Konungariket Gautrike ligger i sydvästra Thule, väster om Gotmar.
Gautrike (inklusive Ranland) motsvaras geografiskt av Västergötland, Dalsland och Bohuslän, och är kulturellt och historiskt framför allt inspirerat av dels Sverige under 1000- och början av 1100-talet – övergången mellan vikinga- och medeltid – dels nordisk sagatid och nordeuropeisk tidig medeltid/folkvandringstid i stort, med en del rena fantasyinslag.
De västliga gauternas land, beläget söder om Västmarkerna, är ett av Thules äldsta riken. Gauterna är kända för sin blodtörst och vildsinthet, men lyckligtvis slåss de mest inbördes, och vidsträckta skogsmarker skiljer deras land från svionernas domäner.
Det egentliga Gautrike (se nedan) är det största och rikaste av de talrika folklanden i västra Thule. Ytterligare ett folkland, Ranland, har införlivats med dess krona under det senaste seklet. De övriga befinner sig i en något bräcklig förening som det nya kungariket Nifelheim, som främst är en union av de tidigare rikena Ostland och Vestland (vilka i sin tur förenat flera folkland). Även Ranland har tidvis lytt under Nifelheim och har varit ett ständigt trätoämne mellan rikena.
Gautrike har under de senaste åren haft en mer än vanligt turbulent historia. Efter år av inbördeskrig tog den hedniske krigsherren Grimer Prästhatare makten till tonerna av brända kyrkor och mördade präster. Snart följde nya vilda rykten: än planerade den hedniske kungen plundringståg mot Sunnanslätt, än stod tvärtom furstarna från Storkonungadömet och Eormenland i begrepp att krossa honom i ett korståg. Men ingetdera av detta skedde, och sent hösten 1141 kom budet att konung Grimer plötsligen avlidit. Tronen har bestigits av hans Ljustrogna dotter Yrja som återgivit kyrkan sin forna ställning. Gautrike är nu åter ett Ljustroget rike – till namnet åtminstone – och en rumsren och tänkbar allierad för flera andra riken.
Drottningen var också angelägen att skaffa sig allierade då riket tycks trängt både från nifelmännen i väster och eormerna i söder. Detta ombesörjdes då hon sommaren 1142 gifte sig med Markulf Ragvaldsson, grannriket Gotmars nyblivne riksföreståndare och tronkrävare. Sedan Markulf krönts till kung senvintern 1144 befinner sig de båda rikena i en verklig personalunion.
|
|
Gautrike gränsar i norr till Västmarkernas början, Korpveden, i öster till Gotmar och Vildlandet (gränsen utgörs till större delen av Storsjön), i väster till Nifelheim (närmast till Raedhemark) och i söder till Eormenland.
Det egentliga Gautrikes kärnland är det bördiga låglandet, en labyrint av kullar, dalgångar och branta raviner mellan Storsjöarna och Gnipaälven. I de större dalgångarna ligger sjöar och havsvikar. Det ojämna slättlandet är rik och bördig mark.
Det egentliga Gautrike har inte mycket till kust, bara ett stycke kring Gnipaälvens utlopp. Det mesta av kustlandet mot Västerhavet tillhör Ranland, som förr var ett eget kungarike men sedan erövrats av Ostland och Gautrike i tur och ordning.
Korpveden är gauternas namn på de skogar som markerar början till Västmarkerna. Det är en blandskog som tros vara förtrollad, hemsökt av nattväsen och jättelika ulvar. Den är också rik på myrjärn, för den som vågar sig på att utvinna det.
Höglandet är den norra delen av Vildlandet, en stenig högplatå som stiger brant från det gautiska låglandet. Jorden är mager och stenig och träden växer knotiga. Höglandet har bara i obetydlig utsträckning koloniserats av gauterna, och dess inre bebos av orch- och vättestammar och t o m en del troll.
Gautrike är ett mindre utvecklat samhälle än de övriga rikena i Thule, undantaget Nifelheim. Det är fortfarande i mycket ett ättesamhälle som domineras av en grupp mäktiga stormanssläkter.
Riket är i princip ett valkungadöme; när kungen dör kan den som söker efterträda honom ställa upp vid alltinget och hyllas eller förkastas av stormännen. En kandidat måste dock vara av kungligt blod, vilket i praktiken de senaste seklerna inneburit att hon måste tillhöra eller ha nära band till Gyltaätten, som är den enda kungaätten i riket. Den är dock stor och vittförgrenad, och många har ”adopterats” in i den.
En del liknar förhållandena i rikena kring Almarsjön, som beskrivs i Världshäftet, men mycket skiljer sig åt. Se den separata artikeln om Samhället i Gautrike.
Det närmaste Gautrike har en huvudstad är Sköldingasal, som sedan gammalt är kungarnas och drottningarnas huvudsäte. Det är en stor, starkt befäst kungsgård runt vilken en stad vuxit upp. Den enda andra egentliga staden är Rimsgårda, som är rikets kyrkliga huvudort.
Andra platser värda att nämna är klostret Vindhem inte långt ifrån Rimsgårda, och det olycksbådande berget Ettinskummel i söder som varit de ödestroendes främsta kultplats.
Drottning Yrja Ellasdotter, den nykrönta drottningen, är dotter till Grimer Prästhatare. När han plötsligt och oväntat dog grep hon snabbt tillfället och förmådde stormännen i riket att låta hylla sig som drottning mot löfte att låta lag och rätt råda och återupprätta kyrkans ställning. Drottningen gifte sig i juli 1142 med Markulf Ragvaldsson, som i februari 1144 valdes till kung av Gotmar. De båda rikena befinner sig alltså för närvarande i personalunion.
Moder Ella Valgerdsdotter, drottningens mor och kung Grimers änka, lämnade honom då han återföll i den hedniska ödestron och drog sig tillbaka till Vindhems kloster, som den dåvarande patriark Saxum snart gjorde henne till abbedissa för.
Jarl Erling Nidbjorgsson av Ranland, en av de mäktigaste och självrådigaste stormännen i riket, var också en av drottning Yrjas starkaste anhängare då hon vann kronan. Det sägs att han hoppas på stort utbyte av sina tjänster...
Läs mer: