En förväxlingskomedi i fem scener
av Alfhild av Örnevall
Alfhilds teatersällskap, Tälje lekare, spelade upp den här lättsamma men populära pjäsen bl a på värdshuset Lyktgubben Väktarnatten 1143.
| Patriciern av Verenza | Alfhild | |
| Antonia, hennes dotter | Elinor | |
| Bianca, Antonias kammarjungfru | Helwig | |
| Pandolfo, en rik ädling | Palle | |
| Basilio, Patricierns kammarherre | Emund | |
| Armando, Patricierns vaktkapten | Vilfred Månglare | |
| Fiora, en renhjärtad baderska | Bella | |
| Diana, en vulgär baderska | Fenja | |
| Cesare, ägare av ett illa beryktat badhus | Emund |
(Patriciern, Antonia, Bianca och Basilio in)
| Patriciern | Antonia! Kom fram och göm dig icke i skuggor. Jag har talat förut om din framtid. Nu har jag hittat den perfekta maken åt dig! Denne ädle riddare har anhållit om din hand. Stig fram, Pandolfo! | |
| (Pandolfo in. A ser skeptisk ut.) | ||
| Pandolfo | (med normal röst) Jag… | |
| Antonia | (avbryter) Men mor, jag har ju sagt tusen gånger såväl som en att jag inte tänker gifta mej! Jag skall dra ut i kriget så snart jag kan! Eller gå i kloster eller rymma till Gedanien eller… | |
| Basilio | Pah, såna dumheter! Naturligtvis skall du bli gift! Det kommer att kurera dig från en hel del dumheter, som grillerna att du kan klara av krigstjänst. (Antonia ser förolämpad ut) | |
| Patriciern | Basilio, tyst! Men han har rätt i sak. Vi har talat om det här, Antonia. Du är mitt enda barn, du skall inte gå ut i krig! Pandolfo, som den gode riddare han är skall gå i ditt ställe när ni väl är gifta! | |
| (Pandolfo ser förskräckt ut och rycker raskt åt sig en lornjett från Bianca) | ||
| Allt är redan ordnat, det blir bröllop innan veckans slut! Seså ge dej av till marknaden med den gode herr Pandolfo så ni kan köpa fästegåvor. | ||
| Antonia | Men… | |
| Pandolfo | (högt och flöjtande) Käraste, låt oss gå! Vi ska ha så roligt! Det finns sötsaker och... |
|
| (släpar ut motvillig Antonia) | ||
| Patriciern | Basilio! | |
| Basilio | Ja, min Fru? | |
| Patriciern | Följ efter dem till marknaden! Jag vill ha en rapport om hur det går. | |
| Basilio | Ja, min Fru. Men… | |
| Patriciern | Tala ur skägget, karl! | |
| Basilio | Är det verkligen tillrådligt att skicka dem till marknaden? Den delen av staden har ju, med förlov sagt, inte det bästa av rykten, och det vill inte säga lite i den stan om man så säger. Är det verkligen rätt och riktigt att… | |
| Patriciern | Seså karl, sluta tramsa! Ge er iväg nu! (viftar iväg honom, går ut) | |
| Basilio | Ja, min Fru! | |
| (till publiken) | ||
| Hur skall jag få henne att förstå att hela den delen av staden är ett syndens näste och att skicka dit sin dotter är dumdristigt. Hon lär vara lätt att leda i fördärvet… | ||
| (Ut) |
(Diana arbetar. Fiora och Cesare in.)
| Fiora | Men varför avskedade du henne? | |
| Cesare | Jag är glad att vara kvitt den gamla skörasken! Hennes stölder var allt för uppenbara; hennes snatteri liknade en dålig sångare, hon passade inte på tempot. | |
| Diana | Det är rätta takter att stjäla under en åttondels paus. | |
| Cesare | "Skaffa", heter det hos de lärde. Stjäla? Fy! Ett nyp i örat för den frasen! | |
| Diana | Håll, är det verkligen örat du vill nypa i? Nå, om du insisterar… | |
| (Cesare nyper henne i ändan) | ||
| Cesare | Ja, här är ingen annan råd; jag måste ut på professionen, jag måste försöka min lycka även på annat håll. | |
| (nyper Fiora, som skriker och hoppar iväg) | ||
Vem är då jag? |
||
Min far kallade mig Cesare, och han var också en sådan där knipare utav obetydliga småsaker. |
||
(nyper Diana igen, som ser förnärmad ut) |
||
Jag handlar med skjortor; då höken bygger bo, skall ni akta småtvätten. |
||
Tärningar och slinkor har skaffat mig den här munderingen, och min inkomst är av praktiken i andras fickor. |
||
| Jag har varit markattsförare, rättstjänare och fogde; därefter satte jag upp ett marionettspel om den förlorade sonen. Men sedan jag genomlevt många kanalje-hanteringar, slog jag mig äntligen uteslutande på att vara badhuskejsare. Nu ska jag gå och patrullera mitt kejsardöme. | ||
| (Ut) | ||
| (Utanför scen) | ||
| Antonia | Jag behöver lite tid på mig här. Vänta inte på mig! | |
| Pandolfo | En röst så söt som honung, så sant jag är en ärlig riddare. Jag ska köpa dig konfekt… vänta lite… | |
| Antonia | (avsides) Himmel förskona mig från denna narr, han tittar bort, fort Bianka in genom den här dörren! (in i badhuset) | |
| Diana | Finfrämmande minsann, genom bakdörren icke desto mindre! Håll, fina fröken, vad gör hon här? | |
| Antonia | (bakom tvätten) Gömmer mig. Märks inte det? | |
| Pandolfo | (från gatan) Min honungsros? Min duva? Var är du? | |
| Antonia | Himmel, han är mig på spåren! | |
| Diana | Men han låter ju som en fin karl, varför gömmer du dig för honom? | |
| Antonia | Nog är han fin om du med det menar rik, menar du att han är en god man så betackar jag mig för den godheten. Menar du att han är en tapper man? Han är en mycket tapper tallrikshjälte och kan förtära sina modiga bitar. Han är en ärkenarr, det är vad han är! En alla narrars kejsare! | |
| Diana | Ånä, den känner jag som har patent på den titeln… | |
| Antonia | Sist jag försökte konversera karln så var fyra av hans fem sinnen tvungna att linka ur striden, och nu har hela karlen inte mer än ett kvar. Om han har vett nog att hålla sig varm med, så kan han behålla det som ett bevis på att han inte är en häst; ty nu har han inte mer kvar, än som nätt och jämt räcker till ett förnuftigt kreatur. | |
| Diana | Jag hör att herrn inte är en vän till er… | |
| Antonia | Nej, men han tycker sig vara en vän till mig. | |
| Pandolfo får man lättare än pesten, och den som blir smittad av honom blir tokig på fläcken. Ljuset tröste mig! Har man fått sig en Pandolfo på halsen, så kommer det visst att kosta en både vett, sans och humör innan man är botad. | ||
| Och nu har min mor Patriciern fått för sig att han är en lämplig brudgum för mig! | ||
| Diana | Åja, sämre kunde du väl få... Han är ju i alla fall rik! Pengar rättar till många fel. Inte skulle jag tacka nej till ett sånt parti. | |
| Antonia | Vad ska jag med pengar! Ta honom du och slit honom med hälsan! | |
| (får en ljus idé) | ||
| Låt oss byta plats! Du får min klänning och slöja och en narr så tar jag din särk och din plats i badhuset. Bianca, hjälp till med klänningen. | ||
| Diana | Ja, det gäller att gapa när de stekta sparvarna kommer flygande! Ge mig klänningen! | |
| Bianca | Men… Är detta riktigt hederligt? | |
| Antonia | Tyst! Hjälp till här! Nu står fåret i farstun... Hör så han bräker! | |
| Pandolfo | Sockertopp? Gullärt? Min lilla mandelkaka? Är du här inne? | |
| (Diana och Antonia byter klänning och plats med Biancas hjälp. Antonia sysselsätter sig vid byken, Diana leker fin dam) | ||
| (Pandolfo snubblar in följd av Armando) | ||
| Pandolfo | (till tvätten på tvättstrecket) Min bäste herre har ni sett min hjärtans kär? Ett rasande vacket fruntimmer… (Armando vänder honom åt rätt håll) | |
| Där är du ju, mitt hjärtas duva! Jag har köpt konfekt till dig! Jag har den här nånstans (fummel slapstick etc) | ||
| Diana | (låter sig väl smaka) Tackar som bjuder! Säg vad har du mer köpt åt mig? | |
| Pandolfo | (räcker henne en näsduk) Se här gullhjärta, av finaste nättelduk. | |
| Diana | (snyter sig ljudligt) Den duger att putsa näsan med. Inget annat? Siden? Juveler? Inte? Nå, då får vi gå ut till krämarna och komplettera! | |
| (Bogserar ut Pandolfo med ett fast grepp om armbågen och en blinkning till Antonia, Bianca ut) | ||
| Kvar står Fiora (Antonia har gömt sig bakom tvätten). Armando får syn på henne och blir blixtförälskad. | ||
| Armando | Vad är detta? Har jag mist förståndet? Är allt en dröm? Är du en dröm, så låt mig aldrig vakna! | |
| Fiora | Jag är ingen dröm, ( räcker honom handen, som han kysser) | |
| känn här, kött och blod. | ||
| Armando | Det är inte möjligt… så vackra ting finns bara i drömmen. | |
| Men är du verklig är min lycka fullkomlig. | ||
| Fiora | (rodnande) Du liknar min drömbild på pricken | |
| Men du är ingen dröm, jag har känt din hands värme, sett dina läppars rodnad. Jag vågar knappast tro det. | ||
| Cesare | (i kulissen) Fiora! | |
| Fiora | Jag måste gå! | |
| Möt mig i kväll i trädgården bakom muren. | ||
| Låt då våra sanna drömmar mötas | ||
| Innan dagens ljus förvandlar dem till stoft | ||
| I trädgården, där luften sötas | ||
| Av näktergalars sång och blommors doft. | ||
| Farväl! (Ut) | ||
| Armando | Fiora, ett sådant vackert namn… Jag ska vänta på dig, älskade. I trädgården… (går drömmande ut) |
(Basilio in.)
| Basilio | Hon måste ha smitit in i badhuset där borta. Det är ju min brors! Nu ska jag en gång för alla skaffa bevis på hans skumraskaffärer. Jag måste finna på vad Antonia har för sig där. Aha jag vet! Jag ska skaffa mej en bra förklädnad… (går ut) |
(Fiora arbetar vid tvätten.)
| Fiora | (drömmande) I trädgården… I kväll… | |
| (Antonia in hastigt) | ||
| Antonia | Fiora! Vad ska jag ta mig till! Den där karlen som liknar min mors hovmästare är efter mig som en igel med skamliga förslag! Jag har gömt mig bakom tvätten så gott det går! | |
| Fiora | Åh, du menar Cesare. Han och Diana har en… överenskommelse... (rodnar) | |
| Antonia | Å jag förstår, men herr Flugpapper får allt hålla tassarna borta från mej annars… (hytter med näven mot C. i kulissen) | |
| Fiora | Lugna dej annars är din förklädnad förgäves… Se nu kommer det en gäst! | |
| (Basilio in, iförd fånig förklädnad och lösskägg.) | ||
| Antonia | O himmel, det är min mors hovmästare. Han får inte se mig! Men vad har han på sig… (försöker hålla sig för skratt) | |
| Fiora | Fort, håll dig i bakgrunden så han inte känner igen dig… |
|
| (till Basilio) Min bäste herre, hur kan jag hjälpa er? | ||
| Basilio | Ja, jag skulle vilja ha ett bad. Med extra… förmåner (slemmig blinkning) | |
| Fiora | Nu förstår jag inte vad ni menar, min herre. | |
| Basilio | Då får jag väl visa dej då. (gör närmanden) | |
| Fiora | Iiiiiiiiih… | |
| Antonia | Släpp henne din lymmel! Är det ett sätt att behandla en ärbar flicka. Din lymmel, din hycklare din hundsfott. Håll dina slemmiga tassar för dig själv. Ta du ditt fula tryne med skägg och allt och pallra dig iväg härifrån! | |
| Basilio | Jag känner minsann igen dig, tro inte annat! Jag ska tala om för Patriciern! Och hämta stadsvakten… | |
| Antonia | Ja spring du och skvallra. Hämta stadsvakten du. Det rör mig inte i ryggen! Försvinn! Ut med dej! (slänger ut honom, tröstar Fiora) | |
| (Cesare in) | ||
| Cesare | Vid alla…Var det där min bror? Vid alla isterbukar, att han skulle ge sig på just mitt lilla ställe, den skenhelige hycklaren. Var han här så har jag snart stadsvakten i hälarna.. Jag behöver miljöombyte, nu genast. En ren hälsofråga, stadsluften är inte bra för mej det känner jag. I alla fall inte den här stadens luft. Få se jag behöver en reskassa… (rafsar ihop allt tillgängligt av värde, rycker skjortor från sträcket) Fiora var har du dina smycken jag vill… titta på dom! (ut) |
(Först dialog mellan Diana och Bianca på balkongen. Diana chockerar Bianca med sin vulgaritet. Hon gör sig även lustig över Pandolfos uppvaktning. Bianca har på Dianas begäran stulit Pandolfos lornjett och lämnar över den, men hon tycker att Diana är elak mot honom.)
* * *
(Pandolfo och Armando in)
Pandolfo Jag såg hur hennes purpurläppar rördes
Och spridde vällukt runt i luften kring;
Allt vad jag såg var dyrkansvärt och ljuvt. (muttrande för sig själv som om han skriver text)
Armando Nu är det tid att väcka’n ur sin dröm.
Vakna upp, min herre! Om ni älskar flickan,
Så ansträng allt ert vett att vinna henne! Tag lutan nu!
Pandolfo (deklamerar, viftande med lutan)
Om kärlek närs av musik, så fortfar jag
Och slutar ej förrän av frosseri
begäret sjuknar in och sedan dör.
Den tonen än en gång! Den bortdog just
och for förbi mitt öra, likt en västanvind
Som över ängarnas violer andas
Och både stjäl och skänker doft. (Avbryter sig)
Håll upp! Den är inte så ljuv nu som förra gången. (börjar om)
O kärlek, hur flyktig är ej du!
Ty vidsträckt är din famn som oceanens,
Men intet famnar du, hur stort det är… (avbryter sig igen)
Armando (till publiken) En narr! En tvättäkta narr!
Pandolfo (till statyn)
Strålande, utvalda, ojämförliga skönhet… (Ar vänder på honom)
Jag ber er, säg mig vilken Antonia är, ty jag har aldrig sett henne. Jag skulle ogärna se mitt tal falla på jorden, förutom det att det är mästerligt skrivet, har jag gjort mig gruvlig möda med att lära det utantill. Mina sköna damer, intet hånlöje, jag ber! Jag är högst känslig, till och med för den minsta skymt av förolämpning.
Diana Vem är ni, min herre?
Pandolfo Vem jag är och vad jag vill är hemligt som en flickas önskningar; för edra öron gudomligt, för varje annat ett ohelgande.
Diana; (avsides till Bianca) Jag måste få höra det där gudomliga.
Nå min herre hur låter er text?
Pandolfo (deklamerar)
Den lille kärleksguden sov en dag; -
Vid sidan facklan stod med itänd låga.
Då gick förbi av kyska nymfers lag
En liten tropp; den skönsta utan fråga…
Diana O gudar… ”kyska nymfer”?
Bianca Shhh…
Pandolfo (fortsätter)
Tog upp från marken Eros heta brand,
Vars makt var mot legioner hjärtan prövad.
Så blev i sömnen af en jungfrus hand
Begärets gud sitt bästa värn berövad.
Diana O himmel! Metaforerna faller som dagsländor… Nog! (Diana går. Bianca stannar kvar och lyssnar hänförd.)
Pandolfo (deklamerar)
Hon släckte branden i en källas våg,
Och den blev het som eld ifrån den stunden,
Blev hälsokälla, där man bada såg
Hjärtsjuka män. I kärleks fjättrar bunden,
Kom jag ock dit, fann älskog värma vågor,
Men ingen våg, som släcker älskogs lågor.
Bianca
Hur skönt att det är natt, och du ej ser mig!
Jag blyges, då jag tänker på min dräkt.
Men kärleken är blind; man kan ej se
De små dårskaper, som man själv begår.
(till publiken)
Eros skulle annars rodna själv,
Om han mig såg förvandlad så.
Se här en ros som tecken på min kärlek. (ut)
Pandolfo (till publiken)
Jag älskar henne också, vid Ljuset, så hjärtligt!
Ty hon är klok, om annars jag kan döma;
Och hon är skön, om ej min blick bedrar;
Och hon är trogen, det har hon nu visat.
Och därför, själv sig lik, klok, skön och trogen
Skall hon få bo uti mitt trogna hjärta.
Nu har jag deklamerat hela stycket! (ut)
Armando (står kvar och övar replik)
Godafton vänaste jungfru…
Fiora (in)
På kärleks vingar flög jag över muren,
Ty inga stängsel stänger kärlek ut;
Vad kärlek kan, det vågar kärlek gärna,
Och därför hindrar låsta portar inte mig.
Armando (förvirrat)
Min fröken, ni har gjort mig stum; nu talar
Allenast blodet uti mina ådror.
Förvirringen behärskar mitt väsen,
(De går av scenen hand i hand.)
(Diana in, talande för sig själv, imiterar Pandolfo.)
Diana
”Den lille kärleksguden sov en dag…”
En sådan narr! men pengar lär han ha –
är han då ett typiskt exemplar?
Och är han i så fall valuta för pengarna? Jag kan gifta mig med hans börs, om inte annat, och vara den evigt trogen. Bara han låter lutan vara… Tyst någon kommer! (gömmer sig)
Basilio (in)
Vid den Enda, Antonia, ni har gjort mig orätt,
Ni har förödmjukat mig, kastat en skugga över min heder,
ni har smädat mina strumpor och mitt vackra skägg!
Men jag skall hämnas på hela packet.
Badhuset skall stängas, det måste bli ett slut
på denna otukt, denna liderlighet! Detta smitande från plikter.
Patricierns egen dotter i ett sådant horhus!
Jag blir alldeles varm bara jag tänker på det… (torkar svetten ur pannan)
Nåja, det blir ett slut på det nu, ett slut för henne också.
När detta kommer ut är hon vanärad för evigt, den lilla slampan!
Jag vet precis hur jag ska ordna det, jag tar hjälp av den där fånen Pandolfo, var är han nånstans? Han var här nyss! Herr Pandolfo!
(Pandolfo in)
Pandolfo
Vad ville du Basilio. Var är du nånstans?
Basilio
Ädle Pandolfo! Jag har en plan hur du kan imponera på din tilltänkta! Ni förstår, det finns ett illa beryktat badhus här i staden och som alla renhjärtade ungmör tycker er trolovade illa om stället och skulle helst se att det stängdes för gott!
Pandolfo Ja det kan jag gott förstå men jag förstår inte…
Basilio Förstår ni inte karl, detta kan vara er stora chans att imponera på henne! Ni rusar hjältemodigt in och stänger stället. Jag kan se till att hon är där och får se ert hjältemod på nära håll. Förstår ni?
Pandolfo Ja men det är ju en strålande idé. Ni är en tusan till karl Basilio! Låt oss diskutera saken närmare på närmsta krog. Jag bjuder! (båda ut)
Diana En sån djävulsk plan! Mitt badhus stängas! Aldrig på tiden! Jag vet vem som kan sätta käppar i hjulet för den kanaljen! (ut)
(diverse badljud plask och skrål från bakom ett skynke)
Pandolfo (rusar in viftande med valfritt vapen) (tillsammans med Basilio, Diana Bianca och Armando)
Jag ska rensa detta näste.
Stridens ande stå mig bi.
Jag ska vinna, jag är den bäste
Min ”en garde” den är det ruter i.
Jag ska visa dig vad en riktig riddare gör med ett syndens näste. Jag ska rensa det för din skull Antonia (viftar vilt omkring sig) diuerse alarums alla skrattar)
Patriciern (dyker upp bakom förhänget, glatt skrattande)
Håll min gode riddare, stilla ditt svärd.
Basilio Min fru, vad gör ni här? Har ni kommit för att finna en dotter så står hon där borta med de andra slinkorna, som sig bör.
Patriciern Min bäste Basilio vakta sin tunga annars kan den springa iväg med honom. Känner han inte igen möupptåg när han ser dom?. De här var ju storartat roliga. Jag minns när jag gifte mig… Ack ja det var tider det. Vi ledde runt männen i en lustiger dans vill jag minnas. Men vadfalls ni skrattar ju inte är det något på tok.
Basilio Nej inte alls min fru… mycket lustigt…
Pandolfo Nä jag vägrar att låta mig utskrattas på det här viset, jag är en ärlig riddare Jag tänker inte gifta mig med en kvinna som skrattar som en hyena åt mina oförrätter. Jag ska säga er alla att… att… att ni kan fara och flyga…(börjar snyfta) (alla skrattar ännu mera, utom Bianca, Diana mest)
Bianca Skäms på er! Gör ni narr av en ärlig och god man för att han har försökt göra det rätta! Fy på er. Skäms! Se här ta min näsduk!
Pandolfo Oh solen gick upp, jag har aldrig sett något så vackert, gift dig med mig du mö av den vackra rösten , isället för hyenan där borta. (åt sidan)
Patriciern Seså gott folk nu har vi haft vårt roliga på detta förträffliga värdshus. Låt oss tacka värden, han lär heta Cesare. Kom fram min gode man , seså!
Diana Nä ers nåd han är inte här, han har rest bort. För hälsans skull.
Patriciern Jaha då får väl du ta hand om affärerna tills han kommer tillbaka det ska säkert gå bra och det verkar som om ni blir av med en badpiga också (tittar på Armando och Fiora som står och är gulliga) (Diana ser missnöjd ut)
Patriciern Du, min Antonia, skall få det du högst åtrår, befäl över min armé. Pandolfo verkar inte vara med på noterna så jag har inget val. Jag försökte bespara dig , mitt enda och käraste barn, den bördan. Pandolfos axlar var för veka för den. Men du bär den villigt, vilket gör bördan lättare för oss alla.
Basilio träd fram! Ni, gunstig junker, ska tillmätas en stor ära. Ni skall få precis den belöning ni förtjänar. Ni ska få äran att bli min dotters korpral, och lyda hennes minsta vink. Uppfattat? (Basilio grimaserar men finner sig med en avmätt bugning)
Kom låt oss gå, det stundande härtåget kräver planering (Antonia, Patriciern och Basilio ut)
Diana Jaha, då var vi där igen Ensam och övergiven! Fast jag har ju alltid badhuset förstås, nu när Cesare har dragit sin kos. Men jag behöver nytt folk! (Går ut i publiken, inspekterar ett par kvinnor och män fastnar för en) Du ser stark ut! Kan du bära badvatten? Vi får prova din styrka. (sätter sig i knäet på personen) Du får duga, du börjar i morgon! (Insinuerande)Nä, redan i kväll… (sitter nöjt kvar)
Pandolfo (in talande till kulissen)
Jaja min turturduva, jag kommer strax, vänta du i vagnen!
(Går direkt på lornjetten, hejdar sig på väg ut och vänder sig till publiken)
Jag har gjort mig själv till narr, en vekling gjord att skrattas åt.
En fåne, en jubelåsna, en fjant!
Till vilken nytta undrar ni, är detta narrspel? Hör då detta ;
Jag hatar krig! Hjältemod är en dyrköpt dygd. Den vanligaste betalningen är livhanken.
Jag vill inte alls dö på ärans fält.
Hjältar dör unga, och jag för min del tänker dö gammal!
(med fånig röst) Ja gullhjärta jag kommer… (ut)
RIDÅ
Inlajv-pjäs från Jakthornet, skriven av Monica Nilsson med ett och annat (hm) lån från William Shakespeare.