Rustning och stridsdräkt: Sunnanslätt

Theo Axner & Henrik Hoffström

Rustning

Liksom det civila dräktskicket liknar rustningsteknologin och vapendräkten i Sunnanslätt närmast europeiskt 1300-tal. Den dominerande rustningstypen är en kombination av brynja och plåt. Den fullrustade riddaren bär ringbrynja och hjälm, kompletterat med kropps-, arm- och benskydd i läder och/eller plåt. Väpnare, svenner och välutrustade fotsoldater är i typiska fall “halvrustade“ med brynjeskjorta och hjälm; övrigt fotfolk klarar sig kanske med en gambeson, den tjocka vadderade jacka som bärs under brynja. Typiska hjälmtyper är kittelhatt, bascinet (öppen toppig hjälm, med eller utan visir) och tunnhjälm. Sköldar är vanligen trekantiga “riddarsköldar“ eller rundsköldar - det sista är vanligt bland enklare rustat fotfolk.

En inledande brasklapp

När vi här nedan beskriver hur riddare och soldater “är“ rustade i Sunnanslätt är det ett ideal vi beskriver. Vi kräver inte att man som t ex riddare ska ha en fullständig utrustning sådan den beskrivs här, komplett med metallskor och gyllene sporrar - men vi beskriver idealet så att man vet vartåt man kan sträva.

Riddaren

Det enklaste sättet att få en överblick över rustningsskicket i Sunnanslätrt är att undersöka en fullt rustad riddares utrustning i ett visst mått av detalj.

Närmast kroppen bär riddaren vanliga kläder: skjorta, brokor, byxor eller hosor samt skor eller stövlar. På huvudet bär han ibland en coif, en liten tyghätta, ofta vadderad. (Coifen är inte lika genomgående bland riddare i Sunnanslätt som i de norra grannrikena, men den är mycket vanlig bland enklare soldater.)

Nästa lager är en gambeson, en kraftigt vadderad tygjacka. Den är oftast av linne och kan vara stoppad med t ex tagel, filt eller bestå av många lager hopsytt tyg. Gambesonen kompletterar ringbrynjan genom att ta upp kraften i hugg och slag; enklare fotsoldater kan bära den som enda rustning. En frälsemans gambeson kan vara tämligen ”figursydd”.

Som exempel på en utmärkt välutrustad sunnanslättsk riddare ser vi greve Birger Johannesson Sol och Måne påklädd i fyra steg. Från vänster: Vanliga kläder, gambeson och coif. Brynjeskjorta, spjälade benskenor, knäplåtar, lårskydd av härdat läder. Skorna täckta av fjällpansar. Pansarskjorta, axelplåtar, spjälade armskenor. Stridshjälm med nässkydd och brynjekrage, tunnhjälm (med hjälmdok, jungfrukrans och hjälmprydnad) för tornering, stridshandskar, svärdsbälte och sköld.

Spjälade benskydd	Benskenor i plåt

Benskydd

För det mesta bär riddaren benskenor i plåt eller härdat läder. Ofta är knäplåtarna och vadskenorna i plåt medan lårplåtarna är av läder förstärkt med plåtremsor ("spjälade"), men allehanda kombinationer förekommer. På fötterna bärs också plåtskydd ibland – en sorts ”ståldamasker”.

Alternativt kan benen skyddas av brynjehosor, som är vad det låter som - hosor av ringbrynja. De är tunga och behöver fästas i ett kraftigt bälte. Brynjehosor är dock omoderna och ovanliga i Sunnanslätt.

Kroppsrustning

Pansarskjorta	Bröstplåt

Över gambesonen bär riddaren ringbrynja. Den typiska modellen är vad som rustningshistoriskt brukar kallas en haubergeon, en brynjeskjorta med halvlånga ärmar som når till halva låren. Den längre, långärmade hauberken förekommer också ibland men är mindre vanlig. Brynjan är oftast slitsad fram och bak för att man lätt ska kunna röra sig och rida i den.

För det mesta bär riddaren dessutom ytterligare ett lager rustning på bålen. Det vanligaste är en pansarskjorta eller plata, en väst av läder eller kraftigt tyg förstärkt med järnplåtar. Denna rustning (rustningshistoriskt ofta känd som ”överdragsrustning”, ”brigandin” eller ”Visbyharnesk”) kan ta många olika former; det vanligaste är dock att plåtarna är rätt stora och sitter på insidan. Ibland kan små axelplåtar vara fästade vid platan (gärna med gångjärn).

Av och till förekommer i stället smidda bröstplåtar i stål; de är dock fortfarande rätt ovanliga.

Armskydd

Armskydd

Några riddare nöjer sig med den långärmade brynjeskjortan som armskydd, men för det mesta bär man också armskenor och armbågsplåtar. Liksom vad gäller benskydd kan de vara i plåt eller läder förstärkt med stålremsor, s k spjälpansar (se bilden på greve Birger ovan för exempel på det sistnämnda). Axelplåtar av olika slag är vanliga, liksom stridshandskar av läder och metall.

Huvudskydd

Bascinet	Tunnhjälm	Kittelhatt	Barbuta

Den mest karakteristiska hjälmtypen är bascineten, en toppig stålhätta som täcker hela huvudet (över halsen) utom ansiktet. Den kan dessutom förses med ett nedfällbart visir för att skydda ansiktet. Halsen skyddas med en ringbrynjekrage fästad i hjälmen.

Andra hjälmtyper förekommer också. Den gammalmodiga, cylindriska tunnhjälmen, oftast med en ringbrynjehuva under, är nu vanligast vid torneringar men bärs fortfarande på slagfältet ibland. Den rundade, brättesförsedda kittelhatten är också populär, särskilt vid strid till fots. I Sunnanslätt är den ofta något toppig och brättet inte alltför brett. Ytterligare en hjälmtyp är barbutan, som täcker hela huvudet med en smal T-formig ansiktsöppning – den är också ofta toppig och smäckert utformad.

Sköld

Riddarens sköld är av trä, täckt med tyg eller läder och normalt smyckad med hans släktvapen. Skölden är trekantig, “strykjärnsformad“, och liten till medelstor.

Dekoration

Riddarens rustning är ett bruksföremål men också en statussymbol, och följaktligen dekoreras den ofta på olika sätt. Plåt- och läderdetaljer kan ofta vara konstfullt utsirade.

Över rustningen bär riddaren i allmänhet en tabard, surcot eller gipon, en övertunika som gärna pryds med hans släktvapen, samt sitt svärdsbälte. Se avsnittet om stridsdräkt för mer detaljer.

Bågskytt i gambeson och kittelhatt

Lättare rustning

De allra flesta krigare har dock inte råd att hålla sig med så fullständig rustning som den som beskrivits ovan - inte ens alla frälsemän. Komponenterna i en lättare utrustning är dock till stor del de samma.

En väpnare eller sven, dvs en enklare frälseman eller en följessoldat till häst, bär i typiska fall en brynjeskjorta (kort eller lång, med eller utan huva) eller kanske en plata; gambeson och öppen hjälm. Arm-, axel- och/eller benskydd av de olika slag som nämnts ovan kan också förekomma ibland. Ibland bärs en extra gambeson, eller en lättare vadderad jacka, utanpå brynjan som billigt extra skydd. Välutrustade fotsoldater är rustade på ungefär samma sätt, men bär sällan benskydd utom ibland knäplåtar. Enklare utrustade fotsoldater bär kanske bara gambeson och ibland hjälm.

Hjälmar

Fotsoldater och enklare ryttare bär lättare hjälmar av olika slag; här beskrivs de modeller som är vanliga. En välrustad soldat bär ofta en brynjehuva under hjälmen.

Kittelhatt: En enkel järnhatt med rund (eller ibland tillplattad) kulle och brätte, vilket ger visst skydd mot fallande pilar och svärdshugg utan att försämra sikten eller andningen. Kullen är ofta lätt toppig, och brättet är ganska smalt och ofta spetsigt framtill.

Bascinet: Se beskrivningen ovan. Fotsoldater har sällan visir på hjälmen.

Rundsköld	Bucklare

Sköldar

De strykjärnsformade riddarsköldarna bärs också av andra ryttare och mer välrustade fotsoldater, gärna prydda med bärarens vapen - om han är frälse - eller den herre i vars följe han tjänar, om han inte är det.

Andra fotsoldater bär större runda, ovala eller fyrkantiga sköldar, försedda med ett par enkla remmar eller rem och handtag. En speciell sorts sköld är bucklaren, en liten rund armsköld med bara ett handtag i mitten som kan bäras i bältet när den inte används. Välförsedda bågskyttar är ofta utrustade med svärd och bucklare som sekundärvapen.

Stridsdräkt

Det här avsnittet behandlar den krigiska dräkten utöver själva rustningen.

Frälseryttare

Den första kategorin omfattar de krigare - riddare och väpnare - som själva tillhör frälset. Dessa tjänar i princip alltid som pansrade ryttare, även om de naturligtvis kan sitta av och slåss till fots vid behov.

Vapenskjorta

Vapenskjorta	Vadderad vapenrock

Frälseryttaren bär ofta en vapenskjorta eller surcot, en yttertunika, över rustningen. Denna skyddar dels rustningen mot rost och solhetta, dels dekoreras den ofta med bärarens heraldiska vapen. Oftast bärs en stor vapenbild på bröstet och ibland ryggen; ibland kan vapenbilden vara mindre och återkomma flera gånger. Se bilder för exempel. Det förekommer också enkla enfärgade vapenskjortor, särskilt bland enklare frälsemän. Då används oftast en av de dominerande färgerna i ryttarens vapen, gärna bakgrundsfärgen.

Vapenskjortan är oftast av linne. I Sunnanslätt är den oftast av mer invecklat snitt än i de norra grannrikena. Den sitter t ex gärna ganska snävt och är då oftast snörd i sidorna. Den är i regel kortare än i grannrikena; ibland är den också kort framtill – kanske bara skrevlängd - och knälång baktill. Den kan vara ärmlös eller ha ärmar, gärna i så fall vida och dekorerade sådana. Ett mindre vanligt alternativ till den snörda, åtsittande vapenskjortan är en kort, löst hängande tabard utan bälte, ibland med korta vida ärmar (”häroldstabard”). Ett annat alternativ är en vadderad ytterrock med rymliga ärmar, som täcker armskydden. En sådan vapenrock är sällan dekorerad med något vapen men går ofta i vapnets bakgrundsfärg (er).

Det förekommer dessutom, något oftare än i grannrikena, att man inte bär något ytterplagg över rustningen alls. I flera fall kan också den heraldiska dekorationen bäras direkt på platan, som oftast har ett yttre tyglager.

Bälte och sporrar

Riddarens utsirade svärdsbälte – gärna i form av metallplattor - är en viktig statussymbol, liksom de gyllene sporrarna (bara riddare och högre får bära gyllene sporrar). Svärdsbältet, svärdsskidan och sporremmarna går ofta i någon stark färg. Liksom i den civila dräkten bärs bältet lågt, över höfterna.

Tunnhjälm med hjälmprydnad, jungfrukrans och hjälmdok

Hjälmsmyckning

I torneringar pryds tunnhjälmarna pryds ofta med heraldiska prydnader av olika slag, och de som bär dem i strid tar ofta med prydnaderna. Särskilt vanlig är jungfrukransen, ett band av två tygrullar i olika färger, vanligtvis huvudfärgerna i bärarens vapen. Hjälmdok, ett tygtäcke som skyddar hjälmen från sol, bärs gärna till tunnhjälm. Även doket är ofta heraldiskt färgat efter huvudfärgerna i bärarens vapensköld; ofta med utsidan i en färg och insidan i en metall. Ibland bärs också hjälmprydnader av olika slag. Dessa bärs ovanpå hjälmen och anspelar ibland på bärarens släktvapen, men kan också ha andra betydelser. Se bild för exempel.

De här prydnaderna hör dock egentligen ihop med torneringar och är inte värst vanliga i krig.

Sköldmärke

Riddar Sebastian Gyldenlöv med en bältesvimpel i riksfärgerna som tecken för kunglig hirdtjänst

Frälseryttarens sköld pryds av hans heraldiska vapen. Även hästens tygschabrak och vimpeln på lansen brukar smyckas av vapnet eller åtminstone färgerna i det.

En vuxen frälseryttare som tjänar i någon annans följe, t ex i kunglig hirdtjänst, bär oftast sitt eget sköldmärke och sina egna färger men kombinerar detta med någon symbol för sin herre – ofta en bältesvimpel i dennes färger. Det är dock vanligt att unga frälsemän som tjänar som väpnare hos en riddare eller annan storman tvärtom bär dennes livréfärger (se nedan) och en mer diskret markering av sitt eget vapen.

Följessoldater

Med dessa avses de svenner och knektar som tjänar i kungens eller en stormans hird, hans fasta krigsfölje. Dessa underhålls, avlönas och utrustas av sin herre och är följaktligen ofta försedda med någorlunda enhetlig dräkt och utrustning.

Grundklädsel

Soldater ur riksföreståndarens gårdshird

Förutom rustning och eventuellt livré bär följessoldaterna sina vardagskläder; dvs åtminstone skjorta, byxor och skor eller stövlar, oftast också en coif. Efter vad vädret kräver kan detta ”underställ” kompletteras med kjortel (oftast kort eller knälång), mantel och/eller struthätta. Underarmsskydd av läder är en populär detalj som förknippas med soldater, särskilt bågskyttar.

Dessa gångkläder är normalt inte enhetliga i färg eller snitt, men det förekommer ibland att stormän förser sina följen med kläder eller tyg i speciella färger – ofta men inte alltid sina heraldiska färger. Dessa blir fortfarande inga ”uniformer” eftersom plaggen sys upp vart för sig; det blir snarare fråga om att ett par färger blir genomgående förekommande.

Vapenskjorta

Liksom frälseryttaren själv bär följessoldaterna ofta en vapenskjorta över rustningen. Denna är normalt ett livré, dvs i en färg eller färgkombination som associeras med soldatens herre. Det vanligaste är att vapenskjortan helt enkelt är vertikalt kluven i de två huvudfärgerna i herrens vapen, men färgerna kan också kombineras på andra sätt (normalt i form av något häroldsmotiv). Avsnittet om livréer och emblem i slutet av artikeln ger några exempel. Livréer, alltså kläder i heraldiska färger, är inte något som är unikt för soldater – det kan också bäras av andra tjänare. Det är heller inte fullt konsekvent genomfört.

Vapenskjortan är oftast av linne. Längden varierar efter behovet; en ryttarsoldats vapenskjorta kan vara knälång eller något längre, medan en fotsoldats är kortare. Den är oftast slitsad i sidorna samt, om den är lång, mitt fram och bak; i sin enklaste form är den inte hopsydd i sidan alls. Den är dessutom ofta vadderad eller förstärkt, och kan vara knäppt eller snörd. De lösa, vadderade överrockar som somliga riddare bär förekommer också bland soldater, speciellt ryttare.

Sköldmärke

Om följessoldaten bär sköld har han normalt sin herres vapen målat på den.

Värvade knektar

Med ”värvade” menas yrkessoldater som tjänar för penningsold och värvats för en begränsad tid av kungen, en storman eller en stad – de är m a o mindre fast knutna till sin herre än hans följessoldater är. Likväl är gränsen ofta flytande då många stormän i krigstid utökar sina hirder genom att värva fler knektar. Det tydligaste exemplet på värvade är förstås rena legoknektar och äventyrare. Observera dock att det nedanstående gäller soldater med sunnanslättskt ursprung. De som kommer från andra länder beskrivs i artikeln om respektive lands härdräkt – legosoldater från länder utanför Thule beskrivs i en egen artikel.

Grundklädsel

Precis som följessoldaterna bär de värvade sina vardagskläder förutom rustning. Eftersom de för det mesta inte tjänar någon längre tid under samma herre är det mycket ovanligt med livréfärgade kläder som beskrivs ovan. Det händer dock att de förses med delar av utrustningen vid värvningen, t ex gambesoner i samma eller likartade färger, och således får ett delvis uniformt utseende.

Tabarder och igenkänningstecken

Värvade knektar bär ibland tabarder eller andra ytterplagg liksom följessoldaterna (se ovan för detaljer), men det är långtifrån allmänt genomfört – det beror på deras anställares önskemål och resurser. Somliga herrar utrustar sina lejda knektar med likadana livréer som sina fasta följen, andra ger dem annorlunda eller förenklade vapenskjortor – ibland enfärgade – och åter andra nöjer sig med att ge dem enklare igenkänningstecken som bältesvimplar eller armbindlar i sina färger, eller ett enklare emblem någonstans på kläderna. Somliga grupper av legoknektar håller sig med sina egna emblem och/eller färger och bär dessa i kombination med någon symbol för sin nuvarande herre.

Sköldmärken

De lejda knektar som bär sköldar har oftast någon symbol för sin anställare målad på den – inte nödvändigtvis dennes heraldiska vapen, som ju förknippas med hans närmaste krigsfölje. Skölden kan t ex vara målad i en eller två av herrens vapenfärger eller med någon annan symbol. Vissa legoknektsgrupper har som sagt egna emblem som ofta bärs på sköldarna också.

Bonde- och borgarsoldater

Slutligen har vi de borgare och bönder som kallas in för krigstjänst. Dessa tjänstgör för begränsad tid, håller normalt med egen utrustning och varierar därför avsevärt till det yttre.

Grundklädsel

Allmogesoldaten drar liksom andra i fält i sina vardagskläder. Bland städernas trupper förekommer dock ibland ansatser till enhetligare klädsel; det är särskilt vanligt att man bär struthättor i sin stads eller ett visst gilles färger.

Uniformering och igenkänningstecken

De enda av dessa soldater som brukar bära vapenskjortor är stadsvakterna, som utgör den professionella kärnan i borgarmiliserna – dessa bär oftast vapenskjortor i stadens färger och har dess vapen målat på eventuella sköldar. I vissa fall utrustar en stad hela sin kontingent på det sättet, men det är inte helt allmänt förekommande. Annars förekommer enklare igenkänningstecken, utöver ovannämnda hättor – vimplar, armbindlar eller emblem. Bondesoldater bär oftast inga särskilda tecken alls, utöver sådana som gäller för hela hären – i nuläget en svart Ljuspil.