Dräktskicket i Gotmar är inspirerat av nord- och västeuropeiskt dräktskick under 1100-talet och början av 1200-talet.
Först kommer en översikt av vad som är relativt genomgående för dräktskicket i riket, oavsett samhällsklass.
Material: Tyger som används är främst ylle (för ytterplagg) och linne (underplagg). Tygerna är ibland mönstrade. (Grövre bomullstyger kan användas som surrogat för linne.)
Färger: Att färga tyger är dyrt; således bär man i allmänhet färggladare kläder ju rikare man är. Vanligt folks kläder kan ha många olika färger men genomgående dämpade nyanser. Billigast är jord- och naturfärger, olika nyanser av brunt och grått. De som har råd bär starka färger: rött (från scharlakan till purpur), blått, grönt, gult, gyllenbrunt, rödbrunt, svart, osv. Särskilt populära färger i Gotmar är rött, grönt och ljusblått. Tvåfärgade, eller partikolorerade, kläder är mycket ovanligt men förekommer ibland.
Tillverkning och utsmyckning: Kläderna är på det hela taget enkelt utformade; skurna efter raka linjer. Något som är mycket utmärkande för gotmaritisk dräkt är de breda och vackert utsmyckade, vävda eller broderade bårderna.
Finare kläder fodras ganska ofta, gärna med ett mönstrat tyg. Det är ovanligt, men inte helt okänt, att man skär kanterna i olika mönster ("krenelering").
Underkläder: Närmast kroppen bär man en skjorta eller särk, oftast av vitt linne; samt brokor, en sorts byxor som närmast påminner om boxershorts men kan nå ända nedanför knät. Särken är hellång med långa, åtsittande ärmar; skjortan är ganska rymlig, långärmad och av höft- till knälängd. Kvinnosärken är ofta snörd i ryggen för att sitta åt över överkroppen. Skjorta, särk och brokor betraktas normalt som underkläder; vid hett sommararbete eller arbete i hemmet kan de bäras utan ytterplagg men normalt betraktas man som halvklädd i dem.
Skodon: De flesta bär mjuka, platta skor, ofta med spetsiga tår. Höga stövlar är främst för jakt-, rese- och stridsbruk, men också rätt vanliga.
Huvudbonad: Unga, ogifta män och kvinnor går ofta barhuvade men annars är det vanligt att man har något på huvudet. Kvinnor med långt hår har det ofta flätat, gärna mycket långa och konstfulla flätor (ibland t o m förlängda med löshår).
S k kvinno- och mansdräkt: I beskrivningen skiljer vi på mans- och kvinnodräkt. Observera dock att det som beskrivs som ”mansdräkt” – t ex kortare tunikor och byxor - också kan bäras av de kvinnor som föredrar det, utan att det är något konstigt eller avvikande med det. Terminologin är alltså inte helt konsekvent och logisk. Deal with it. ;-)
Det enkla folkets dräkt är sig ganska lik Thule igenom; mycket av det nedanstående gäller också i andra länder.
2.1 Kvinnodräkt
|
|
| Huvudduk |
Över den långa särken bär bondkvinnan normalt en kjortel, en klänning eller tunika. Kjorteln är för det mesta vadlång eller fotsid och vid, med hel- eller trekvartslånga ärmar. Den hålls ihop med ett bälte. Är det kallt kan man bära flera kjortlar utanpå varandra. Även vanligt folk har gärna bårder på kjorteln, men de brukar inte vara fullt så utsmyckade som för högreståndsdräkten; de är oftast enkla vävda band eller bara i ett olikfärgat tyg.
Vid arbete bärs ofta ett förkläde.
Håret täcks vanligtvis av ett huvuddok, som också sveps runt halsen och axlarna. Vid arbete i solsken bär man ibland också en enkel vidbrättad hatt.
2.2 Mansdräkt
Bonden bär normalt en kjortel eller tunika samt långbyxor eller hosor. Kjorteln sitter rätt löst och når oftast till knäna; den kan vara dekorerad med bårder men dessa är oftast rätt enkla. Även byxorna eller hosorna sitter ganska löst och brukar bäras med benlindor.
Som ytterkläder bärs normalt en eller fler extra kjortlar om det är kallt. Ibland bärs också en enkel mantel eller kappa med huva.
Bönder och enkelt folk går rätt ofta barhuvade; annars förekommer vidbrättade hattar, enkla huvor eller lätt toppiga mössor.
Teckningar och foton - allmoge
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
|
|
Den högättade kvinnan bär en fotsid, eller någon gång vadlång, kjortel. Överdelen är ofta snörd i ryggen och sitter ganska snävt; nedtill är den vid och hänger i tunga veck från höfterna. Halslinningen är oftast rund och smal med ett sprund framtill; ibland förekommer en djupare, rundad ringning utan sprund. Ärmarna kan vara åtsittande men är ofta mycket vida s k klockärmar. Breda, praktfullt utsmyckade bårder är mycket vanliga.
Till kjorteln bärs också gördel eller bälte. Speciella, mycket långa gördlar kan bäras vid högtidliga tillfällen; de går först högt runt midjan, korsas i ryggen och knyts slutligen framtill i höfthöjd. De långa silkestamparna hänger sedan ned, ofta nästan till fållen.
Långa halvcirkelformade eller fyrkantiga mantlar, fästa med en brosch eller ett band, är vanliga; helrunda mantlar med hål för huvudet förekommer också.
Ett annat ytterplagg som är ganska vanligt är dalmatikan, en löst sittande övertunika med halvlånga vida ärmar, som kan bäras över kjorteln. Den kan vara av samma längd eller kortare.
Håret täcks till största delen av ett huvuddok, som oftast hänger löst över nacken och ryggen (längden på doket varierar också mycket), gärna med hjälp av en coronet - ett "pannband" av silkestyg eller metall. Mycket långa flätor, smyckade med band, är populärt; ibland förlängs de med löshår. Stundtals är halsen insvept i ett tygstycke, ett haklin. Det är vanligast bland änkor och äldre damer.
3.2 Mansdräkt
 |
| Dalmatika |
Stormannens kjortel är för det mesta lång (vadlång till fotsid), även om knälängd också förekommer; med rikt utsmyckade bårder längs halslinning och kanter. Både vida och åtsittande ärmar förekommer; den mest karaktäristiska modellen är försedd med extremt stora ärmkilar ända ned till midjan, så att ärmarna blir ytterst vida över överarmen men sedan smalnar av. Kjorteln kan ibland vara slitsad framtill upp till grenhöjd. Till kjorteln bärs ett bälte eller gördel, gärna utsmyckad och med en lång tamp hängande från knuten.
Långbyxor eller hosor ingår också i dräkten; ibland lindade med färgade eller förgyllda läderband.
Manteln, oftast halvcirkelskuren eller fyrkantig, bärs fäst med en brosch eller ett band. Pälsfodrade mantlar är inte helt ovanligt bland stormännen. Även dalmatikan (se 3.1 ovan) är ganska vanlig.
Små baskerliknande mössor, ibland lätt toppiga, förekommer i olika varianter. Det är vanligare i Gotmar än på andra håll att även betydande män går barhuvade.
Heraldiken i Gotmar är inte alltför välutvecklad, och flera ätter har inte strikt fastlagda vapensköldar även om det börjar bli vanligare. Det är ovanligt med fredlig dräkt med heraldiska motiv; surcoter (övertunikor) med heraldiska vapen på, som kan vara vanligt norröver, förekommer till exempel inte. Däremot har det varit populärt bland vissa stormän och deras följeslagare att bära mantlar i någon av sin släkts traditionella färger, särskilt vid högtidliga tillfällen när det gäller att demonstrera ättens rikedom och dess starka följe. Drottning Ulvhild, och kung Toralf före henne, brukade t ex klä sina hirdmän i röda mantlar medan klädseln i övrigt var fri.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
 |
|
 |
 |
 |
Den borgerliga dräkten innefattar även annan "medelklassdräkt"; det kan också gälla för välbärgade bönder och stormännens tjänare. Deras dräkt liknar på det hela taget stormännens till modellerna; skillnaden ligger främst i att frälset använder sig av kostbarare material och ornament.
4.1 Kvinnodräkt
Medelklasskvinnorna bär liksom de högättade en lång, upptill ganska snäv kjortel med långa vida eller åtsittande ärmar, försedd med dekorerade bårder. Den kortare dalmatikan bärs ibland utanpå. Även mantel är vanligt.
Det förekommer att även vuxna kvinnor går barhuvade, men håret är alltid uppsatt. Annars bär man enkla huvuddukar över håret, alternativt dok med haklin.
4.2 Mansdräkt
Grundplagget är även här kjorteln, som varierar från kort till vadlång; vanligast är att den når till knäna. Ärmarna är för det mesta långa. Till kjorteln bärs långbyxor eller hosor, inte sällan med benlindor.
Ytterplagg bärs ganska ofta utanpå kjorteln. Dalmatikan förekommer, ibland direkt över en lång särk, liksom den vanliga manteln. Till en knälång kjortel bärs gärna en kort mantel.
Struthätta är rätt vanligt förekommande som huvudbonad. I övrigt förekommer basker- eller kalottliknande mössor, enkla runda eller mjuka toppiga hattar. Det är också ganska vanligt att även stadgade män går barhuvade.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Lärda män och kvinnor klär sig i långa, värdiga plagg; alltså fotsida, vida kjortlar med eller utan extra ytterplagg. Somliga huvudbonader associeras främst med lärda; t ex en rund eller lätt toppig basker eller kalott.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Else Marie Gutarp, Hurusom man sig klädde: en bok om medeltida dräkt (Visby, 1995)
Innehåller en handfull enkla mönster på bl a skjorta, knälång kjortel med korta kilar, hellång kjortel mm.
Hans Käll, Levande rollspel - handbok (Stockholm, 1998)
Innehåller några historiska mönster till engelska dräkter från 1000-1200-talen. Alla mönstren utom de sista ("1260") passar bra för gotmaritiska dräkter.
Jeffrey L. Singman & Will McLeod, Daily life in Chaucer’s England (Westport, 1995)
Historiska mönster till brokor, hosor, skjorta/särk, kjortel, struthätta, coif, huvuddok och haklin samt bältesväska.
Mary G. Houston, Medieval Costume in England & France: the 13th, 14th & 15th Centuries(London, 1939)
Dräkthistoria för England och Frankrike, 12- till 1400-talet. Inga färdiga mönster men gott om "planritningar" över dräkter.
Fëa Livia
Många äldre nummer av Livetidskriften Fëa Livia innehåller bra artiklar om dräkttillverkning. Här följer en lista över tillgängliga nummer och relevanta artiklar i dem.
Man beställer dem genom att sätta in 30:- per nummer på postgiro 639 95 16 - 1 Fëa Livia och ange vilka man vill ha.
Länkarna kommer, om inget annat sägs, från Anna’s LARP craft links page och The Kingdom of Atlantias Clothing and Costume Links, två utmärkta sidor som bör kollas.
* = uppdaterad länk
# = ny länk
Diverse tips
Inspiration: reenactmentgrupper i rätt period
Dräkt i allmänhet; kompletta dräkter
Diverse om västeuropeisk 1100-talsdräkt. Ny!Underplagg
Hosor och byxor
Kjortlar och tunikor
Ytterplagg: mantlar etc
Huvudbonader
Accessoarer, dekoration
