| Utskriftsvänlig sida |
Erika Westberg 2014, efter förlaga av Theo Axner
För enkelhetens skull har Thule liksom vår värld tolv månader, och vi använder samma namn på månaderna. Nyår firas på nyårsdagen 1 januari och är inte en religiös högtid, men är ändå en populär folkhögtid. Under året firas sedan diverse religiösa högtider. De tre viktigaste är Regnbågsdagen 30 april, Midsommar vid sommarsolståndet 25 juni, och så Väktarnatten vid vintersolståndet natten till 20 december. Ofta sträcker Väktarnattsfirandet ut sig och går ihop med nyårsfirandet.
|
Väktarnatten är en stor vinterfest som firas till minne av det första framträdandet av Ljusets Läras siste profet Nadrim. Enligt legenden var den första som såg honom en ensam nattväktare en vinternatt. Väktarnatten är en stor familjehögtid och alla ser fram emot festen som ett avbrott i vintern.
Precis som vår världs jul har både kristna och hedniska traditioner, har Thules Väktarnatt både traditioner från Ljusets Lära och från andra, äldre fester. En viktig tradition som gäller hela midvintertiden är att det ska råda frid mellan alla människor och att den som drar svärd under helgdagarna drar olycka över sig. Andra traditioner hör ihop mer med särskilda dagar, framför allt dagen innan Väktarnatten, den 19 december.
Man börjar på morgonen den 19 december med att städa, bada, klä sig fint och så vidare. Ofta har man förstås börjat laga mat och pynta redan tidigare för att allt ska vara klart.
Två festbord dukas med mat. Det ena, större, är för Väktarnattsvarden, den festmåltid folket på gården äter tillsammans på kvällen. Det andra bordet dukas för eventuella spökbesökare. Maten får stå framme över natten så de döda kan förse sig med mat om de vill - man tror nämligen att själar från de döda, speciellt de som dött för tidigt, våldsamt eller av andra skäl inte vilar i fred, vandrar omkring på jorden under Väktarnatten. Det sägs också att de döda samlas i kyrkan för att fira sin egen Väktarnattsmässa innan de levande kommer till morgonmässan. Det är sällan man ser dessa gengångare, men alla vet att om man skulle göra det gäller det att visa respekt.
I delar av framför allt norra Thule strör man ut halm på golvet, och på natten sover man i halmen istället för i sängarna. Sängarna är precis som festmaten tänkta för de döda om de vill stanna och vila en stund. Ibland är man allvarlig och ber böner medan man strör ut halmen, men ofta blir det nästan som en lek. Det är en syssla barnen tycker om! Även i södra Thule är det vanligt att man bäddar på golvet i storstugan eller sovkamrarna och sover tillsammans, lämnande sängarna åt de osaliga döda.
Det är också viktigt att man har ljus brinnande (och eftersom det är halm överallt, att man vaktar ljuset)! Om man går utomhus ska man alltid ha ett brinnande ljus med sig, och det ska alltid brinna ett ljus av något slag ute på gården. Det ska finnas brinnande ljus på festbordet hela natten, och många tänder en ovanligt stor eld i öppna spisen som får brinna under alla festdagarna.
Under dagen kan man höra sång ute på gården. Det är tradition att bygdens fattiga och obesuttna drar omkring mellan gårdarna dagen innan Väktarnatten och sjunger, spelar eller på annat sätt underhåller. De får mat och dryck som tack, och brukar i gengäld skänka små symboliska gåvor som t.ex. en liten halmamulett man kan hänga upp i fönstret eller över dörren för att skydda sig mot ondska.
När man är färdig med att duka bord, tända ljus och strö ut halm samlas man i husets största rum. Där äter man Väktarnattsvarden tillsammans, en enklare festmåltid som är en liten "smygstart" på de festligheter som börjar på allvar dagen efter. Man berättar också historier för varandra, en mycket omtyckt Väktarnattstradition! Alla lyssnar på och berättar för varandra - historier om saker som hänt under året, spökhistorier, sanna berättelser, gåtor, skämt och så vidare.
I slutet av kvällen gör sig alla redo för en mycket, mycket gammal tradition: att dricka för gott år och fred. Det kan se lite olika ut i olika delar av Thule, men börjar alltid med att en präst (om sådan finns närvarande) eller den äldsta personen i huset välsignar någon form av dryck, vad nu hushållet bryggt inför festligheterna. Alla närvarande har varsin bägare som fylls med den välsignade drycken. Sedan ber någon av deltagarna, oftast husmodern eller husbonden, en bön om goda skördar, god avel, lycka och fred mellan grannar. Alla följer med i och svarar på bönen, och det hela avslutas med att man skålar för gott år och fred.
Tidigt på Väktarnattens morgon går man tillsammans till kyrkan för morgonmässan. Hela socknen samlas där. Ofta handlar mässan i alla fall delvis om frid för de döda, men andra vanliga teman är hopp och ljus i mörkret eller fred mellan människor.
När man kommer hem igen från morgonmässan börjar de verkliga kalasen, som ofta kan vara i flera dagar och till och med flyta ihop med nyårsfirandet.