Greve Parzifal von Eltz är herre över det relativt lilla grevskapet Eltz i norra Almand. Genom sitt släktskap med det almandiska huset Riefenthaal som styrde Sunnanslätt fram till år 1132 (för 20 år sedan) har han ett visst anspråk, om än kanske inte det starkaste, på detta lands krona.
Greve Parzifal är dock i första hand en framgångsrik kondottiär (legotruppsanförare) som lett olika trupper till seger i flera av de krig som utspelat sig mellan olika länder och grupperingar nere på kontinenten och anses vara en skicklig och karismatisk härförare. Det är detta, snarare än hans Riefenthaalska släktskap, som i första hand ligger till grund för att han nu visat intresse för Sunnanslätts krona; med honom som kung skulle landet stärka sin position militärt vilket skulle komma väl till pass i kriget mot Fursten, greve Parzifal menar därför att detta ligger i både hans och Sunnanslätts intresse.
Fullt så enkelt är det kanske inte, även om en del i Sunnanslätts adel välkomnar tronpretendenten och menar att man inte har något att förlora på detta, medan andra ser personliga fördelar i ett förnyat almandiskt styre. Andra delar av adeln ser nämligen flera risker med detta, man menar att greven är ett oprövat kort och även om det oftast inte sägs rakt ut så finns det många som inte tror att hans intentioner är fullt så hjälpsamma som de verkar, medan åter andra menar att ett almandiskt styre inte är vad landet behöver utan hellre ser en inhemsk kung eller kanske en från något av grannländerna. Många står förstås någonstans mellan dessa positioner och majoriteten av adeln har ännu inte tydligt valt en ståndpunkt i frågan.
Våren 1150 (för två år sedan) besökte greve Parzifal själv Sunnanslätt för att möta riksrådet, som styrt Sunnanslätt sedan 1148 då den dåvarande riksföreståndaren stupade i kriget. Han erbjöd landet militärt stöd utan några omedelbara motkrav och även om det var tydligt att han med detta syftade att i förlängningen göra sig oumbärlig för riket och i praktiken omöjliggöra att neka hans anspråk på kronan, så fann rådet att detta var ett erbjudande som man inte hade råd att avstå. Sedan dess har greven rekryterat trupper som skeppats till Sunnanslätt och bland annat deltagit i en sjöräd mot Margholiens kust sommaren 1150.
Belägringen av Strand är dock första gången hans trupper deltar i ett större militärt företag i kriget mot Fursten; han har medfört en relativt stor truppkontingent och ett par banérherrar som står under honom. Många – troligen även han själv – ser detta som hans första möjlighet att visa de som tvivlar på honom vad han går för. Dels förstås som militär ledare, men det är också många av de som är på plats som vill se vilka steg han tar på det politiska planet för att därmed bedöma hur de ska ställa sig till honom. Det är också flera som förmodar att greven, som är ogift, vill bedöma möjligheterna att använda ett äktenskap för att stärka sin position.
På Högälvens Lås kan greve Parzifal och hans trupper betraktas som en gruppering liknande de deltagande länderna i alliansen, som dels befälhavare och magiker kan ingå i men som också stödpersonal kan vara knutna till.