En målsättning vid designen av Högälvens lås är att spelarna inte ska behöva några djupare kunskaper om medeltida belägringstaktik och -teknik. Likaså kommer de taktiska övervägandena ha en underordnad position gentemot befälhavarnas beslut och överenskommelser sinsemellan. Men vi tänker ändå att det inte skadar men en beskrivning, åtminstone för de spelare vars roller är mest involverade i spelet kring belägringen, för att etablera en gemensam uppfattning och terminologi runt detta.

1. Varför belägra?

Helt grundläggande handlar det förstås om att angriparna vill få tillgång till befästningen och hindra fienden från att använda den. I en medeltida värld är en befästning svår att ignorera, då den låter ägaren dominera det kringliggande området militärt. En anfallare som kringgår en borg kan räkna med att den kommer användas som en bas för angrepp mot de egna trupperna och omöjliggöra kontroll över den närliggande landsbygden.

Utöver detta finns det förstås ofta saker som fienden vill skydda innanför befästningarna. Det kan vara politiska mål som viktiga personer eller symboliskt betydelsefulla platser, eller stora ekonomiska värden i till exempel en krigskassa. Om det inte bara är en borg utan, som på Högälvens lås, en befäst stad som belägras så representerar den i sig ett stort ekonomiskt värde. För att bibehålla befästningens militära, politiska och ekonomiska värde finns det förstås en poäng med att inta den så intakt som möjligt.

I en del fall handlar det också om att befästningen skyddar en viss strategiskt viktig punkt, till exempel ett bergspass eller en flodövergång. På Högälvens lås är detta en aspekt av belägringen, då Strand ligger vid en bra plats för att ta sig över Högälven och kan bli ett brofäste som öppnar upp möjligheten till angrepp mot resten av Margholien; staden är så att säga ett lås till den naturliga barriär som Högälven utgör.

2. Vad sker rent praktiskt?

När en belägring inleds sker typiskt en rad aktiviteter, exakt vilka beror lite på situationen och anfallarnas målsättningar.

2.1 Isolering av befästningen

Att placera ut trupper på strategiska platser och försvara dem blir ofta ett led i att isolera befästningen, det kan också vara viktigt för att säkra den egna försörjningen. En omfattande aktivitet är att gräva löpgravar runt och mot befästningen, för att kunna skära av och närma sig den utan att utsätta sig för onödiga risker. Om befästningen ligger vid vatten kan det ibland vara nödvändigt att skära av den vägen också – vilket i någon mån stämmer för Strand, inte för att det går att färdas dit med stora skepp utan för att staden delvis kan försörjas genom fiske i den närbelägna Högsjön. Förutom försörjning finns det också ett värde i att befästningens kommunikation med omvärlden skärs av.

2.2 Egna försvarsverk

Anfallarnas härläger och andra viktiga punkter befästs efter hand för att försvara sig mot både utfall från befästningen och eventuella undsättningsstyrkor, vid långa belägringar kan dessa bli veritabla fort. Att härlägret är välplanerat och kan hållas någorlunda hygieniskt kan vara en avgörande faktor för att undvika förödande sjukdomsutbrott.

2.3 Förbekämpning av befästningarna

Att minska befästningens försvarsvärde är också något angriparna ofta vill ägna sig åt. Detta kan göras på flera sätt, att bygga kastmaskiner vars projektiler kan rasera murar och torn är ett av de mest ikoniska. Dessa maskiner behöver skyddas mot sabotage, då de är viktiga mål för försvararna. Ett annat sätt att rasera murarna är att gräva en tunnel, eller minering, under murarna uppstagad med träpålar vilka sedan antänds för att få tunneln och muren över den att rasa samman. En risk här är att försvararna gräver egna tunnlar för att angripa anfallarnas. I Thule-kampanjen, som utspelar sig i en värld med olika former av magi, kan sådan också användas för att angripa befästningarna eller på andra sätt göra livet svårt för försvararna – men magiska resurser är något även försvararna kan ha.

3. Hur avgörs en belägring?

På det mest övergripande planet handlar en belägring ofta om att knäcka försvararnas motståndsvilja. Dessa kommer att hålla ut så länge som de har hopp om att belägringen ska brytas; belägringar har avgjorts utan att befästningen angripits, då en undsättningsstyrka anlänt men besegrats i strid varpå garnisonen kapitulerat. Ganska ofta har försvararna dock anledning till optimism; den anfallande styrkan är av nödvändighet större och kan vara svår att försörja, medan försvararna har ett förråd som de klarar sig på en tid. På Högälvens lås underlättas anfallarnas situation av att platsen ligger mycket nära deras egna territorier, men det är ändå inte helt lätt att försörja en stor stillastående trupp en längre tid.

Det mest rättframma sättet att inta en befästning är förstås att rasera murarna och storma den. Det är också det absolut mest kostsamma då svåra förluster kan förväntas hos anfallarna. Typiskt leder det också till en desperat strid där försvararna inte alltid kan räkna med nåd från anfallarna samt att staden i större eller mindre mån plundras. Därför är detta något som egentligen alla parter vill undvika, men som situationen ändå kan göra nödvändigt. Ofta har en befästning flera lager av försvar med ett inre citadell som försvararna kan falla tillbaka till, vilket gör att en framgångsrik stormning inte med nödvändighet betyder att belägringen är över. För att möjliggöra en framgångsrik stormning och minska förlusterna kan anfallarna använda sig av utrustning såsom stormstegar, mobila belägringstorn och murbräckor, men att tillverka dem kräver förstås kunskap, tid och resurser.

En annan möjlighet som är svår att förlita sig på men som kan göra en stor skillnad är förräderi och andra ljusskygga metoder. Om några på insidan kan till exempel öppna en port ändras förutsättningarna för en stormning betydligt. Utöver det kan förfalskade brev och andra manipulationer användas för att orsaka försämrad motståndsvilja och i vissa fall till och med omedelbar kapitulation.