Eirik på Den Svarta Nyckeln

Sarian	Missan

Eirik hade infiltrerat en Drakfågelvänlig by i Margholien och identifierat ledarna. Han begav sig tillbaka för att rapportera till Salamandrarnas mästare Sarian.

På gården mötte han Missan, som han en gång var trolovad med, som han sist såg för sju år sedan och som han sedan dess försökt förtränga ur sitt sinne. Hon tjänade numera som piga på Högmyren, och ingen där visste var hon kom ifrån. Att se henne där gjorde honom livrädd för att de Furstliga skulle skada henne. Hon berättade för honom att hon var trött på att fly, och att hon gärna dog för hans hand bara hon visste att han fortfarande älskade henne. Han kämpade emot, men tvingades till slut erkänna både för henne och för sig själv att han fortfarande älskade henne. Men han vägrade att skada henne utan försökte ändå övertala henne att fly.

De Furstliga förstod att de två kände varandra (även om de kanske inte visste exakt vem hon var) och ville få Eirik att bryta alla sina band med det förflutna. De krävde att han skulle dräpa Missan för att visa sin lojalitet till Fursten. Han fann sig inmotad i en återvändsgränd, det finns ingen utväg. Missan drog upp en kniv och höll den mot strupen, hotade att ta sitt eget liv.

Frijarlens folk kom och avbröt dem, och Missan gick tillbaka till köket. Strax därefter uppdagades att Missan flytt genom köksingången och lämnat gården.

Sarian var ändå nöjd med Eiriks insats och genomförde en blodsmagisk ritual med Eirik där han bands till Fursten, och förvirrad, förtrollad och nästintill helt utplånad från sig själv skickades han tillbaka till Drakfågelbyn för att dräpa varje man, kvinna och barn. Dessutom förändrades i Eiriks huvud minnena av vad som hände med Missan, och han fick för sig att han faktiskt stötte in kniven i Missans hals och såg henne segna ner och dö. Så Eirik störtade ut i skogen, med mörker både i hjärta och själ.

Andra berättelser om Eiriks och Missans historia: