| Utskriftsvänlig sida |
Förloppet beskrivs översiktligt i Nyhetsbrev XVII.
|
Vändpunkten för de härader i norra Gedanien som legat ockuperade sedan kriget började 1139 kom år 1148. En stor Furstlig fältarmé hade förlagts i norra Gedanien och i söder förberedde Gedanien och Sunnanslätt ett stort fälttåg för att återta Vidmarkshus och befria Nordraland.
I det ockuperade norra Gedanien rådde spänd förväntan och oro. Den stadigt växande arméns närvaro satte en hård ekonomisk press på provinsen och många förråd barskrapades för att föda trupperna. På papperet försörjdes de dels genom centrala Furstliga depåer och dels, i stor utsträckning, genom att köpa vad de behövde lokalt. Det saknades dock ofta tillräckligt med reda pengar och många bönder tvingades nöja sig med skuldväxlar och löfte om senare inlösen (en ersättning som garanterat aldrig skulle komma om de Furstliga skulle förlora makten över området…). Det förekom också en hel del oreglerad gästning och andra disciplinbrott som det Furstliga befälet till stor del såg genom fingrarna med så länge det inte ledde till ur deras synvinkel allvarligare brott.
I all tysthet började nu små grupper av gedanska och margholiska motståndskämpar försiktigt knyta kontakter med upprorsvilliga bofasta. Att bygden nu svämmade över av Furstliga soldater gjorde visserligen att de fick ligga mycket lågt, men å andra sidan medförde de uttråkade soldaternas belastning på landet ett stadigt växande missnöje som gav dem vind i seglen. Nya vapengömmor förbereddes och gamla oupptäckta grävdes fram. Några sympatisörer och informatörer inom de Furstligas egna led hjälpte till med att i tysthet smuggla information och förnödenheter åt de upproriska. Många av de bofasta själva hade nu i hemlighet börjat ta en drivande del i förberedelserna, medan Drakfåglarna bidrog med erfarenhet och samordningshjälp. Efter slåttern och höskörden i juli började de Furstliga trupperna dra ihop sig till först några få och så småningom en samlingsplats, vid Vidmarkshus. Samtidigt hade den gedansk-sunnanslättska härsmakten samlats vid Almarsjöns stränder och stod redo att dra norrut. Stridens och, förhoppningsvis, frihetens dag var nära.
När de Furstliga trupperna i september till slut drogs samman och lämnade den hårt prövade bygden för att slå till mot Arosia och Högmark hade missnöjet hunnit sjuda länge, och styrkta av detta och av ryktena om en stark allierad här på väg började motståndsrörelsen – som fått ligga mycket lågt sedan vintern – fördubbla sina ansträngningar. Så fort skörden var avklarad reste sig bönderna mot de mindre trupper som lämnats kvar, och när den gedansk-sunnanslättska armén som räknat med att möta de Furstliga närmade sig fann de i stället Nordraland till stor del utrymt av fienden och i fullt uppror.
Den gedanska hären under friherre Peder Silvertuna grep sig an med att underkuva territoriet, lade Vidmarkshus - den enda starka borgen i norra Gedaniens inland och den Furstliga ockupationsmaktens främsta bas - under belägring och avdelade mindre styrkor för att i samarbete med bönderna betvinga de andra Furstliga utposterna i norra Gedanien. De mindre, isolerade utposterna föll snabbt efter mer eller mindre hårda strider. Man fick dock också en del besvär med mer onaturliga hot; Furstliga blodsmagiker hade lagt förbannelser över somliga platser som fick de som dog där att vakna på nytt, tydligen med hjälp av upptäckterna de gjort året före. I slutet av oktober föll Vidmarkshus och frigjorde den gedanska huvudarmén, men det skedde för sent för att undsätta Högmark. Gedanierna fortsatte norrut mot Högälven och tog sig till och med över vid Vigbro där de upprättade ett brohuvud under en kort tid. När Severas armé, som nu inte behövdes i Högmark längre, kom dem till mötes beslöt herr Peder dock att det skulle kosta mer än det smakade att hålla brohuvudet på margholisk mark, och gedanierna föll tillbaka till sin sida av vadställena som de nu befäst väl. |
||||
 |
 |
| Friherre Arald Eldstierna | |
Hela Gedanien, utom de rätt små områden som kunde kontrolleras från Strand och Tornholm, var slutligen befriat. Vidmarkshus' slott och län överlämnades formellt till sin tidigare läntagare, friherre Arald Magnusson Eldstierna som numera var rikets drots och en av de främsta i riksrådet. Herr Arald hade i flera års tid varit baserad i Geda och valde också att sätta in en ställföreträdande hövitsman på Vidmarkshus. Under vintern inledde hans folk en energisk räfst efter förrädare och medlöpare i de tidigare ockuperade områdena.
