Hämtad från artikeln om känt folk i Hunaland på hemsidan för Kampen i Ringen.
| Utskriftsvänlig sida |
Strax före midvinter 1098 råkade Kolgrim Ragnarsson av Sköldätten, kung Ragnvalds förvaltare på Rensta, ut för en olycka och skadade ryggen så illa att han blev sängliggande orörlig i många veckor. Han kom på benen så småningom men hade svårt att röra sig. Vid det här laget hade ryktet om Kolgrims skada nått Grutseter i Tröndelag. På vårvintern 1099 tyckte en skara av Öystein Hjorts män att de ville ta möjligheten att plundra Rensta när de nu trodde att Kolgrim inte var att räkna med. De fick snart lära sig en läxa!
När trönderna kom över fjället och larmet gick på Rensta kallade Kolgrim till sig två män och stödd på dem gick han ut för att leda försvaret tillsammans med fader Matteus, som för dagen lagt undan prästkåpan till fördel för härkläder. De lyckades hålla trönderna ifrån stockverket och då började de istället att belägra gården. Flera gånger försökte de smyga sig in i skydd av natten men blev slagna tillbaka varje gång. Det blev till slut besvärligt både för trönderna och Renstas folk, för belägringen drog ut över många dygn. Lyckligtvis hade Kolgrim hunnit skicka bud om hjälp. Efter en dryg vecka kom landherse Tyge med sitt krigsfolk från Svartbotten upp till Rensta och trönderna, som nu fick slåss åt två håll, stupade eller flydde. Under hela belägringen och under striderna var Kolgrim på plats trots sin skada, och han har fått stor heder för sin stridsvilja.
Kung Ragnvald hade mycket att säga åt Öystein Hjort om överfallet mot kungsgården, men Öystein svor vid alla helgon att han inte kände till vad hans folk höll på med och betalade en bot till kungen för de skador hans män ställde till med.