Den förre Jägaren på Väktarnattssagor

Den förre Jägaren, oknyttet som såväl personifierade som upprätthöll Lagen vid Skogens Hov men som nu lämnat sin post och går fredlös för att söka hämnd på Nestor, besökte Lyktgubben i egna ärenden den här Väktarnatten. /.../

Här nedan följer slutet på hans göranden.

Efter att ha återkommit till historieberättandet precis när Brand stolpade iväg fick Jägaren höra att bägaren han misstänkte att det rörde sig om fanns på plats uppe vid runstenen. Han misstänkte också att han skulle kunna komma nära platsen just under Väktarnatten (och hade som tur rätt i det). Slutsatsen var inte svår att komma till: Det gällde att förekomma de sentimentala människorna som säkert skulle komma att krossa bägaren för att rädda flickan.

Då människorna verkar dilla omkring alldeles utmärkt, och inte ägnar honom någon uppmärksamhet, ger han sig snabbt iväg genom skogen och finner snart Brand Olsten vid sin sten. Efter ett kort utbyte, där spöket är hotfullt och till synes precis så förvirrat som Jägaren hade fruktat, tar Jägaren bägaren och deklarerar att han ämnade bruka Brand för att utkräva hämnd på Nestor. Spöket blir rasande, griper Jägaren om strupen och hotar med att döda flickan han besatt. Jägaren låter sig föga imponeras, som han säger - "Att korta ett redan dagsländekort liv är inte något som rör mig". Ungefär här kommer resten av följet traskande och spöket hotar dem med åter att han skall döda kroppen han besatt om de inte tar bägaren från Jägaren och krossar den. Aemilius har redan listat ut vem den grönklädde soldaten i själva verket är och verkar lite tveksam till att under Väktarnatten konfrontera ett så mäktigt oknytt.

Brand vredgas svårt över människonas tvehågsenhet och rusar iväg för att dränka flickan vars kropp han besitter. Jägaren inser att han förvisso skulle kunna låta det ske, men han vill inte heller råka i strid med de närvarande. Således jagar han fatt på spöket och brottar ner det efter en kort strid. Han äger inte krafter att driva ut spöket med våld, men han hotar med att hålla fast tills dess att dagen gryr (lyckligtvis är de en bra bit från runstenen, så han kan faktiskt fullfölja hotet) och Brand måste lämna kroppen. Efter lite övertalning lämnar Brand kroppen,
och Jägaren som åter är omgiven av de mänskliga återger dem flickan. Därefter, med bägaren intakt, försvinner Jägaren in i skogen för han har - som han säger - "Ärenden att gå".