|
|
|
|
|
Rikets relativt unge regent var till ursprunget en enkel riddare som närmast mirakulöst överlevde den Svarta Dagen för tio år sedan. Efter att all oreda blåst över föreslogs han till riksföreståndare av rådet (som kanske hoppades på en lättledd marionett). Ingen väntade sig att han skulle bli långvarig, men han har faktiskt förblivit vid tömmarna sedan dess – stödd av lojala tjänstemän – och riket har blomstrat. Herr Theoderik är, trots bristande tidigare erfarenhet, en rättrådig härskare och förvånansvärt omtyckt bland de flesta olika folkskikten. Han har varit särskilt noga med att hålla efter korruption och vanstyre bland sina fogdar. Han är ännu ungkarl och saknar arvingar.
Herr Theoderik är i 30-årsåldern, ännu ogift, och har bibehållit en enkel smak vad gäller både klädsel och nöjen. Före kriget var hovet en betydande social samlingspunkt i de Norra Kungarikena, och det förekom rätt ofta att även besökare från grannrikena närvarade på de många gästabuden. Riksföreståndarens hirdriddare betraktades på somliga håll främst som hans dryckesbröder - en beskrivning det kan ligga en del rättvisa i, men de har också gjort väl ifrån sig i kriget.
De som haft tillfälle att iaktta riksföreståndaren den senaste tiden har märkt att han förändrats. Hans tidigare lättsamma humör har börjat ersättas av ett större allvar inför den stora kris som hotar riket. Han har dock behållit sina enkla och anspråkslösa manér.
 |
 |
Den mest bekante av riksföreståndarens tjänstemän; allmänt ansedd som den som verkligen håller kugghjulen i rörelse och känd som en pedantisk ärkebyråkrat. Herr Erkibald, yngre bror till greve Birger Johannesson Sol och Måne, är i övre medelåldern och förestår det kungliga kansliet redan sedan kung Johann III:s tid – den nye riksföreståndaren har hela tiden haft hans oreserverade stöd.
Herr Erkibald har suttit i riksrådet i över trettio år; han ingick således i "förmyndarregeringen" under kung Johanns omyndighetstid 1110-1123. Hans riksuppdrag har tidvis fört honom i politisk motsättning gentemot sin bror, greve Birger. Han är en pompös och formell karaktär som inte låter många komma sig nära inpå livet.
Herr Erkibald är änkling men har en dotter, den 24-åriga Cornelia Erkibaldsdotter Sol och Måne.
 |
 |
 |
Sunnanslätts riksmarsk sedan några år tillbaka; dessförinnan fogde på Örnevalls slott. Riddar Helwig är respekterad på de flesta håll - både som riddare, fogde och nu riksmarsk har hon visat sig hård men rättvis och effektiv. Även de mer riksföreståndarfientliga elementen inom högfrälset respekterar motvilligt hennes duglighet även om de ogillar henne i egenskap av kronans redskap.
Sedan Sunnanslätt gick med i alliansen har Helwig lett det mesta av organiserandet av de militära företagen; först sändandet av hjälptrupper till Arosia och nu i år belägringen av Draakhem, som hon under delar av året personligen fört befäl över. Den sistnämnda har dock som bekant inte gått särskilt bra hittills - disciplinproblemen har varit svåra främst rörande högfrälsetrupperna, och det har varit svårt att upprätthålla en effektiv sjöblockad. Somliga av de sistnämnda har givetvis i sin tur skyllt problemen på marskens ledning, men hos riksföreståndarkretsen är hon ännu högt betrodd.
 |
En av rikskanslerns hovskrivare. Hon kommer från en lågfrälsefamilj och har lärts upp i anselmitbrödernas klosterskola i Örnevall.
Hon är väl betrodd både i arbetet och för sin förmåga att bevara hemligheter. Däremot har hon inte alltid hållit tand för tunga med sina åsikter, men detta har inte brukat tas illa upp av den godmodige riksföreståndaren.
 |
 |
 |
En av riksföreståndarens äldsta vänner; de är jämnåriga och barndomskamrater. Nikolaus sägs vara yngste son till den självutnämnde "jarlen" av Norrhamn, härskaren över den lilla utposten längst i norr (den lär f ö ha tagits av de Furstliga nu). Då Nikolaus saknar land är han i fast hirdtjänst sedan många år. Han är känd för sin skicklighet på jakt och sitt minst sagt oförfinade sätt - för många är han sinnebilden för riksföreståndarens stökiga dryckesbröder.
 |
 |
Riddar Efraim tillhör en av lågfrälseätterna och har tjänat vid hovet i flera år. Han har också varit bekant som en uppsluppen skämtare, glad i mat, vin och sång, men han har förändrats sedan han kom tillbaka från riksmarsk Helwigs expedition till Gedanien sommaren 1140 och blivit mycket bistrare och allvarligare till sinnes.
 |
 |
Sebastian hör till en rätt välbärgad men på det hela taget obemärkt lågfrälseätt. Han har dock flera äldre syskon och har därför försörjt sig genom hirdtjänst sedan flera år. Han är barndomsvän med fru Lydia Pedersdotter Sparre.
 |
 |
Björn är en gammal veteran från Indrivarkrigets tid. Däremot är han till skillnad från de flesta hirdriddarna inte av ädel börd; han har tjänat i gårdshirden i många år, innan han oväntat riddarslogs i somras efter ett hjältemodigt dåd under tåget till Gedanien. Han har ännu inte funnit sig helt tillrätta med sin nya ställning.
 |
 |
En annan veteran med ett förflutet som framgångsrik äventyrare och legoknekt, både i Thule och på kontinenten. Så småningom slog han sig på nytt ned i sitt hemland Sunnanslätt, där han riddarslogs av kung Johann 1129. Han tjänar nu sedan många år i frälsehirden. (Vissa envisa rykten har senaste åren gjort gällande att en bror till Sveind, och kanske fler av hans gamla kamrater, numera tjänar under Fursten.)
 |
 |
Väpnare i frälsehirden. Bianka kommer från en ganska välbärgad släkt - ätten Gripensköld är avlägset släkt med den gedanska högfrälseätten Grip. Liksom många av sina fränder är hon också rätt självmedveten och talför.
 |
Underhövitsman i konungens gårdshird. Herr Arnvid är en gammal yrkeskrigare, ursprungligen borgarson (som hans gamla tillnamn antyder) och veteran från Indrivarkriget. Han riddarslogs av riksföreståndaren kort efter den Svarta Dagen och fick befälet över ett av gårdshirdens fyra kvarter.
Överrotmästare i konungens gårdshird. En annan garvad veteran, och en gammal vän till riddar Arnvid.
 |
 |
Rikets kyrkliga överhuvud är också en ledande världslig politiker och har i riksrådet en fot i varje läger; han är kusin till grevinna Anna Silwerkrantz och släkt på längre håll med ätten Vildtörne, men han har sedan sitt tillträde efter den Svarta Dagen stött riksföreståndaren i de flesta frågor.
När de sunnanslättska sändebuden återkom från Arosia och deras rapport mottogs övertygades patriarken fullständigt om att det var en helig plikt för kyrkan att besegra de Furstliga. Han sägs ha gått till högaltaret i Spegelhamns tempel, bytt sin ämbetsskrud mot hjälm och harnesk och svurit att inte lägga ned vapnen förrän han hämnats den skymf Ljusets lära lidit i Norden.
Han har varit en av riksföreståndarens befälhavare vid belägringen av Draakhem; under riksmarskens frånvaro har han innehaft det högsta befälet. Under våren 1141 förde han befälet över den allierade fältarmé som sattes att skugga de Furstliga i Sunnanslätt.
Spegelhamns patriarkatsvapen: På guld två blå korsade nycklar.
Personligt vapen: På grönt en silverne lagerkrans, allt omgivet av en silverne bård.
 |
 |
Spegelhamns ganska unga och nyblivna borgmästare och den ledande företrädaren för rikets köpmän. Köpmännen hör till den grupp i riket som starkast stött alliansen, främst på grund av att överenskommelsen med rikena i norr innebär utmärkta handelsvillkor om det hela slutar lyckligt. Spegelhamn och de andra städerna har följaktligen ställt upp med betydande medel till de krigiska och fredliga företag som inletts.
Gertrud tillhör ett av de rikaste köpmannahusen i Sunnanslätt, och kontrollerar både personligen och i kraft av sitt ämbete avsevärda ekonomiska resurser. Lyckligtvis har hon hittills visat sig sympatisk och resonabel. Hon företrädde Spegelhamns borgare vid mötet i Hällbro 1140.
 |
Oxehus’ stadsvapen: På silver ett rött tjurhuvud
 |
En medelålders skräddarmästare och rådkvinna i Oxehus sedan många år. Hon företrädde stadens borgerskap vid mötet i Hällbro hösten 1140.
 |
 |
Elarka Arnvidsdotter är abbedissa för anselmitklostret i Örnevall, en betydande samlingsplats för rikets andliga och världsliga lärdom. Dess klosterskola har fostrat många av landets präster och lärde.
Den förhållandevis unga abbedissan var ett av Sunnanslätts sändebud till krigsrådet i Arosia 1139 och en av dem som vid återkomsten starkast talade för alliansen. Hon sägs också ha varit inblandad i flera av de mystiska eller rentav magiska ting som skedde vid krigsrådet, men det har hon varit rätt tystlåten om. Under året har hon koncentrerat sig på sitt värv vid klostret, som nu gjort en betydande insats för att härbärgera flyktingar och hemlösa från de krigsdrabbade länderna. Hon är numera också engagerad iNyckelns väktare.
Hon fick patriark Henricus’ fullmakt att representera honom och kyrkan vid rådsmötet i Hällbro hösten 1140, något som förvånat en del trots att det varit känt att hon är högt betrodd hos patriarken. Elarka har nämligen också på vissa håll gjort sig känd för en misstänkt frisinnad syn på de hedniska och omänskliga folken.
Broder Asulf Iuniperadicus
 |
Asolf är en anselmitbroder från klostret i Örnevall och en nära vän och lärjunge till moder Elarka.
Asolf är en fridsam man och en mycket begåvad örtmästare och helare. Somliga av de andra Väktarna misstänker rentav att han har vissa medfödda magiska krafter.
Asolf var med på expeditionen till Världens Ände.
Mäster Galatos
 |
En äldre alkemist och magiker, lär vara född i Altirien men bosatt i Sunnanslätt sedan flera årtionden. Han har i många år studerat och lärt ut en teori, vars syfte är att ge utövaren insikt i magins och skapelsens underliggande principer – enligt uppgift lär t o m drottning Katarina ha studerat under honom en tid. På senare år har Galatos varit vid dålig hälsa och dragit sig tillbaka till en gård som ägs av Örnevalls kloster, till vilket han i många år givit donationer.
 |
Hovmästarinna på Hällbro kungsgård; hon svarar för gårdens dagliga drift och arrangerar mottagandet av gästande följen. Vingali sägs ha en mycket enkel bakgrund, men har kommit sig upp efter att ha tjänat en tid som piga vid slottet.
Hon är en sträng matmor men sköter sitt värv oklanderligt, vilket kunde bevittnas av de som besökte kungsgården för rådsmötet sensommaren 1140.
 |
 |
 |
Tre fattiga legohjon som tagit lega vid Hällbro kungsgård vid tiden för rådsmötet 1140.
Deltagit på:
Stormfåglar
 |
 |
Greve Birger är i 60-årsåldern men fortfarande synnerligen aktiv. Han är gift med den avsevärt yngre Gunnilda Sverkersdotter Silwerkrantz (efter ett tidigare äktenskap, som blev barnlöst) och har barnen Birger (17 år) , Emma (14 år) och Johannes (7 år).
Liksom sin bror Erkibald har greve Birger suttit i riksrådet i decennier, och han ingick också i förmyndarregeringen under Johanns omyndighetstid. Han har i många år intagit en ledande ställning i högfrälsets "parti" och ofta talat för dem. Han är känd för att vara stolt, hård, ärelysten och ibland hänsynslös - men inte utan stränga principer.
Under år 1140 har han på egen bekostnad anfört en stark kontingent till belägringen av Draakhem. Efter rådsmötet i Hällbro lämnade han belägringshären och drog sig och sitt folk tillbaka till Nyckleborg. Här lyckades han senare göra viss nytta genom att försvåra de Furstligas reträtt genom hans marker.
Birgers stamborg, Nyckleborg, ligger i västra Sunnanslätt några mil söder om Örnevall.
 |
Yngre syster till grevinna Anna Silwerkrantz, gift med greve Birger Johannesson Sol och Måne.
 |
 |
Äldste son till greve Birger Johannesson Sol och Måne och fru Gunnilda Sverkersdotter Silwerkrantz. Junker Birger studerade till 1138 vid klosterskolan i Spegelhamn; därefter sändes han sommaren 1139 till krigsrådet i Vitehög med Sunnanslätts delegation som "lärlingsuppdrag" i sällskap med herr Gabriel Luciasson Sparre och moder Elarka Arnvidsdotter. Där mötte han bl a sin halvsyster Signild i Östanbäck som han förde med sig tillbaka till Sunnanslätt, till faderns lindriga förtjusning.
 |
Signild är oäkta dotter till greve Birger Johannesson Sol och Måne och Ingeborg i Östanbäck, en hovdam på Nyckleborg. Hon tillbringade sin barndom som tjänsteflicka på Nyckleborg och lekte tillsammans med halvbrodern, Birger d y. Hon fick också tidigt veta vem som var hennes far. Vid ett tillfälle hon var nio år (1130, borde det alltså ha varit) utbröt ett stort gräl mellan henne och fadern varvid hon - åtminstone som Birger d ä uppfattade saken - hotade att göra klart hur det låg till med släktskapen. Det fick till följd att hon, och möjligen också modern, skickades bort från Nyckleborg. Så småningom hamnade hon på Draakhems slott i Gedanien och blev kammarjungfru hos jungfru Eleonora Draakwinge.
I den egenskapen var hon med vid krigsrådet i Vitehög, där jungfru Eleonora i sin tur var med i sällskap med kung Sigtrygg av Högmark. Av en händelse närvarade också junker Birger d y som en av delegaterna från Sunnanslätt. Tydligen träffades de och Birger kände igen henne. Han hade redan listat ut hur det låg till och erbjöd henne att följa med tillbaka till Sunnanslätt.
 |
Gårdsfogde på Ulvsnäs, en av greve Birgers jaktstugor i västligaste Sunnanslätt nära gränsen mot Västmarkerna.
 |
Enda dotter till rikskanslern herr Erkibald Näfhåårdhe Sol och Måne. Hon har under ganska långa perioder, sedan hon för några år sedan gjorde sin hirdtjänst, vistats vid hovet i kretsen av riksföreståndarens dryckesbröder och –systrar.
 |
|
Grevinna Anna är änka efter ett barnlöst äktenskap med den rike riddaren Roland Hansson Grimm. Hon sitter i riksrådet sedan hon tillträdde sin titel vid faderns död för elva år sedan.
Hon har liksom de andra grevarna deltagit i belägringen av Draakhem med ett starkt följe. Efter rådsmötet i Hällbro sensommaren 1140 drog hon tills vidare tillbaka sina styrkor men kommer att delta på nytt under våren 1141. Annas förläning, liksom mycket av hennes ägor, ligger dock längs Sunnanslätts södra gräns mot Gotmar och hon har också nödgats ägna gränsberedskapen en hel del uppmärksamhet.
 |
Greve Sigar är trots sin ungdom redan (liksom sin framlidne far) vida känd som en oregerlig, makthungrig och ärelysten bråkstake. Han är likväl en kraftfull krigare och har deltagit mycket aktivt i belägringen av Draakhem. Därvid har han också under 1140 varit skyldig till flera disciplinbrott av varierande dignitet. Enligt somliga uppgifter ska hans män t o m ha gjort strandhugg på gedansk mark.
 |
 |
Friherrinna Lucia är i 60-årsåldern, huvudkvinna för den anrika ätten Sparre och änka efter den politiskt obetydlige men mycket förmögne friherre Vilhelm Elbrektsson Gyllenvåg. De har ett antal vuxna barn, varav den äldsta dottern Vilhelmina ärvt Vilhelms förläning - fru Lucia har dock behållit ett starkt inflytande över den såväl som sin egen. I arvet efter Vilhelm ingår en del handelskontakter och några skepp.
Fru Lucia hör, liksom bröderna Sol och Måne, till riksrådets veteraner och har ingått i riksrådet sedan Johanns omyndighetstid. Hon har ofta varit en stark företrädare för högfrälsets intressen, men det har hänt att hon oväntat gått emot sina ståndsbröder i olika frågor. Vid rådsmötet i Hällbro sensommaren 1140 tog hon oväntat oreserverad ställning för riksföreståndaren och förband sig att följa dennes linje under kriget, vilket hon sedermera har fortsatt med.
Förutom Vilhelmina, Fredrika och Gabriel (se nedan) är fru Lucia mor till herr Simon (37 år) och herr Filip (36 år).
 |
Äldsta dotter till friherrinna Lucia Sparre och arvtagare även till hennes förläning. Hon lär fortfarande stå under betydande inflytande från modern vad gäller skötandet av ättens egendomar och handel – fru Vilhelmina anses inte ha ärvt sin fars ekonomiska snille. Däremot är hon en tapper krigare – hon vann riddarslaget redan under Indrivarkriget – och en karismatisk ledare.
 |
 |
Dotter till friherrinna Lucia Simonsdotter Sparre och herr Vilhelm Elbrektsson Gyllenvåg. Hon har alltid varit den tystaste och blygaste av syskonen och därför tenderat att bli bortglömd - hon är mer intresserad av läsning, musik och sömnad än av politik och krig. Under kriget har hon dock fått ta en hel del av ansvaret för att sköta släktens ägor och förläningar.
 |
 |
Son till friherrinna Lucia Simonsdotter Sparre och herr Vilhelm Elbrektsson Gyllenvåg. Fadern avled dock innan hans födsel, därav matronymikon. Herr Gabriel har via moderns ätt rört sig i kretsarna kring riksrådet sedan länge och utsågs som en av medlemmarna i Sunnanslätts delegation till krigsrådet i Vitehög 1139.
Herr Gabriel är starkt lierad med det gamla högfrälsets "parti" och, till skillnad från sin mor, tämligen fientligt inställd till riksföreståndare Theoderik. Han gifte sig vintern 1139-40 med fru Lydia Pedersdotter Lejonram.
 |
 |
Lydia är fru Lucias svärdotter och tillhör en av de rikare ätterna i landet (riksdrotsen Ragnar Lejonram som spelade en mörk roll vid den Svarta Dagen var hennes farbror). Släkten är också befryndad på håll med ätterna Gyllenlöv och Vildtörne. Hon gifte sig vintern 1139-40 med herr Gabriel Luciasson Sparre, och de väntar sitt första barn i mars 1141.
 |
Äldste son till fru Lucias dotter, friherrinna Vilhelmina Vilhelmsdotter Gyllenvåg. Under hösten 1141 tjänade han som småsven hos den gedanske greve Vilhelm Draakwinge på Draakhems slott.
 |
 |
Friherre Jonas Bosson Vildtörne stupade under ett Furstligt utfall vid Draakhem sommaren 1140 och efterträddes av sin blott 13-åriga dotter Vipa. Än så länge har hon inte gjort mycket väsen av sig, men hon tycks hedra släktens tradition av fåfänga och bristande benägenhet för eftertanke. Hon närvarade vid rådsmötet i Hällbro 1140 men insjuknade och kunde inte ta någon aktiv del i mötet.
Friherrinna Vipas unga moster och närmaste överlevande släkting, Amelia Ambjörnsdotter Ulvklo, fungerar som hennes förmyndare. Amelia, som tillhör en obetydlig knapfrälseätt, har varit hovdam hos Vildtörnena i åratal och knappast gjort sig bemärkt i vidare kretsar. Hon gör ett rätt kyligt, stramt och reserverat intryck.
 |
Friherrinna Elisabet är huvudkvinna för den anrika men ganska fattiga högfrälseätten Corpwinge och änka efter den många år äldre och desto rikare riefenthaalske riddaren Totoman Ludeke, som avled häromåret. Hon har inte gift om sig ännu.
Under makens livstid tillbringade fru Elisabet en stor del av tiden vid hovet (enligt illasinnade rykten för att slippa ifrån sin förödande tråkige man) och på Ridarö, där hon blev nära vän med jungfru Cornelia Erkibaldsdotter Sol och Måne.
 |
En välbärgad högfrälseman och riksråd. Ätten är avlägset släkt med den gedanska friherreätten Grip.