| Utskriftsvänlig sida |
Theo Axner, 2014
Här följer en översiktlig redogörelse över krigshändelserna under det senaste året. Fr a höstfälttåget i Högmark kommer att beskrivas mer ingående för de som deltog, och det finns utrymme att utveckla vad olika grupper och roller gjort.
Tidslinjen tar inte upp så mycket om vad som skett inom Margholien, detta kommer att följas upp.
Den första stöten från de Furstliga i Högmark riktas oväntat mot alvernas bosättningar i västra Thule. De två östligaste alvbosättningarna, Rhuniath och Holenthon, faller.
Ett par allierade krigsråd hålls vid härlägret vid Järnforsa och nya planer smids. Härifrån sänds också en expedition som är med om en serie märkliga upplevelser i Tolvmilaskogen kretsande bl a kring en forntida magisk port.
Drakfåglarna bidrar med en kontingent till fälttåget i Högmark. På ett andra krigsråd erkänns de också som en mer jämlik allierad och det beslutas att de ska välja sin egen hövitsman för Margholien.
Den allierade häravdelningen i sydvästra Högmark går omgående efter det andra krigsrådet till motoffensiv mot den Furstliga förtrupp som hotar alvriket Ilyranas utposter. Efter några veckors skogsstrider får de allierade definitivt överhanden och den Furstliga förtruppen tvingas avbryta sin offensiv, överge sina utposter och retirera till Högälven.
Resten av våren och sommaren blir ganska lågintensiva i öppna stridigheter räknat; båda sidor avvaktar och förbereder sig. De allierade samlar sig enligt de planer som gjordes upp på krigsråden till en stor expedition för att undsätta Högmark. Flera räder slås ut mot de Furstliga utposterna i västra och mellersta Högmark.
På Drakfåglarnas initiativ, och diplomatiskt underlättat av det goda samarbetet mellan människor och alver under vårfälttåget, upprättar de allierade under senvåren och sommaren en transportled längs floderna i Ilyrana mellan Arosia och det befriade Ravnsmark.
Fr a Arosia och Högmark sänder upp en del trupper för att förstärka Ravnsmark. Drakfåglarnas enklav verkar än så länge ignoreras av Fursten, som kanske har fullt upp med sin sydvästra front.
Alverna i Laiquambo och några av Nyckelns väktare bedriver fortsatt intensiv magisk forskning under våren och sommaren, bl a på fynden från Naari (Tuonelas port).
Kronprinsessan Adriana av Gedanien nedkommer med en son i juli; barnet är formellt oäkta och hamnar inte i tronföljden.
|
Tidigt på hösten inleds det allierade fälttåget för att befria Högmark. En stor allierad härsmakt med trupper från alla de allierade rikena och folken samlas, förstärkt med en del legoknektar, Adrianas eormiska frivilliga och de landsflyktiga Ahriksriddarna m fl.
De allierade angriper från två håll: huvudstyrkan under kung Angantyr anfaller från Järneskans med syfte att dra på sig de Furstligas fulla uppmärksamhet, återta Ranheda med dess kringliggande bergslager och linjen längs älven upp mot Röda Dalen. Samtidigt går en andra, mindre här - mest högmarkare och en del alver, dvärgar och andra - under drottning Astrid till angrepp mot det inre av Högmark för att ta tillbaka kontrollen där, binda upp Furstliga styrkor och återupprätta förbindelselinjer mellan Järnforsa och Sindran. Går allt väl ska båda härarna förenas längs Högälven. Drakfåglarna bidrar med en liten kontingent till den mindre västra hären samt med sabotage bakom fiendens linjer i det ockuperade Högmark.
Inledningsvis har de allierade goda framgångar; de Furstliga tvingas retirera från västra Högmark och sätter Ranheda i brand hellre än att försvara staden. Efter en del manövrerande har de Furstliga och allierade styrkorna båda koncentrerat sig och möts i närheten av Röda Dalen. De Furstliga får förstärkningar av såväl nattfolk från Nordanlanden som flera av Kalins dvärgars nya krigsmaskiner som avslöjas för första gången samt, än värre, draken Náuglug och Rana. Tack vare en krigslist lyckas Nyckelns väktare dock locka bort draken från stridsskådeplatsen och den deltar inte i de avgörande striderna.
Stridslyckan hänger länge i vågskålen men till slut lider de allierade nederlag och tvingas återtåga. Det är dock inte en total förlust; slottet Tvenne Blad är återtaget, även om det återstår att se om det går att hålla, och i samband med fälttåget har Nyckelns Väktare och deras allierade alver genomfört flera uppdrag där sommarens magiska upptäckter prövas framgångsrikt.
De allierade härarna har tagit nog svåra förluster för att inte kunna samla sig till lika storskaliga offensiva företag för en tid framåt utan kommer att tvingas återgå till mer lågintensiv krigföring. Även de segerrika Furstliga tycks för en tid utmattade efter fälttåget, men mot senhösten och början av vintern tycks de samla sig för att, nu med ryggen friare, återuppta sina angrepp mot alverna. Den här gången rider Rana, som höll sig borta från vårens strider, på draken i deras tät.