrar IX, gör anspråk på att vara ättling till Imrar den Gode, den sagohjälte som skall ha befriat Thule från Gholan den Ogudaktiges (den tyrann som nu tros ha återvänt i Furstens skepnad) skräckvälde och grundat Gedanien.
Stora delar av Gedaniens yta, liksom flera av de viktiga fästningarna, har varit ockuperat av de Furstliga under krigets första år. Efter den stora allierade segern hösten 1142 som blev slutet på Furstens belägring av Geda har en stor del av dessa områden återerövrats, men norra Gedanien låg fortfarande i Furstens händer fram till hösten 1148, då nästan alla de ockuperade områdena befriades. Spåren efter tio års ockupation och de Furstligas svartkonster märks fortfarande av. Sedan ett par år är kung Imrar sjuklig och sängbunden och Gedanien regeras av riksrådet.
 |
 |
 |
 |
|||||||||
|
|
|
|
Kungariket Arosia är ett litet och inte speciellt rikt land, geografiskt och i viss mån historiskt-kulturellt baserat på Västmanland. Arosia är ett valkungarike vars befolkning till största delen livnär sig på jordbruk, jakt och fiske. I landets norra delar förekommer dock ett aktivt bergsbruk. Arosia har också flera tämligen välmående städer vid Almarsjön i söder. Man är kända i grannrikena för att ha gott om slipade köpmän och skickliga hantverkare, framför allt rustningssmeder.
Delar av norra Arosia var länge ockuperade av Furstendömet, men man har återtagit de förlorade territorierna.
Arosia är ett valkonungadöme. Den nuvarande kungen är Angantyr I, som valdes och kröntes vintern 1143. Sedan 1146 är Arosia i personalunion med Högmark.
 |
 |
|||||
|
|
Kungariket Högmark, som bröt sig ur Arosia för ca 70 år sedan, kan enklast och bäst beskrivas som en fantasyversion av det medeltida Dalarna. Landet är vidsträcktare än grannrikena men glesbefolkat och ganska fattigt ute på landsbygden. Rikets främsta tillgång är i stället bergsbruket och dess rika järn och koppargruvor. Gruvdriften är långt framskriden, inte minst tack vare ett mångårigt samarbete med dvärgarna från Steinheim i norr. Både de fattiga bönderna och de välbärgade bergsmännen är kända för sin egensinnighet och okuvlighet. Adeln i riket är liten och inte särskilt rik eller mäktig.
Högmark kom lindrigt undan i början av kriget men har sedan drabbats desto hårdare. Under åren 1142-44 utsattes landet för svåra Furstliga räder, och sedan hösten 1148 ligger hela landet utom de sydligaste bergslagerna under Furstlig ockupation. De Furstliga har med Högmark som bas börjat en offensiv mot alvriket Ilyrana i väster.
Högmark är liksom Arosia ett valkungadöme. Drottning Astrid Kettilsdotter gifte sig för några år sedan med kung Angantyr av Arosia och rikena befinner sig i personalunion. Astrid "regerar" nu i exil.
 |
 |
||||
|
|
Söder om Arosia och Gedanien ligger riket Sunnanslätt, som tack vare bördig jord och välutvecklad handel är det rikaste landet vid Almarsjön (möjligen undantaget Furstendömet). Sunnanslätt har tagit ganska starka intryck från kontinentens länder, då många köpmän söderifrån slagit sig ner i dess städer. Även rikets kungar har ofta varit utlänningar. Sedan den riefenthaalska kungaätten utslocknade för snart 20 år sedan har ingen ny monark ännu valts. Riksföreståndaren Theoderik Skiöld regerade i många år men stupade i Högmark hösten 1148; sedan dess har riksrådet regerat gemensamt men det talas om nytt kungaval.
Sunnanslätt har allt som allt drabbats lindrigast av kriget, få fälttåg har utkämpats på dess mark. Det har i kraft av sin ekonomiska styrka och relativt säkra position varit något av alliansens stabila kärnland.
 |
||
|
Furstendömet Margholien regeras sedan omkring 15 år av den enväldige Fursten, en kraftfull svartkonstnär som många tror är identisk med tyrannen Gholan som härskade över samma rike i forntiden. Fursten har upprättat en ny centraliserad hierarki och en stor stående yrkesarmé. Bland hans tjänstemän och soldater finns både infödda margholier och lycksökare från många andra länder. Alla hans tjänare är inte heller människor: många orcher, vättar och troll från Nordanlanden tjänar i hans armé, och det finns dvärgar och t o m alver på hans sida.
Margholien före Furstens ankomst var inte politiskt enat och påminde mycket om norra Sverige under tidig medeltid; den nya stat Fursten etablerat har en del drag som påminner om det sena romarriket och svensk stormaktstid. Den östra halvan av Furstendömet, Talvala, har en egen särpräglad kultur. Talvala är inspirerat av Finland under vikingatid och tidig medeltid samt av finsk mytologi.
Fursten härskar både med vapenmakt och magi och har fler magiker på sin sida än de allierade. Somliga av hans anhängare utövar en särskild sorts blodsmagi.
I Nifelbergen i nordvästra Thule, väster om Furstendömet, ligger dvärgkungariket Steinheim. Dvärgarnas städer ligger under jord, eller ovan jord i otillgängliga dalar, och ingen vet hur djupt de går. Dvärgarna anses allmänt som trollkunniga, men frågan är hur mycket av detta som egentligen handlar om överlägsen teknologi. Det är i alla händelser inte lätt att veta vilket. Dvärgarna sägs i alla fall kunna skapa de mest vidunderliga maskiner och föremål med hjälp av förtrollade runor. Deras runsmeder, de äldsta och mäktigaste bland hantverkarna, lämnar dock nästan aldrig Steinheim.
Under krigets första år var Steinheim en pålitlig allierad, men sedan dess kung Grunnir stupat och ett råd av klanäldstar tagit över styret har dvärgrikets entusiasm för kriget svalnat påtagligt och det är nu i praktiken neutralt, men grupper av dvärgar har anslutit sig till båda sidor i kriget. En frikår av landsflyktiga dvärgar, som motsatt sig dessa beslut, lever och verkar nu i de norra rikena, medan Kalins folk i de margholiska Björnramsbergen är på Furstens sida. Kalins dvärgar har byggt många förunderliga krigsmaskiner som nu står i begrepp att sättas in mot alverna.
 |
 |
||||
|
|
Söder om Sunnanslätt ligger kungariket Gotmar. Förr i tiden var det ett av de rikare och mer framstående landen i Thule, men under senare sekler har det härjats av många krig och olyckor och har inte utvecklats lika långt som sina nordliga grannar. Gotmar är fortfarande till stor del ett ättesamhälle och kungamakten är svag. Gotmariterna anses i norr vara ett krigiskt och oregerligt släkte, och de är traditionellt fiender till Sunnanslätt. Situationen inom landet har de senaste 150 åren domineras av stridigheter mellan Drakarna och Lejonen, de två rivaliserande kungaätterna.
Gotmar har undern vintern 1141-42, efter att ha slitits fram och tillbaka mellan alliansen och Furstendömet, råkat ut för betydande omstörtningar: drottning Ulvhild har försvunnit - man misstänker att de Furstliga ligger bakom - och hennes rival om tronen, Markulf Ragvaldsson, har gripit makten och sträckt ut sin hand till Alliansen. Markulf gifte sig i juli 1142 med drottning Yrja Ellasdotter av Gautrike och bildade därmed en personalunion.
(Gotmar motsvaras geografiskt av Östergötland och Smålandskusten och har lånat drag från Sverige under 1100-talet och början av 1200-talet. Tänk: Arn-böckerna.)
Läs mer:
 |
|||||
|
|
Efter Kung Aunes död för sex år sedan störtades landet i ett blodigt inbördeskrig, ur vilken den hedniske krigsherren Grimer Prästhatare gick segrande. Han inledde ett kortvarigt skräckvälde, brände kyrkor och mördade landets patriark. Hösten 1141 dog han dock plötsligt och hans efterträdare, drottning Yrja, har svurit att återupprätta kyrkans ställning. Yrja gifte sig i juli 1142 med Gotmars nye riksföreståndare, Markulf Ragvaldsson.
(Gautrike motsvaras geografiskt av Västergötland, Bohuslän och Dalsland. Landet är inspirerat dels av Sverige under 1000- och början av 1100-talet; övergången mellan vikinga- och medeltid; dels av nordisk sagatid och nordeuropeisk tidig medeltid/folkvandringstid i stort, med en del rena fantasyinslag. Tänk: Beowulf, Niebelungens ring, nordiska kunga- och hjältesagor.)
Läs mer: