|
Först kan de fem som ser inte tro sina ögon. Sedan inser de vad det är de har framför sig. Där är den! Efter all denna tid!
Porten.
En slät gråvit valvbåge med en vit sten i spetsen, till synes uppstöttad mellan två stora träd. Det är tecken skrivna på den men för mörkt att läsa dem.
De som känner sådant vet att den är öppen. Kraft strömmar genom den och runt den.
De närmar sig. Ett ljus tänds i den vita stenen, som en lykta.
Skenet från stenen blir starkare ju närmare de kommer, snart är det nästan bländande. Genom porten syns bara mörker.
Kari och Rakel är först fram till porten. De springer den sista biten men hejdar sig ett par steg från öppningen, vänder sig mot varandra och omfamnar varandra, snabbt och desperat.
Sissela vill skrika åt dem att skynda sig. Fort, innan porten stängs igen! Men hon förstår. På andra sidan porten är de på olika sidor igen. Inte för att de har sagt något, men... det syns.
Rakel fäller ned visiret på sin hjälm. Hon och Kari drar samtidigt sina svärd och försvinner in i mörkret under portvalvet.
"Det är trångt," säger Sissela till Fenri. "Gå in bakom mig." Hon känner Rödkåpans hand på sin axel och leder henne in genom porten. Ingrid följer efter och sedan, med en sista blick bakom sig, Eskil.
* * *
När de passerar genom porten tycks de bada i ett kallt blått ljus som bländar dem. Men bara för ett ögonblick. Sedan är allt mörkt.
De stannar upp efter bara några steg och känner mer än ser varandra sluta upp och samla sig. Var har vi hamnat?
Sissela känner något som slår mot hjälmen. Droppar. Det regnar. Det regnar!
Och det är mörkt, så mörkt som det aldrig var i Gråmark ens i skogen. Det är natt.
Deras ögon börjar långsamt vänja sig. De står fortfarande - återigen - på en skogklädd höjd, men här är det kallare och mörkare, och det regnar.
Sakta blir de varse en hel skock mörka skepnader runt om sig.
"Vid den Förste och Ende, var är vi?" ropar Kari och gestikulerar med svärdet. Sissela tar plats vid hennes sida med skölden höjd.
"Kari?" En bekant röst svarar.
"Var är vi? Vilket år är det?"
Ljus. Det regnar. Vi är verkligen ute.
Ute. Vi är ute igen. Fenris pris var inte förgäves. Ute.
|
