| Utskriftsvänlig sida |
Den här tidslinjen innehåller händelser från de sista generationernas liv, år 1050-1101, i Hunaland och omgivande länder. Om din roll är för ung för att själv ha varit med har hon säkert hört de äldre berätta om dem.
| År | Hunaland | Norden | Ute i världen |
| 1050 | Drott Ragnar Vimundsson av Knaphövdeätten, kung Ragnvalds farfarsfar, följer Harald Hårdråde på krigståg i Danmark och stupar där. | Harald Hårdråde av Norge grundlägger Oslo som en bas för sina fälttåg mot Danmark. Sveakungen Anund Jakob dör och efterträds av Emund Gamle, en oäkta son till Olof Skötkonung. |
|
| 1052 | Östman Gudfastsson bygger Jämtlands första kyrka, Västerhus, på Frösön ovanpå det gamla gudahovet. Han låter också resa en runsten till minne av kristnandet. Harald Hårdråde låter dräpa Einar Tambaskjelve, som blivit för mäktig, i Nidaros. |
||
| 1053 | Robert Guiscard grundar det normandiska väldet i Syditalien. | ||
| 1054 | Påven Nicolaus III bannlyser patriarken Keroularios i Konstantinopel. Liknande splittringar har skett många gånger förr och ingen anar ännu att denna kommer att bli permanent. | ||
| 1056 | Biskopssätet i Skàlholt på Island inrättas. | ||
| 1060 | Staffan, en kristen biskop av hälsingsk börd, predikar i Hunaland, Härjedalen, Jämtland och Hälsingland. En del hunalänningar blir döpta, däribland fru Ulvhild (kung Ragnvalds farmor). Staffan dräps av förargade hedningar (hälsingar eller härjedalingar, säger de flesta) på resan söderut och blir snart föremål för helgonkult. Han är nu ett av de populäraste helgonen bland de kristna i Hunaland. | Stenkil, en storman av västgötsk börd, blir sveakung och inrättar ett biskopssäte i Sigtuna. Adalvard d y blir biskop. Danmark får sina åtta kyrkostift. |
|
| 1061 | (1060-talet) Ljot Dagsson lagman låter bygga Härjedalens första kyrka. (Inspirerad av S:t Staffan?) | ||
| 1062 | Harald Hårdråde av Norge besegrar Svend Estridsen av Danmark i ett sjöslag vid Nissaån. Segern får dock inga allvarligare följder. | ||
| 1063 | Den norske jarl Håkon leder ett uppror mot Harald Hårdråde, med stöd av bl a sveakungen Stenkil. Haralds styrkor seglar uppför Göta älv och besegrar de allierade i ett slag vid Vänerns nordvästra strand. | ||
| 1065 | Askebyn bildas då storbonden Ask Järundsson delar upp sin mark mellan sina barn. | ||
| 1066 | Flera hunaländska hövdingar och krigare, däribland Torvald Ragnarsson Knaphövde, drar ut med Harald Hårdråde (se t h). Få av dem återvänder. | Harald Hårdråde invaderar England med en stor flotta, men stupar i ett slag mot den engelske kung Harold vid Stamford Bridge. Flera hunalänningar följer honom, däribland kung Ragnvalds farfar Torvald som stupar med honom med en stor del av sin hird. Haralds söner Magnus och Olav (Kyrre) ärver Norge. I Sveariket dör kung Stenkil sotdöden och oreda utbryter. Biskop Adalvard lämnar Sigtuna och slår sig ned i Skara, men hemkallas till Bremen några år senare. |
Kort efter segern över Harald stupar Harold Godwinson vid Hastings. Vilhelm av Normandie blir kung i England, delar upp landet bland sina krigare och inför många nyordningar. |
| 1067 | Erik Stenkilsson och Erik Hedningen, son till Emund Kolbränna, strider om sveakronan men båda stupar. Hallsten Stenkilsson blir så småningom sveakung. | ||
| 1069 | Olav Kyrre blir ensam kung i Norge vid Magnus Haraldssons död. Under hans regering (1069-93) upprättas biskopssätena i Nidaros, Oslo och Bergen. Danakungen Svens bror Asbjörn leder en vikingaflotta på en stor räd mot England men drivs tillbaka av de nya normandiska herrarna. Vilhelm Erövraren betalar likväl året därpå danagäld till Asbjörn för att hans flotta ska lämna England. |
||
| 1070 | Hallsten avsätts av svearna för blotvägran. Håkan Röde, en påstådd frilloson till Stenkil, griper makten i Svealand. Hallsten förblir kung i Västra och Östra Götaland med sin bror Inge som medregent. Olav Kyrre grundlägger Bergen. |
||
| 1071 | Kejsaren i Konstantinopel lider nederlag mot turkarna och förlorar mycket land. Under tiden kapar normanderna åt sig mer och mer av södra Italien och Sicilien. | ||
| 1074 | Kung Svend av Danmark dör och begravs i Roskilde. Hans son Harald Hen väljs till kung. Regeringstiden präglas av en del konflikter med Haralds bror Knud som också sökt tronen. | ||
| 1075 | Knud Svendsen drar på plundringståg till England. | ||
| 1077 | En varulv härjar under flera månader norr om Hotangen och dräper fyra människor innan den plötsligt försvinner. | Påven Gregorius VII bannlyser den tysk-romerske kejsaren Heinrich efter en strid om rätten att tillsätta biskopar. Heinrich, som riskerar att avsättas, gör en botgöringsfärd till Canossa och försonas med påven. | |
| 1079 | Ragnvald Torvaldsson seglar till Manx för att hjälpa sina fränder där som anslutit sig till kungakrävaren Godred Crovan. Hunalänningarna strider för Godred vid Snaefell (Sky Hill) och segrar. Medan drotten är borta över sommaren föds hans äldste (inomäktenskaplige) son Ragnvald hemma i Hunaland. |
||
| 1080 | Inge och Hallsten får ett brev från påve Gregorius. Påven påbjuder att tionde ska införas i riket samt att kungen ska skicka ett sändebud till Rom. Harald Hen av Danmark dör. Knud, som är i Sverige vid tillfället, skyndar hem och lyckas den här gången bli vald till kung. Som kung stöder han sig kraftigt på kyrkan. Ungefär vid den här tiden börjar man i Norden räkna året från 1 januari på romerskt vis. |
Normanderna angriper byzantinskt territorium på Balkan men drivs tillbaka med venetiansk hjälp. | |
| 1083 | Ragnvald d ä drar västerut med några skepp på nytt och hjälper sina fränder och Godred att inta Dublin. Vaino Oddgrimsdotter av Sköldätten dräper Sigrid i Mon, som hon avslöjat i sin trolovades, Halve Joarssons, bädd. Hon vigs i stället med Halves yngre bror Jare. Halve ställer till med ett stort bråk på bröllopsfesten men körs bort. Läs mer: Historien om Vaino och Halve |
De sista norska resterna av aktiv asatro utraderas under 1080-talet. |
|
| 1084 | Kung Inge fördrivs av svearna då han vägrar blota på tinget. Hans svåger Sven Torildsson erbjuder sig att blota i hans ställe och väljs till kung av svearna. Hallsten och biskop Eskil beger sig till Strängnäs där blotet ska hållas och försöker tala hedningarna till rätta men dräps. En källa springer fram på platsen och Eskil betraktas som martyr och helgon. |
||
| 1085 | Ragnvald Torvaldsson ansluter sig med några skepp till den planerade danska expeditionen till England, som dock aldrig kommer iväg. De frustrerade hunalänningarna gör en del strandhugg i närmaste land för att täcka sina utgifter. Vaino Oddgrimsdotter är en av dem som följer honom. | Kung Knud planerar ett nytt stort krigståg mot England och samlar en stark flotta – inklusive 60 norska skepp och några hunaländska - men krigståget försenas och rinner ut i sanden. | |
| 1086 | Knud, som fått stormännen emot sig med sina skattekrav, störtas och dräps i S:t Albani kyrka i Odense, där han begravs. Hans halvbror Oluf Hunger blir ny kung. Knuds bror Erik Ejegod för hans döttrar i säkerhet till Västergötland, där de gifts bort med västgötska stormän. | ||
| 1087 | Jare Joarsson dödas under en räd mot Tröndelag. Hans bror Halve erkänner senare i fyllan att han själv dräpt sin bror för att åter komma åt Vaino och hennes arv. Vaino dräper honom själv. Läs mer: Historien om Vaino och Halve |
Kung Inge genomför med en liten styrka en överraskande räd mot Uppsala, dräper Blot-Sven och bränner hednatemplet. Han blir därefter på nytt erkänd som kung i både Svea- och Götaländerna. | |
| 1089 | Asser blir biskop i Lund. | ||
| 1090 | Kung Inge och drottning Helena grundar Vreta kloster. Flera missväxtår i Danmark som ger kung Oluf hans öknamn. |
||
| 1093 | Olav Kyrre dör och begravs i Nidaros. Hans frilloson Magnus Barfot väljs till norsk kung. | ||
| 1094 | Trakten kring Sumprakan hemsöks av vad som först tros vara troll men visar sig vara avguden Brestas tillbedjare. Nidingarna dräper Snoks son Amund och Audun från Torsvi, men spåras upp och nedgörs av ett uppbåd från bygden. Läs mer: Avgudadyrkarna vid Sumprakan |
En långvarig konflikt börjar mellan Magnus och sveakungen Inge om rätten till Ranrike och Dal. Magnus anser sig ha rätt till allt land väster om Göta älv, Vänern och Klarälven. Samma sommar går en norsk styrka in i Västergötland och anlägger en timrad borg på Kållandsö vid Vänern. Till en början får de bli ostörda, men under vintern kommer kung Inge ned med en stark här från svealänderna och återtar Kållandsö. Den tillfångatagna norska besättningen tillåts avtåga vapenlösa sedan de var och en fått ett käpprapp. |
Rodrigo Diaz, El Cid, erövrar Valencia. |
| 1095 | Ragnvald Torvaldsson, den främste hövdingen i landet, dör på vintern. Hans son Ragnvald återvänder framåt sommaren hem efter två år utomlands, åtföljd av den iriske munken Conal som döpt honom. De griper sig an med att förbättra levnadsförhållandena kring Tångvalla med omnejd, med god hjälp av Conals tekniska kunnande (bl a byggs kvarnen vid Tennsjö). Ragnvald blir snabbt en populär hövding och många söker beskydd eller tjänst hos honom. | En norsk här går på nytt uppför Göta älv. Ett stort slag står vid Foxerna, där norrmännen drivs på flykten med stora förluster. Oluf Hunger dör. Erik Ejegod återvänder från sin västgötska exil och väljs till ny danakung. |
Påven Urban II manar på kyrkomötet i Clermont till heligt krig mot de otrogna som tagit det heliga landet i besittning. Talet blir början till korståget; stora mängder stormän, krigare och pilgrimer tar korset och drar österut. |
| 1096 | På stortinget beslutar Hunalands stormän att välja en kung. Valet faller på Ragnvald Ragnvaldsson sedan Vaino Oddgrimsdotter lagt ned sin kandidatur. Ragnvald utser henne till sin krigshövding. Ätterna Knaphövde, Sköld och Ekehufvud donerar kungsgårdar. Hunalands första fasta kyrka byggs i Tennsjö. |
Erik Ejegod för framgångsrika fälttåg mot venderna. | Korståget börjar på allvar; Godfrey av Bouillon, Raymond av Toulouse, Robert av Normandie och Bohemund av Taranto samlar stora härar och beger sig mot Konstantinopel för att förena sig med kejsarens styrkor. |
| 1097 | Med den kristne kungens stöd bedriver (främst) iriska, skotska och engelska präster mission i landet och vinner åtskilliga nyomvända. Broder Cónal mördas dock redan samma år, jämte Ragnvalds farbror Asbjörn, av genstörtiga hedningar. | Kjetil lagman bjuder in svear att slå sig ned i Jämtland för att driva handel. Svealändska handelshus slås upp på flera ställen under de kommande åren. Det medför ökat välstånd tack vare handeln, men också ett större intresse från sveakungen. | Korsfararna drar på våren vidare österut förstärkta av en byzantinsk styrka, erövrar Nicaea och vinner en dramatisk seger över turkarna i slaget vid Dorylaeum. |
| 1098 | Den s k Värmlandshirden anländer till Hunaland i kung Ragnvalds frändes, Glop-Sven Ragnarssons, följe. | Magnus Barfot drar ut på krigståg mot Orkneyöarna och återupprättar det norska herradömet där; lokala stormän har försökt göra ögruppen självständig. Erik Ejegod drar på pilgrimsfärd till Rom och möter påve Urban II. Han lyckas utverka att kung Knut några år senare helgonförklaras. |
Korsfararna intar Antiochia i juni och slår tillbaka ett saracenskt försök att återta staden. |
| 1099 | Fjällbonden Björn Ulvdisson på Fluke dräper härjedalingen Are i Västanskog i en tvist. Björn betalar mansbot, men Ares äldste son Holmfrid sägs ha svurit hämnd på alla hunalänningar. Läs mer: Historien om Aressönerna i Västanskog En skara tröndska krigare, män ur Øystein Hjorts hird, anfaller Rensta. Kungsgården visar sig dock bättre försvarad än väntat och efter en tids belägring drivs trönderna bort. Läs mer: Historien om belägringen av Rensta |
Norrmännen härjar i Västergötland. | Korsfararna erövrar Jerusalem i juli. Den underbara segern följs av ett fruktansvärt blodbad som förfärar även många kristna. Godfrey av Bouillon blir den förste kristne härskaren över staden. |
| 1100 | Strider mellan norska och hunaländska krigare. Fjolvar Ljotsson på Haftret stupar och efterlämnar änkan Solfrid. |
Magnus Barfot gör ett nytt försök att anlägga en norsk befästning vid Vänern men drivs tillbaka. Erik Ejegod börjar en ny serie fälttåg mot venderna, mestadels med framgång. |
Godfrey dör. Hans bror, Balduin av Boulogne, utropar sig till Jerusalems förste konung. |
| 1101 | Trekungamötet i Kungahälla mellan Inge av Sveariket (som tagit initiativet till mötet), Magnus Barfot av Norge och Erik Ejegod av Danmark. Fred sluts, gränserna mellan rikena i sydväst fastställs och Inges dotter Margareta Fredkulla gifts bort med Magnus Barfot. |