Robert Östberg
|
|
| Robert som Eirik på En studie i svart |
"Smärta… svart blixtrande smärta som spräcker mitt huvud. Plågor jag aldrig drömt om ens i mina värsta mardrömmar. Och den där häxan Cornelia som hotar med den värsta mardrömmen av alla: Missan, min älskade Missan, bunden, torterad, om och om igen. Hon skriker! Hon ser på mig, anklagar mig. Och jag är skyldig. Svek… Jag svek henne! Varför svek jag henne! Praetorn, hans fruktansvärda ansikte som faller sönder, ett levande lik, han lovar mig frihet… ljuger, han måste ljuga! Alla Furstliga ljuger, ljuger som svin… Nestor… plåga… blå eld plågar mig! Nestors eld… kan inte skrika längre, vill dö vill dö… de låter mig inte dö.. de låter mig inte… låt mig dö…Frihet… om jag gör som de säger… men de ljuger! Om jag förråder Imrar… Adriana! De vill mörda henne! Jag kan inte förråda henne… jag måste förråda henne! Förråda henne eller Missan… Adriana eller Missan… Åh Förste… Jag vill dö! Varför får jag inte dö! Låt mig dö…"
Eirik kröp kvidande ihop i fosterställning på det kalla stengolvet i fängelsehålan och försökte gråta, längtade till medvetslöshetens barmhärtiga mörker där han kunde glömma, kunde glömma och bli fri. Han var knäckt.