Rustning och stridsdräkt: Gotmar

Theo Axner

Några foton som illustrerar denna artikel har lånats från andra sidor på nätet. Alla dessa foton är länkade till sidan de hämtats från. Se också förteckningen i slutet.

Rustning

Liksom det civila dräktskicket liknar rustningsteknologin och vapendräkten i de här rikena närmast europeiskt 1100-tal (sent 1000-tal till början av 1200-talet). Den helt dominerande rustningstypen är ringbrynjan. Den fullrustade riddaren bär heltäckande ringbrynja och hjälm. Enklare hirdmän och andra yrkeskrigare är i typiska fall “halvrustade“ med brynjeskjorta och hjälm; övrigt fotfolk klarar sig kanske med en gambeson, den tjocka vadderade jacka som bärs under brynja. Typiska hjälmtyper är enkel öppen hjälm, med eller utan nässkydd, platta cylinderformade hjälmar och - för de rikaste - primitiva tunnhjälmar. Sköldar är vanligen stora “droppsköldar“ eller rundsköldar - det sista är vanligt bland enklare rustat fotfolk.

En inledande brasklapp

När vi här nedan beskriver hur krigare “är“ rustade i Gotmar är det ett ideal vi beskriver. Vi kräver inte att man som t ex riddare ska ha en fullständig utrustning sådan den beskrivs här, komplett med brynjehosor och gyllene sporrar - men vi beskriver idealet så att man vet vartåt man kan sträva.

Gotmaritisk storman omgiven av sina hirdmän

Riddaren

Det enklaste sättet att få en överblick över rustningsskicket i Gotmar är att undersöka en fullt rustad riddares utrustning i ett visst mått av detalj. (Det finns egentligen inget utvecklat riddarväsen i Gotmar, men titeln har börjat användas av stormännen och deras främsta följeslagare. Begreppet betecknar här en beriden och fullrustad krigare med bästa utrustning.

Närmast kroppen bär riddaren vanliga kläder: skjorta, brokor, byxor eller hosor och skor eller stövlar. Är det kallt kan han också bära en kjortel, oftast knä- eller vadlång och gärna slitsad fram och bak för att vara lätt att rida i. På huvudet bär han en coif, en liten tyghätta, ofta vadderad.

Nästa lager är en gambeson, en kraftigt vadderad tygjacka. Den är oftast av linne och kan vara stoppad med t ex tagel, filt eller bestå av många lager hopsytt tyg. Gambesonen kompletterar ringbrynjan genom att ta upp kraften i hugg och slag; enklare fotsoldater kan bära den som enda rustning. 

Benskydd

Benskenor av härdat läder

Det mest karakteristiska skyddet för benen är brynjehosor, som är vad det låter som - hosor av ringbrynja. De täcker oftast inte hela benen utan snörs ihop på baksidan, men de är ändå tunga och behöver fästas i ett kraftigt bälte. I somliga fall täcker de överdelen av fötterna, ungefär som damasker. Brynjehosor bärs normalt bara av beridna krigare.

Dessutom bärs ofta vadderade skydd för låren och knäna, gjorda enligt samma princip som gambesonen.

I somliga fall bärs i stället enkla benskenor av härdat läder till skydd för vaderna.

Kroppsrustning

Över gambesonen bär riddaren ringbrynja. Den helt dominerande modellen är en hauberk, en knälång brynjeskjorta med långa ärmar, ibland med inbyggda vantar och/eller huva. En kortare brynja med halvlånga ärmar, haubergeon, förekommer också men är vanligare bland enklare soldater. Brynjan är oftast slitsad fram och bak för att man lätt ska kunna röra sig och rida i den.

I enstaka fall förekommer ytterligare skydd för bålen, men det är ovanligt. Någon gång förekommer fjällpansar, ett harnesk av små plåtar (av stål, ben eller härdat läder) fästa på en läder- eller tygjacka, och förstärkta eller härdade läderharnesk kan också förekomma. De sistnämnda bärs ibland under brynja.

Huvudskydd

Toppig hjälm	Rund hjälm	Cylinderhjälm

Närmast över coifen bär riddaren en brynjehuva, som oftast är inbyggd i brynjeskjortan  men kan vara ett separat stycke med "krage". Somliga nöjer sig med brynjehuva som skydd, men vanligtvis bär man också hjälm. Den vanligaste hjälmtypen är en öppen, toppig hjälm med nässkydd; den kan vara smidd i ett stycke eller bestå av flera hopfogade sektioner, en s k spangenhjälm. Rundkulliga hjälmar förekommer också, liksom platta cylinderformade sådana. Förutom de allmänt förekommande nässkydden kan hjälmarna vara försedda med nack- eller kindplåtar (i stål eller läder) och ibland hela "ansiktsmasker".

Sköld

Droppsköld

Riddarens sköld är av trä, täckt med tyg eller läder och normalt smyckad med hans eller hans herres släktvapen. Skölden är ofta stor och droppformad. Överdelen kan vara rundad eller mer "tillplattad" - de sistnämnda ser ut som en större version av de trekantiga sköldar som är i bruk i länderna norröver.

Dekoration

Riddarens rustning är ett bruksföremål men också en statussymbol, och följaktligen dekoreras den ibland på olika sätt. Eventuella läderdetaljer kan ofta vara konstfullt utsirade. Hjälmar kan målas i heraldiska färger. Skicket att bära en vapenskjorta över rustningen är inte i allmänt bruk i Gotmar, men har börjat bli populärt bland stormännen. Det är dock bara de främsta i riket som bär vapenskjortor; deras hirdmän bär brynjan oövertäckt. Se avsnittet om stridsdräkt för mer detaljer.

Lättare rustning

De flesta krigare har dock inte råd att hålla sig med så fullständig rustning som den som beskrivits ovan. Komponenterna i en lättare utrustning är dock till stor del de samma.

En något mindre fullt utrustad krigare till häst bär i typiska fall en brynjeskjorta (kort eller lång, med eller utan huva), gambeson och öppen hjälm. Arm- och/eller benskydd av de olika slag som nämnts ovan kan också förekomma ibland. Välutrustade fotsoldater är rustade på ungefär samma sätt, men bär sällan benskydd. Enklare utrustade fotsoldater bär kanske bara gambeson och ibland hjälm.

Hjälmar

Fotsoldater och enklare ryttare bär hjälmar av samma slag som de tidigare beskrivna, men de lyxigare modellerna med skydd för hela ansiktet är sällsynta bland dem.

Rundsköld

Sköldar

De droppformade riddarsköldarna bärs också av andra ryttare och mer välrustade fotsoldater, gärna prydda med deras respektive herres vapen.

Andra fotsoldater bär stora runda sköldar, försedda med ett par enkla remmar eller rem och handtag.

Stridsdräkt

Det här avsnittet behandlar den krigiska dräkten utöver själva rustningen.

Stormän

Den första kategorin omfattar de krigare som själva tillhör stormannaätterna, adeln. Dessa motsvarar ungefär högfrälset och de mer framstående riddarna i de Norra Kungarikena. Dessa är i princip alltid utrustade som pansrade ryttare, även om de naturligtvis kan sitta av och slåss till fots vid behov.

Vapenskjorta

Stormannen bär ibland men inte nödvändigtvis en vapenskjorta eller surcot, en lång ärmlös yttertunika, över rustningen. Denna skyddar dels rustningen mot rost och solhetta, dels kan den dekoreras med bärarens heraldiska färger. Vapenskjortan brukar inte prydas med vapenbild som är vanligt i Sunnanslätt och norröver; i stället brukar den vara enfärgad, normalt i bakgrundsfärgen i stormannens vapen. Tvåfärgade vapenskjortor kan också förekomma, särskilt om vapnet ifråga har en tvåfärgad bakgrund. Färgen på vapenbilden används gärna i foder och bårder.

Vapenskjortan är oftast av linne. En typisk stormans vapenskjorta är lång; den når till halva vaden eller till strax ovanför vristen. Den är oftast slitsad mitt fram och bak samt ibland i sidorna; i sin enklaste form är den inte hopsydd i sidan alls.

Bälte och sporrar

Frälseryttaren bär ofta två bälten; ett smalt om midjan och det kraftigare svärdsbältet. Riddarens utsirade svärdsbälte har börjat bli en viktig statussymbol, liksom sporrarna. Svärdsbältet, svärdsskidan och sporremmarna går ofta i någon stark färg.

Hjälmsmyckning

Hjälmar pryds ganska ofta med heraldiska prydnader av olika slag. Det vanligaste är att man målar hjälmen i sina heraldiska färger; ibland kan mer avancerade prydnader förekomma. Drottning Ulvhilds prakthjälm som avbildas ovan har både små drakar målade på sidorna och kröns av en hjälmprydnad i form av en bevingad drake. Det förekommer dock även helt osmyckade hjälmar. Kungligheter kan bära en hjälm prydd med en krona.

Sköldmärke

Stormannens sköld pryds av hans ätts heraldiska vapen. Även vimpeln på lansen brukar smyckas av vapnet eller åtminstone färgerna i det.

En storman eller stormannaättling som tjänar i någon annans hird bär sin herres sköldmärke och färger, men också gärna en markering av sitt eget vapen, t ex i form av en vimpel eller annat märke i bältet.

Hirdmän

Med dessa avses de krigare som tjänar i drottningens eller en stormans hird, hans fasta krigsfölje. Dessa underhålls, avlönas och utrustas av sin herre och är följaktligen ofta försedda med någorlunda enhetlig dräkt och utrustning.

Grundklädsel

Förutom rustning och eventuellt livré bär hirdmännen sina vardagskläder; dvs åtminstone skjorta, brokor, hosor eller byxor och skor eller stövlar, oftast också en coif. Efter vad vädret kräver kan detta ”underställ” kompletteras med kjortel (oftast knälång), mantel och/eller huva.

Dessa gångkläder är normalt inte enhetliga i färg eller snitt, men det förekommer ibland att stormän förser sina följen med kläder eller tyg i speciella färger – ofta men inte alltid sina heraldiska färger. Dessa blir fortfarande inga ”uniformer” eftersom plaggen sys upp vart för sig; det blir snarare fråga om att ett par färger blir genomgående förekommande. Det rör sig oftast om ytterplagg som mantlar eller huvor.

Heraldiska dekorationer

Hirdmän bär normalt inte vapenskjortor över rustningen. De bär däremot gärna sin herres vapen målat på sköldarna, ibland i förenklad eller stiliserad form, och de bär ofta andra markeringar av tjänsten; t ex färgade band i herrens färger fästa i bältet eller hjälmen.

Värvade knektar

Med ”värvade” menas yrkessoldater som tjänar för penningsold och värvats för en begränsad tid av kungen, en storman eller en stad – de är m a o mindre fast knutna till sin herre än hans följessoldater är. Likväl är gränsen ofta flytande då många stormän i krigstid utökar sina hirder genom att värva fler knektar. Det tydligaste exemplet på värvade är förstås rena legoknektar och äventyrare. Observera dock att det nedanstående gäller soldater med gotmaritiskt ursprung. De som kommer från andra länder beskrivs i artikeln om respektive lands härdräkt – legosoldater från länder utanför Thule beskrivs i en egen artikel.

Grundklädsel

Precis som följessoldaterna bär de värvade sina vardagskläder förutom rustning. Eftersom de för det mesta inte tjänar någon längre tid under samma herre är det mycket ovanligt med livréfärgade kläder som beskrivs ovan.

Vapenskjortor och igenkänningstecken

Somliga herrar utrustar sina lejda knektar med likadana igenkänningstecken som sina fasta följen, andra ger dem annorlunda eller förenklade märken – ibland enfärgade – och åter andra nöjer sig med att ge dem enklare igenkänningstecken som bältesvimplar eller armbindlar i sina färger, eller ett enklare emblem någonstans på kläderna. Somliga grupper av legoknektar håller sig med sina egna emblem och/eller färger och bär dessa i kombination med någon symbol för sin nuvarande herre.

Sköldmärken

De lejda knektar som bär sköldar har oftast någon symbol för sin anställare målad på den – inte nödvändigtvis dennes heraldiska vapen, som ju förknippas med hans hird. Skölden kan t ex vara målad i en eller två av herrens vapenfärger eller med någon annan symbol. Vissa legoknektsgrupper har som sagt egna emblem som ofta bärs på sköldarna också.

Bonde- och borgarsoldater

Slutligen har vi de borgare och bönder som kallas in för krigstjänst. Dessa tjänstgör för begränsad tid, håller normalt med egen utrustning och varierar därför avsevärt till det yttre.

Grundklädsel

Allmogesoldaten drar liksom andra i fält i sina vardagskläder. Bland städernas trupper förekommer dock ibland ansatser till enhetligare klädsel; det händer att man bär hättor i sin stads eller ett visst gilles eller skrås färger.

Uniformering och igenkänningstecken

Endast enklare igenkänningstecken förekommer utöver ovannämnda hättor – vimplar, armbindlar eller emblem. Bondesoldater bär oftast inga särskilda tecken alls, utöver sådana som gäller för hela hären – och sådana antas ofta tillfälligt.

• Armour of a late 12th century knight Från Feudal Archers.