En Furstlig tjänsteman
Theo Axner
Furstendömet Margholien har det mest varierande dräktmodet av rikena i Thule, mycket pga att Furstens tjänare kommer från alla möjliga länder. Följaktligen får man om man spelar en Furstlig roll börja med att utgå från rollens ursprungliga hemland för att hitta tips om själva dräktmodellerna; här nedan beskrivs de detaljer och egenheter som gäller särskilt för Margholien.
Infödda margholier – nästan uteslutande livegna och en del trälar – klär sig som bönder i Gedanien och Arosia; se artikeln om dräktskick där.
Material: Beror på hemland. Margholisktillverkade kläder är dock mest i linne, ylle eller läder. Läder (företrädesvis svart, ofta med nitar) är mycket ”på modet” i Furstendömet, främst inom militären men även i viss mån i ”civila” dräkter.
Färger: Vissa delar av den Furstliga Hierarkin har särskilda färger förknippade med sig, antingen genom faktiska påbud eller blivande tradition. Krigsmaktens färg är svart, Rödkåpornas naturligtvis rött. Dessa färger är dock inte exklusiva för respektive grupper.
Det sexuddiga korset, Furstens märke, är en ständigt återkommande symbol bland hans anhängare. Förutom att den ofta bärs på kläderna – t ex soldaternas sköldar och vapenskjortor, och många tjänstemäns armbindlar – är det inte ovanligt som smycken, bårddekoration osv.
Furstens soldater och officerare är uniformerade i högre grad än vad som förekommer i övriga Thule. Samtliga sköldar är svarta med Furstens sexuddiga kors i vitt på; i legionärernas fall har skölden också en legionsbeteckning (legionens nummer målat i korset och en bård i dess färg runtom skölden).
Legionerna, huvudstyrkan i krigsmakten, är de mest enhetligt klädda. ”Grundfärgen” är svart; andra färger används för att markera enhetstillhörighet (varje legion har t ex sin färg). Legionernas manskap – soldater och underofficerare – bär knälånga svarta vapenskjortor med det vita sexuddiga korset över hjärtat som ”uniform”; övrig klädsel är fri så länge den inte skymmer eller skär sig med uniformen. Ytterplagg (mantlar och rockar) och huvudbonader är oftast i svart eller andra mörka färger.
Officerare bär ofta svarta mantlar fodrade i sin legions färg; deras hjälmar pryds gärna med svarta plymer med strimmor av enhetens färg i. De använder också gärna nitläderdetaljer som dekoration och extra skydd. Utöver rustning och gradmarkeringar är klädseln fri men går traditionellt i svart, åtminstone till största delen.
Auxilian är inte lika enhetligt utrustade, men svart är den dominerande färgen även här. De mänskliga auxiliaofficerarna tillhör oftast någon legion och klär sig som legionsofficerare. Orcherna, vättarna och vildmännen klär sig efter sina egna traditioner. Orchernas och vättarnas dräkter är ofta enkla, sydda i grovt svart tyg och läder; vildmännen klär sig i läder och pälsar och sina traditionella prydnader av benknotor, tänder och liknande. De margholiska vildmännen i Furstens tjänst brukar också bära det sexuddiga korset som krigsmålning (i svart) över ansiktet.
Övriga hjälptrupper, t ex sappörer, pionjärer och liknande, bär oftast enkla svarta tabarder utan legionsmarkering.
|
|
|
En Furstlig tjänsteman |
Det här gäller alltså övriga människor i Furstens tjänst; tjänstemän av alla slag, magiker och för den delen ”civilklädda” officerare.
De färger som är mest på modet i Furstendömet är mörka, starka färger: svart, mörkrött, purpur, mörkblått, grått, etc. Ljusa, klara färger används ofta som kontrast i foder, bårder och liknande. Detta är dock inte alls allmängiltigt – blekgult, blekgrönt och benvitt är t ex också ganska vanligt förekommande färger.
Liksom i övriga länder förknippas långa dräkter ofta med status och värdighet, och högre uppsatta eller lärda personer bär gärna sådana.
Civila Furstliga tjänstemän bär ofta, om de inte har någon annan synlig beteckning på sig, en svart armbindel med Furstens märke – det vita sexuddiga korset – på vänster arm.
Magiker i Furstens tjänst har normalt ingen särskilt distinkt utstyrsel. Liksom magiker i Terra Cognita i allmänhet klär de sig oftast som lärda män eller kvinnor gör mest – i typiska fall i långa, värdiga dräkter – med större eller mindre mängd ”mystiska” utsmyckningar efter tycke och smak. Glada färger är dock sällsynt; svart, vinrött, grått, vitt/gult och liknande är vanligare.
Rödkåporna, Furstens fruktade ”magiska polis” som har till uppgift att hålla kontroll över magi och övernaturligt inom och utom Furstens led, bär däremot en mycket distinkt dräkt: som namnet antyder bär de blodröda mantlar med huva, normalt också hellånga röda eller röd/svarta dräkter under. Det är inte fråga om ”uniformer”; dräktsnitt och utsmyckning varierar. Följaktligen undviker andra Furstliga, speciellt magiker, att bära dräkter helt eller till största delen i rött.
 |
|
Några margholiska orchsoldater |
Orchernas och vättarnas kläder görs mestadels i läder, grova tyger (oftast
införskaffade utifrån) och i kalla klimat päls. Det grundläggande dräktsnittet
är egentligen ganska likt typiska tidigmedeltida kläder. En typisk ordinär dräkt
kan sägas bestå av en kort till knälång tunika (eller fler om det är kallt);
hosor eller byxor; skor, grova kängor eller stövlar, ofta med benlindor; samt en
huva, med eller utan ok. I kalla klimat och väder bärs ofta pälskappor, -mössor
och –kanter på andra kläder.
De margholiska orcherna brukar svärta lädret i sina kläder, särskilt nu sedan de
kommit i Furstens tjänst (svart är ju Hans färg). Färgen på eventuella tygkläder
kan variera men klara, glada färger är mycket ovanliga.
De margholiska vildmännen bär sina traditionella, primitiva dräkter (se artikeln om Vildfolkets dräktskick). Päls, läder och skin är de vanligaste materialen även om ylle, lin och liknande material också förekommer – de är dock lite dyrbarare då Vildfolket inte kan tillverka dem själva, utan måste byta till sig dem (eller, som oftast, förses med dem av arméns kvartermästare). De är förtjusta i kroppsmålningar (genomgående i svart) och olika smycken av ben, klor och tänder.
Samtliga margholiska vildmän som tjänar i krigsmakten (vilket är i stort sett alla vuxna som inte är sysselsatta med att sköta om barnen) bär Furstens sexuddiga kors målat i svart över ansiktet som en krigsmålning.
Den infödda margholiska bondebefolkningen, som liksom grannfolken räknas till svionernas folkstam, klär sig enligt tidigmedeltida mode, ungefär 1100-1200-tal.
Livplagg: Över den långa särken i vitt eller oblekt linne bär den svionska kvinnan normalt en lång kjortel i ylle. Den är hellång (eller någon gång vadlång) och sitter för det mesta löst och ledigt, med hel- eller trekvartslånga ärmar. Den hålls ihop med ett bälte. Över kjorteln bärs oftast en ytterkjortel, som ofta helt enkelt är ytterligare en kjortel av samma snitt. Ytterkjorteln kan ibland vara ärmlös och i så fall slitsad i sidan ned till midjehöjd.
Benkläder: Om det inte är mycket varmt bär man gärna knähöga, stickade eller vävda strumpor eller hosor som hålls uppe med benlindor.
Ytterplagg: Manteln är det vanliga ytterplagget. Svionernas mantlar är nästan alltid halvcirkelformade.
Huvudbonad: Gifta och respektabla svioner har normalt håret täckt. Huvudbonad kan vara så enkelt som en duk svept om huvudet; slöjor, dok och ibland haklin bärs också, liksom ibland kraghuvor (struthätta utan strut).
Tillbehör och prydnader: Svionerna brukar inte bära lika extravagant utsmyckade dräkter som talvi, men bårder och kantband på kläderna är omtyckt och många bär gärna vackra spännen och broscher, inte sällan av talvisk modell.
Livplagg: Över skjortan i linne bär svionen en långärmad kjortel. Den sitter löst och är för det mesta knälång; äldre eller mer välbärgade män kan bära en längre kjortel.
En eller fler extra kjortlar bärs ofta som ytterkläder vid behov. En övertunika kan ibland ha halv- eller trekvartslånga ärmar (i så fall är ärmarna ofta en aning utvidgade).
Benkläder: På benen har man normalt långbyxor eller hosor. Byxorna är enkla, raka och sitter ganska löst – de kombineras ibland med benlindor, gärna snörda i eleganta korsmönster.
Ytterplagg: Mantlar är det vanligaste; se "kvinnodräkt" ovan. Beväpnade män och kvinnor bär normalt manteln med bara ett spänne på höger axel (om man är högerhänt), för att obehindrat kunna dra svärdet om det behövs.
Huvudbonad: Gifta och respektabla svioner brukar som sagt ha håret täckt. Coifen, en liten tyghätta som skyddar håret, är inte lika vanlig som i Thule men förekommer ganska ofta, ibland i kombination med annan huvudbonad. Kraghuvor - struthättor minus struten - är också vanliga, och andra varianter av huvudbonader - enkla släta, runda mössor, slokhattar och lätt toppiga mössor - förekommer också.
Teckningar och foton - svioner
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
