| Utskriftsvänlig sida |
2009, lätt uppdaterad 2010-01-28
|
Auxilia är den samlande beteckningen för de permanenta styrkor i Furstens krigsmakt som inte ingår i Legionerna, gärna med mer eller mindre specialiserade uppgifter. Den talrikaste delen av auxilian är de svartfolk och vildmän som tjänar Fursten, men här ingår också andra specialtrupper som spejare, ingenjörstrupper, pionjärer, etc., samt även nya förband värvade i Talvala.
Sedan de Furstliga skaffade sitt första fotfäste i Talvala 1139 (för drygt sju år sedan) har många invånare i landet värvats till hans tjänst. I början skedde det mest på individuell bas; enskilda talvi (och folk från andra stammar) värvades till Legionerna eller till andra förband. Efter hävandet av belägringen av Geda hösten 1142 inleddes dock ett antal nyorganiseringar av Furstens krigsmakt, och en av nyordningarna var att upprätta särskilda talviska auxiliaförband.
Principen bakom dessa är i grunden samma som för orch- och vildmansförbanden; att utnyttja truppernas egen skicklighet och låta dem strida enligt sina traditionella metoder. Den talviska auxilian är därför lätt till medeltungt infanteri lämpat för strid i den skogsterräng som dominerar Talvala.
Den talviska auxilians grundläggande organisation ser ut ungefär som legionernas, men saknar deras högre organisationsstruktur i regementen och legioner. Den grundläggande och enda permanenta administrativa enheten för auxilian är kompaniet om 60-100 man, vanligen under befäl av en kapten. Kompaniet är i sin tur, liksom i legionerna, indelat i troppar och korpralskap.
Kompanierna grupperas sedan semi-permanent i bataljoner om upp till sex eller åtta kompanier. En bataljon är vanligtvis omkring 500-600 man stark på papperet, i fält snarare omkring 400. Befälet över bataljonerna är inte permanent men brukar innehas av en högre officer med legionsbakgrund, oftast en major eller överstelöjtnant.
I nuläget omfattar den talviska auxilian omkring 20 kompanier, fördelade på tre bataljoner. Auxiliaförband grupperas med legionsförband från operation till operation, och för småskaligare uppdrag är det vanligt att små enheter avdelas. Till expeditionen till Naari har t ex en tropp från ett kompani i garnisonstjänst placerats med en tropp från ett legionskompani.
De talviska auxiliaförbanden varierar en del vad gäller utrustning och metoder. Huvudtyperna som kan urskiljas är:
Närstridande: Lättrörliga och skogsvana men med kapacitet att gå i närstrid i tätare formation vid behov; för det mesta fungerar de dock som rörligare stöd till de tyngre legionstrupperna. De är ofta beväpnade med kastvapen (angon, ett tungt kastspjut, är ett traditionellt talviskt vapen) och/eller stötspjut samt sköld, med yxor eller långa knivar som sidovapen. De bäst rustade har hjälm och brynja eller lamellharnesk. De kan också dubbla som skärmytslare i spridd ordning med sina kastvapen som huvudvapen.
Skyttar: Mestadels utrustade med bågar - en mindre andel har armborst – och med lätta sidovapen. De agerar ofta som skärmytslingstrupper i lösliga svärmar men kan också grupperas mer koncentrerat eller till nära understöd för närstridande auxilia eller legionärer. Skyttarna är i allmänhet lätt rustade.
Det är inte ovanligt att samma kompani innehåller både bågskyttar och soldater rustade för närstrid.
Auxiliaförbanden är inte ”uniformerade” i samma grad som legionerna. Man bär åtminstone svarta armbindlar med det vita sexarmade Furstekorset på och man kan även tänka sig särskilda förbandsbeteckningar som bärs någonstans på kläderna. I övrigt klär sig soldaterna enligt talvisk sed (se artikeln om talviskt dräktskick), dvs. i princip rätt vikingaliknande. Svart uppmuntras särskilt i ytterplagg; ibland utgår solden till en del i (svart om det finns tillräckligt att få tag på, annars och kanske oftare grått) tyg.
Vad är det då för sorts karaktärer som tjänar i auxiliaförbanden?
De flesta är nog fattiga, egendomslösa eller yngre söner/döttrar till bönder, som ser krigstjänsten som en god försörjning och kanske en väg till ett bättre liv. Det kan säkert också finnas ett element av att vilja ”se världen” och komma iväg på äventyr. Det är inget nytt eller unikt att talvi gör krigs- eller annan tjänst hos främmande härskare, även om det här är mer organiserat än något tidigare, och de flesta bryr sig inte så värst mycket om Furstens krig och syften. Det är alltid krig någonstans.
Exempel på talviska auxiliärer |
||
 |
 |
 |
Tungt beväpnad underofficer |
Närstridande |
Bågskytt |
Fler foton och teckningar
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |