Lajvvett

En viktig del av gott lajvvett enligt vår mening är att man till viss del agerar för att ge en bra upplevelse åt andra. För att göra det behöver man vara uppmärksam på de andra spelarnas signaler. Ofta går det att se vad en spelare vill att en situation ska leda till. Om motspelaren vill ”vinna” så låt dem. Försöker de skrämmas, så bli rädd. Vill de bli arga, så mucka gräl. Vad vi menar är att man ska vara uppmärksam på hur de andra spelarna reagerar på det ens roll gör. Verkar de trivas, kör på; om inte, så sluta. Enkelt uttryckt: se till att dina medspelare har minst lika kul som du.

Omvänt är det viktigt att vara uppmärksam på hur andra uppfattar det man gör och inte utsätta någon för något denne (alltså spelaren bakom rollen) tycker är otrevligt.

En del roller på Fristad kan tänkas råka ut för olika sorters otrevlig eller nedlåtande behandling eller bemötanden, även om det inte kommer att vara ett dominerande inslag på lajvet. Vi vill att våra deltagare ska kunna spela ut starka och intensiva scener men känna sig trygga i vad som är OK och säkert spel.

Grundprincipen är att i varje situation där en karaktär utövar makt eller övervåld mot någon annan har den som befinner sig i överläget ett stort ansvar för att vara lyhörd för hur hens ”offer” reagerar och uppfattar spelet.

Som offer/i underläge kan du i din tur ge förövaren ”regi” genom hur du reagerar. Genom att streta emot verbalt eller fysiskt kan du signalera att du vill trappa upp scenen; omvänt kan du signalera att du vill trappa ned eller dra dig ur genom att bli tyst och passiv. Ett annat bra sätt att trappa upp en scen är den så kallade ”regeln om inte”. Om du i roll säger t ex, ”Åh nej, öppna absolut inte min väska!” men utan något off-kommando, så är det en signal till motspelaren att göra just det. På det sättet kan en scen också ”regisseras” ur underläge.

Som en säkerhetsventil finns de två off-kommandon som kan användas för att trappa ned eller bryta spelet (se Spelbrott nedan). I de allra flesta fall bör de dock inte behövas.

Om man har möjlighet är det alltid bra att diskutera i förväg med andra deltagare om hur långt man kan gå i just deras fall. Särskilt handgripligheter bör undvikas om man just inte känner varandra väl eller har pratat igenom saken före spelet.

Det kan hända att roller blir tillfångatagna. Den som har en fånge har ansvaret för att fångens spelare inte får en tråkig eller obehaglig upplevelse. Här följer en serie riktlinjer för detta:

• I normala fall kan man binda en fånge så att hen inte kan ta sig loss själv. Om du som spelare inte klarar av att vara bunden på riktigt, använd off-kommandona nedan för att kommunicera detta till fångvaktarna. En fånge som bara är låtsat bunden får naturligtvis inte ”komma loss”.

• En bunden fånge får aldrig lämnas ensam. Man kan spela ouppmärksam och därmed ge möjlighet till flykt eller fritagning, men får inte vara längre bort än att man vid behov kan hjälpa spelaren.

• En bunden fånge ska få möjlighet att byta ställning då och då.

• Om fången fråntas personlig utrustning är det den som tog utrustningen som ansvarar för att fången får tillbaka den (vid lajvets slut om inte förr). Beslagtagen utrustning bör om möjligt förvaras i närheten av fången.

• Toalettbesök får aldrig nekas, men får inte heller användas som ursäkt för att fly.

(Notis: Det här avsnittet har omarbetats en del sedan våra tidigare lajvregler.)

Som en säkerhetsventil för att göra spelet tryggare och hantera situationer som går utanför spelets ramar har vi ett litet antal Off-kommandon som kan uttalas för att hejda eller styra spelet.

”Skarpt” används som allmänt kodord för ”det jag pratar om nu är på riktigt, utanför lajvet”. Det används fr a för handfasta akuta situationer, men kan också användas för att signalera mer subtila problem. Exempel på hur ordet används:

• Skarp skada: Utropas när någon blivit skadad på riktigt. När du hör någon ropa detta, upprepa det och fortsätt sedan spela om situationen inte kräver annorlunda. Upprepningarna gör att sjukvårdarna snabbt kan bli varskodda.

• Skarp brand: Samma sak, men utropas om elden kommer lös.

• Skarpt obehag: Signalerar att du, alltså spelaren och inte rollen, tycker att situationen är obehaglig. Om någon du spelar mot säger detta så trappa ned spelet eller avbryt scenen om det verkar behövas.

• Ordet kan också användas i andra fraser just för att det man säger eller begär är viktigt off och är att betrakta som en begäran från spelaren, inte rollen. T ex ”Jag vill/kan skarpt inte göra X” betyder att spelaren, inte rollen, inte kan göra X. Detta kommando skall alltid respekteras. Detta för att kunna undvika en del knöliga situationer utan att för den skull bryta spelet.

Hold: I en akut situation där spelet måste brytas, till exempel om någon blivit skadad eller är på väg att skada sig, utropar man ”hold”. Spelet avstannar då tills avbrottet klarats upp, varpå man sätter igång igen. Ett sådant avbrott behöver inte nödvändigtvis involvera alla inom hörhåll (ju mer diskret man är, desto bättre), men det måste vara tydligt för alla inblandade när spelavbrottet börjar och slutar.

Lajvet är preliminärt alkoholfritt; ingen dryck starkare än lättöl får alltså tas med.

Om din roll kommit över, fått, lånat eller stulit något under spelet som inte tillhör dig skall det förstås återställas efteråt. Om du känner till ägaren så lämna helt enkelt saken ifråga till henom. Annars lämnar du sakerna till arrangörerna. Vi kommer att upprätta en plats för kvarglömda saker och annat utan känd ägare så kan du också hitta egna borttappade effekter.