Dräktskick: Gedanien, Arosia och Högmark

Theo Axner

Dräktmodet i Gedanien, Arosia och Högmark är huvudsakligen inspirerat av nord- och västeuropeiskt dräktskick under 1200-talet och början av 1300-talet.

Först kommer en översikt av vad som är relativt genomgående för dräktskicket i båda rikena, oavsett samhällsklass.

Material: Tyger som används är främst ylle (för ytterplagg) och linne (underplagg). De finaste och dyraste tygerna är silke och sammet, och de är sparsamt förekommande även bland frälset. (Grövre bomullstyger kan användas som surrogat för linne.) Päls är ganska populärt för fodringar och kanter, särskilt i Högmark.

Färger: Att färga tyger är dyrt; således bär man i allmänhet färggladare kläder ju rikare man är. Vanligt folks kläder kan ha många olika färger men genomgående dämpade nyanser. Billigast är jord- och naturfärger, olika nyanser av brunt och grått. De som har råd bär starka färger: rött (från scharlakan till purpur), blått, grönt, gyllenbrunt, rödbrunt, svart, osv. Tvåfärgade eller partikolorerade kläder, alltså plagg delade i två eller flera färgfält, förekommer av och till speciellt bland borgare, men är inte på långa vägar lika populärt som i Sunnanslätt. I Gedanien och Arosia associeras de främst med livréer. I Högmark är de något vanligare även i "civil" dräkt.

Tillverkning: Kläderna är på det hela taget enkelt utformade; skurna efter raka linjer. Nederkanten på en kjortel eller struthätta kan ibland skäras i "krenelering" eller liknande mönster för effekt.

Underkläder: Närmast kroppen bär man en skjorta eller särk, oftast av vitt linne; samt brokor, en sorts byxor som närmast påminner om boxershorts. Särken är hellång med långa, åtsittande ärmar; skjortan är ganska rymlig, långärmad och av höft- till knälängd. Skjorta, särk och brokor betraktas normalt som underkläder; vid hett sommararbete eller arbete i hemmet kan de bäras utan ytterplagg men normalt betraktas man som halvklädd i dem.

Skodon: De flesta bär mjuka, platta skor. Höga stövlar är främst för jakt-, rese- och stridsbruk, men också rätt vanliga. Bland finare folk förekommer spetsiga skor, men inte med lika långa spetsar som i Sunnanslätt.

Huvudbonad: Unga, ogifta män och kvinnor går ofta barhuvade men annars är det normala att man har något på huvudet. Kvinnor med långt hår har det ofta flätat, ibland i stora "kringlor" på sidorna av huvudet.

2. Bönder och arbetsfolk

Det enkla folkets dräkt är sig ganska lik Thule igenom; mycket av det nedanstående gäller också i andra länder.

Bondkvinnan bär normalt en kjortel, en lång klänning eller tunika. Kjorteln är hellång och vid, med hel- eller trekvartslånga ärmar. Den hålls ihop med ett bälte. Är det kallt kan man bära flera kjortlar utanpå varandra.

Utanpå kjorteln, eller direkt över särken i somliga fall, kan man bära en surcot, en övertunika. Denna är hellång, ärmlös och kan vara slitsad i sidan ner till midjehöjd. Vid arbete bärs ofta ett förkläde.

Annars är manteln ett viktigt ytterplagg, oftast skuren som en halvcirkel.

Huvudbonad kan vara så enkelt som en duk svept om huvudet; slöjor och dok bärs också, liksom ibland struthätta. Den lätt toppiga hättan är typisk för högmarkskullorna men mindre vanlig i Arosia och Gedanien.

Bonden bär normalt en kjortel eller tunika samt hosor eller långbyxor. (Hosor är vanligare i Gedanien och södra Arosia; i norra Arosia och Högmark är vida, säckiga långbyxor, ibland med benlindor, regel.) Kjorteln är oftast knälång men kan variera från lår- till vadlängd (lång kjortel är ett värdighetstecken); den kan vara slitsad framtill eller i sidorna men är oftast försedd med kilar i stället. Ärmarna är oftast långa, men kan ibland vara halv- eller trekvartslånga; i så fall är de oftast en aning utvidgade.

Som ytterkläder bärs normalt en eller fler extra kjortlar om det är kallt. Ibland bärs också en lös, ärmlös eller kortärmad yttertunika. Manteln är också ett viktigt ytterplagg, speciellt för resor eller dåligt väder.

Ett mycket populärt plagg är coifen, en liten tyghätta som skyddar håret (den är från början till för att ha under ringbrynjehuva) och ger visst solskydd. Den bärs ofta under andra huvudbonader. Struthättan är också mycket vanlig; namnet kommer av att huvan ofta är försedd med en dekorativ "svans" eller strut. Annars förekommer olika varianter av huvudplagg, t ex enkla släta, runda mössor, vidbrättade slokhattar eller halmhattar på sommaren. Den lätt toppiga, vidbrättade slokhatten är ett mycket typiskt plagg i Högmark och norra Arosias bergsbygder.

Teckningar och foton - allmoge

Även för frälsekvinnan är den hellånga, vida kjorteln normalt grundplagget. Den kan ibland sitta ganska snävt över överkroppen, men kan också sitta löst hela vägen; den senare modellen är i princip identisk med manskjorteln. Ärmarna är oftast långa, men halvlånga ärmar med "släp" och vida trekvartslånga ärmar förekommer ibland. De långa ärmarna kan vara åtsittande (det vanligaste) eller vida s k klockärmar.

Även frälsekvinnor kan dessutom bära surcot (se ovan), eller yttertunika. Liksom bondkvinnornas variant är den ärmlös och slitsad i sidan, oftast ned till höften; ärmhålen kan ibland vara lite djupare utskurna.

Annars är manteln även här ett viktigt ytterplagg, ofta skuren som en hel- eller halvcirkel.

Den mest karakteristiska modellen av huvudbonad är en rund hatt med haklin; det enkla doket är också vanligt, ibland i kombination med en hatt eller coronet (ett smalt "pannband", ofta av metall). Håret täcks dessutom ofta av hårnät av silkes- eller rentav guldtråd. Se bilderna för olika exempel på huvudbonader.

Grundplagget är kjorteln, som för en frälseman normalt är fotsid; vadlång kjortel förekommer dock, och ynglingar bär ofta en knälång. Ärmarna är långa; underarmsdelarna kan dock ibland vara uppslitsade och hänga löst.

Utanpå kjorteln bär man ofta något ytterplagg. Ett vanligt sådant är surcoten eller tabarden, i sin enklaste form gjord av ett långt fyrkantigt tygstycke. Sidorna kan vara öppna eller delvis hopsydda; surcoten är oftast vadlång och ibland slitsad framtill. En mer avancerad variant är gardkors (garde-corps), en vid övertunika med stora hängande ärmar. I ärmarna finns en slits som tillåter en att röra armarna medan gardkorsets ärmar hänger kvar. Ett mindre vanligt ytterplagg är dalmatikan (en vid, vadlång yttertunika med halvlånga vida ärmar).

Härtill är fortfarande den vanliga manteln populär, i hel- eller halvcirkelformat, ibland med fastsydd hätta.

Till detta bärs dessutom långbyxor eller hosor. I Högmark och norra Arosia bärs ibland benlindor till byxorna, men annars är detta ovanligt.

Olika varianter av hattar och mössor förekommer; se bilderna för exempel. Små runda, baskerliknande mössor är vanliga (sådana mössor med pälsbård är ytterst populära i Högmark), likaså låga cylinderformade hattar. Coif bärs ganska ofta, även i kombination med andra hattar eller mössor. Struthätta förekommer, men är främst ett resplagg; den är inte ett herremansplagg i normala fall.

Teckningar och foton - frälse

Den borgerliga dräkten innefattar även annan "medelklassdräkt"; det kan också gälla för välbärgade bönder och de högt uppsattas tjänare. Deras dräkt liknar på det hela taget frälsets till modellerna; skillnaden ligger främst i att frälset använder sig av kostbarare material och ornament.

I stort sett gäller detsamma som för frälsekvinnor (se ovan): hellång (eller någon enstaka gång trekvartslång) kjortel med långa åtsittande ärmar eller ibland kortare klockärmar. Surcot förekommer ibland, ibland vadlång men oftast fotsid. Även mantel i hel- eller halvcirkelform är vanligt.

Huvudbonaderna liknar också frälsekvinnornas. Det är dock något vanligare att medelklasskvinnor täcker halsen med haklin.

Grundplagget är även här kjorteln, som varierar från kort till fotsid; vanligast är att den når till vaden, men många bär fotsida kjortlar, speciellt äldre eller särskilt välbärgade män. Ärmarna är för det mesta långa. Till kjorteln bärs långbyxor eller hosor, som för det mesta är enfärgade men ibland kan vara mönstrade. Benlindor är vanliga i norr.

Ytterplagg bärs ganska ofta utanpå kjorteln. Både surcot och gardkors (se 3.2) förekommer, liksom den vanliga manteln. Ytterplagget är vanligtvis av samma längd som kjorteln; till en knälång kjortel bärs alltså gärna en kort mantel.

Coif bärs ofta, även i kombination med andra hattar eller mössor. Struthätta är också rätt vanligt. I övrigt förekommer basker- eller kalottliknande mössor, enkla runda eller mjuka toppiga hattar. I Högmark och norra Arosias bergslager bärs också den traditionella toppiga slokhatten av flera storbönder och bergsmän.

Teckningar och foton - borgare och medelklass

Lärda män och kvinnor klär sig i enlighet med den klass de hör hemma i, alltså normalt borgare/"medelklass" eller frälse; inom dessa ramar föredrar de så gott som alltid långa, värdiga plagg; alltså fotsida, vida kjortlar med eller utan extra ytterplagg. Somliga huvudbonader associeras främst med lärda; t ex en rund eller lätt toppig basker eller kalott.

Foton - lärde

Innehåller en handfull enkla mönster på bl a skjorta, knälång kjortel med korta kilar, hellång kjortel samt surcot.

Innehåller några historiska mönster till engelska dräkter från 1000-1200-talen. Mönstren på sidorna 76-89 ("1210", "1260" och "Peliçon") passar bra för gedanska eller arosiska dräkter.

Historiska mönster till brokor, hosor, skjorta/särk, kjortel, struthätta, coif, huvuddok och haklin samt bältesväska.

Dräkthistoria för England och Frankrike, 12- till 1400-talet. Inga färdiga mönster men gott om "planritningar" över dräkter.

Många äldre nummer av Livetidskriften Fëa Livia innehåller bra artiklar om dräkttillverkning. Här följer en lista över tillgängliga nummer och relevanta artiklar i dem.

Nr 9 (1995)

• Skor

Nr 10 (1995)

• Mantelmönster

Nr 12 (1996)

• Skomönster

Nr 14 (1996)

• Grönlandsklänning (enkel lång, vid kjortel)
• Byxor
• Tunika
• 10 råd om att sy i sammet

Nr 15 (1996)

• Struthätta

Nr 16 (1997)

• "Sy! - medeltida dräktsömnad
• Gardkors
• Vida ärmar
• Applikationer
• Hattar

Nr 17 (1997)

• Garvning
• Tovning

Nr 18 (1997)

• Crespines
• Särk och skjorta

Man beställer dem genom att sätta in 30:- per nummer på postgiro 639 95 16 - 1 Fëa Livia och ange vilka man vill ha.

Länkarna kommer, om inget annat sägs, från Anna’s LARP craft links page och The Kingdom of Atlantias Clothing and Costume Links, två utmärkta sidor som bör kollas.

Skodon

• Footwear of the Middle Ages - mängder av skomönster!
• Shoes

Accessoarer, dekoration