Inför Okuvade

Upptakt Detta är Ravnsmark, januari år 1151. Till slut kom det Furstliga anfallet mot Drakfåglarnas fäste i Ravnsmark som många av oss hade väntat på, eller bävat inför. Till en början skedde det i liten skala, med små räder och stötar som tvingade oss till ständig beredskap, men framåt vintern slog fienden till mer samlat och från flera håll. Vid Ljotvellir, vid Baggvallen och vid Orrdalen har vi desperat försvarat våra skansar, och vi har stridit i de täta skogarna mot vättar och ulvar. Furstens dvärgar har kastat våra döda kamraters kroppar med katapult in mot våra linjer och den regniga och kalla vintern har slitit i våra hjärtan. Men vi höll stånd och vi slog dem tillbaka. För någon vecka sedan avbröt de sista Furstliga anfallen och drog sig tillbaka. Nu har fienden prövat vår styrka och vet att vi kan bita ifrån oss. Men vad sker nästa gång? Kommer Fursten att kasta allt han har på oss? Vi vet inte, men striden är över nu. För denna gång. Någon gång under vintern passerade Väktarnatten obemärkt. Arna har bestämt att vi ska ta tillfället i akt att och ägna en dag åt att fira att vi lever och sörja våra fallna. Vi kommer att prata politik och vad vi ska göra nu, för bland Drakfåglarna har alla en röst och nu är läget att göra sig hörd. Vi ska äta den sista finmaten som finns i skafferiet, gråta över våra fallna kamrater och berätta om deras hjältedåd, lyssna på sorgliga sånger och kanske glömma, för en stund, att kriget än nu inte är vunnet. Vi kommer upp över ytan för ett djupt andetag, vet att vi snart kommer att strida igen. Läs mer: Berättelsen hitintills

Här och nu: Segerfest på Unnsbacken

Vi befinner oss vid Unnsbacken, en gammal tidigare övergiven gård i västra Ravnsmark, som under hösten tagits i bruk på nytt som en sorts högkvarter och mötesplats. Den ligger bra till för det, inte långt från flera av de farleder - "vägar" är att ta i - som går mellan norra Thule och söderut och även nära Mörknans älvdal som via Margholiens hjärta Arilda leder ända ut i Innanhavet. Om man ska färdas från Steinheim eller Formenos nedåt mot västra Högmark, eller som nu blivit aktuellt mot alvriket Ilyrana i Västmarkerna och kanske vidare till Arosia eller Sunnanslätt därifrån, är Unnsbacken det närmaste man kommer en vägmötesplats. Det är också på förhållandevis tryggt avstånd från det Furstliga Margholien, djupt inne i Drakfåglarnas territorium.

Den gamla ödegården Unnsbacken har tagits i besittning av Drakfåglarna

Det befriade Ravnsmark

Ravnsmark är ett av folklanden i norra Thule. Det är ganska vidsträckt men glesbefolkat, fattigt, skogigt och bergigt. Före Furstens tid lydde det nominellt under dvärgriket Steinheim (men var befolkat av mänskliga bönder), men dvärgarna brydde sig aldrig speciellt mycket om det och lät inbyggarna sköta sig själva. Fursten annekterade östra Ravnsmark i början av sin regering och infogade det som en provins. De västligaste bygderna förblev utanför hans direkta kontroll, och redan tidigt började flyktingar från hans välde söka sig dit.

Efter Furstens stora nederlag vid den misslyckade belägringen av Geda 1142 utbröt ett stort uppror i Ravnsmark, stöttat av de Drakfåglar som redan då befann sig där. Det stöd man hoppats på från dvärgarna uteblev dock – kanske på grund av den alliansvänlige dvärgkungen Grunnirs död den vintern – och resningen slogs brutalt ned under den kommande vintern och våren. Ravnsmark förblev under några år en surmulet lydig landsände.

Folket i Ravnsmark hyste dock ingen kärlek till de Furstliga, och när Drakfåglarna några år senare, vintern 1148-49, var starka nog att resa upprorsfanan på nytt och befria folklandet fick de ivrig hjälp av de bofasta. De Furstliga garnisonerna drevs bort och det nyss befriade östra Ravnsmark förenades med det västra.

De allierade rikena beslöt att satsa på Drakfåglarnas enklav och bidra till att hålla den vid liv, bland annat genom att sända dit förstärkningar och förnödenheter. Nu har de allierade, via Drakfåglarna, ett väpnat fotfäste in mot hjärtat av Furstendömet. Fram till de senaste månaderna hade Fursten inte prioriterat att krossa enklaven, kanske för att han haft för fullt upp med sitt krig i Högmark och mot alverna. Det återstår också att se om det här tillbakaslagna anfallet avskräcker från nya försök snart eller inte.

Den inhemska befolkningen i Ravnsmark är koncentrerad i älvdalarna och består av bönder som drygar ut det magra jordbruket med jakt, fiske och boskapsskötsel. Ravnsmark är mycket rikt på vilt och fisk, vilket underlättat för försörjningen av de många soldater och andra nyanlända som förlagts där nu.

Läs mer: Om Ravnsmark