Det här är inte en fullständigt detaljerad redogörelse för krigsutvecklingen 1139-40 utan en kortfattad översikt över vad som är (någorlunda) allmänt känt om den. En del av händelserna behandlas utförligare i andra texter.
Våren 1139
Korståget till Talvala avseglar så fort isarna går upp. Strax därpå intar de Furstliga överraskande det gedanska gränsfästet Tornholm och två Furstliga härar invaderar Gedanien respektive norra Arosia. Medan de drabbade rikenas kungar uppbådar och mönstrar sina härar förhärjar de Furstliga landsbygden och erövrar flera fästningar.
Norra Högmark drabbas av räd- och plundringståg av orcher och vättar från Nordanlanden.
Sommaren 1139
De båda Furstliga härskarorna och den gedansk-arosiska härsmakten möts i slaget vid Månhella. De Furstliga, förstärkta av Domedagsgardet och en järnfjällad, drakliknande best, tvingar de allierade av slagfältet med svåra förluster, ödelägger staden och belägrar dess slott. Slottet faller – grunden raseras, troligtvis genom svartkonst - efter bara någon vecka och försvararna massakreras.
Gedaniens, Arosias och Högmarks härskare håller krigsråd i Vitehög i västra Arosia med sändbud från Sunnanslätt , dvärgriket Steinheim och alvfolket. En allians sluts mellan alla de inblandade folken. Under mystiska omständigheter och möten med såväl vålnader som oknytt, säger ryktena, upptäcker man ett vapen mot Furstens svartkonster. Kung Karl av Arosia dör under krigsrådet. Med förnyat hopp börjar Arosia och Gedanien återsamla och omorganisera sina försvar. (Thule i Brand.)
Orcherna som förhärjat norra Högmark intar och plundrar Brandhäll under kung Sigtryggs frånvaro. Trupper från Furstendömet anländer snart – tydligen på begäran av kungens ställföreträdare – och driver bort orcherna.
Draakhems slott, Almarsjöns lås, överlämnas förrädiskt till de Furstliga av den svekfulle herr Erik Draakwinge.
Hösten 1139
Vare sig det beror på de märkliga händelserna under sommaren eller något annat minskar mängden magiska uppvisningar från Furstendömets sida drastiskt; de går över till mer konventionella metoder.
De Furstliga fortsätter att svämma över Gedanien och belägra dess fästningar. Flera mindre fästen faller under hösten. Från Draakhems slott ockuperar man snabbt också staden. Geda och en handfull fästen i södra och sydöstra Gedanien håller ännu stånd, men ungefär två tredjedelar av landytan ockuperas. Sunnanslätt bidrar till Gedas försörjning genom att skeppa in förnödenheter och utrustning sjövägen.
En arosisk här under greve Angantyr Jäärnskiöld, förstärkt med sunnanslättska kontingenter och t o m alver, lyckas under mystiska omständigheter överraska och besegra den Furstliga styrka under Annieke de Vries som belägrat slottet Stenkärna i nordöstra Arosia. Stenkärna förses med en stark garnison, som snart återtar Salfors bergslag med silvergruvorna. De Furstliga, som håller delar av norra Arosia, svarar med oregelbundna terrorräder. (Gott År och Fred.)
Kung Sigtrygg av Högmark tycks försvunnen efter sin resa till Vitehög. Hans kusin Hammar Bryngilsson träder i spetsen för riksrådet, stödd på de inlånade Furstliga trupperna.
Vintern 1139-40
Under vintern avstannar de flesta krigsoperationerna. De Furstliga trupperna i Gedanien och Arosia går i vinterkvarter på de erövrade fästena och i nyuppförda befästa läger. Vilan bryts av sporadiska överraskningsräder. De gedanska skeppen på Innanhavet går mestadels i hamn i Sunnanslätt. Ockupationsstyrkan i Draakhem börjar arbeta på att befästa staden.
Gedanien hemsöks av vidskepelse och tal om onda andar och vålnader efter de döda vid Månhella, som sägs irra runt i landet utan att få frid.
Rykten sprids i Arosia om att de Furstliga tänker sprida en farsot med hjälp av svartkonst; farsoten skall drabba alla som vägrar svära Fursten trohet. Det verkar dock inte bekräftas, men oron blir stor. (Gott År och Fred.)
Kung Sigtrygg av Högmark återvänder. Hans bondehär, förstärkta med dvärgar från Steinheim, besegrar en del av Hammars Furstliga hjälptrupper. De Furstliga drar tillbaka sitt stöd till Hammar och utrymmer Högmark. Sigtrygg hyllas åter som kung.
Sunnanslätt sluter handelsöverenskommelser med Steinheim och Nordenbund inför det kommande året. Man gör upp om att importera livsmedel för att klara försörjningen av Geda.
Våren 1140
Belägringskriget i Gedanien återupptas. Geda är snart nära nog inringat, men några fästen finns kvar runt om. Mindre styrkor från Geda, Arosia och Sunnanslätt gör räder i det ockuperade Gedanien för att störa och sinka de Furstliga.
Stort riksting i Högmark med alla ständer närvarande. Kungen och folket försonas och riket tycks stå enat. Dvärgkrigarna från Steinheim stannar kvar i landet och reser och bemannar några starka fästen längs gränsen mot Furstendömet. Dessa håller hittills gränsen säker.
Även i Arosia förbättras befästningsverken.
Sunnanslättska styrkor, dominerade av frälsetrupper, inleder en belägring av Draakhem med blockad till lands och till sjöss. Befälet förs av rikets marsk, riddar Helwig Berndtsdotter Wige, och i hennes frånvaro av patriark Henricus Ioanni.
Sjöfarten kommer igång på nytt, men nu förvärras sjöröveriet åter och blir värre än någonsin.
Sommaren 1140
Sjöröveriet blir värre och värre. Fortsätter utvecklingen hotas sjöhandeln till Thule att lamslås, vilket kan leda till hungersnöd. Mer omedelbart är hotet mot Geda; den livsviktiga mattillförseln hotar att utebli då importerna förhindras. Om läget fortsätter förvärras hotas Geda snart av svält.
Arosiska, gedanska och sunnanslättska skepp upprättar en relativ dominans på Almarsjön gentemot de få Furstliga skeppen (främst från Draakhem); övertaget är dock inte totalt. Särskilt den nybildade arosiska Skeppsfänikan under riddar Dag Röde utmärker sig för effektivitet, men den är i svårt behov av mer resurser.
Belägringen av Draakhem fortgår men når inget avgörande. Sjöblockaden är inte heller fullt effektiv; pirater lyckas av och till ta sig igenom och smuggla in förnödenheter och utrustning i staden.
Vädret är uselt, regnigt och stormigt, större delen av sommaren.
I övrigt fortsätter utvecklingen från våren.
Hösten 1140
I slutet av sommaren hålls ett rådsmöte i Sunnanslätt med företrädare för samtliga medlemmar av alliansen, utom Högmark, samt flera neutrala makter. Mötet resulterar i flera betydelsefulla överenskommelser och planer på olika områden. Mest överraskande är kanske att de Fria Skepparna, en sammanslutning kapare baserade på Örike, går över på alliansens sida och ställer sig under gedanskt beskydd. De olika allierade folken närmar sig varandra något. Planer görs upp för såväl en ökad kraftansträngning för att ta Draakhem som fortsatta övernaturliga efterforskningar och spaningsexpeditioner till Österlandet. Arosia och Sunnanslätt sluter nya överenskommelser med Nordenbund om lån och värvning av skepp och legotrupper. (Stormfåglar.)Stödet från de Fria Skepparna innebär inga dramatiska förändringar, men piratplågan reduceras faktiskt något - tillräckligt för att lindra det akuta hotet mot Gedas överlevnad. Tydligen drabbas flera av sjörövarbanden under hösten av våldsamma interna oenigheter och förslösar sin energi på inbördes strider.
Det segslitna belägrings- och rädkriget i Gedanien fortsätter, och de
Furstliga flyttar sakta fram sina positioner mot Geda. (Bankett på
Imrarsborg, S:t Ahriks Gille.)
De allierade rikena samlar sina krafter inför den stora belägringen av
Draakhem. Mindre sunnanslättska styrkor håller staden inringad i en öppen
belägring över hösten och vintern.
Vintern 1140-1141
Rapporter från de expeditioner som sändes till Österlandet under hösten inkommer. De Furstliga har intagit betydande delar av Talvalas kustland, där de upprättat hamnar och stora läger. Det är tydligen hit som mycket av Furstendömets importvaror och nya rekryter skeppas inledningsvis. De Furstliga uppges också bygga stora antal galärer. Kanske är detta i syfte att rusta en flotta till Draakhems undsättning, kanske har de andra planer – galärerna är inte idealiska fartyg att segla över öppet hav med.Gedanska styrkor under riddar Brigitta Korp vinner en liten men efterlängtad seger då man återtar Granehus, ett av de fästen kring Geda som fallit under året. Nästan samtidigt genomför en mindre Furstlig styrka en brutal räd in i det fria Gedanien och plundrar och ödelägger några byar och en stormansgård. (S:t Ahriks Gille.)
Under Väktarnatten sägs Geda hemsökas av Nidvinter, ett odjur ur sagornas tid som en gång besegrades av S:t Ahrik vid Månhella. Han uppenbarar sig i just S:t Ahriks Gillestuga, som gästas av kungens följe för Väktarnatten, och är nära att bringa kronprinsessan Adriana om livet innan han drivs bort i Ljusets namn av ärkepatriark Olaus. Därefter försvinner varelsen och hörs inte av vidare, men det kommer fram uppgifter som tyder på att de Furstliga vid Månhella har haft att göra med att Nidvinter väckts till liv på nytt. (S:t Ahriks Gille.)
En arosisk styrka, förstärkt med en frivillig hjälpkontingent från Högmark och en del legoknektar, anfaller de Furstliga garnisonerna i norra Arosia i ett försök att återta Aagrans bergslag. Företaget når inga större framgångar men medför också måttliga förluster.
Våren 1141
Alliansen tar nya krafttag med belägringen av Draakhem och samlar den största här som hittills skådats i kriget mot Fursten. Till skillnad från förra året lyckas man nu upprätthålla en effektiv blockad och stadens försvarare börjar bli hårt pressade. De Furstetrogna piraterna gör vissa försök att störa de allierade transporterna, men alliansens sjöstridskrafter förmår hålla dem stångna. (Nyhetsbrev I.)
Sent i april kommer Furstens motdrag. Som väntat använder han sin nybyggda flotta - och många allierade piratskepp - till att skeppa över en armé, ledd av general Voorlaugr, till Thule. Oväntat nog går de dock inte för att undsätta Draakhem utan seglar i stället till Gotmar, landstiger vid Långviken och drar härjande in i Sunnanslätt. (Nyhetsbrev I.)
Alliansen beslutar att inte ge upp belägringen, men avdelar en snabb ryttarstyrka under Henricus Ioanni att skugga de Furstliga i Sunnanslätt och minimera den skada de kan göra på landet. Dessa har under tiden hunnit bränna Oxehus och förhärja delar av landsbygden i sydöstra Sunnanslätt. (Nyhetsbrev II.)
Efter att till slut ha lyckats öppna en bräsch i Draakhems försvarsverk lyckas de allierade inta staden i maj. Den Furstliga garnisonen överger staden men håller slottet. De erbjuder dock villkorlig kapitulation: om de inte får undsättning inom en månad skall slottet överlämnas utan strid. (Nyhetsbrev II.)
Alliansen godtar dagtingan, lämnar en mindre styrka av gedanier och högmarkare att belägra slottet och skeppar ned huvuddelen av belägringsarmén sjövägen till Sunnanslätt. Den nu underlägsna Furstliga flottan lämnar fältet fritt och alliansens skepp ockuperar Långviken och landsätter hären vid gränsen mot Gotmar. (Nyhetsbrev III.)
Under tiden fortsätter Voorlaugrs och Henricus' härar att cirkla runt varandra i Sunnanslätt. Efter att Voorlaugr misslyckats med att tvinga den underlägsna allierade hären till strid retirerar hans styrka ned mot Gotmar. Där möts de av den nyanlända allierade hären och flottan; de Furstliga gör helt om och vänder norrut. (Nyhetsbrev III.)
Sommaren 1141
En liten Furstlig stormstyrka av orcher och Domedagsgardister gör ett överraskningsanfall mot Draakhem för att undsätta garnisonen, men de allierade är beredda och lyckas slå tillbaka anfallet och garnisonens utfall. Dagen därpå kapitulerar den demoraliserade Furstliga garnisonen och överlämnar slottet mot fritt avtåg. Alliansen tar den till stor del avfolkade staden i besittning som en militärbas. (Nyhetsbrev III.)
Voorlaugrs expeditionsarmé går in i Arosia, följda hack i häl av Henricus' ryttarstyrkor, och fortsätter norrut mot bergslagerna. På vägen genom Tolvmilaskogen fångas de vid en bråte av en arosisk styrka, förstärkt med alver och dvärgar. De Furstliga lyckas slå sig igenom, men med kännbara förluster, och räddar sig till slut in i Aagrans bergslag. (Nyhetsbrev III.)