Gedaniens |
riksvapen |
Kung Imrars |
släktvapen |
Gedas ärkestifts |
vapen |
| Utskriftsvänlig sida |
Gedanien, det östligaste av de norra kungarikena, räknar sig som Thules vagga och det främsta svionska riket. Landet motsvaras som synes geografiskt och i viss mån historiskt-kulturellt av Uppland.
Tack vare den öppna terrängen är kommunikationerna relativt goda. Före krigsutbrottet utgjordes Gedaniens nordliga gräns mot Furstendömet Margholien av Högälven. Under flera år låg nästan två tredjedelar av Gedanien under Furstlig ockupation, och stora delar av landet är förhärjat och bränt.
|
|
|
||||||
|
|
|
Konungariket Gedanien är arvtagaren till det gamla Gedariket, som grundades i mitten av 400-talet. I det endast fragmentariskt bevarade Imrarskvädet beskrivs hur fiskarsonen Imrar från Geda lyckades överlista och besegra häxkonungen Gholan den Ogudaktige och bryta dennes skräckvälde över Norden. Imrar erkändes härefter som kung och utropade det rike som fick namn efter hans hemby.
Gedariket var en federation av folkland och när det var som störst, omkring LjÅ 900, omfattade det en stor del av mellersta Thule inklusive nuvarande Arosia, Högmark och Sunnanslätt som alla kan sägas ha avknoppats från Gedariket. Riket var också en stark sjömakt som tog upp tributer vida omkring. Under 800-talet koloniserades rentav stora delar av Talvala öster om Innanhavet, men de kolonierna gick i stort sett förlorade genom det Lilla Mörkret.
Gedakungarnas makt raserades till stor del i och med det Lilla Mörkret omkring 905 då landet härjades av orcher och vättar från Nordanlanden. Det nuvarande kungariket Gedanien växte fram ur Gedakungarnas ansträngningar att åter bygga upp och konsolidera sin makt. Arosia valde sin egen kung redan efter det Lilla Mörkret och Sunnanslätt bröt sig ur i mitten av 1000-talet.
Riket har också skakats av inbördes strider, men de sista 80 åren ungefär har en stabil dynasti - den gren av den gamla kungaätten som kallas Falkätten - suttit på tronen.
År 1139 invaderades Gedanien av Fursten av Margholien, vilket blev början på ett krig som ännu pågår. Gedanien har drabbats hårt av kriget mot Furstendömet. Under krigets första år lades 2/3 av landet under Furstlig ockupation. Sedan belägringen av Geda hävdes hösten 1142 har man gradvis tagit tillbaka det ockuperade landet; hösten 1148 intogs Vidmarkshus och med det har hela Gedanien utom det land som kontrolleras från borgarna i Strand och Tornholm, som ännu är i Furstliga händer, återtagits.
Läs mer:
Gedanien är till skillnad från Arosia ett arvrike; riksrådet, bestående av rikets främsta stormän, har dock haft ett stort inflytande inte minst som kung Imrar tidigare visat ett flackande intresse för statsangelägenheterna.
Adeln i riket är relativt liten, men betydligt talrikare än i både Arosia och Högmark. Titlarna och deras innebörd är desamma som i Arosia.
Kyrkan är stark och inflytelserik, både ekonomiskt och i kraft av Gedas ställning som ärkepatriarkat över Thule. Rikets ärkepatriark, Olaus Ivari, är en mäktig man i riksrådet.
Andelen landbor bland bönderna är något större i Gedanien än i Arosia, då betydligt mer mark ägs av adelsmän eller av kyrkan.
Slutligen finns det som i alla länder en skara fattiga egendomslösa. De drar antingen runt på landsbygden eller flockas till städerna eller gruvorna på jakt efter tillfälliga arbeten. Den här gruppen har naturligtvis vuxit explosionsartat under kriget.
 |
 |
||||
|
|
Geda är rikets huvudstad och en av de större städerna runt Almarsjön, med kanske 7 000 invånare. Imrarsborg, det kungliga slottet, ligger på en höjd i stadens utkant. Staden är också värd för Templet, den största kyrkobyggnaden norr om Lindbjærg.
De andra städerna vid Almarsjön är Månhella och Draakhem. Båda är uppbyggda omkring borgar men är formellt avskilda från dessa. Draakhems slott erövrades från Sunnanslätt under förra seklet. Draakhem, Almarsjöns lås, föll i de Furstligas händer genom förräderi men återerövrades efter en utdragen belägring våren 1141. Månhella var länge en viktig bas för de Furstliga; staden tycktes försänkt i evig vinter och från borgen sände fienden ut levande döda att plåga landet. Först sommaren 1145 återerövrades Månhella, nu ett utbränt skal till stad.
Norröver ligger slottet Tornholm, som nu fallit i de Furstligas händer, samt fiskeorten Svartgrund med sin borg Svartgrundshus, även den under Furstligt styre.
Gedanien är rikt på mindre borgar och befästa stenhus, ett arv från de många självständiga borgherrarnas tid. De flesta av dem ligger längs Almarsjön och utgör nu en ganska stark bas för försvaret av återstoden av riket.
I de ockuperade områdena har de Furstliga gjort stora ansträngningar att få fart på det sargade jordbruket och därvid anlagt flera storbruk och arbetsläger, där krigsfångar och andra tydligen används som trälar. Någon sorts livegenskap har dessutom införts. Det verkar dock inte råda någon svält och många av bönderna verkar ha fått fortsätta leva ungefär som förut, låt vara att de förlorat sin hävdvunna frihet.
Se artiklar:
I samband med rådsmötet i Hällbro sommaren 1140 slöt Gedanien ett förbund med en sammanslutning kapare som hade sin bas på Örike, mellan Gedanien och Talvala. Örike har sedan gammalt räknats till Gedanien men i praktiken varit herrelöst och huvudsakligen ett tillhåll för pirater. De Fria Skepparna, som tidigare varit i Furstens tjänst, gick nu över på alliansens sida och Örike har etablerats som en - låt vara självständig - provins under Gedanien. Meningen är att Örike på sikt ska få självständighet.
En helig munk- och riddarorden som instiftats i den store missionärens efterföljd. Orden grundades i samband med den gedanska Ljushärnaden till Talvala på 800-talet; först var orden inofficiellt knuten till Gedas ärkestift och hade som sin huvuduppgift att skydda missionärer och pilgrimer.
Efter det Lilla Mörkret, då det gedanska väldet i Talvala revs upp, fick koloniresterna klara sig själva och Ahriksriddarna löstes från sina direkta band till Gedas stift. De byggde så småningom upp en egen korsfararstat kring Svaleborg och Ahriksborgen, som med tiden expanderade både i östra Talvala och Virland. Detta är deras huvudsakliga verksamhetsområde, men riddarbröderna rekryteras fortfarande till största delen ur gedanska familjen (låt vara till stor del utvandrade sådana) och har för det mesta representanter synliga i sitt gamla hemland. Ordensriddarna är bemärkta för sin trosvisshet och vaksamhet mot kätteri.
Under de senaste åren har Ahriksriddarna förlorat mycket av sina territorier och en stor del av ordens manskap har evakuerats till Gedanien.
Läs mer: S:t Ahriks orden
Namnskicket liknar de Norra Kungarikenas i stort, med en egenhet: namn som normalt börjar på H tenderar att användas utan begynnelsebokstav - Enrik, Ilda och Olger i stället för Henrik, Hilda och Holger.