Sunnanslätts |
riksvapen |
Riksföre- |
ståndarens |
| släktvapen |
Spegelhamns |
stiftsvapen |
Sunnanslätt är ett välmående rike beläget söder om Almarsjön. Som framgår av kartan motsvaras det geografiskt av Södermanland och Närke. Kulturellt och historiskt kan man jämföra med Sverige under senmedeltiden.
|
|
|
|||||||
|
|
|
Landet är av gammalt ett valrike, och tidigare var kungamakten både svag och ytterst flyktig kungarnas regeringar var kortvariga och ingen förmådde bilda någon dynasti.
Sedan omkring 100 år, fram till för några år sedan, har riket mestadels regerats av kungar av den nordalmadianska ätten Riefenthaal, och det almadianska inflytandet har varit påtagligt; städerna domineras av köpmän med nordalmadianskt påbrå, även om immigranterna givetvis assimilerats gradvis. Städernas borgerskap samt delar av lågfrälset är fortfarande till betydande del almadianskättade.
Den siste riefenthaalske kungen, Johann III, mördades 1131 under mycket dunkla omständigheter vid en bankett som urartade till ett blodbad hela tillställningen är känd som den Svarta Dagen. Flera stormän som var närvarande gjorde omedelbart efter kungens död försök att göra anspråk på kronan, men ingen kom levande ur striden det har senare ryktats att svartkonst varit inblandat. Ingen ny kung har sedan dess valts. Riddaren Theoderik Skiöld, en av de få lojala överlevande från den blodbestänkta banketten, valdes kort därpå till riksföreståndare och har sedan dess regerat.
Sedan den Svarta Dagen har riket åtnjutit fred och blomstring, tills helt nyligen. Riket har de senaste årtiondena haft goda förbindelser med Arosia och Gedanien, men förhållandet till den sydliga grannen Gotmar är av gammalt spänt och ofta fientligt; det har både rört sig om territoriella gränser och personliga fejder mellan härskarna. Sedan det s k Indrivarkriget 1124-25, som bröt ut över en omtvistad skuld mellan kungarna, har det dock formellt rått fred. Man har dock fruktat att nya oroligheter är på gång nu; Sunnanslätts södra gränsmarker har hemsökts av rövarband, som man misstänker får fristad på Gotmars sida om gränsen, och många tror också att gotmariterna kan ha ett finger med i spelet vad gäller sjöröveriet.
Till en början stod Sunnanslätt utanför kriget mellan Furstendömet och smårikena i norr, men vid krigsrådet i Vitehög övertygades rikets utsända om att man måste sälla sig till alliansen; om inte annat så för att Sunnanslätt antagligen stod på tur när Fursten var färdig med Gedanien och Arosia. Man kom överens om att Sunnanslätt skulle erbjuda militär och ekonomisk hjälp efter sina resurser, i utbyte mot synnerligen fördelaktiga handelsöverenskommelser i framtiden för den händelse att kriget slutade lyckligt.
Sunnanslätt drabbades direkt av kriget först våren 1141, då en Furstlig armé under general Voorlaugr gjorde en massiv räd in i landet för att avleda de allierade från belägringen av Draakhem. Med förenade ansträngningar lyckades dock de allierade utmanövrera de Furstliga och mota ut dem ur landet.
Under vintern 1142 deltog Sunnanslätt i det gemensamma fälttåget för att återerövra Aagrans bergslag i norra Arosia, som sammanföll med de Furstligas invasion av Högmark. En blandad sunnanslättsk-arosisk här vann en dramatisk seger över en numerärt överlägsen Furstlig orcharmé vid Sundmo i Högmark. Senare samma år utgjorde Sunnanslätt kärnan, om än inte största delen, av den väldiga allierade här som drogs samman för att undsätta Geda och till slut vann en hårt tillkämpad seger mot Furstens härskaror.
Efter segern vid Geda har Sunnanslätt inte tagit lika stora initiativ i krigföringen; när det mest omedelbara hotet tyckts undanröjt har de mäktiga och självrådiga stormännen snart börjat träta inbördes på nytt och det har åter blivit svårt att effektivt samla riket till stora företag.
Sunnanslätt är ett valkungarike av samma modell som Arosia. Det är det frälserikaste av smårikena kring Almarsjön. Stora delar av landets jord ägs antingen av kyrkan eller världsliga stormän. Högfrälset en handfull rika och mäktiga ätter är gamla nordiska familjer; många av de lågadliga ätterna är däremot av riefenthaalskt ursprung. Titlar är desamma som i Arosia och Gedanien - däremot är grevskapen inte liktydiga med befäl över borgar, utan dessa kommenderas av fogdar.
Sunnanslätt har samma ståndsindelning och samhälleliga institutioner som beskrivs i avsnittet om Samhällsordning. Trots att man sedan tio år inte har någon kung utan en riksföreståndare, sker allt fortfarande i “kungens“ namn; man talar om kunglig rättskipning, det kungliga hovet osv.
De världsliga och andliga stormännen och -kvinnorna i riksrådet har sedan lång tid utkämpat en dragkamp med kungarna om makten och befogenheterna i riket, och frälset har långsamt sett sin position försvagas även om den fortfarande är stark.
Köpstädernas borgare är en betydande grupp i samhället, då handeln är viktig för landets ekonomi. Borgarna har ingen formell ståndsrepresentation på riksnivå, men städerna åtnjuter en stark och rätt självständig ställning och har ofta varit kungarnas allierade gentemot högfrälset.
Böndernas ställning liknar tillståndet som beskrivs i Världshäftet. Många är landbor under kyrkan, kronan eller någon frälseman. Riksföreståndare Theoderik har utmärkt sig för att bevaka böndernas rättigheter.
Namnskicket liknar grannrikenas. Bland borgare och lågfrälse är dock almadianska, dvs tyskklingande namn, mycket vanliga: Herman, Albrekt, Mekthild, Gertrud, etc. Dessa namn har i viss mån börjat sprida sig över hela folket.
 |
 |
||||
|
|
De viktigaste städerna i riket är huvudstaden Spegelhamn, belägen vid en sydlig vik av Almarsjön, samt Örnevall i nordväst nära gränsen mot Arosia. Därutöver finns städerna Granholm, Oxehus och Tälje.
Föutom det kungliga slottet vid Spegelhamn ligger några stora och flera mindre stenborgar utspridda över riket, främst i anslutning till städerna. De flesta av dessa är inte, som i grannrikena, förlänade till grevar och friherrar utan kommenderas av kungliga fogdar, vanligen hämtade ur lågfrälset. Några av de främsta stormännen har dock privata stamborgar ute på landsbygden.
I övrigt finns många mindre befästningar, kastaler eller bara förstärkta gårdar. Ingen av städerna är ordentligt befäst, men alla har enkla försvarsverk i form av diken och vallar.
Riksföreståndare Theoderik Skiöld. Rikets relativt unge (några och 30 år) regent var till ursprunget en enkel riddare som närmast mirakulöst överlevde den Svarta Dagen för åtta år sedan. Efter att all oreda blåst över föreslogs han till riksföreståndare av rådet (som kanske hoppades på en lättledd marionett). Ingen väntade sig att han skulle bli långvarig, men han har faktiskt förblivit vid tömmarna sedan dess – stödd av lojala tjänstemän – och riket har blomstrat. Herr Theoderik är, trots bristande erfarenhet, en rättrådig härskare och förvånansvärt omtyckt bland de flesta olika folkskikten. Han har varit särskilt noga med att hålla efter korruption och vanstyre bland sina fogdar. Han är ännu ungkarl och saknar arvingar.
Rikskansler Erkibald Nääfhårdhe Sol och Måne. Den mest bekante av riksföreståndarens tjänstemän; allmänt ansedd som den som verkligen håller kugghjulen i rörelse och känd som en pedantisk ärkebyråkrat. Herr Erkibald, yngre bror till greve Birger Johannesson Sol och Måne, är i övre medelåldern och förestår det kungliga kansliet redan sedan kung Johann III:s tid – den nye riksföreståndaren har hela tiden haft hans oreserverade stöd.
Henricus Ioanni, patriark i Spegelhamn. Rikets ledande präst är också mycket involverad i dess världsliga göranden. Sedan Sunnanslätt drogs in i alliansen mot Furstendömet har han helhjärtat engagerat sig i det “heliga kriget“ mot de ogudaktiga Furstliga; han har rentav personligen deltagit aktivt i kriget, vilket väckt blandade känslor inte minst inom kyrkan. Patriark Henricus stupade i slaget vid Eneros under undsättningen av Geda.
Rikets marsk är friherrinna Vilhelmina Vilhelmsdotter Gyllenvåg. Hennes företrädare på posten, riddar Helwig Berndtsdotter Wige, stupade liksom patriark Henricus vid Geda.
Det finns för närvarande tre greveätter i riket; de nuvarande överhuvudena är greve Birger Johannesson Sol och Måne, grevinna Anna Sverkersdotter Silwerkrantz och greve Sigar Erngilsson Tjockestam. Birger är i 60-årsåldern och gift med flera barn; Anna är strax under 40, änka och barnlös; Sigar är omkring 25 och ännu ogift. Alla grevarna är starka medlemmar av riksrådet och har varit engagerade i belägringen av Draakhem.
Härtill finns en handfull friherrar; bland dem kan särskilt nämnas friherrinna Lucia Simonsdotter Sparre som fortfarande är aktiv i riksrådet trots sina närmare 60 år, och den krigiske friherre Erik Gripenskiöld. Jonas Bosson Vildtörne stupade vid belägringen och har bara efterlämnat en minderårig dotter.
Den mest bekanta borgaren i riket är troligen Gertrud Krone, Spegelhamns borgmästare och ordföranden i köpmannaskrået.
Sunnanslätts militärväsen liknar Arosias och Gedaniens. Emellertid har det penningrika Sunnanslätt en tradition av att i ganska stor utsträckning värva legoknektar i stället för att förlita sig på uppbådade styrkor. Garnisonerna på de olika slotten består till övervägande del av lejda krigare. Å andra sidan har man inte i samma utsträckning som de nordliga grannrikena reformerat sin militära organisation under kriget, då det inte funnits samma behov av det.