Theo Axner & Henrik Hoffström
Några foton som illustrerar denna artikel har lånats från andra sidor på nätet. Alla dessa foton är länkade till sidan de hämtats från. Se också förteckningen i slutet.
Liksom det civila dräktskicket liknar rustningsteknologin och vapendräkten i de här rikena närmast europeiskt 1200- och tidigt 1300-tal. Den dominerande rustningstypen är ringbrynjan. Den fullrustade riddaren bär heltäckande ringbrynja och hjälm, som bäst även kompletterat med vissa plåtdelar; arm- och benskenor samt vissa förstärkningar. Väpnare, svenner och välutrustade fotsoldater är i typiska fall “halvrustade“ med brynjeskjorta och hjälm; övrigt fotfolk klarar sig kanske med en gambeson, den tjocka vadderade jacka som bärs under brynja. Typiska hjälmtyper är kittelhattar, enkla öppna hjälmar, med eller utan nässkydd, och tunnhjälmar. Sköldar är vanligen trekantiga “riddarsköldar“ eller rundsköldar - det sista är vanligt bland enklare rustat fotfolk.
När vi här nedan beskriver hur riddare och soldater “är“ rustade i Gedanien, Arosia och Högmark är det ett ideal vi beskriver. Vi kräver inte att man som t ex riddare ska ha en fullständig utrustning sådan den beskrivs här, komplett med brynjehosor och gyllene sporrar - men vi beskriver idealet så att man vet vartåt man kan sträva.
|
Bilden visar den gedanska riddar Ingeborg Ulfsdotter
Leijonhufvud påklädd i tre steg. Från vänster:
|
Det enklaste sättet att få en överblick över rustningsskicket i Gedanien, Arosia och Högmark är att undersöka en fullt rustad riddares utrustning i ett visst mått av detalj.
Närmast kroppen bär riddaren vanliga kläder: skjorta, brokor, byxor eller hosor och skor eller stövlar. Är det kallt kan han också bära en kjortel, men normalt behövs inte det. På huvudet bär han en coif, en liten tyghätta, ofta vadderad.
Nästa lager är en gambeson, en kraftigt vadderad tygjacka. Den är oftast av linne och kan vara stoppad med t ex tagel, filt eller bestå av många lager hopsytt tyg. Gambesonen kompletterar ringbrynjan genom att ta upp kraften i hugg och slag; enklare fotsoldater kan bära den som enda rustning.
Benskydd
Benskenor av härdat läder |
Det mest karakteristiska skyddet för benen är brynjehosor, som är vad det låter som - hosor av ringbrynja. De är tunga och behöver fästas i ett kraftigt bälte. I somliga fall täcker de överdelen av fötterna, ungefär som damasker.
Dessutom bärs ofta vadderade skydd för låren och knäna, gjorda enligt samma princip som gambesonen. Enkla knäskydd av plåt, ibland inbyggda i de stoppade tygbenskydden, är också rätt vanliga.
I somliga fall bärs i stället enkla benskenor, ofta av härdat läder, mer sällan i plåt, till skydd för vaderna.
Pansarskjorta | Fjällpansar |
Kroppsrustning
Över gambesonen bär riddaren ringbrynja. Den typiska modellen är en hauberk, en knälång brynjeskjorta med långa ärmar, ibland med inbyggda vantar och/eller huva. En kortare brynja med halvlånga ärmar, haubergeon, förekommer också men är vanligare bland enklare soldater. Brynjan är oftast slitsad fram och bak för att man lätt ska kunna röra sig och rida i den.
I somliga fall förekommer ytterligare skydd för bålen, men det är ovanligt. Ibland är vapenrocken som bärs över brynjan förstärkt med några plåtar på insidan. Någon gång förekommer också en kort läderväst, förstärkt på olika sätt: med överlappande metallfjäll på utsidan, med plåtar på insidan (en primitiv version av de pansarskjortor som är vanliga i Sunnanslätt), eller så är själva läderskyddet härdat.
Armskydd
Många riddare bär inga ytterligare armskydd utöver den långärmade hauberken. Enkla plåtskydd för armbågarna förekommer dock rätt ofta, och mer sällan även axelplåtar. Armskenor - av plåt eller härdat läder - är sällsynta men förekommer. Om brynjan inte har inbyggda vantar bärs ibland stridshandskar av läder, ofta förstärkta med plåtar.
Tunnhjälm | Trekantig sköld |
Huvudskydd
Närmast över coifen bär riddaren en brynjehuva, som kan vara inbyggd i hauberken eller ett separat stycke med “krage“. Somliga nöjer sig med brynjehuva som skydd, men vanligtvis bär man också hjälm. Mest karakteristisk är den cylindriska tunnhjälmen av plåt, som täcker hela huvudet. Lättare hjälmar förekommer dock också, speciellt vid strid till fots där tunnhjälmen är opraktisk. Den rundade, brättesförsedda kittelhatten är populär, liksom andra former av öppna hjälmar. Det förekommer även att man har en enkel, slät öppen hjälm under tunnhjälmen.
Sköld
Riddarens sköld är av trä, täckt med tyg eller läder och normalt smyckad med hans släktvapen. Skölden är trekantig, “strykjärnsformad“, och medelstor.
Dekoration
Riddarens rustning är ett bruksföremål men också en statussymbol, och följaktligen dekoreras den ofta på olika sätt. Plåt- och läderdetaljer kan ofta vara konstfullt utsirade. Hjälmar pryds ofta med heraldiska prydnader: jungfrukrans (ett band av två tygrullar i olika färger, vanligtvis bärarens vapenfärger), hjälmdok (ett tygtäcke som skyddar hjälmen från sol men också visar bärarens färger), samt ibland också hjälmprydnader av olika slag. Dessa bärs ovanpå hjälmen och anspelar ibland på bärarens släktvapen, men kan också ha andra betydelser.
Över rustningen bär riddaren i allmänhet en vapenskjorta, en ärmlös övertunika som gärna pryds med hans släktvapen, samt sitt svärdsbälte. Se avsnittet om stridsdräkt för mer detaljer.
En annan form av heraldisk dekoration är ailetter, små axelplåtar - vanligtvis av läder klädda med tyg - prydda med riddarens vapen.
De allra flesta krigare har dock inte råd att hålla sig med så fullständig rustning som den som beskrivits ovan - inte ens alla frälsemän. Komponenterna i en lättare utrustning är dock till stor del de samma.
En väpnare eller sven, dvs en enklare frälseman eller en följessoldat till häst, bär i typiska fall en brynjeskjorta (kort eller lång, med eller utan huva), gambeson och öppen hjälm. Arm- och/eller benskydd av de olika slag som nämnts ovan kan också förekomma ibland. Välutrustade fotsoldater är rustade på ungefär samma sätt, men bär sällan benskydd utom ibland knäplåtar. Enklare utrustade fotsoldater bär kanske bara gambeson och ibland hjälm.
Hjälmar
Öppen hjälm | Kittelhatt | Bascinet |
Fotsoldater och enklare ryttare bär lättare hjälmar av olika slag; här beskrivs de modeller som är vanliga. En välrustad soldat bär ofta en brynjehuva under hjälmen.
Öppen hjälm: En enkel öppen hjälm av metall eller läder, förstärkt med ett järnkors, som skyddar överdelen av huvudet. Kan vara rund eller toppig och försedd med ett nässkydd (klassisk "normandisk" modell).
Kittelhatt: En enkel järnhatt med rund (eller ibland tillplattad) kulle och brätte, vilket ger visst skydd mot fallande pilar och svärdshugg utan att försämra sikten eller andningen.
Bascinet: En mer outvecklad form av en hjälmtyp som är vanlig i Sunnanslätt. En stålhuva som täcker hjässan samt delar av nacken och sidorna av huvudet. I rikena norr om Almarsjön är den oftast rundad snarare än toppig, och visir förekommer inte (däremot i somliga fall nässkydd).
Rundsköld | Bucklare |
Sköldar
De strykjärnsformade riddarsköldarna bärs också av andra ryttare och mer välrustade fotsoldater, gärna prydda med bärarens vapen - om han är frälse - eller den herre i vars följe han tjänar, om han inte är det.
Andra fotsoldater bär stora runda sköldar, försedda med ett par enkla remmar eller rem och handtag. En speciell sorts sköld är bucklaren, en liten rund armsköld med bara ett handtag i mitten som kan bäras i bältet när den inte används. Välförsedda bågskyttar är ofta utrustade med svärd och bucklare som sekundärvapen.
Det här avsnittet behandlar den krigiska dräkten utöver själva rustningen.
Den första kategorin omfattar de krigare - riddare och väpnare - som själva tillhör frälset. Dessa tjänar i princip alltid som pansrade ryttare, även om de naturligtvis kan sitta av och slåss till fots vid behov.
Frälseryttaren bär normalt en vapenskjorta eller surcot, en ärmlös yttertunika, över rustningen. Denna skyddar dels rustningen mot rost och solhetta, dels dekoreras den ofta med bärarens heraldiska vapen. Oftast bärs en stor vapenbild på bröstet och ibland ryggen; ibland kan vapenbilden vara mindre och återkomma flera gånger. Se bilder för exempel. Det förekommer också enkla enfärgade vapenskjortor, särskilt bland enklare frälsemän. Då används oftast en av de dominerande färgerna i ryttarens vapen, gärna bakgrundsfärgen. Färgen på vapenbilden används gärna i foder och kantningar, oavsett vapenskjortans utformning. Exempel: Herr Valmund Kettilsson Björnram, en gedansk väpnare, har en röd björnram på vit botten som vapen. Han skulle då t ex kunna bära en vit vapenskjorta fodrad i rött, med eller utan en röd björnram på bröstet.
Vapenskjortan är oftast av linne. En typisk frälseryttares vapenskjorta når ungefär till halva vaden, men från lår- till vristlängd förekommer. Den är oftast slitsad mitt fram och bak samt i sidorna; i sin enklaste form är den inte hopsydd i sidan alls. Det förekommer dock mer invecklat sydda vapenskjortor, ibland t o m med ärmar.
Frälseryttaren bär ofta två bälten; ett smalt om midjan och det kraftigare svärdsbältet. Riddarens utsirade svärdsbälte är en viktig statussymbol, liksom de gyllene sporrarna (bara riddare och högre får bära gyllene sporrar). Svärdsbältet, svärdsskidan och sporremmarna går ofta i någon stark färg.
Tunnhjälm med hjälmprydnad, jungfrukrans och hjälmdok |
Hjälmar pryds ofta med heraldiska prydnader av olika slag. Särskilt vanlig är jungfrukransen, ett band av två tygrullar i olika färger, vanligtvis huvudfärgerna i bärarens vapen. Hjälmdok, ett tygtäcke som skyddar hjälmen från sol, bärs gärna till tunnhjälm. Även doket är ofta heraldiskt färgat efter huvudfärgerna i bärarens vapensköld; ofta med utsidan i en färg (rött, blått, svart eller grönt) och insidan i en metall (vitt eller gult). Ibland bärs också hjälmprydnader av olika slag. Dessa bärs ovanpå hjälmen och anspelar ibland på bärarens släktvapen, men kan också ha andra betydelser. Se bild för exempel.
Det förekommer dock även helt osmyckade hjälmar. Kungligheter kan bära en hjälm prydd med en krona.
Riddar Brigitta Persdotter Korp med en bältesvimpel i kung Imrar IX:s färger som tecken för kunglig hirdtjänst |
Frälseryttarens sköld pryds av hans heraldiska vapen. Även hästens tygschabrak och vimpeln på lansen brukar smyckas av vapnet eller åtminstone färgerna i det.
En vuxen frälseryttare som tjänar i någon annans följe, t ex i kunglig hirdtjänst, bär oftast sitt eget sköldmärke och sina egna färger men kombinerar detta med någon symbol för sin herre – ofta en bältesvimpel i dennes färger. Det är dock vanligt att unga frälsemän som tjänar som väpnare hos en riddare eller annan storman tvärtom bär dennes livréfärger (se nedan) och en mer diskret markering av sitt eget vapen.
I Högmark är den personliga heraldiken inte riktigt lika utvecklad och viktig som i Gedanien eller Arosia. Även en vuxen frälseryttare som tjänar i någon annans följe bär ofta en tabard i sin herres livréfärger (se Följessoldater nedan) och en mer diskret markering av sitt eget vapen, ofta i form av en vimpel eller annat märke i bältet. Det är dock rätt vanligt att man bär sitt eget vapen på skölden, eller detta i kombination med sin herres.
Med dessa avses de svenner och knektar som tjänar i kungens eller en stormans hird, hans fasta krigsfölje. Dessa underhålls, avlönas och utrustas av sin herre och är följaktligen ofta försedda med någorlunda enhetlig dräkt och utrustning.
Följessoldater |
Förutom rustning och eventuellt livré bär följessoldaterna sina vardagskläder; dvs åtminstone skjorta, byxor och skor eller stövlar, oftast också en coif. Efter vad vädret kräver kan detta ”underställ” kompletteras med kjortel (oftast knälång), mantel och/eller struthätta. Underarmsskydd av läder är en populär detalj som förknippas med soldater, särskilt bågskyttar.
Dessa gångkläder är normalt inte enhetliga i färg eller snitt, men det förekommer ibland att stormän förser sina följen med kläder eller tyg i speciella färger – ofta men inte alltid sina heraldiska färger. Dessa blir fortfarande inga ”uniformer” eftersom plaggen sys upp vart för sig; det blir snarare fråga om att ett par färger blir genomgående förekommande.
Liksom frälseryttaren själv bär följessoldaterna ofta en vapenskjorta över rustningen. Denna är normalt ett livré, dvs i en färg eller färgkombination som associeras med soldatens herre. Det vanligaste är att vapenskjortan helt enkelt är vertikalt kluven i de två huvudfärgerna i herrens vapen, men färgerna kan också kombineras på andra sätt (normalt i form av något häroldsmotiv). Avsnittet om livréer och emblem i slutet av artikeln ger några exempel. Livréer, alltså kläder i heraldiska färger, är inte något som är unikt för soldater – det kan också bäras av andra tjänare. Det är heller inte fullt konsekvent genomfört.
Vapenskjortan är oftast av linne. Längden varierar efter behovet; en ryttarsoldats vapenskjorta kan vara knä- till vadlång, medan en fotsoldats är kortare. Den är oftast slitsad i sidorna samt, om den är lång, mitt fram och bak; i sin enklaste form är den inte hopsydd i sidan alls.
Om följessoldaten bär sköld har han normalt sin herres vapen målat på den, ibland i en förenklad eller stiliserad form.
Med ”värvade” menas yrkessoldater som tjänar för penningsold och värvats för en begränsad tid av kungen, en storman eller en stad – de är m a o mindre fast knutna till sin herre än hans följessoldater är. Likväl är gränsen ofta flytande då många stormän i krigstid utökar sina hirder genom att värva fler knektar. Det tydligaste exemplet på värvade är förstås rena legoknektar och äventyrare. Observera dock att det nedanstående gäller soldater med gedanskt, arosiskt eller högmarkiskt ursprung. De som kommer från andra länder beskrivs i artikeln om respektive lands härdräkt – legosoldater från länder utanför Thule beskrivs i en egen artikel. De talrikaste värvade soldaterna i Gedanien och Arosia är de som värvats, på mer eller mindre frivillig grund, bland de många krigsflyktingarna, de s k "flyktingsoldaterna".
Precis som följessoldaterna bär de värvade sina vardagskläder förutom rustning. Eftersom de för det mesta inte tjänar någon längre tid under samma herre är det mycket ovanligt med livréfärgade kläder som beskrivs ovan. Det händer dock att de förses med delar av utrustningen vid värvningen, t ex gambesoner i samma eller likartade färger, och således får ett delvis uniformt utseende.
Värvade knektar bär ibland vapenskjortor liksom följessoldaterna (se ovan för detaljer), men det är långtifrån allmänt genomfört – det beror på deras anställares önskemål och resurser. Somliga herrar utrustar sina lejda knektar med likadana livréer som sina fasta följen, andra ger dem annorlunda eller förenklade vapenskjortor – ibland enfärgade – och åter andra nöjer sig med att ge dem enklare igenkänningstecken som bältesvimplar eller armbindlar i sina färger, eller ett enklare emblem någonstans på kläderna. Somliga grupper av legoknektar håller sig med sina egna emblem och/eller färger och bär dessa i kombination med någon symbol för sin nuvarande herre.
De lejda knektar som bär sköldar har oftast någon symbol för sin anställare målad på den – inte nödvändigtvis dennes heraldiska vapen, som ju förknippas med hans närmaste krigsfölje. Skölden kan t ex vara målad i en eller två av herrens vapenfärger eller med någon annan symbol. Vissa legoknektsgrupper har som sagt egna emblem som ofta bärs på sköldarna också.
Slutligen har vi de borgare och bönder som kallas in för krigstjänst. Dessa tjänstgör för begränsad tid, håller normalt med egen utrustning och varierar därför avsevärt till det yttre.
Allmogesoldaten drar liksom andra i fält i sina vardagskläder. Bland städernas trupper förekommer dock ibland ansatser till enhetligare klädsel; det är särskilt vanligt att man bär struthättor i sin stads eller ett visst gilles eller skrås färger.
De enda av dessa soldater som brukar bära vapenskjortor är stadsvakterna, som utgör den professionella kärnan i borgarmiliserna – dessa bär oftast vapenskjortor i stadens färger och har dess vapen målat på eventuella sköldar. I vissa fall utrustar en stad hela sin kontingent på det sättet, men det är inte helt allmänt förekommande. Annars förekommer enklare igenkänningstecken, utöver ovannämnda hättor – vimplar, armbindlar eller emblem. Bondesoldater bär oftast inga särskilda tecken alls, utöver sådana som gäller för hela hären – i nuläget en blå Ljuspil för Gedanien, en röd för Arosia och en grön för Högmark.
Länkarna kommer, om inget annat sägs, från Anna’s LARP craft links page och The armour archive, två utmärkta sidor som bör kollas.
Inspiration: reenactmentgrupper i rätt period - nytt!
Rustning och stridsdräkt i allmänhet; kompletta dräkter
Gambeson och stoppning
Ringbrynja
Pansarskjorta
Härdat läder
Hjälmar
Armskydd
Handskar
Benskydd
Sköldar
Stridsdräkt och ytterplagg